OJ

• Han/hon förändrar sina vanor och ­personlighet totalt.

• -gör jag nu

•  Tappat lusten för allt; att äta, att träffa kompisar, gå till ­skolan.

• -det händer just nu

•  Han/hon vänder på dygnet och ­utvecklar destruktiva mönster.

• -stämmer…

 Hmm.. Ser inte precis ljust ut..

Mitt ex tog självmord. =/

#1 - Ups. :(

jag har faktiskt haft kniven mot magen många ggr… :/

#2 Lova mig att aldrig göra något sådant, snälla?

#3 - Gash, Johan(?) du ska veta hur svårt det är o lova, men visst… jag lovar.

Bra #4.

Sorligt men sant. Man blir ju inte ens förvånad längre om någon säger att dem vill/har försökt ta självmord. Har x antal kompisar som försökt, en del som lyckats och en del som inte. De har vårdats på sjukhus och sen psyk, men det blir ju fan inte bättre..

När jag var tonåring så var det även då rätt så vanligt att unga mådde dåligt, men man pratade inte så mycket om det. Jag hade en koppis som var en ut av de tuffare tjejer. Hon bytte killar ofta och hade även sällskap med män som var mycket äldre än hon och som kanske inte alltid behandlade henne så väll.

En dag så ser jag att hon har ett bandage på ena armen. Jag frågar varför. Svaret som jag fick var ja, men jag har ont i den armen. Det forsatte att hon hade denna bandage lite då och då och en dag så fick jag reda på sanningen, det var att hon brukade skära sig i armen.

När jag hade flyttad hemifrån och bodde med min son så får jag en kväll ett tell samtal från min koppis. Hon säger att hon tänker att hoppa ner från 5 våningen och begå självmord. Innan hon skulle göra det hade hon kommit på helt plötsligt mitt i det hela att hon måste bara ringa och prata med mig. På den tiden hade vi inte kontakt så ofta eftersom jag hade barn och hon var ofta ute och festade och det passade inte min livstill.  Jag lyckades att övertala henne så att hon kom hem till mig istället den kvällen. Hon hade en massa öl med sig som jag hällde ut, för det skulle inte göra saken bättre att dricka. Sedan kontaktade jag psykakuten och de hade att team som åkte runt och pratade med de som mådde dåligt och kanske behövde bli inlagta på sjukhuset. Hon följde facktist med denna teamet till sjukhuset och blev frivilligt inlagt. När hennes pappa fick reda på att hon låg på sjukhuset ville han skylla allt på mig. Det var jag tydligen som hade gjort så att hans dotter mådde som hon gjorde. Jag tog inte åt mig utan tyckte att det var ett sätt att försvara sig på. Denna komppis ringde mig några gånger efter detta ochså när hon mådde dåligt. Då hade hon sällskap med en kille som facktist var snäll och bra för henne, men hon skämdes inför han och hans föräldrar att de skulle få reda på hur hon ibland mådde. Enligt henne så umgicks hon i "finare" umgänge och då var det inte ok att ha psykiska problem. Det sista jag hörde av henne var för flera år sedan. Hennes mamma hade då hastigt gått bort. Hon hade lämnat hemstaden och hade då sälsskap med den killen som hon hade träffat några år tidigare som var ok mot henne. Jag fick även veta att hon skulle ha barn…..efter det har jag tyvär inte hört av henne. Jag önskar bara att hon har det bra och att hon i dagens läge mår bättre än vad hon gjorde då hon var yngre.

Jag vet även när jag själv var yngre så var det inte alltid så lätt. Man skulle altid vara på ett speciellt sätt. Ha snygga kläder, vara small och poppis i skolan. Jag tycker inte alls att det är konstigt att dagens ungdommar mår som det gör, med all press från samhället.

Man ska kunna vara sig själv. Tycka om sig själv som man är med sina fell och brister. Jag blir inte alls förvånad över att det är så många som begår självmord just i den åldern.

JAG VILL BARA SÄGA EN SAK TILL ALLA TJEJER OCH ÄVEN KILLAR!!!! NI ÄR BRA SOM NI ÄR!!!

VARFÖR blir varenda inlägg understruket i denna tråd? Irreterande. :/

Håller med om att understrykningen är lite jobbig

Ingen aning, såg det igår. Kanske jag har kommit åt någon knapp….får kolla upp detta.

jag har varit själmordsbenegen och jag vet inte vad jag ta vägen. Jag har varit mobbat och blev våldtagen. Har aldrig vågar pratat om det här till nån. :(

#11 Jag vet inte hur gammal du är, men sök någon att prata med! Kurator, ungdomsmottagning, psykmottagning, osv!

#12 jag är 18 år gammal. Alla mobbar mig för mitt utseende. Jag går till pub och det är bra där. Men här kommer det en bild på mig.

#13 Tycker du är jättefin, och du ska definitivt inte behöva hålla inne med vad du gått igenom. Ett stort steg brukar vara att berätta för någon om sina upplevelser, så att man lättare kan lägga dem bakom sig.

#14 tack det där värmde jätte mycket! Vill bara att nån ska ta mig för den jag är. Jag gick nått som heter "särskola" Och då blev jag kallad för särbarn utan anledning. Och det var väldigt taskigt. Dem fick mig och gör testar så nu ska jag gå i en skola som jag ska jobba upp mina betyg i. Jag hållde på med hästar förut men jag sluta för att några spred ut ett ryckte om att jag hade sugit av en häst. Jag vet ni kommer skratta nu. Men jag gick inte till skolan på ett halv år. Så nu har jag bara kaniner. Så dem är mitt intresse nu.

#15 Skrattar absolut inte. Det är ingen skam i det, alla är vi olika och har olika behov, det är inget fel med det. Jag har själv asperger och har inte alltid haft det lätt i skolan. Jättebra att du hittat ett intresse, djur är ju något jättefint att engagera sig i!

16£ ja mina kaniner är allt för mig. Håller på en uppfödning :)

#17 Tycker jag låter jättebra!

Ni som överväger att begå självmord - Gör det inte, det blir bättre! 

Jag lovar. 🌺

#19

Säger som du….gör det inte! Är mobbarna värda det? NEJ!!

jag har bestämt mig!! Jag ska inte låta nån trycka ner mig! om dem inte acce för den jag är så kan dem tagga :)

BRA!

#21: Way to go!

Hejja! :)