Jag har också alltid funderat på varför vissa blir mobbade och andra inte. En del blir ju mobbad för fel kläder eller liknande. Men för en del finns det ingen förklaring. Det måste vara någon osynlig nuance som gör vissa till lämpliga mobbingsoffer medan andra utan någon "anlednig" blir populära.

Det där med mobbare är något jag länge har funderat på. Själv så blev jag mobbad från den dagen jag satte mig i skolbänken tills jag slutade gymnasiet kan man väl säga. Även om det var mindre på slutet.

Jag var nog för egen av mig som barn / eller rättare sagt är. Och då är det något man vill hacka på, en person som är stark vill de trycka ner.

Hmm nu vet jag inte om det här hamnade under rätt tråd.

Jag tror helt enkelt att de som mobbar är de som är svaga. De behöver få känna sig större genom att ge sig på andra helt enkelt. Vilket är så fel som det bara kan bli.

Jag tror att mobbing ofta har sin grund i osäkerhet från mobbarens sida. Är man osäker på sig själv är det lätt att tillfälligt känna sig lite bättre genom att trycka ner någon annan.

Vänliga hälsningar

Niklas

#3 Håller med dig Niklas. Den som mobbar känner sig lite mer i centrum när h*n trycker ner någon annan. Nu vill jag tillägga att mobbing dessvärre inte bara förekommer bland barn. Det är vanligare än man tror bland vuxna också, men vi har förfinat vårt sätt att trycka ner dom som avviker från det vanliga mönstret - dom som ju ofta blir mobboffer, och som Madde också påpekade.

Om någon skulle fråga mig samma sak skulle jag nog faktiskt svara som dig..

Jag tänker också att mobbaren ser sitt offer som ett hot och måste då trycka ner och förnedra och då blir fokus på den som mobbar, fast på ett negativt vis egentligen men det spelar ingen roll. Hotet måste ellimineras. Den som mobbar måste ju egentligen alltid vara på helspänn på nåt vis.

Ja ja…en massa tankar bara.

Mobbarna är inte svaga. Dom är osäkra.(Observera att Osäker och Svag är två helt olika saker.) Dom osäkra måste tillskillnad från dom säkra utnyttja andra för att få sig själva säkra… Så om man genom att lära dom att bli säkrare på sig själva och lära dom vad det är som spelar roll i livet, kommer dom att sluta.

Jag kan bara svara för vårat bostads område.
Här är det avundsjukan som gör mobbningen.

 Men i mitt eget fall som jag berättat om i en annan tråd hade det med att jag var minst, glasögon, och som dom sa då "ett lätt byte"

Jag håller med om att de som mobbar måste få hjälp att sluta, och kanske om att de gör det för att få uppmärksamhet. Men framför allt är jag säker på att det gör det för att det ger dem en sådan varm, skön känsla inombords. De mår bra av att förnedra, de växer själva genom att göra andra mindre. Och jag är säker på att de är extremt medvetna om precis vad de gör och varför de gör det.

Jag tror också att det bästa sättet att få dem att sluta är att göra dem medvetna om att de är lika små och värdelösa som andra, och att andra är lika viktiga och värdefulla som de. Vilket väl är definitionen av empati.

Om man mobbar har man ingen risk för att bli mobbad. Samma sak om man håller med den som mobbar, då blir man inte själv utsatt.
Så istället för att riskera att råka ut för något trycker man ner en annan person och får alla att förstå att denna person är dålig.  Jag menar, hur många kommer på tanken att mobba en mobbare?

# I grundskolan fick jag alltid höra: åh, det är så synd om de som mobbas, eftersom deras föräldrar är skilda!

Det tycker jag är ett hån! Det är bara en undanflykt, min mamma har skilda föräldrar, och hon är ingen/var en mobbare. Så det är den sämsta bortföklaringen man kan komma med.

 Pappa tror att folk mobbas för att de har för mycket energi. Så man skulle straffa den som mobbades med hård fysisk aktivitet.

Själv tror jag att mobbarna är dåligt uppfostrade.

