Annons:
Etikettallmänt
Läst 14971 ggr
elinn
8/16/09, 12:22 PM

Gå vidare

En av svårigheterna att ha blivit mobbad kan vara att gå vidare i livet. Att få tillbaka livslusten, styrkan och hoppet till att livet kan vara annorlunda. - Här delar SaaraE med sig av sina tankar och funderingar kring detta ämne.

Att gå vidare och leva sitt liv kan bli en av de svåraste sakerna i ditt liv. Du kanske har tappat livsglädjen helt eller så har du inte hoppet kvar om att det kan bli annorlunda. Men tro mig. Det finns så många här ute som har klarat det. Det händer att personer som blivit utsatta för mobbning inte vill gå vidare och även om de vill så kan de inte. De har svårt att släppa det som hänt. De undviker platser som förknippas med mobbningen som de genomlidit och de undviker folkmassor för att inte träffa på de som mobbat.

Till en början tycker jag att man ska fråga sig själv om det är värt att ge dem som mobbat en, att inte leva vidare. I många fall har de som mobbats inte kontakt med de som mobbat under resten av livet. Varför ska då ditt liv bli förstört på grund av några andra när dem inte ens vet om det? Däremot så kan det hända att du måste ha kontakt med dem som mobbat. Tänk dig då vilken seger att visa dem att du klarat att ta dig tillbaka. Att du kan stå på egna ben och stå för dig själv och den du är.

Sedan handlar det om att acceptera. Du har blivit utsatt för något som inte är okej. Du har blivit kränkt, ledsen och förbannad. För att komma vidare måste du förstå vad det är du har upplevt. Det spelar ingen roll om du blivit mobbad i ett eller tio år, blivit kallad fula ord eller slagen gul och blå. Deras beteende är inte godtagbart och det måste du förstå. De personer som bli mobbade r inte speciellt utvalda. Du råkade vara på fel plats i fel tillfälle. Så länge du klandrar dig själv kommer du inte länge än så här.

Nu gäller det att lära dig att övervinna dina rädslor. Ta människor i din närhet till hjälp. Upplev de platser du fruktar som mest i små portioner till en början. Det gäller att ta det säkra före det osäkra och inte gå för fort fram. Vissa behöver hjälp utifrån av en psykolog eller annan person som kommer utifrån. Skäms aldrig för att be om hjälp utan var stolt över att du vågar ta ett steg ut i livet. Var bland folk i små korta stunder i början eller gör det som just du är mest rädd för i korta stunder. Dessa stunder kan till sist förlängas allt mer och till sist kommer det inte vara lika skrämmande.

Skriva fungerar för många. Den här artikeln är baserad på mina egna erfarenheter och vad som har hjälp mig. Jag tror på att alla människor kan bli fria från det mörka som döljer sig inuti en bara man vågar ta tag i det. När du väl ha tagit dig ur det hemska bär du på en livserfarenhet som inte alla andra har.

/ SaaraE

// ElinN

Annons:
Kramis65
8/16/09, 1:19 PM
#1

För många är det nog lättare sagt än gjort att kliva över trösklen eller över kanten på brunnen. Har själv inte vari mobbat men gått emellan och då var det VUXNA som mobbade varann. Och inte fick vi nå gehör från arbetsledningen

// Ulrika

Medarbetare på Frivillig arbetare, sorg ochMatlust En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. Man behöver inte veta allt, men man kan ta reda på det!

SaaraE
8/16/09, 11:58 PM
#2

Ja det r otrligt svårt att ta steget…

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

miwi96
12/27/10, 12:39 AM
#3

jag tog steget på ett konstigt sätt som jag är glad över idag

Fotograf av både Ridsport
Http://wickiwallgren.n.nu

Wallix´s Hamstrar

Ronja06
12/27/10, 9:21 PM
#4

Att "ta steget" är extremt svårt. Jag bröt kontakten med mina "mobbare" totalt under grundskolan, bytte klass, och startade om. Av en händelse hamnade jag i samma klass som en av dem i gymnasiet. Haha! Lite lustigt, vi kommer faktiskt riktigt bra överens idag. :)

Mvh Emelie Förlägen

Flamman1
12/31/10, 1:55 PM
#5

Jag har än inte kommit över det, ja vart mobbad från lekis till 5:an då jag fick byta klass… Men jag har alltid varit orolig och skämts över att jag har blivit mobbad därför nu när jag börja gymnasiet tog jag en skola som ingen annan från hela skolan valde, just för att slippa ha massa människor som visste vem jag var osv… Men är fortfarande rädd att alla i min nya klass ska få veta och att det ska hända igen.

Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är

 

AnkanG
5/14/11, 9:28 PM
#6

#5

Du ska aldrig vara rädd, tänk aldrig så. Jag höll inne i många år om mobbningen och när jag valde att berätta så var det tvärt om, de tyckte att jag var modig som berättade och respekterad mig för det jag sagt och även när jag bad dem att inte behandla mig annorlunda pga det jag berättat.

mobbningskampen.blogg.se

Kampen mot mobbning - Följ den du med!

Annons:
cikorias
5/20/11, 9:10 AM
#7

Jag blev själv mobbad under många år under gymnasietiden.
Mitt självförtroende var oerhört dåligt och jag kände en obehaglig
hämndkänsla inom mig. Men allt stannade förstås bara i mina egna
tankar.

Jag utbildade mig inom sjukvården och kände att arbete inom barn-
psyk och Ungdomsmottagningen var det rätta för mig.

Nu så här efteråt så känner jag att genom att jag själv blivit mobbad
så blir det inte bara tomma ord med uttrycket "jag förstår hur du har/
har haft det". Jag gör verkligen det.

Så genom detta så försöker jag nu att hjälpa andra som har det
svårt med mobbing, både i nuvarande situation och i den jobbiga
processen att försöka släppa allt jobbigt som har hänt.

Så för min del så skulle jag väl gå igenom detta med mobbing för
att senare kunna hjälpa andra.

Upp till toppen
Annons: