Annons:
Etikettmobbing-bland-vuxna
Läst 2973 ggr
[Silverräv69]
1/14/15, 3:46 PM

Mobbing på arbetsplatsen?!!

Detta ämnet är så diffust, så jag vill sätta det lite i strålkastarljuset.
Vad är era erfarenheter och kom gärna med era berättelser, åsikter och idéer.

Vad är då mobbing bland vuxna?
Hur känner man igen varningssignalerna?
Hur skall jag agera, vem ska jag meddela?
Hur ska detta känsliga ämne tas upp med mobbaren?
Hur ger jag någon som är mobbad på arbetsplatsen stöd?

Håll inte igen kära medmänniskor, detta är ett otroligt viktigt ämne, för vi som var barn förut är nu vuxna, men mobbingen har exakt samma effekt!!!

Annons:
Imasy
1/14/15, 3:58 PM
#1

Jag har hört om andra, men har aldrig själv blivit utsatt eller sett arbetskamrater som blivit det. Tack och lov har jag haft vuxna professionella arbetskamrater.

Sen kan det väl finnas de man gillar mer än andra, men ingen tvingar en att umgås på fritiden.

Calcifer
1/14/15, 4:57 PM
#2

Jag har upplevt det på en arbetsplats. Ett hostel/bar, men jag var nyanställd och betalades kontant (alltså, svart, egentligen) och kunde inte säga så mycket när jag en dag jobbade mellan 7-8 med städning, mellan 9-14 med att bädda och sedan mellan 16-02 i baren. Och det kunde vara flera dagar i rad. Hur mycket sömn tror ni jag fick? För baren stängde 02, men man var inte färdigstädad fören vid drygt 3 och sen upp halv 7 för att hinna slänga i sig frukost. Vissa dagar jobbade jag typ 18 timmar per dygn. Det var helt vansinnigt. Det var ingen mobbing som var verbal eller dylikt, men jag sattes på alla skitskift och blev verkligen nedtryckt till botten.

Mobbing bland vuxna är för mig detsamma som mobbing bland yngre. Metoderna kan ändras, förolämpningarna kan ändras, men i grund och botten är det fortfarande mobbing.

Varningssignalerna är svåra. För ibland kan det handla om mobbing, ibland handlar det om missförstånd, ibland handlar det om två individer som inte gillar varandra. Det är jättesvårt att säga.

Om du är medlem i facket ska du meddela dem. Annars chefen, om det inte är denne som mobbar dig.

Ibland går det att prata med den som mobbar, speciellt bland vuxna. Och de kan erkänna sina brister och be om ursäkt. Men ibland är det ingen mening att ens försöka prata med dem för de ser inte att de gör fel eller så vägrar de erkänna det.

Stöd ges genom att SE dem. Erkänna att mobbingen förekommer. Stötta dem. Vara deras vän. Och om det behövs stå upp mot den som mobbar.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Silverräv69]
1/14/15, 7:59 PM
#3

Jag har själv råkar ut för det, tyvärr i flera år. Anledningen till att jag stannade kvar var att det var mitt första riktiga jobb, djup lojalitet jag uppfostrades till, visste inte om min situation var allvarligt nog att rapportera, jag trivdes med alla och med arbetsplatsen, men där fanns en som gjorde vardagarna otroligt svåra ibland.

För mig var det psykisk mobbing och manipulering till den grad att jag till sist förlora all motivation för arbetet och förlorade min tro på mitt eget värde som människa. Lynnigheten av X's humör var fullkomligt utmattande och X hade 2-4 perioder varje år då X gjorde arbetsdagarna outhärdliga. X hade fullkomlig kontrollbehov, som hökögon överallt alltid, skulle ständigt lägga sig i allt man gjorde och det skulle utföras på X's sätt. Jag fick oprovocerade utskällningar i offentliga korridorer, framför fikande kollegor och helt nyanställda. I de stunderna ville jag bara dö av skam.
Det fanns inget som hette att säga emot X eller göra tvärt emot anvisningarna. X krävde initiativ och handlingskraft av mig, men alla mina idéer förkastades om det inte stämde överens med X's föreställningar & åsikter. 
Till slut lade sig X i när jag fick andra arbetsuppgifter av ett annat team och fast X inte alls visste vad jag höll på med skulle X lägga sig i allt, i vilken takt jag utförde uppgifterna, när jag skulle göra dem, när det passade X och hur jag skulle rapportera mm. X gjorde mycket subtila pikar som drev mig till vansinne, ex. en vas skulle inte ligga där utan där X ville ha den, material skulle förvaras så att X lätt skulle hitta dem (fast X aldrig hade med sakerna att göra). X ville hela tiden göra sig hörd, uppmärksammad och bekräftad.