Jag tror att den som mobbar som många anndra tycker inte mår så bra. kanske har det svårt hemma.
Men et kan ju vara att om det är en annan elev som har sin egen stil som en av mina kompisar har. Då tycker kanske mobbaren att den känner sig hotad av det andra. I still men om inte hon också har samma kläder och tycker lika dant som mig så är hon ett hot. För min kompis är väldigt kaxig och vill inte ha vissa kläder far att endra har det, och det är modigt tycker jag. Och då känner nog mobbaren att i det hära fallet hon att hon har en konkurent som kan bli mera poppis än hon och mobbas. Hoppas att förstår vad jag menar!

Det finns många olika anledningar till vad det är som gör att någon blir mobbad. Det kan vara en (efter vad andra tycker)avvikande åsikt, uppfostran, klädsel men också att någon har sagt något taskigt eller elakt till någon annan som andra uppfattar som roligt och som sedan byggs på. Som sedan gör att man hakar på detta. Det kan även vara att man söker en tillhörighet, en identitet som man kanske får i en grupp.

Ja…det som mobbar kan ju inte må specillet bra. Varken om man är vuxen eller barn. Även mobbning bland vuxna är så vanligt nu. Jag blir så arg varje gång någon blir mobbad….för jag tycker att dessa som mobbar borde få hjälp istället och inte låta det att de mår dåligt gå över andra!!

Jag tror att allt bottnar i hemmailjön, på det ena eller andra sättet

Tror precis som #10!!

Från början handlar det om dålig självkänsla, jag tror att en mobbare själv är rädd för att bli utsatt och för att inte hamna i den situationen så mobbar personen.

Precis som #10 skriver så hakar andra på för att de är rädda dels för att själva bli utsatta men även i rädsla för mobbaren.

Jag tror på ett sätt det handlar om hirarkier, det gäller att få så hög rang som möjligt. Självklart fel sätt att få status på tycker vi vuxna.

Intressant och skrämmande är ju att det förekommer bland vuxna oxå.

Jag tror att den som mobbar inte vill bli mobbad själv.,

Fiffilura: Jag skulle kunna tro att de som mobbade i skolan gör det i vuxen ålder med. Kan det vara så? Inte över lag kanske men i väldigt hög grad tror jag.

#18. Hade varit väldigt intressant att få veta! Undrar om det finns nån forskning om detta?? Kanske vore ett intressant uppsatsämne sista terminen på min lärarutbildning…

Det finns mycket avhandlingar på nätet men hur tillförlitliga deär vet jag inte. Ska se om jag kan hitta något…arbetsmiljöverkets sida kanske…

Många mobbare försvinner när dom blir äldre, då dom förstår vad det är dom gör..

Jag fick höra på en föreläsning (läser till lärare) att ett stort antal av mobbarna har själva varit utsatta för kränkande behandling, antingen i hemmet eller tidigare varit mobbade.

Tror du har rätt i det du skriver Tezza. Man ska inte lägga allt på hemmamiljön men jag tror den har en stor betydelse när det gäller mobbing. När man ser dessa elever som mobbar så är det som att de gör av med aggresionerna i skolan för hemma kan de inte. Ja, jag vet inte men ibland verkar det så. De jag vet mobbar eller har mobbat har det jäkligt mer eller mindre hemma.

#23 Jo och blir de aldrig sedda så gör de allt för att bli det. Att bli sedd pga att man beter sig illa är bättre än att inte bli sedd alls….

Japp, precis. Kan bara hålla med. Läser ni mycket om detta med mobbing i skolan? Det är jätteviktigt att ha god kännedom om detta. Det är så vansinnigt vanligt.

#25 Ja just nu har vi gjort det. Jag har läst en valfri kurs, som jag tycker borde vara obligatorisk, den heter Barn med sociala och emitionella störningar. En jättebra kurs där en del handlade om mobbning. Sen ingår det även lite i vissa andra kurser oxå, men inte tillräckligt enligt mig.

Ja, det verkar som att det är ett val man gör om man vill förkovra sig i mobbningen och dess effekter. Synd som du skriver. Det är likadant med bokstavshandikappen bland barn också. Det finns heller inte med i utbildningen vad jag förstår? Det är också jätteviktigt att ha kunskap om det. Mina barn har en diagnos och jag har fått informera lärarna om hur man hanterar och ser dessa barn.

#27 Nej bokstavshandikappen finns inte med i utb som obligatoriskt, och det är synd. Dock vet jag att det är ett stort intresse bland blivande lärare att fördjupa sig i de här utsatta barnen. Man kan hoppas att det blir obl i utb framöver:)

Jag trodde faktiskt att det fanns med men så pratade jag med en lärare för några år sedan som sa att det inte finns med. Jag märker dock att det är många lärare i dag som går kurser för att få kunskap i problematiken. Bra initiativ tycker jag.

#29 Ja det är ju oxå upp till varje skola att se till att lärarna som jobbar där är kompetenta och erbjuda dem fortbildning i det som behövs och finns intresse till.

Mobbing tror jag är nåt som följer med "att bli vuxen" -tyvärr! Jag tror att dom flesta mobbar , och dom som inte gör det är dom som blir mobbade istället -vissa gör det utan att dom tror det! -dom vet inte hur det känns för den andra! oftast snackar mobbare mycket skit & har mycket fördommar & ser folk som stereotyper - & jätteofta blir det utfryning/ negativa pikar & sånt av detta!

Det hjälper inte med en massa lagar & regler & straff mot mobbing. Mobbing är en social grej som bara kan stoppas socialt, det är varje person som måste se till att själv inte mobba, + att på nåt sätt distrahera/stoppa den som är "mobbing-aktig". gå på känslan! -tveka inte! Vuxna kan inte göra så mycket mot mobbing/utfrysning bland tonåringar -det kan bara tonåringarna själva stoppa -det går inte på nåt annat sätt!!! (bara fysiskt våld kan dom vuxna stoppa!)

jag känner en tjej soom bodde i värsta perfekta familje-livet, hennes pappa tog med henne på aktiviteter helatin, hjälpte henne med läxorna och hennes mamma var jämt hemma och serverade mat till familjen och det var alltid städat och fint, -dom hade familjedagar då dom bara var familjen & gjorde nåt ihop, dom var bara tre barn så dom fick mycke grejjer också. -alla dom tjejjerna -vet jag -har mobbat!

jag bodde i en familj med 7 barn, det var jämt rörigt och stökigt och vi fick inte så mycke grejjer. pappa var alkoholist som körde i fyllan och har en gång försökt ta livet av sig bla bla bla , och mamma var otrogen  dom skiljdes sedan och alla barn följde med mamma, pappa brukade följa efter oss, sitta utanför lägenheten i sin bil och spejja ….bla bla bla…, det var skitjobbigt   men jag har då alldrig mobbat! men sen blev jag mobbad  & utfryst för att jag ifrågesatte mina kompisars mobbande…  så vad faan pratar alla om för fantasier?!

#33 vem har pratat om några fantasier? vad är det för fantasier det pratats om då?

Jag har själv varit en mobbare förut och jag kan berätta varför vi mobbar andra! Det e så att man vill ha respekt och vara ''cool'' Men det kan även vara så att man själv blivit mobbad och vill därför göra samma sak mot andra .. man brukar välja dom som är svagare än dom andra eftersom att dom då e lättare att mobba!

".. Så vad faan pratar alla om för fantasier?!" (-ursäkta mig , ibland kan jag få lite arg-attacker!) Det jag menade var alltså att -SÅ ofta får man ju höra talas om att folk som mobbar andra är ju dom som mår allra sämst & att dom har det svårt hemma/blir misshandlade o.s.v. DETTA tror jag alltså inte på! eftersom nästan alla människor mobbar så kan det inte vara så!- Men kanske är det så ibland!

#36: Jag tror inte heller på det !

Tack Gode Gud!

