Annons:
Etikettur-verkligheten
Läst 4406 ggr
Madde
2007-10-20 00:51

Skolmobbning i stora drag

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Läs Gasoline's berättelse om hur mobbing kan sätta djupa sår i själen.

Utifrån egna erfarenheter ska jag berätta för er om skolmobbning. När man är lite är mobbningen fortfarande på en ganska lätt nivå och borde göras något åt redan då. Från det att man lärt sig vara social med andra människor upp till mellanstadiet typ så handlar mobbningen mest om retning, som jag har upplevt det i alla fall. Sedanbörjar det bildas grupperingar i klasserna. I högstadiet är grupperingarna som värst och det är oftast då dom brukar gadda ihop sig mot "andra grupper". Gymnasiet har jag fått bättre upplevelser utav. Jag antar att det är för att man hamnar med mer likasinnade. I min klass har vi inte direkt några grupper, vissa umgås bara mer eller mindre. Dessutom kan jag tänka mig att mobbing i gymnasiet är mindre ovanligt då vissa kanske blivit lite mognare. Men visst, det försiggår en massa mobbing utanför skolan, men det hade jag inte tänkt tagit upp. Nu ska jag berätta om min skolgång och hur det kan se ut för en som är mobbad, i det fallet jag, läs om ni orkar.

Under hela min skolgång har jag alltid varit mer eller mindre mobbad utav båda elever och en del lärare, allt började i förskolan. Jag tror nog att jag ifrån början vart utstött för att jag inte hade några jämnåriga kamrater när jag började skolan, den enda kamrat jag hade var min kusin, som lyckligtvis hamnade i min klass. Dessutom var väl inte jag som alla andra heller, alldeles för snäll till att börja med, var en väldigt glad och sprallig tjej som barn. Dessutom har jag aldrig låtit mig falla för grupptryck.

Men min kusin hade turen att känna många andra i våran klass sedan innan och dom va ju klart mer intressanta än vad jag var, då hon känt mig ända sedan hon föddes. Så redan i förskolan hamnade jag lite på kanten, men hade fortfarande rätt lätt för att kunna hitta någon att leka med då och då.

Jag kommer ihåg första gången de mobbade mig, hur det hela egentligen "började", mobbningen som inte var utfrysning. Jag gick på fritids, det var morgon och vi stod alltid på kö utanför dörren innan vi fick komma in. Mamma hade köpt en rosa klänning med barbie på åt mig, som jag tyckte var jättefin, den va rätt kort så jag hade ett par tights på mig under minns jag. Sedan säger en av tjejerna i min klass att hon tyckte den var ful, men eftersom jag gillade den brydde jag mig inte speciellt mycket. Sen sa en annan tjej att det var en pyjamas som jag hade på mig, för en sådan hade hon hemma. Då satte dom igång och retade mig för att jag hade en pyjamas på mig, det var väl det första som hände, som gjorde mig ledsen.

Sedan kommer jag ihåg första gymnastik lektionen jag hade, första klass, mamma hade köpt en gymnastik baddräkt som man skulle ha tights under och sockerplast till. Jag tyckte att jag var jättefin i det och mamma sa också att jag var fin. Men när jag bytte om med de andra flickorna så hade alla andra shorts och t-shirt. Men det fick ju duga, jag tycker ju om min klädsel, hade den i någon vecka, sedan fick vi en Stand In, för våran lärare var sjuk eller vad det nu var.
Då sa hon "Tror du att detta är någon jävla balett eller? Nästa gång du kommer hit ska du ha vanlig klädsel på dig." Och innan vi fick sluta så frågade hon mig ifall jag trodde att jag var en prinsessa, eftersom jag inte kunde klä mig som de andra. Jag vägrade sätta på mig den där igen, jag vart jätteledsen.