Till slut förstod jag att denna personen platsar kring en inte så väl omtalad folkgrupp med speciella karaktärsdrag och att X's verlighetsföreställning är ljusår från oss normala människors och att X inte vet eller uppfattar när hen totalt förödmjukar en människa. X är i det avseendet inte sjuk, X är mycket intelligent och framgångsrik, men X har klättrat över många lik för att komma dit hen gjort och plöjt många intellekt på vägen. Periodvis hade jag sympati för X, trodde att X var djupt olycklig och behövde agera ut.

För att hålla god, vänskaplig ton på jobb var min överlevnadsstrategi att alltid hålla sams och så länge jag inte hotade X's position, så länge jag agera som en robot, inte sade emot och svalde all gift var dagarna uthärdliga. Men jag fick ändå skit och kritik fast jag gjorde ett oklanderligt arbete och hen var förbannad på någon annan.
Jag gav X alldeles för många chanser att ändra sig, förlät X varje gång och ville få X att förstå att jag inte är varken ett hot eller falsk, utan bara fantastisk på mitt jobb och villig att utvecklas efter mina behov och krav.

En dag på ett möte fick jag ett sammanbrott av mobbingen och en process sattes igång på arbetsplatsen, med flera separata möten med oss båda i flera månades tid, men aldrig gemensamt då jag ej klarade av att konfrontera denna personen. Bara tanken gjorde mig illamående och panikslagen.
Mötena hade näst intill ingen effekt, X konfronterade mig en dag och falskheten drypte ur X's mun..tomma vidriga ord..jag minns bara hur förbannad jag blev och att jag då totalt gav upp all hopp om bättring. 

Till slut lade kroppen av pga stressen och den mentala misshandeln/manipulationen i flera år, privat var jag lycklig, men i karriären var jag bara en vålnad..jag lades akut in på sjukhus och blev sjukskriven i flera månader. Några veckor innan arbetsträningen skulle börja och medan jag gick på frekvent terapi var min allra största fasa att möta X igen, till och med terapeuten sa att denna personen inte är klok, men vi kom ju fram till att X inte förstår oss andra individer och hur olika beteenden berör oss.

Efter flera händelser som jag ej vill nämna här återvände jag aldrig igen. Jag fasade otryggheten i framtidens ovisshet, men jag är redo för den. Jag skaffade mig nya drömmar och karriärsmål. Men jag är än idag inte frisk och jag kommer behöva medicinering i många år till, min kropp sade ifrån mycket mycket hårt.

På min arbetsplats var där fler som kände sig påhoppade, kränkta och rent ut sagt mobbade. En av dem är nu min bästa vän och vår sarkastiska humor håller oss uppe. De andras öde vet jag tyvärr inget om.

Min partner och syskon har råkar ut för likadana personligheter och händelser, men de var kloka nog att fly fältet innan de blev sjuka.
För mig var detta ett av livets tuffaste lärdomar, men den ska användas väl.

Emo
1/15/15, 6:24 AM
#4

#3 Anmälde du det inte som arbetsskada?

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

VampireGirlElvira
1/15/15, 8:23 PM
#5

Jag har själv upplevt mobbning på många av arbetsplatserna som jag har varit i. Jag är ju en sån person som jobbar snabbt och flitigt och inte tänker så värst på min hälsa även om jag borde göra det. Jag jobbade vid det tillfället i en Second Hand butik. Så jag blev mobbad bara för att jag jobbade snabbare än alla andra. Jag vek alla kläder så snyggt och prydligt som det ska vara, och så rättade jag till alla prylar som det skulle vara i hyllorna, och sen så städade jag under alla bord så som min arbetsledare hade sagt till mig. Så, det är en liten droppe av mig som har hänt mig på alla åren sedan jag slutade skolan på mellanstadiet.

"I am beautiful no mater what they say.
Words won't bring me down."

VampireGirlElvira
1/15/15, 9:05 PM
#6

Edit: jag menade ända sedan mellanstadiet.

"I am beautiful no mater what they say.
Words won't bring me down."

Annons:
[Silverräv69]
1/19/15, 1:54 PM
#7

#4 har aldrig fått rådet förut att göra det, men det finns med i min läkarjournal från 2 separata tillfällen. Vem anmäler jag det annars hos, arbetsgivaren eller facket?

Emo
1/19/15, 1:57 PM
#8

#7 Försäkringskassan och facket. Lycka till! Läs på om lagen och dina rättigheter!

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

toni983@hotmail.com
1/19/15, 3:58 PM
#9

Jag har fått höra via kollega att mobbning på arbetsplats är något som man kan ta upp som arbetsmiljöproblem via skyddsombud och arbetsmiljöverket. Tänkte inte själv i de banorna först men det låter rimligt.

[[Narwayn]]
7/3/15, 10:28 PM
#10

_Mitt svar: Ja, jag känner någon som får/fått uppleva det.
_En jobbarkompis till mig blev mobbad på hennes f.d arbetsplats för att hon tyckte om varmblod och nordsvenskar istället för fullblod och halvblod. Hon mådde väldigt dåligt av detta och höll på ge upp hennes kunskap och intresse då vi anställde hon.
På vår arbetsplats tar vi hand om varandra och ingen mobbing är tillåten bland vare sig personal, elever eller föräldrarna.

Calcifer
7/3/15, 11:12 PM
#11

#10 Vilken löjlig anledning att mobba någon för. Alltså, jag tycker alltid att mobbing är fel och illa, men just olika typer av hästar? På arbetsplatsen? Låter som om mobbingen skedde där din kompis jobbade på dagis som fröken och blev mobbad av typ en femåring - så löjligt är det verkligen. Av mobbarna då! Absolut inte löjligt att din kompis blev ledsen!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[[Narwayn]]
7/3/15, 11:51 PM
#12

#11 Det är ju det. Många mobbas ju även för vilken hundras de har, har aldrig förstått mig på det där.
Hon har jobbat hos oss i snart 3 år nu, och alla trivs så bra med henne :)

[Fyratassar12]
9/2/15, 8:31 AM
#13

Jag har hört om att även vuxna mobbas på jobbet låter hemskt och förstår inte varför man ens ska bli utsatt för sådant ren tortyr. Är själv mobbad och blivit det nu tredje året i plugget är hemskt :(

Annons:
Leramani
9/2/15, 8:41 AM
#14

Mobbing på arbetsplatser är en realitet.  Jag var med på ett symposium om arbetsplatsmobbing nån gång på 80talet, jag deltog som fd mobbad och författare av ett litet sceneri som sattes upp för att ge en tydlig bild för alla deltagare vad mobbing på arbetsplatsen är rent konkret.  Symposiet var bra  men hade ingen effekt eftersom inga politiker deltog, så det resulterade enbart i ökad kunskap hos de som deltagit.

Jag har sett mobbing bland vuxna många gånger.  Jag har också sett kränkningar bland vuxna som jag inte kan säga var mobbing, eftersom jag inte vet om det hände under en längre tid.

De Lapsus Resurgam

Calcifer
9/2/15, 9:08 AM
#15

Problemet är väl just att så många inte inser att mobbing existerar bland vuxna också, det ses som ett fenomen som bara drabbar barn och ungdomar. Jag har pratat med rätt många vuxna som blivit mobbade som vuxna men inte ens förstått de själva utan tyckt då just att det kan det ju inte vara, för det händer ju inte "oss". Det gör det, tyvärr. Och är oftast ännu svårare att stoppa då.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Leramani
9/2/15, 9:35 AM
#16

Mobbing uppkommer där människor (intvingas) i en grupp som de träffar regelbundet,  där ingen stark trygg ledning finns och ev också osäkra förhållanden som t ex betygssättning,  konkurrens om fördelar och liknande.  Det vet samhället om men kunskapen får inga konsekvenser pga att det skulle krävas stora förändringar i samhället för att hindra mobbing.

Däremot är det inte mobbing om man inte har vänner.  Det är ensamhet. Om folk är otrevliga och ohövliga är de otrevliga och ohövliga.  Ingen måste umgås med mig eller vara trevliga mot mig.

Mobbing är när man blir angripen,  utan provokation,  regelbundet, av samma människor (grupp) under en längre tid.

Man kan lätt stoppa mobbing genom att tillföra en stark trygg ledare,  eller ta bort osäkerheten (betygen, konkurrensen, fördelarna).  En mobbad kan också stoppa mobbingen genom att byta status.

De Lapsus Resurgam

Anonym
Anonym
9/2/15, 4:42 PM
#17

På mitt första jobb kände jag direkt att jag inte var välkommen.  Det var ingen som ville prata med mig eller visa hur saker och ting funkar utan arbetsledaren var tvungen att tvinga en person…Sen fick jag ständigt höra hur dålig jag var och att jag måste ändra på mig och gjorde jag ett misstag fick jag en rejäl utskällning. 
Sen prata dom nedvärderande om kvinnor och kändes som var riktat till mig även om dom aldrig sa det till mig.
2 dagar stod jag ut. Sen ringde jag chefen och sa att jag aldrig sätter min fot där. Chefen sa att hen skulle prata med dom jag jobbat med, men det gjorde inte ett skit. De är väl glada dom slipper mig..

Nu studerar jag , men längtar inte tills det är dags och söka jobb igen. Usch trodde verkligen vuxna kunde bete sig bättre.

[Silverräv69]
9/3/15, 11:44 AM
#18

Va hemskt att läsa andras historier, det skär i hjärtat att vuxna inte är mycket bättre än barnen.

Men det är så starkt av er att dela med er! Stort tack för det! Kanske någon gång i framtiden så öppnas folks ögon upp för problemet och en förändring sker!

Fram till dess får vi dela med oss av erfarenheterna, stärka varandra och oss själva!

Leramani
9/3/15, 1:18 PM
#19

Vi har problemet att vi människor i historien har utvecklat en frontallob som ger oss kreativitet och intelligens,  men ändå har vi  kvar reptilhjärnans instinkter,  vars konsekvenser vi försöker lagstifta bort.   I skolan och på arbetsplatsen hamnar man i en grupp utan hierarki. Då uppstår hierarkier av sig själva, eftersom vi behöver det, vi är flockdjur.  Reptilhjärnan tar över när vi blir rädda och osäkra. Vissa individer hamnar långt ner på statusstegen och får det jobbigt.  Det går att lösa,  men det kräver tid, utbildad personal och engagemang.

I skolorna skulle det fungera bättre om lärarna var med eleverna på rasterna istället för att sitta i sina lärarrum och dricka kaffe. Lärare behöver vara starka personer med pondus. Lärarutbildningen tar inte hänsyn till det.  Lärare är väldigt viktiga för barnens hela liv.  I skolan får en del barn såna problem att det påverkar allt som händer dem sen.  Det är märkligt att samhället inte ser det. I synnerhet som att det faktiskt kostar en väldig massa pengar.

De Lapsus Resurgam

Marvel-lous
10/17/15, 12:05 AM
#20

Min historia i mobbing på en arbetsplats är lång och rörig, men kort sagt så har jag personligen upplevt det. Resultatet blev att jag, trots att jag var en av de som arbetat där längst och kunde mest, inte fick en fast anställning medan alla andra fick (förutom en tjej som däremot grät sig till en anställning).
Jag ska väl inte vara ledsen då jag inte kunde se mig själv arbeta kvar där, men det var otroligt trist att få lämna bakom sig de få underbara kollegor som fanns - och det faktum att dessa personer fick bra betalt och jag än idag vänder på slantarna.

Annons:
[Garntroll]
10/18/15, 4:25 PM
#21

Jag har själv blivit drabbad. Mobbing finns tyvärr överallt ute i samhället.

[Túrwen]
10/18/15, 6:30 PM
#22

Har blivit drabbad om än i väldigt små doser både i arbetslivet och på universitetet. I det senare har det varit vid två tillfällen som jag medvetet utfrysts vid sociala sammanhang. På jobbet var det falska anklagelser från kollegor som ledde till att jag fick sparken och dessutom blev jag utsatt för rasistiska kommentarer.

Nirvana_Ophelia
11/21/15, 5:07 PM
#23

Jag är sjukt patologiskt mobbad överallt. Precis överallt. Så har det varit från dagis tills nu. 37 år gammal är jag fortfarande ett offer.  Mår så dåligt att jag skär mig och försökt ta livet av mig flera gånger. De har det bra och mår underbart, ser det ut som. Umgås med kändisar och flertalet vänner. Och skrattar åt mig. Mobbningen är psykologisk och jag är ful, äcklig och korkad och ALLA tycker det. Funderar på självmord och döden ofta. Yvonne säger det är Sofia, och skrattar. De skrattar. Till de som är drabbade tycker man ska anmäla och gå vidare till högre instans om det inte slutar. Det förstör en från insidan och ut och jag hatar det. Det kan gå så långt att de försöker döda en,  Yvonne sa Sofia måste ta livet av sig, jag orkar inte mer.

Har blivit knuffad, slagen, hotad, hatad, fått elaka kommentarer,  avskydd, utskrattad, hånad,  retad, t.om fått höra att jag bara kan skaffa barn genom donatio och inte normalt.  Det här gör så ont att tänka på, att det….f-n inte finns.

De ber om foton på mig och sprider dessa, vilket gör att jag blir mobbad överallt. . Nu skrattar de bara, vilket betyder att de planerar att göra ngt.  Ja, jag ska ta livet av mig ja. Mobbningen har gjort mig sjuk…Orkar inte och funderar på döden.

Fulast av alla är jag. När jag inte pissar på mig, skriker, skär, funderar på suicid, försöker planera självmord, gråter, gungar,  skrattar, pratar med mig själv; så har jag hetsätning och ångest så mkt att jag skär. Nu är det enda som gör mig glad,  sömn men brukar mest drömma mardrömmar.  +Evelina försöker göra allt föratt jag ska ta livet av mig. Mamma är tydligen den enda som älskar mig., Ja, jag måste sluta älta det här och gå vidare, men de gör inte det.  De slutar aldrig. Och skvallret blir värre och värre.   Orkar snart inte mer.

Med vänlig hälsning Sofia.

Calcifer
11/23/15, 10:13 AM
#24

#23 Får du hjälp med dina självmordstankar och ditt dåliga mående?

Jag vet att det inte betyder mycket när det kommer från en främling på internet, men du förtjänar verkligen inte att må sådär och dina mobbare förtjänar inte den kontrollen över ditt liv!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Tre]
6/8/16, 2:14 PM
#25

Förekommer mobbing på arbetsplatsen? Det är väl klart att mobbing bland vuxna finns så länge det finns missbruks beteenden. Det finns ju vissa fenomen som man inte tänker på bland annat skit prat, nonchalant tillvägagångssätt det är två ingredienser i mobbing. När det gäller att stötta en människa är det till stor del viktigt att veta vem man är. Hur man stöttar människor. Hur ser man på människan i helhet? De flesta sammanhang? Är personen betrodd om inte då kan man nästan lätt räkna ut hjälp utifrån samhället. Mobbing är ett känsligt ämne men vad är svårare för den mobbade? Det kan ju handla mer eller mindre om en påtvingad livstil på något sätt. När man är i en underordig position har man kanske inte så många val. Oavsett demokrat. Om du inte varit delaktig är det väl bara positivt. Jag vet vad jag pratar och skriver om. Lycka till när du vill ta hand om mobboffer.

VästkustFia
6/13/16, 10:13 PM
#26

Jag har lyckligtvis aldrig blivit mobbad på något av mina jobb (däremot under en period i skolan) men vet ju att det förekommer.

Sen tycker jag mig också se en tråkig trend runt om i arbetslivet där problem som rör hur arbetet organiseras helst ska tigas ihjäl, t ex  genom att man rationaliserar bort tillfällen där sådant tidigare kunde diskuteras. Vilket verkar ge utrymme för folk som är lagda åt det hållet att vara lite bossiga och "besserwisser" mot sina kollegor. Det handlar mer om en allmänt trist attityd än om mobbning mot speciella personer. Att visa sig duktig så snart chansen ges och strunta i om det kanske sker på andras bekostnad. Men det är väl en avspegling av det större samhällsklimatet antar jag. 

Lite mer solidaritet skulle inte sitta i vägen antingen det gäller mobbning, "egotrippare" eller chefer som inte vill låtsas om några problem.

vallhund
6/14/16, 4:35 AM
#27

#26 Hur många arbetsplatser har du erfarenhet av o inom vilka sektorer?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
VästkustFia
6/21/16, 9:26 PM
#28

För egen del: ett tjugotal arbetsplatser (eftersom det "hört till" att byta ställe då och då i vissa sammanhang) inom så pass olika sektorer som post/bank, detaljhandel och akademi. Men jag har vänner inom många andra slags yrken och sektorer också och det känns som det blivit värre ganska allmänt, inte minst inom vård och liknande.  Inte så konstigt egentligen: Ju mer det slimmas och jagas vinst, och ju större och opersonligare företag och organisationer blir genom uppköp eller sammanslagningar, desto mindre utrymme för anställda att ventilera sina åsikter om verksamheten tillsammans så de når fram till ledningen, och desto större sannolikhet att fler väljer att köra sitt eget race.

Detta måste ju inte leda till mobbning (även om mobbare antagligen lättare kommer undan med sådana förutsättningar) men gör knappast gott för gemenskapen och arbetsklimatet i längden.

Upp till toppen
Annons: