Allmänt

Lyft fram mobbningen i ljuset

2007-10-03 16:17 #0 av: [LenaB]

Tusentals elever är utsatta. Nu måste det upp till debatt! Så här han det inte fortgå!

Lyft fram mobbningen i ljuset.

Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker. Tusentals elever är så utsatta under skoltid att också kvällar och helger innebär ett psykiskt lidande för dem, skriver Christer Olsson.

Det här är ett utdrag från ett långt brev, skrivet av en medelålders man:
"När jag tänker tillbaka på min tid som mobbningsoffer, är det några saker som jag särskilt fäster mig vid. Det är hur många det var som deltog utan att skänka offret, det vill säga mig, en tanke. Till och med lärare deltog med hjärtans lust, om än inte på samma sätt som mina så kallade kamrater. I tonåren hade jag praktiskt taget förvandlats till en slav utan någon egen kraft att sätt emot. Jag tror, att om de beordrat mig att hoppa från ett tak, så hade jag gjort det. Jag levde då i en värld där jag fann mig helt utlämnad. Jag var inte ens säker i mitt eget hem, när inte mina föräldrar var hemma.

Mobbningen började med knuffar och enklare former av stryk och öknamn, men växte snabbt. Inom kort tvingades jag betala hela min veckopeng i skatt för att få vara i fred. Naturligtvis hjälpte inte det ändå, för jag råkade lika illa ut, vad jag än gjorde. Jag tvingades snart att snatta både i affärer och hemma. Men det ändrade inget i min behandling.

"Det var bäst att lyda"

En dag på en middagsrast ställde hela klassen upp sig. Den bestod av ett tjugotal elever. Mina särskilda bödlar beordrade mig att klä av mig naken. Jag nekade självklart, men efter en stunds övertalning med knytnävarna, insåg jag att det var bäst att lyda. Alla stod i en cirkel runt mig och jag tvingades att stå där med benen tätt ihop och armarna sträckta rakt över huvudet. Sedan kom örfilarna, som snart byttes ut mot ett hopprep. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag försökte låta bli att gråta, men till slut kunde jag inte hålla emot. Det svider fortfarande i mig när jag tänker på denna händelse.
Övergreppen fortsatte, visserligen inte varje dag, men tillräckligt ofta för att sakta med säkert pressa ner mig i dyn."

Mobbning är ingen ny företeelse. Den har förmodligen funnits lika länge som det har funnits människor.
Mobbade barn och ungdomar beskrivs
ibland med termer som ängsliga, oroliga och med dålig självkänsla. Det tror jag det. Visa mig det mobbade barn eller den mobbade vuxna människa som inte förr eller senare utvecklar ängslan och dålig självkänsla.
Det som är extra ohyggligt grymt för mobbade elever är att många ger sig själva skulden. När mobbningen startar kommer ganska snabbt frågan hos den drabbade:
"Varför just jag?"
Sedan kommer tanken:
"Vad är det för fel på mig?"
Och efter ytterligare en kort tid, om mobbningen fortsätter, slår denna tankefråga rot i känslolivet och blir till ett konstaterande:
"Det måste vara något fel på mig, eftersom jag mobbas!"
Det finns mobbade elever, som till hundra procent är övertygade om att det är deras eget fel att de utsätts för mobbning. Barn och ungdomar som på bara några veckor brutits ned. Samma mekanismer är självklart verksamma i vuxenvärldens mobbning.

Positiva egenskaper
Efter alla mina år med mobbningsfrågor som huvuduppgift så har, som jag ser det, den som mobbas i grunden två mycket positiva karaktärsegenskaper som tyvärr inte uppskattas efter förtjänst i vårt samhälle.

* För det första tar den som riskerar att bli mobbad inte till våld. Han eller hon är fredlig och försvarar sig varken med knytnävar, sparkar eller genom verbala oförskämdheter.

* För det andra är den som riskerar att mobbningen skall slå rot hos sig, något mer känslig än andra. Att vara känslig är för mig något ytterst positivt. Det är en av förutsättningarna för att kunna känna empati med andra. Tyvärr är det lockande för översittaren och hans/hennes medlöpare att mobba någon som snabbt gråter eller på annat sätt visar sina känslor.

Läser Du denna artikel och är mobbad eller har ett barn som är mobbat, så skulle jag med eldskrift vilja skriva in i din hjärna och i dina känslor:
"Det är inget fel, varken på dig eller ditt barn! Slå larm! Lyft fram mobbningen i ljuset! Lid inte i tysthet!"
Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker. Det finns tusentals elever som är mobbade så pass ofta under skoltid eller på väg till eller ifrån skolan, att också kvällar och helger blir ett psykiskt lidande för dem, genom att mobbingen hela tiden finns med i tanke och i känsla.
Min egen känslomässiga mobbningsdefinition, som utgår från den mobbade, uttrycker jag på det här sättet:
"Totalmobbad är den elev som på fredagskvällen är orolig för elektronisk mobbning, som kan ske när som helst under helgen, och som vid tanken på vad som kan hända nästa vecka i skolan blir ledsen, och möjligheten att känna glädje den kvällen är förstörd".
Det beräknas finnas cirka 100 000 elever i det obligatoriska skolsystemet som ryms under denna definition.

Christer Olsson - leg psykolog, Ljungskile

Under många år på heltid engagerad i kampen mot våld och mobbning i Sverige.

Artikel från

www.gp.se

Bilder från

www.sxc.hu

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2007-10-19 21:36 #1 av: medde

Jag blir alldeles lyrisk av lycka av att denna sajt kommit ut Tack LenaB för detta du gör. Bara känslan att man inte är ensam, som mamma känns det som jag trampat vatten nu i 2 år,Simmar snart runt i alla dessa tårar. Fighter jag haft samt att detta med att lägga locket på och vara tyst. Jag trodde ett tag man var totalt ensam på denna jord att ha en tös som vart mobbat, bara en gnällig morsa. Men icke sa Nicke så var det inte. Tack LenaB för din sajt samt dessa toppen artiklar som ger en stöd.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2007-10-19 21:48 #2 av: [LenaB]

Så glad jag blir när jag läser vad du skrivit.Glad!! Om du ser nån intressant artikel kan du tipsa mig om det. Eller har nåt annat förslag så bara pm:a mig. Om du känner för det är du välkommen att skriva dina erfarenheter som en berättelse. Du kan skriva den i kategorin Skribenter sökes. Bara om du vill glöm inte det. Absolut inget krav.

Kram Lena.

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2007-10-20 00:39 #3 av: Ijin

Jag tycker dok att dom som blir mobbade måste göra mer motstånd än vad dom gör..

Anmäl
2007-10-20 11:53 #4 av: medde

#3 Om du visst vad vi gjort motstånd, både jag och min tös, Men hur mycket kan en tös på 6 år göra  då det hela började.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2007-10-20 13:32 #5 av: [LenaB]

Det är nog inte så lätt när man har blivit nedtryckt och mobbad att göra så stort motstånd. Man går hellre undan...man vill ju vara i fred. Det är inte så lätt tyvärr.

Vh LenaB sajtvärd www.mobbing.ifokus.se

Anmäl
2007-10-20 15:21 #6 av: Ijin

Det är svårt att göra dom första gångerna, men man måste lära sig det i livet ändå, Det är inget man kommer undan.

Anmäl