Allt va väl rätt okej tills jag började 3:an, då började jag mer och mer gå ensam på rasterna. Hade bara en tjej som jag umgicks med efter skolan förutom min kusin, om hon nu orkade. Men den där tjejen flyttade och lovade ringa, då hennes far skulle bo kvar. Min lärare som jag hade då brydde sig jätte mycket om mig, bland de bästa lärarna jag har haft. Hon hade sett att jag ofta gick ensam och satte igång projekt Charlie. Antar att det inte bara var för min skull, men, men. Hela projektet gick ut på att man skulle vara snälla mot varandra. En sak som jag antar att hon gjorde för min skull va att på måndagen skulle man dra en knapp med en klasskamrats namn på, sen skulle man vara med den varje rast hela dagen. Och så fortsatte det hela veckorna, dag efter dag. Oftast sket mina klasskompisar i det så jag gick ofta själv i alla fall.

I 4:an bröt "helvetet" loss. Jag hade ett tvillingpar i min klass som var bland de elakaste som jag någonsin träffat. Kommer ihåg att på idrotten t.ex. så stod de och skrek på mig i omklädningsrummet att jag stod och glodde på dom när dom bytte om, även om jag stod vänd in mot väggen. Sedan brukade dom stå i dörröppningen till duschen och kolla på mig medan jag duschade, och när jag duschat klart gick dom in och duschade. Dessutom klagade dom jämt på vad jag hade på mig och hur jag hade på mig mina kläder. Om dom inte hittade fel på mig hittade dom på någonting i stället. Sedan fick dom med sig sina kompisar i det hela, kom på massa konstiga idéer om att ifall dom gick förbi mig skulle dom knuffa till mig osv.
Sen hade vi en kille i klassen som hade extrem damp, han var ganska ofta på mig och hackade, men han vart senare under 4:an placerad i en speciell klass för barn med damp och då kom mer barn med damp till min skola ifrån andra skolor runt ikring. Så då hade han ett helt gäng som han kunde gadda ihop och sedan mobba halva skolan.

Lärarna såg jämt allt och visste precis vad som hände, men sa att killarna höll på så för att dom var kära i mig och tjejerna hade dom ingen förklaring till, inte försökte dom göra något heller.

Sen kom 5:an och 6:an, tjejerna var precis som förut, jag vart mer ensam på rasterna för min kusin hade nästan slutat varit med mig, hennes andra kompisar va mycket roligare då dom hade mer pengar så dom kunde åka till en massa ställen och göra en massa saker. Visst fick jag vara med ibland, men oftast inte. Dampgruppen hade som hobby att mobba mig på rasten. Kommer ihåg speciellt en gång: Jag va ute på rast och gjorde något, kommer inte riktigt ihåg vad. Men sedan kommer dom och börjar säga en massa elaka saker som vanligt. Jag tröttnade, då det inte va första gången och högg tillbaka.
Jag tror jag sa att en av dom var fula. Det relaterade i att jag skulle få stryk, så jag lägger bena på ryggen och börjar springa för livet, in genom klassrummet och ut i biblioteket, i hopp om att en lärare skulle få syn på oss, men icke. Springer in i kopieringsrummet, för där brukade det vara lärare. Men inte där heller, åtevändsgränd! Kunde inte göra något annat än att försöka skydda mig så mycket jag kunde. Han tog stryptag på mig och trycke upp mig mot ett skåp. När jag var på väg att svimma så släppte han mig och gick. Berättade det för läraren men de brydde sig som vanligt inte. Har också fått sprungit in på toaletten och låst många gånger för att dom jagat mig.

Dessutom har jag alltid varit den som folk gillat att kasta snöboll på så fort det blir vinter, även fast jag inte var inom "snöbolls krigs området" som vi hade på skolan. Sen var det alltid kul att göra narr av allt jag gillat. Läraren jag hade sista året i mellanstadiet var egoistisk och elak. Hon behandlade mig inte som de andra, sket i att hjälpa mig när jag inte förstod, lyssnade inte och en massa såna saker. Mobbingen och en elak lärare relaterade i att ibland under lektionerna gick jag in på toaletten och låste in mig en längre stund, t.ex. när dom mobbade mig under lektionen eller liknande. I och med det så fick jag och min mor och far gå på special möten en gång i månaden under en period. Det ända som vart sagt i princip var "men tänk på mig då", läraren sa alltid det. "Men jag blir ju mobbad, gör något åt det" "Men tänkt på mig då" Sa hon då, hela tiden, hon kunde inget göra och jag var helt enkelt störd enligt henne.

Började högstadiet och allt lade sig ett tag. Jag fick nya vänner, de va rätt dryga mellan varven men de märktes att det verkligen gillade mig, för första gången i hela mitt liv har jag känt mig älskad av någon annan än min mor. Men i 8:an startade det igen, tvillingarna ifrån min gamla klass satte igång, sedan hängde dampgänget på och deras nya kompisar. Tvillingarna blev jag av med rätt snabbt, men inte dampbarnen och deras rasistkompisar. Minns en gång när jag skulle ha elevens val, träslöjd, där en av dampbarnen var med. Då satt jag ute i korridoren och väntade, på golvet för att bänken var full. Jag satt och höll i en skiva för jag skulle göra ett cd ställ och andvända skivan som mall. Då kom han fram och tog min skiva "vad är det här, ge hit…. Vad är det här för skitmusik?" Jag tyckte inte att det va skitmusik och det sa jag. Han kastade skivan på golvet och då sa jag åt honom att han åtminstående kunde vara lite försiktig. Då vart han tokig, tog tag i mitt huvud och dunkade in det i väggen och trampade på skivan, antar att det va av misstag, men ändå. Sedan började folk hitta på en massa falska rykten. Den elaka dampkillens tjej spred ut i nian att jag hade haft sex med min pojkvän på köksbordet hemma och mamma kommit hem och kommit på oss. Vadför skulle vi ha sex hemma om han har egen lägenhet? Hur som helst, det va en jävla massa skitsnack hela tiden, men nu hade jag i alla fall några kompisar att vara med och som verkligen ställde upp. Va väl med min kusins gäng ibland, men inte ofta.

I 8an och 9an så hade jag en lärare i Svenska, Historia och Svenska Orienteringsämnen. Han gillade absolut inte mig. Han brukade skälla på mig för att jag lämnade in mina läxor någon dag för tidigt, han menade på att mitt arbete inte kunde vara lika bra som alla andras då. Medan det var jag som fick bra betyg i hans ämne och faktiskt var bland de få som lämnade in i tid. Han hade också fått för sig att om man inte läste 500 sidor och lämnat in minst i bok recensioner per termin så kunde man få sämre betyg. Men jag hade läst bra mycket över 500 sidor och lämnat in 3 stycken recensioner. Sedan kommer han i terminens slut och säger att jag har IG varning då jag bara hade lämnat in 1 recension enligt honom. Men jag vet att han såg när jag la fram papperena på hans skrivbord, för det var han som sa åt mig att göra det. Jag vet att jag hade skrivit mitt namn på dom, för jag skriver alltid mitt namn på mina papper för att ingen annan ska kunna sno dom och säga att det är deras. Hur som helst så hittade han mina papper någon vecka senare, då säger han bara "jag hittade dina papper, du får nog ett VG" Inget förlåt eller någonting. Fick VG i svenska hela 8:an och första terminen i 9:an, sedan var det dags för NA i svenska och fick VG även där, men han kunde inte sätta VG på mitt slutbetyg just för att jag inte fått det i 7:an, så jag fick bara ett G. Vilket gjorde mig väldigt upprörd, för så ska det inte gå till.

I slutet av nian hörde tjejen av sig som flyttade i 3:an, jag hittade henne på nätet, där fjäskade hon för alla i våran gamla klass som hade mobbat henne, men jag som var den ända som aldrig sa något elakt om eller till henne var den ända hon inte hört av sig till. Jag skiter i henne nu, jag har klarat mig utan henne så länge.

Sedan började jag i gymnasiet, från början skulle bara en ifrån min kusins gäng gå i samma klass som mig, men det slutade med att min kusin och en till började. Var med dom i början, nu hade jag alltså gått i samma klass som dom under hela min skolgång, medan jag försökte hitta fler kompisar. Då mina förra kompisar inte hade valt samma linje så vart det inte så att vi umgicks så mycket längre. Men hittade inga nya kompisar, så jag fick vara med min kusins gäng och deras nya kompisar. Är väl inte så mobbad nu längre, men jag märker att de inte är mina riktiga kompisar. De väntar sällan på mig, springer ifrån mig ifall de får chansen. Dessutom så lyssnar de sällan ifall jag vill berätta något. Så himla skönt att snart sluta skolan så man slipper den dagliga mobbingen. Men nu på senare tiden så har min kusin börjat vara med mig ibland när det passar henne, men det känns mer som att hon är med mig bara för att hon vill framstå som den snälla personen som tar hand om det som inte riktigt passar in.

Jag har alltid haft kompisar som varit äldre än mig, men ingen jämnårig. Därför drar jag slutsatsen att jag helt enkelt inte passar in för att jag är mognare än mina jämnåriga, för det är vad de flesta säger i alla fall. Jag har under hela min skolgång försökt ändra mig på flera olika sätt för att kunna få vara med och passa in, men inget har helt enkelt fungerat. Detta har gett mig många sömnlösa nätter och nätter då jag gråtit mig till sömns. Inte enbart för mobbingen i skolan, utan också för de problem jag har i hemmet. Dessutom har mobbingen i skolan gett mig otroligt dåligt självförtroende och självkänsla, jag är väldigt osäker på det mesta.

Något som jag aldrig har fattat, min kusin var tjock och kort, och allmänt elak, har aldrig blivit mobbad för något, medan jag som var smal och lång och snäll antar jag, har blivit mobbad hela mitt liv. Jag har bara hört en gång i hela mitt liv en ända person säga att hon har varit fet, då grät hon som en stucken gris. Jag har alltid avundats henne, en familj med mycket pengar och en tjej som alltid fått som hon velat. Alla fina julklappar man alltid velat haft men inte fått för att mor och far inte hade råd. En mor som alltid var beskyddande, nästan överbeskyddande, för om vi bråka så va det mitt fel även om jag inte ens hade gjort något. Tänk om min mor hade varit sådan, en med stake i, som kunde ha tagit tag i min mobbing när den var som värst. Gjort något, ringt till mobbarens föräldrar som alla andra normala föräldrar skulle ha gjort! Skulle det ha varit annorlunda då kanske?

Text: Gasoline

Av: Madde

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Madde'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Madde', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Annons:
Alexej
2007-10-24 23:41
#1

Gråter

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

[LenaB]
2007-10-25 14:17
#2

Jättetragiskt. Oerhört fint och ärligt skrivet Gasoline!

Lena.

Gasoline
2007-10-25 18:55
#3

Tack Lena.. Försökte få med så mycket som möjligt utav de jag kom på utan att få det så jätte långt, men lyckades inte så bra med just den delen =P

[LenaB]
2007-10-25 19:17
#4

Spelar ingen roll, det var alldeles perfekt! Skriver man från hjärtat så blir det långt och det ska ju va så med. Tack än en gång för att du delade med dej.

Kram LenaB.

vanessa
2007-10-26 02:59
#5

Snyft, vilken inlevelse man känner när man läser detta. Finner inga vettiga ord. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Gronstedt
2007-11-13 19:02
#6

Gasoline, det är inte utseendet eller något annat påtagligt som avgör vem som blir mobbarnas offer, det är något annat, mindre mätbart. Den som är svag och annorlunda trycks till lite grand och hamnar lägst i hackordningen, den som är stark och annorlunda kan hetsas ihjäl av "gruppen", och alla dras med i drevet - även lärare och andra som borde veta bättre.

Jag vet i alla fall av erfarenhet att det finns ett liv efter skolmobbningen, även om det tar lång tid att hitta dit. Du har i alla fall en del mer eller mindre bra vänner, ta fasta på det. Men framför allt: Lita till dig själv! För det allra mesta är det det enda du kan lita till.

Stå på dig!

Annons:
[Popcorni]
2007-12-01 16:52
#7

Gråter Nu blir man ledsen, man vill ju bara krama om dig…
Jag är i ett gäng som har blivit mobbade men inte så alvarligt som du har råkat ut för.

Wiizy
2007-12-01 21:10
#8

Gråter

Mickis1994
2007-12-06 19:32
#9

:'(

Mvh Michaela Glansk.
Riverruns Hoppkaniner, uppfödning av hoppkorsningar. 

Marta
2007-12-07 02:26
#10

Jag blir så ledsen när jag läser din historia. Jag hoppas verkligen att livet bara blir bättre. Att ungar är tanklösa och elaka är illa nog men när larare och andra vuxna väljer att inte se eller göra något det gör mig heligt förbannad.  INGEN har rätt att förstöra någon annans liv.

Marta
2007-12-07 02:26
#11

Jag blir så ledsen när jag läser din historia. Jag hoppas verkligen att livet bara blir bättre. Att ungar är tanklösa och elaka är illa nog men när larare och andra vuxna väljer att inte se eller göra något det gör mig heligt förbannad.  INGEN har rätt att förstöra någon annans liv.

Gasoline
2007-12-07 14:43
#12

#11 håller med det du skriver.

Jag har lärt mig genom åren att man får försöka göra det bästa utav vad man har och försöka se lite possetivare på allt än alla andra när man blir mobbad, för att hålla sig själv uppe.

Zetter
2007-12-07 15:31
#13

Kan bara säga som tröst att du kommer att möta dem på deras väg ner när du är på väg upp………………………..

Annons:
V-lang
2007-12-08 00:23
#14

Usch det gör så ont i hela mig när jag läser hur du haft det under hela din skoltid, tack för att du delade det med oss.

Många kramar/Lotta

YvonneW
2008-01-03 00:57
#15

Ledsam historia.

Sitter här och tänker tillbaka. När jag gick i vad man då kallade folkskolan var det ett gäng killar hemifrån som varje gång vi sågs talade om för mig hur ful jag var. Jag fick ångest i magen och blev svarslös. Då blev dom värre, tog mössan och väskan och kastade. Vågade knappt hämta sakerna igen. Min mamma ville att jag skulle gå till byns affär och handla åt henne, och hon kunde inte förstå varför jag var så motvillig. Skämdes för att säga, att där utanför affären höll dom till, mina plågoandar. Så fort jag rundade hörnet väckte jag uppmärksamhet och glåporden haglade över mig. Jag hade överbett och var verkligen ful som stryk också i mina egna ögon. Å andra sidan fanns en tjej som i mitt tyckte var ännu fulare, men henne sade inget något åt för hon umgicks med populära, snygga tjejer.

I realskolan fanns det tjejer som var otroligt duktiga med att ordna håret efter tidens mode. Jag lyckades inte så bra och fick höra det. Då hade jag emellertid fått bättre självförtroende (hade övat framför spegeln hemma) och sa till den som var duktigast som hårfrissa att ta fram sin tupékam (sådan som jag inte ägde) och fixa till mig då. Och det gjorde hon, blev faktiskt jätteglad när jag bad henne. Hon tuperade, jobbade och slet. Flera tjejer samlades och alla kom med förslag på hur jag skulle kunna måla mig för att se bättre ut.

Som vuxen och på jubileumsfester har jag träffat killarna som kallade mig för häxa och bäver för mina tänders skull. Dom dansade natten lång med mig och den här gången fick jag höra att jag "blivit så snygg". De verkade förvånade över förvandlingen. Men egentligen var det nog det faktum att både jag och de andra blivit vuxna som gjorde att vi såg varandra med nya ögon. Dom dansade ju inte med den skitskraja bävern, utan med en vuxen, självsäker ung kvinna. Och visst, jag smälte och förlät dem deras dumheter som barn. Men hugaligen sådan ångest jag har när jag var barn och inte lyckades skaka fram självförtroende nog att hålla plågoandarna ifrån sig.

Som sagt, hur bedrövligt det än är nu, så har du, Gasoline, ditt vuxna liv i frihet att se fram emot. Håller till fullt med Gronstedt i #6 i det han skriver. Se dig själv som en vacker, självständig ung kvinna som inga elaka gliringar biter på. Gör alltid det bästa av ditt liv. Jag önskar dig en underbar framtid och tror att du lyckas skapa den.

Kram på dig vännen!

YvonneW
2008-01-03 01:02
#16

Lyckades inte korrigera mina felskrivningar i ovanstående text, fick upp blank sida. Hoppas ni överser.

Kramizar!

[LenaB]
2008-01-03 14:30
#17

Det gör inget med stavfel Yvonne men vill du kan jag rätta till det om du vill.

Känns som att du fick revanch Yvonne! Härligt men minnéna från längesedan är ju kvar tyvärr. Pratade ni om hur de behandlade dig i skolan? De kanske medvetet undvek ämnet?!

Sosso
2008-01-05 22:33
#18

:'(

[LenaB]
2008-01-05 22:49
#19

Är det bara jag som inte kan se smileysarna!? Ser bara en massa prickar och streck? Anne, nåt du känner till?

AnneN
2008-01-05 23:09
#20

Lena det kan ev bero på att en del inte använder de smileys som finns på sajten utan ist skriver/gör egna med de tecken som finns på tangentbordet =) (som jag just gjorde)

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Annons:
[LenaB]
2008-01-05 23:19
#21

Ok, men jag tror inte att jag någon gång sett en smiley utan bara dessa teckenOskyldig. Ser du smileysarna Anne?

AnneN
2008-01-05 23:22
#22

Jodå jag ser smileys då folk använder dem… Ser du inte ens de smileys du själv använder?

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

[LenaB]
2008-01-05 23:34
#23

Jo…faktiskt en del ser jag. Beror det på min dator då?Oskyldig Jag är inge bra på datorer…

Ijin
2008-01-05 23:41
#24

Om du vill ha en smiley i texten trycker man på smiley knappen:pHemlis

[LenaB]
2008-01-05 23:44
#25

Jo den lilla gula gubben till höger, det förstår jag. Men sedan kan man ju tydligen använda sig av andra smileys med. Hur får jag de att bli synliga för mig? Eller missuppfattade jag dig Ijin?

Ijin
2008-01-06 20:14
#26

Nja, det finns inga fler smileys som jag vet om:PFundersam

Kitty41
2008-01-06 23:35
#27

Usch, det lät verkligen inte som någon rolig historia det där, man finner verkligen inte ord :(
Jag går i 8an nu, och någon gång i november (tror jag att det var) var jag tvungen att gå till skolan istället för att cykla (då jag har en bit till skolan) med en massa kläder och grejs i flera kassar eftersom jag går på ridning direkt efter skolan på onsdagar. vi har no direkt på morgonen, och våran lärare har vi börjat ha nu på höstterminen, och jag har aldrig riktigt gillat honom. jag har alltid varit skötsam i skolan, så är det bara. ingen lärare har någonsin hackat på mig, och kommer jag något efter så löser jag det direkt, har aldrig heller fått något IG i hela mitt liv. ÄNDÅ har han fått för sig att jag kommer för sent varenda onsdag på morgonen (har väl kommit för sent 5-10 min 3 gånger i rad, och inte mer!), vilket har klagar OTROLIGT mycket på. till slut störde jag mig så mycket på honom att jag sa något vresigt tillbaka, och han skickade hem ett mejl till mina föräldrar om att jag kommer för sent VARENDA onsdag :O.
jag har VG i snitt i alla ämnen, så är det en så stor deal om jag kommer lite för sent ibland? självklart händer det inte ofta, händer bara sällan på onsdags morgnarna som sagt. en kille i min klass kommer vid lunch varje dag, gör dom någonting åt det? nej. har han minst G i allt? nej!

hoppas att han lägger ner snart, annars vet jag inte vad jag gör >.<

Annons:
Ijin
2008-01-06 23:40
#28

#27 Ge mig namnet på läraren, och skolan så ska vi se=) och ditt eget namn..

[LenaB]
2008-01-07 09:10
#29

Kitty41: Först vill jag säga att det är kul att höra att det går bra i skolan för digGlad!

Passa tider är viktigt men det vet du redan men ibland så blir det missbedömningar. Vet själv att min sons lärare reagerar direkt om han hommer för sent och det händer inte ofta. Du skriver att du inte gillar honom, kan du beskriva det närmare?Dina föräldrar vet ju om det eftersom de fått ett mail av honom. Vad anser de om hela situationen?

Vh LenaB

Upp till toppen
Annons: