Annons:
Etikettallmänt
Läst 4165 ggr
[LenaB]
10/15/07, 9:20 PM

Vart tredje mobbingsfall utförs av lärare mot elev

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Mer än varannan lärare och rektorer väljer att inte agera när de får kännedom om att det förekommer mobbning.

"Vart tredje mobbningsfall utförs av lärare mot elev"

Ny unik databas avslöjar: Kvinnliga lärare kränker pojkar och flickor medan de manliga kränker enbart pojkar. Mer än varannan lärare och rektor som får vetskap om mobbning i skolan väljer att inte reagera alls. Detta trots att drygt sex av tio mobbningsoffer utsätts för kränkningarna under minst ett och ofta flera år. I själva verket är 37 procent av kränkarna lärare. Av dessa är 66 procent kvinnor. Mindre än var tionde mobbad elev som uppmärksammats får hjälp från skolan. Ändå är andelen mobbningsoffer som gett sig till känna bara toppen av ett isberg, skriver pedagogikprofessorn Peter Gill och amanuensen Anne-Lie Ericson vid högskolan i Gävle som gjort en systematisk granskning av mobbade skolelever förra året.    Den 8 februari rapporterade Dagens Nyheter om mobbning i Stockholms skolor. Tillfrågade elever hade starkt ifrågasatt skolornas hantering av mobbning. Artikeln belyste denna situation med en fallbeskrivning ur ett offerperspektiv. Ett tredje avsnitt i reportaget anmälde ett samtal med Skolverkets barn- och elevombud (Beo) Lars Arrhenius. Beos uppdrag tillkom i samband med riksdagens instiftande av en ny lag i april 2006, avsedd att stärka skolelevers rättsskydd men även deras faktiska skydd i skolan.

Hösten 2006 kontaktade vi Beo med en förfrågan om möjligheten att genomföra en systematisk granskning av samtliga fall inkomna sedan den nya lagen (2006:67) om "Förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever" trädde i kraft. Med Beos tillstånd och en anonymisering av samtliga dokument fick vi tillfälle att granska anmälningar insända mellan april och november 2006. Efter en gallring av oklara fall skapades en unik databas med 95 berättelser om kränkning och mobbning i den nutida svenska skolan. Vi vill mena att den bild som porträtteras utgör ett betydande bidrag till beskrivningen av utsatta barn i den svenska skolan.

Fallen inkom till Beo som e-post (45 procent) eller vanlig post från hela landet. En fördelning över landskap och stadsstorlek bekräftar bilden av en jämn spridning och ökar gruppens representativitet. De kortaste beskrivningarna (17 procent) är inte längre än en sida, men lika många är mellan fyra och tio sidor eller längre och allt däremellan. I 90 procent av fallen är föräldrarna anmälare, medan 10 procent är insända av offren själva. Av offer som anmäler är sju av nio flickor från gymnasiet och högstadiet.

Könsfördelningen visar att 62 procent av offren är killar medan över 70 procent av alla offer är killar som kommer från mellan- och högstadiet. Denna fördelning av kön och ålder överensstämmer väl med den internationella forskningen. Offer med invandrarbakgrund uppgick till cirka 28 procent. Offerprofilen skapar en "representativ" bild av utsatthet i den meningen att inget i offrens status pekar på att de avviker på något sätt. Detta är viktigt att konstatera innan kränkningsmönstren beskrivs.

Att anmälningarna rör sig om "riktig" kränkning och mobbning påvisas genom flera indicier. Cirka 15 procent av fallen rörde sig om sexuella eller etniska kränkningar medan 85 procent handlar om annan allvarlig mobbning. I hälften av fallen (49 procent) förekom någon form av fysisk misshandel i kombination med direkt och indirekt verbal kränkning. I 40 procent av fallen handlar kränkaren/mobbaren ensam. Oftast utförs kränkningen av flera, där hälften (51 procent) är äldre än offret och där, enligt beskrivningar i anmälningarna, många fall (34 procent) är eskalerande.

**I en kategori kallad "tidsram för händelseförloppet" börjar allvaret uppdagas. Enbart en knapp fjärdedel av inrapporterade fall (23 procent) är att betrakta som engångshändelser vilket betyder att övriga mobbningsoffer har varit utsatta under månader (15 procent) eller från sex månader till ett år ( 24 procent) medan en stor grupp (38 procent) är utsatt för kränkningarna från minst ett till flera år.

Grad av trauma uppskattades på basis av vissa detaljer i beskrivningarna. Bortom de traumatiska fallen (58 procent) var 27 procent högt traumatiska (enligt beskrivningarna) medan 15 procent av offren uppvisade självmordstankar.**

Den allvarligaste slutsatsen som kan dras av dessa till Skolverkets barn- och elevombud inkomna anmälningar om kränkningar och mobbning gäller vuxnas roller.