Tyvärr så läser jag, typ, att jag blev mobbad för att…. Du har redan då bestämt dig för att vara ett offer. Det finns inga ursäkter för att någon mobbar. Jag har ingen rätt att kränka någon annan för att jag är avundsjuk, ser ett hot mm…Mia

Jag håller med LenaB

Jag tror det beror på vilken sorts mobbar-person man menar, och vad för sort man tycker är mobbing. Jag menar - en del tycker att en sak är mobbing medan det andra inte är det. och en andra personer tycker att det andra är mobbing men inte det ena. Förstår ni vad jag menar?

Frågan är komplex och det finns inget enkelt och rakt svar att ge.

Det beror på att vi alla är individer.Vad för slags motiv som ligger bakom våra ageranden varierar från individ till individ.

Jag har själv råkat ut för mobbare. Anledningen till det vet jag faktiskt inte. Jag är inte någon tankeläsare och vi hade ingen face to face kommunikation mobbarna och jag. Så därmed kunde orsaken vara allt och ingenting.

Men jag kan väl säga som så att det från början rörde som om den urtypiska "catfighten" dvs en kvinnlig mobbning. Den ser lite annorlunda ut mot den som sker mellan män.

Och därmed kan jag nästan dra slutsatsen att allt handlade om avundsjuka och konkurrans. Det är ju ofta så mellan kvinnfolken olyckligtvis nog.

Att platta till mig var en mindre att tävla emot ;)

När ska vi lära oss att stå över sådan småsinthet?

jag tror det är för att de som mobbar är rädda att bli mobbade. därför gör de sig "coola" som de tycker för att inte bli mobbade.

Hur har ni gått tillväga när ert barn blivit mobbade?

Min son blev mobbad sen första dagen på förskolan av barn i klass 1 å klass 5  skolan gjorde inget,trots att ja kontakta dom flertal gånger,kyratorn sa att min son va inte problemet så han behövde ite gå till henne mer än 2 gånger,utan att de va dom som mobbade som va problemet,skolan gjorde inget,lärarna tyckte ja överdrev och sär behandlade min son,stängde in han i ett rum när dom andra hade samling,för han kunde inte sitta  rakt sa dom,dom har haft massa bra förklaringar på allt,så det har låtit som om det är super bra att göra som dom gjort,ja kändew mej maktlös,min son började få ont i huvudet ont i magen å vägra gå dit,periodvis fick han va hemma,jag fick hämta han på skolan för han kunde lagt sej att sova,då vid ett tillfälle visade det sej att han hade hjärnskakning när vi kom till läkaren och han vågade säga va som hänt till henne,lärarna förklara bort allt hela tiden skyllde på att dom inte va där då inte jobbat den stunden,inte hört eller sett nått,VAD SKA MAN VÄNDA SEJ???
Alla lärare rektorer håller varandra om ryggen helatiden! maktlös e jag!

NU har han  ångest och mår dåligt över att han ska börja i  ettan snart,han vill inte! han blir arg och aggresiv för ingenting,stänger in sej på sitt rum,snart kommer huvudvärken och mag ont börja igen han blir nästan apatisk,vad ska jag göra?jag försöker stötta han men HUR ska jag göra och HUR ska jag få han att prata om det som händer för han vill  helst inte prata om de,och dom få gånger han berättat kan man käna hans ångest så ja bli så arg å ledsen känner hur jag bara vill gråta och skrika rakt ut! Vart är världen på väg alltså? hur ska man skydda barnen idagens samhälle?

Lärarna sa att dom barnen som mobbar är "problem barn" men att föräldrarna är  bra så ja ska ringa och prata med deras föräldrar,vård centralen sa att ja ska INTE ringa föräldrarna för det är skolans uppgift,då börjar skolan klaga på alla ner skärningar bla bla bla…men ska mitt barn lida för detta?

DFom ställer upp på dom andra föräldrarna ,men det är ju kostym nissar,ja e en enkel arbetare ( arbetslös nu sen 5 månader ) men de ska väl inte stå i vägen för att man ska få hjälp eller?

Någon som kan hjälpa mej med råd eller liknande för ja blir galen snart!

Hej funky!

Detta är enormt jobbigt för både dig och ditt barn, det förstår jag verkligen. Har du möjlighet att följa med till skolan när han börjar och vara med honom i början?

# 45 Ja vi får se hur vi kan lösa detta!

Ska va med första dagen får vi se hur vi följer upp det sen!

Tack för en bra och intressant sida här!  ( mobbning i fokus )

Hur gick första dagen, var du med?

Ibland undrar jag om folk står på mobbarnas sida? Det är inte synd om dom och dom behöver ingen hjälp utan dom behöver ett straff. Jag är en kille som sminkar mig. Nu är jag ganska "känd" i halmstad så dom flesta blir inte chockade när dom ser mig. Men andra måste bara skrika nån kränkning för att det är kul och inte för att deras privatliv är knas

De mobbar för att de vill känna sig bättre,att få säganågot elakt till någon annan får den att känna sig starkare. :( har nog med att mobbaren ärlite osäker på sig själv och vill få bekräftelse. T.ex om mobbaren pratar med sina kompisar omen person. T.ex "åh han är så äcklig", då säger kompisarna "Jaaa!" Då får mobbaren med sig fler och känner sig bättre :( så sorjligt.

Jag har alltid varit mobboffret. har alltid varit "den felande länken", den som fick vara med med men egentligen inte var med.

Då snackar jag inte om mobbing som i sparkar eller slag. Utan den tysta sorten. Den som ingen annan än jag och mobbarna märker av.

De som mobbar måste känna brist på empati. En normal person som mår bra psykiskt skulle stanna upp i 5 min och fundera på om det faktiskt är rätt och om man själv skulle vilja bli behandlad på detta sett själv.

Blev mobbad i skolan av fler tal personer och många av dem har kommit fram till mig efteråt och bett om ursäkt och förklarat hur det var på den tiden. En hade en pappa och en mamma som drack mycket och som han tyckte inte brydde sig om honom, en annan av dem hade skiljda föräldrar och bollades hit och dit mellan föräldrarna medans föräldrarna bråkade.

Växer barn upp i otrygga förhållanden blir barnen otrygga i sig själva med tanke på att barnen aldrig någonsin har en fast punkt. Barn behöver kärlek, omtanke och framför allt trygghet. Saknas detta blir det nog förvirrande för ett barn och man vet nog inte riktigt hur man skall förhålla sig eller uppföra sig mot andra personer.

Om man jämför mobbing med par förhållanden som har varat i cirka 20 år och naturligtvis händer detta inte överallt. Ens partner kommer hem från jobbet trött och grinig för att jobbet inte gick något bra och för att man fått skäll från chefen, tjatar jag sedan allt för mycket på min sambo att han ska göra dittan och dattan. Kommer hans tålamod att tryta. Det är inte mig han egentligen är sur och irriterad på utan det är hans i allmänhet dåliga dag. Men i slut änden är det mig han kommer och skriker åt och tar ur sin ilska och frustration på. Även om felet inte är mitt.

Låt oss sedan säga att pelle vaknade klockan 6 när klockan väckte honom. Mamma var som vanligt full och redlöst berusad och avdeckad i soffan. Pappa var sur och grinig och skällde ut Pelle vid frukost bordet. Pelle får en dålig början på sin dag och går sur och grinig till skolan och tycker att allt liknar skit för tillfället. Sen ser han Stina som har en enligt honom ful mössa på sig. Tar han ut sin ilska och frustration på Stina och hennes mössa även om det inte är Stinas fel att pappa är förbannad och mamma är nersupen och ingen av dem bryr sig egentligen om ifall han går till skolan eller inte. Det är nog något omedvetet som gör att barn mobbar. De mår dåligt, har dålig självkänsla och en ilska och frustration som måste bort. De vet inte hur det ska göra för att få bort känslan ur kroppen på ett bättre sett än att mobba och göra illa någon annan.

Vuxen mobbing är samma princip, man mår dåligt, känner sig mindre värd, dålig självkänsla och känner sig ganska usel. Istället för att vara just vuxen och beställa tid hos en kurator/psykolog ger man sig istället på någon annan person för att bli av med alla sina känslor.

De som mobbar barn eller vuxen borde gå till en kurator för att komma underfunn med varför de gör detta och verkligen prata av sig för att kunna hantera sina känslor och framför allt sitta och hålla allt skit inom sig.

för dom tycker det är kul?

Varför mobbar barn & vuxna  (=avsiktligt mobba) ?

För dom har dålig självkänsla O just därför roas dom av sånt -kortsiktigt. Dom med bra självkänsla roas av annat -kortsiktigt (o långsiktigt).

Jag håller med #11 en hel del.

Att vara osäker är ingen Anledning som leder till att man mobbar. Jag har varit osäker pga jag blivit nedtryckt i min uppfostran och inte haft stöd hemifrån men jag har aldrig mobbat. En del mobbare som jag känt till har haft en tuff bakgrund. En del har bara varit ouppfostrade. Jag tror mer på att mobbning beror på att man inte fått gränser dragna, att det finns en vana att gå över andras gränser och att man inte haft krav på sig hemifrån att respektera alla människor.

Jag tror i grund och botten att mobbning beror på svag empati, inte på att mobbaren mår dåligt. Jag tror mer på att barn som mår dåligt kan bli utsatta för mobbning men jag vet också att barn som är lyckliga och känner sig trygga hemma blir mobbade.

Jag är trygghets utvecklare i en skola! De har avsatt mig för att vissa timmar endast arbeta med trygghet och likabehandling i skolan. Detta borde alla skolor satsa på!!! Denna skola är ingen mångkulturell skola vilket innebär att här får vi arbeta med att föra in olika kulturer och olikheter för att dessa barn långsiktigt ska acceptera och förstå att detta finns i den stora världen. Dessa elever lever i en societet och behöver lite annat typ av arbete än de skolor som är mångkulturella.

Pga av att vi aktivt jobbar med detta kontinuerligt så  har vi väldigt lite mobbing. Men det krävs som sagt ett arbete som hela tiden pågår.

Jag ska nu låta barnen göra en film för att visa upp. Det är alltid bra att ha med barnen konkret i sina projekt och låta dem göra..under guidning. Att låta det bli forumspel, teater, film, fotoutställningar, dikter mm gör att det blir mer konkret och ökad förståelse än om man "bara" pratar om det. Jag hoppas vissa elever här ska kunna nå ut med filmen till hela riket🙂

// Teater/dramapedagogen

Jag är 12 år jag har blivit väldigt mobbad för jag var tjock sen en sommar gick jag ner ganska mycket då när jag kom till skolan så blev jag inte mobbad längre då sa istället en jag blivit mobbad av sen dagis så här " har du börjat på nån idrott du är mycket smalare" och min fröken sa att jag blivit smal det året blev jag näst populärast i klassen

Vad roligt för dig Natale123 att du undkommit fortsatt mobbning. Var uppmärksam på om det hackas på någon annan istället. Du har ju en bra bild av hur det känns att bli mobbad, så sådant är du väll inte med på nu. Det som skrivs i #10 är högst tänkvärt att läsa. Antar att du är mån om att inte bli hackad på igen.

Barn mobbar ju också säkerligen för att vuxna gör det.

När jag var liten och utsattes för mobbning ville jag bli vuxen, för "vuxna mobbar inte". Men vuxna mobbar precis på samma sätt som barn, men skillnaden är att vuxna kommer undan med det. Det finns ingen "fröken" man kan gå till. Vuxna mobbar varandra på nätet och öppet i vänskapskretsar. Folk reagerar inte. Idag är det ju även ok i samhället att mobba dem som har avvikande intressen och t.e.x politiska åsikter. Barn snappar upp det och lär sig att det är ok att frysa ut/slå på de som är avvikande.

Jag hatar mobbning men när jag ser hur en stor del vuxna uppför sig mot varandra, ser jag det klart som korvspad varför barn beter sig på samma sätt.