Ur Verkligheten Läst 11051 ggr

  Olästa | Bevaka | Bokmärk

Dikter - Ensamhet & Depression

Dessa två underbara dikter talar för sig själva, så jag vill därför bara tacka Tatsja för att hon vill dela med sig av dem till oss.

ENSAMHET

Jag sitter ensam i bänken.
Varför hoppar han på mig?
Vad har jag gjort?
Känner mig utfryst.

Ensam och ledsen.
Orkar inte vara glad.
Minnen, tråkiga minnen kommer över mig.
Barn som är elaka, väpnat rån.
Allt flyter samman.

Vad är vad. Vet inte.
Kan inte hålla isär.
Tårarna brinner innanför ögonlocken
Sväljer, Försöker tränga tillbaka.
Svårt. Lyckas dåligt.
 
Någon kommer. Visa inte!!
Torka tåren och le. Var stark.
Varför måste jag alltid var den som är stark.
Varför??

Hon ser att jag är ledsen.
Säger inget. Bara håller i mig
Känner styrkan komma.
Utan ord har hon lyckats ge mig kraft
Utan ord hon ger mig tröst

En mänsklig medkänsla i sorgens tid
En lisa för sargat hjärta
Tårarna torkar. Ler, säger tack
Allt känns lättare, men taggen sitter kvar
Aldrig jag vågar, aldrig jag töras, lita igen

öga


DEPRESSION

Att vara utsatt, att känna stålet i nacken,
att leva med skräcken, att aldrig glömma
Trodde jag klarat, när det hände igen
Trodde det var glömt, att allt var förträngt
Ett förfluget ord, ett minne på bild

Allt händer igen, allt kommer på pränt
Minnerna väller, minns i detalj
Allt hur det var, pistolen så kall
Iskall jag blev, ingen rädsla alls

Allt kom efter, sömnen blev noll
Går som vanligt, kör ett pass
Månader går, dagar läggs på
Allt går sin gälla gång, lyckas att leva

Något händer, det kommer upp
Orkar inte mer, orkar inte le
Slutar mitt arbete, sitter hemma
Går inte ut, vågar inte handla
Förlamningen sitter överallt.

Var stark!!
Många "goda" råd.
Ryck upp dig!!
Orkar inte, sjunker längre ner
Ingen får grepp, ingen mig hjälpt

Men ändå den finns, styrkan i mig
Sakta jag kravlar uppför brunnens vägg
Svårt att hålla, tappar taget ibland
För varje tag, närmare toppen jag når

Snart är jag uppe, fast vägen var svår
Hjälp mig nu, kanten är så smal
Jag nu på kanten är, vågar ej mer
Rädd att ramla, i brunnen ner

Rädd att gå, rädd att på kanten gå
Rädd att stark jag ej är
Måste visa, envis jag är
Måste gå, måste få kraft, orka träffa folk

Orka gå ut, envis, måste, envis, orka
Jag kan, jag måste,  envis, styrka, kraft

©Tatsja

Dessa två dikter är skrivna och inskickade av Tatsja.

Tack tatsja för att du ville dela med dig av dina underbara dikter till oss.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Luleå? Välkommen till oss på Hundhuset!

Glad för dina ord. Det är bara självupplevda och skrivna i sorgens stund. Hoppas de kan ge lite kraft till andra.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Tack för de fina dikterna! Glad

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Tack, Sitter och niger.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Är det fler som har en dikt på lut så skriv gärna ner den här.Glad

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

TÅRAR
De bränner bakom ögonlocken
ensamheten känns stor
En Kramp om mitt hjärta
tårarna sakta trillar

Alla så bråttom har
ingen som förstår
Smärtan när livet är svårt
Smärtan när allt är slut

Gråten stilla tystnar
Ingen den hör
Sitter kvaar i mitt bröst
Leendet är alla jag visar

Vem kan trösta?
Vem kan  förstå?
Ingen, ingen orkar
Ensam jag stå

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Fin och sorglig dikt Tatsja. Vad bra du skriver. Jag är riktigt dålig på att få ihop dikter. Glad

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

... men den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus. Det är gratis och tar bara en minut. Klicka här för att skapa ett iFokus-konto!

Mer på iFokus