Dolt i statistiken, där hälften av kränkarna är äldre än sina offer, är faktumet att 37 procent av kränkarna är lärare av vilka 66 procent är kvinnor. Kvinnliga lärare kränker pojkar och tjejer medan de manliga kränker enbart killar.

Mest allvarligt, i enlighet med tidigare forskning och de enskilda fallen som beskrivits i DN, framgår det att varken enskilda lärare, rektorer eller skolmyndigheter, tagna som enskilda aktörer eller tillsammans, har förmått kunna åstadkomma en tillfredställande hantering av "situationerna".

I samtliga fall hade lärare och rektorerna vetskap om kränkningarna. Bland lärarna, enligt vår tolkning av de enskilda anmälningarna, valde 51 procent av lärarna och 62 procent av rektorerna att inte reagera. En mindre skara lärare (15 procent) och rektorer (10 procent) bedömdes utifrån texterna att ha försökt att ta itu med problemen. I de andra fallen (cirka 30 procent) hade anmälarna gjort parallella anmälningar av lärarna respektive rektorerna för deras uteblivna agerande.

När fallen granskades från ett myndighetsperspektiv bedömde vi att bara 7 procent hade fått en respons som kunde kategoriseras som "försök till åtgärd". Resterande möts med antingen "ingen nämnvärd åtgärd" (75 procent), "offret ej betrott" (5 procent) eller med en respons där offret själv hade uppfattats som den provocerande (13 procent).

Vi bedömer att detta är en sann bild en bild av kränkta, mobbade skolbarn, med frustrerade agerande föräldrar, för vilka skolans och samhällets skydd har misslyckats. Att ett ombud för barn och skolelever med ökat juridiskt stöd för sitt ämbete finns på plats är lovvärt och viktigt. Återigen visar Sverige vägen i fråga om barnens rätt.

Men den bild som träder fram är mindre smickrande. Runt om i landet utsätts tre eller fyra barn varje vecka för kränkningar och mobbning av så allvarlig karaktär att deras föräldrar finner som enda utväg att anmäla respektive skola till Skolverket.

Självklart är detta toppen på ett isberg. Forskning har visat att kanske inte fler än 30 procent av mobbningsoffren ger sig till känna för någon.

Det är säkert så att många skolor hanterar uppkomna fall på ett tillfredsställande sätt. Men att döma av de fall vi har granskat, finns det samtidigt i bästa fall en nonchalerande attityd hos vissa lärare och rektorer och i värsta fall ett konsekvent förnekande av problemen. Detta kan tyda på en form av dysfunktionell belägringsmentalitet där enskilda kränkta, mobbade samt, i vissa fall, självmordsbenägna barns öden tycks underkastas enskilda skolors vägran att befatta sig med skollivets mindre smickrande egenskaper.
PETER GILL
Professor i pedagogik, högskolan i Gävle
ANNE-LIE ERICSON

Relaterade länkar

  • Artikel från

  • www.dn.se

  • Bilder från

  • www.sxc.hu

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('LenaB'))

  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('LenaB', 'Contact.aspx'))


Datum för publicering

  • 2007-10-15
Annons:
Gronstedt
11/19/07, 1:01 PM
#1

Två saker slår mig.

Kvinnliga lärare anses kränka mer och fler. Kan det vara så att det en kvinna säger/gör för att utöva sin lärarauktoritet uppfattas som mer kränkande av eleverna, helt enkelt för att det är svårare att acceptera kvinnliga auktoriteter?

Manliga lärare anses bara kränka flickor, inte pojkar: Kan detvara så att det en man säger/gör för att utöva sin lärarauktoritet i viss mån uppfattas som kränkande av pojkarna, därför att de har mindre respekt för den manliga lärarens auktoritet, medan kvinnliga elever inte uppfattar samma agerande kränkande, för att de kvinnliga eleverna har större inlärd respekt för den manliga OCH vuxna auktoriteten?

Har undersökningen tagit sådana aspekter i beaktande?

Faxlin
11/19/07, 1:30 PM
#2

Intressant artikel. Dock ställer jag mig alltid lite skeptisk till sådana där undersökningar. Men det är jag det. Så otroligt mycket sitter i betraktarens ögon och det en kallar påhopp kan vara fullt okej för en annan.

Dock vet jag att det finns. Hade en assistent som var hemsk mot ett par av mina barn.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

V-lang
11/19/07, 11:01 PM
#3

Väldigt intressant läsning, det här med fysisk och psykisk misshandel vart ju min son utsatt för i 3:an av sin lärarinna.

Upp till toppen
Annons: