Ur Verkligheten

Min berättelse.

2008-11-24 21:01 #0 av: [LenaB]

Sjuksyster låste in mig för jag ville inte vara kvar på skolan!

Här kommer min berättelse...men jag har ju glömt en hel del eftersom jag är så att säga "färdig" med det sedan många år tillbaka.

Jag var en storvuxen tjej inte tjock men längre och tidigare utvecklad än alla min andra kamrater, så mobbingen började redan i 1,sta klass, jag blev tvingad att agera häst till de flesta osv osv....hade redan då väldigt svårt för matten och fick då på den tiden höra det av min fröken också.Min mamma som var ensamstående med oss 3 och dessutom heltids arbetande alkoholist, brydde sig inte nämnvärt mycket om hur det gick för mig i skolan, enbart att jag skulle dit,men jag var en liten rebell redan då.

Jag visade mitt missnöje med att inte gå dit redan i första klass,sjuksyster kom till slut hem till mig och skulle hämta mig,men jag öppnade inte dörren, en gång skulle jag gå hem från skolan för jag ville inte vara kvar,då låste sjuksyster in mig på ett för henne säkert rum,för jag skulle inte få gå hem, och jag var ju så elak mot min mamma som jobbade hela dagarna,men det gick inte någe bra för jag öppnade fönstret och tog den vägen ut i stället,så jag var rymnings benägen minst sagt.

När jag fylllde 10 år så fick jag min mens och utvecklades i rasande fart med allt vad det innebär, så jag vägrade följa med till badhuset, och på den tiden kunde dom inte förstå alls varför,och det var då den riktiga mobbingen började, med tafsande från killarna, blev kallad fetto finnig ja alla könsord man kan komma på,och ingen såg det....

I femte klass slog jag tillbaka, den killen som hade jäklats värst med mig råkade kommentera att jag " som vanligt " svarade fel på ett tal på matten i skolan, och jag minns det som idag,jag flög över bänkarna fick tag i honom och slängde ner honom på golvet, bankade hans huvud i golvet,han fick lite blåtiror, men i övrigt klarade han sig oskadd.

Efter den gången ändrade sig allt för mig i skolan, även om den var svår för mig att sköta pgr av mina hemförhållanden,men jag blev den som alla mobbade retade sökte sig till för stöd och tröst,och det kändes jätte skönt att få den respekten med sig framåt sedan.Jag har än idag kontakt med en del av dem oavsett hur livet än blivit för dem, så tänker jag på dem ofta.....

har ni frågor så kom med dem, jag har bearbetat allt detta och skäms absolut inte för att kunna berätta allt.

Kram

Lena

spikes 

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2008-11-28 12:31 #1 av: spikes

det skulle vara intressant att få veta hur många som läser en sådan här artikel?,för det är ju ingen ide att skriva dem om ändå ingen läser det?........jag tänker just nu på andra som kanske väljer att skriva om sitt liv,det kan vara känsliga grejer och då tycker jag ändå att man kan lägga in en kommentar till artikeln i samma veva som man läser det.....bara lite tankar ..........Flört

MVH

Lena

Anmäl
2008-11-28 12:40 #2 av: AnneN

Mycket bra artikel.

#1 om du kollar i den svarta remsan just ovanför artikeln så ser du hur många gånger den blivit läst

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2008-11-28 16:38 #3 av: spikes

2,tack anne....jag visste att det var så,jag tänkte mera i dessa termer att folk kanske vill skriva av sig sin berättelse "vilken jag ju är färdig med sedan många år",och dom kanske reagerar och backar när dom ser att det inte blir någon respons,eftersom det kan vara nog så känsligt att ta sig mod till sånt här om man inte är färdig med det ordentligt....hoppas du förstår hur jag menar här?.....

Anmäl
2008-11-28 17:29 #4 av: [LenaB]

För många är de kanske mitt i det och bara inte orkar skriva. Det är för jobbigt helt enkelt. Men de läser säkert och får hjälp genom det.

 

 

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2008-11-28 17:33 #5 av: [LenaB]

Var det ingen som reagerade på hur du blev behandlad? Tänker på lärare tex. Jag vet att när jag gick i skolan så var det ingen som ''märkte'' mobbningen alls.

 

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2008-11-28 17:50 #6 av: spikes

4,ja så är det säkert i många fall, men inte i allaFlört vågar en med god respons så vågar många, och det kan vara en god hjälp på vägen....

Anmäl
2008-11-28 17:52 #7 av: spikes

5,näe på den tiden hade dom inte ute cheman heller,och jag var ingen unge som sade till att jag var ledsen utan gick ju snällt med på det tills den dagen jag slog ifrån mig.....protesterade gjorde jag på andra sätt....

Anmäl
2008-11-28 18:11 #8 av: [LenaB]

Förjäkligt, men så såg det ju ut förr och även i dag på många skolor. Väldigt ofta så sätter det djupa och livslånga spår i själen när man blir mobbad.

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2008-11-29 08:50 #9 av: spikes

8 ja ska man jämföra då och nu, så är det klart hårdare i skolan psykiskt,jag ser ju skillnaden bara på min största sons skolgång som är 25 idag, och mina yngre grabbar,man får ju inte som förälder slappna av idag, och det gäller ju att ha en mycket god kontakt med sina barn om skolan,även om det är tungt ibland...men dom måste få känna att dom kan komma hem och berätta om allt både bra och dåliga saker och att dom blir hörda.

Anmäl
2008-11-29 09:34 #10 av: [LenaB]

Ja det är viktigt för många barn vågar inte, av olika anledningar, berätta hemma om de är mobbade.

Det är sant, man går nästan alltid med en liten oro över hur de har det i skolan.

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2008-11-29 10:06 #11 av: spikes

10,näe precis och just detta att som förälder våga ta kontakt med lärare som inte sköter sitt jobb i skolan är jätteviktigt idag,jag har otaliga ggr kommit i diskussion med en del, men till slut fått dem att vad jag menar utan det har påverkat barnen,för många lärare har en tendens att lägga skulden på barnen och inte se till sina egna fel,därför är det så viktigt att ta reda på fakta om ditt barn kommer hem och berättar om att tex en lärare behandlat dem fel.

Dels visar du ditt barn att skulden inte ska läggas på dem,dels får man en mycket bättre "oftast" diskussion med den läraren.......detta har i alla fall gjort att jag har haft en god kontakt med mina barns lärare genom åren, det är längre upp i ledet jag fått problem, med bland annat min sons dyslexi,och det tog år av traggel och envishet från mig för att få det att gå ihop....

Anmäl
2008-12-12 14:16 #12 av: Elwyin

Oj, detta kallar jag minsan hen hemsk uppväxt.
Men min är väl inte bättre heller.
Det är bar att du har bearbetat dit förflutna och att du vågar berätta allt detta.
Jag har en del kvar innan jag vågar, men en del vågar jag prata om.
men i dagsläget behöver jag mer tid.
Jag är glad att du håller kontakt med vissa även om det nu inte är som förut.
Det skulle jag aldrig klarat utav.

 

Starkt av dig.

Anmäl
2008-12-13 10:34 #13 av: spikes

12,tack...ja kommer man igenom det så har så mycket att ge andra framåt sedan......

 

Anmäl
2010-07-28 12:29 #14 av: Lisa551922

Oj det ha måste varit mycket jobbigt! Men jag vet hur det känns för jag är 11-år och sedan tvåan så har jag blivit mobbadGråter. jag hade en bästa kompis i hela skolan och sen kom det en ny tjej som buffade undan mig och började prata bakom min rygg och de gör de änn. Så jag har ingen enda vän i hela Skolan och min mamma har pratat om det att jag skulle kanse flytta till en annan skola men nu har jag tänkt något lite så jag skall inte byta skola för jag skall skaffa en kanin som blir en familje medlem och min kompis! Och så har jag ju bara två år kvar i skolan här så mamma sa att jag skulle nog stanna. OBS! Jag kan inte mobba någon för jag vill inte bli som de som mobbar mig.Gråter Och jag tänker nämna de som mobbar mig! 1. Jane hon är som bossen av alla de gör som hon säger.

2. Erika hon är Janes högra hand! Och min före detta bästa vän.

3. Julia

4. karl

5. Fredrik

6. Viktoria

7. Dani

8. Alexander

Anmäl
2010-07-31 09:57 #15 av: Tangotime

Jag tror att vi som blivit mobbade har en erfarenhet andra går bet på. Inte för att man kanske ska vara glad över att ha varit mobbad, men man ska nog ta tillvara på erfarenheten för den kan verkligen leda till något gott. Jag tror att vi som blivit mobbade i skolan många gånger blir bättre att se på våra barn när något är galet i skolan. Och jag tror att vi har lättare för att agera mot detta.

Och som sagt, man måste ha god kontakt med sina barn så att dom känner tillit och pratar med oss om det händer något. Jag vet alldeles för många föräldrar som haft det lätt i skolan som missar den här kontakten och engagemanget i sina barns skolgång. Bara för att dom inte har någon aning om hur det kan vara i skolan.

Så till alla som varit mobbade, ta tillvara på den erfarenheten! Den kan behövas när du minst anar det.

Mycket bra artikel!

Anmäl
2010-08-09 17:43 #16 av: [LenaB]

Bra inlägg Tangotime. Det hemska man varit med om kan man vända till en bra erfarenhet.

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2010-08-10 00:37 #17 av: zecilia

Jag förstår inte! Varför finns det mobbare! Dom bara ' Enligt mina ord spottar på de som förtjänar ett BRA liv!Rynkar på näsan dom som mobbar är bara rädda för att skälva bli mobbadeTyst

Anmäl
2010-10-08 22:46 #18 av: karenb

det är lustigt med dem som mobbar för oftast är de mobbade själva-i hemmet av föräldrar eller på annat sätt och vill få utlopp för sin vrede.Människor som mår bra i sig själva behöver inte reta sig på andra och tyvärr är det en klen tröst när man själv råkar ut för mobbning och det tar tid att läka,men det GÖR det efter hand och hur inställningen till sig själv är har också betydelse.Ett utseende kan ändras hur lätt som helst om man nu tycker sig vara missnöjd med sig själv,men en taskig attityd mot andra gör att man blir ensam-riktigt ensam med tiden.

Anmäl
2010-10-10 18:08 #19 av: [Komar]

Min erfarenhet är att det finns många, många, många som mobbar eller är mobbingaktiga. Ofta kan det nog va ett missförstånd eller att man var på dåligt humör en dag som  i början triggar igång det, men sen att det kan bli till  riktig mobbing. Men oftast vill dom inte se sig självs som mobbare, bara som lite småtaskig, utan det är den dom inte gillar som också är taskig som är den riktiga mobbaren.   Många vuxna mobbar. På arbetsplatser mot den jobbige arbetskollegan, inom politik, religion mot religion och otroende mot troende , man är mobbing-aktig mot den jobbiga grannen.osv. Men oftast vill man inte se det så.         Jag tror inte bara det är dom det är synd om hemma som mobbar. Det är inte ens säkert att alla som har det svårt hemma mobbar.             Du har nog rätt i att den som mobbar inte mår så bra. Jag tror inte den har så verst bra självkänsla. Men den behöver inte ha variot med om nåt jättehemskt för att ha dålig självkänsla. Jag tror det är vanligt.  Jag tror det kan ibland räcka med att folk har en dålig dag / vakna på fel sida.

Jag tror det har o göra med  att folk inte förstår varran. Och att man skyller på varran och är misstänksamma mot varran osv. "- Jag har rätt O ni har fel".  -"Nej, det är du som har fel". osv.   Grupperingar och sånt förstör osv

Anmäl
2015-02-14 15:05 #20 av: Nikushimi

Känns lite som att du samtidigt försöker skryta med att du slog ner en kille och mognade snabbare än de andra eleverna

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.