# Barnet säger inget... Author: [Borttaget] Många föräldrar vet inte om att deras barn utsätts för mobbning. Den mobbade vill inte säga något eftersom de då igen påminns om att de är utsatta för denna kränkning. Först blir de kränkta i och med mobbningen och att de sedan ska behöva ta upp det och gå igenom det en gång till blir ofta för mycket. De upplever denna hemska, ledsna känsla igen.För att slippa detta struntar många barn i att berätta eller berättar bara för föräldrarna men förbjuder dessa att ta upp det med skolan. Vissa mobbare hotar också offren så att de inte ska "skvallra". Så här var det för mig, visste inget i början alls. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hmm vet inte vad man ska säga.. ## Comment 2 Author: Wiizy håller med, men jag tog ju mod med en kompis som också var utsatt, så ja.. men man blir så j\*vla rädd över hoten. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ja, jag förstår det Wiizy! Fy så hemskt. Jag önskar bara att jag hade upptäckt det hela direkt som förälder. Då hade man kunnat göra mer. Men när jag väl upptäckte det så var jag väldigt vaksam. Vh LenaB ## Comment 4 Author: [Borttaget] Såklart dom hotar... dom är ju rädda att någon ska komma på dom! ## Comment 5 Author: [Borttaget] Rätt, visst är de skraja för att bli avslöjade. Men tänk då på den som blir hotad. Eftersom det är barn det handlar om så tar de hotet som mycket allvarligt och fullt möjligt. Vh LenaB ## Comment 6 Author: [Borttaget] ¨Gäller att uppforsta barnen på sånt sätt satt man inte kan hota dom:p Dok ger det problem med att hota dom att göra läxor o sånt... men hjälper senare i livet=) ## Comment 7 Author: Gronstedt På den tiden jag var utsatt var det ingen som hotade mig, men det fanns något slags outtalad överenskommelse om att det var "fel" att gå till vuxna med det som var barnens angelägenhet. Att det var fegt att skvallra, att man inte "fick" göra det. Något slags hedersbegrepp, eller vad jag ska säga. Konstigt egentligen att det kunde binda så hårt? Men jag undrar om inte det finns fortfarande. ## Comment 8 Author: Zetter Det man kan göra för att mobbing och hot ska uppmärksammas är att inte vara rädd för att anmäla det både på skolan och till polis. Man kan även ta kontakt med mobbarnas föräldrar som tyvärr i de flesta fall inte har en aning om vad deras barn sysslar med på och utanför skoltid. De tror att de är "untouchable" eftersom ingen vågar säga ifrån. Det finns en del skolor som har kamratstödjare och anti-mobb-grupper som gör ett mycket bra jobb. Men tyvärr finns det även de skolor som blundar och ignorerar problemet fullständigt. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Hej Zetter! Håller med dej, vi föräldrar måste ta tag i saken på allvar direkt. Nu menar jag inte att man ska kasta sig på tel till polisen men man måste uppmärksamma skolan på problemet. Ser man ingen förbättring får man gå vidare. Polisen gör inte så mycket om det inte handlar om fysiskt våld, men man kan ta det till högre instanser tex de som sitter över rektorerna. På mina barns skola har de kamratstödjare och det verkade ju bra. Det var bara det att en av kamratstödjarna bedrev mobbing både i skolan och via internet! Tack och lov är inte alla så! Vh LenaB ## Comment 10 Author: Wiizy #4 Alla hotar inte, jag har många som inte hotar. dom tror ju att jag är dum som förr och inte säger ett ord. Dom behövDE inte hota... nu gör dom det inte ofta, men ibland. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #9 För det mesta så i grundskolan skiter rektorn i det... Då får man gå via skolledningen, väldigt roligt^^ för rektorn blir så snäll då..:p #10 Prova att strejka för att visa för dina föräldrar att du menar allvar. ## Comment 12 Author: Wiizy #11 jag vill inte strejka, ligger skit långt efter redan. ## Comment 13 Author: YvonneW Min son (nu 32 år) ville absolut inte berätta något för mig om den mobbning han utsattes för, särskilt på högstadiet. Han visste så väl att jag skulle lägga mig i och kanske till och med polisanmäla misshandlare. Deras föräldrar skulle få besök av mig osv. Därför vägrade han tala om något. Han trodde att det skulle göra saken värre istället för bättre. ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13. Så har det varit för min äldste speciellt. Han tänkte så med för om jag agerade så blev det värre för honom i skola. De skulle gå på honom mer. Men nu vet han att det är viktigt att han berättar så man kan hjälpa honom istället. Vh LenaB ## Comment 15 Author: YvonneW #14 Skönt att höra att du nådde fram. Jag lyckades tyvärr inte. ## Comment 16 Author: [Borttaget] YvonneW: Hur var det för ditt barn? Sa han något om hur det förhöll sig? Vh LenaB ## Comment 17 Author: Marta Vår tös började 7:an nu i höst. De skulle välja vilka de ville hamna i samma klass som och hon valde två flickor som inte gick i hennes tidigare skola men som varit hos oss och ridit mycket. Hon kom i samma klass som en av dem. Efter en vecka var det uppenbart att något var fel, våran annars så glada positiva tjej såg så ledsen ut när hon kom hem varje dag. När jag frågade lite mer ingående kom det fram att tjejen hon trodde var en kompis totalt nonchalerade henne. Dessutom gav den tjejens gamla kompisar sig på vår tös. En killa hade sparkat henne, knuffat henne osv.. Jag ringde upp tjejen samma kväll och skällde ut henne så det stod härliga till. Sen var min man i skolan och pratade med rektorn. Vi krävde även att hon skulle byta klass. Dagen efter hade de samtal med berörda elever och de fick be om ursäkt. Men byta klass, nä det gör man inte bara så, det segade de ut på i flera veckor och försökte t om komma med att det var nog inte så farligt och kanske det var våran tjej som hade missuppfattat!  Men det fick de äta upp - inte 17 är det den som  känner sig utfryst som MISSUPPFATTTAR , att de ens har mage att säga så. Men tillslut fick hon bytt klass efter upprepade påstötningar. Och nu är det en glad tjej som kommer hem varje dag och bubblar om allt som hänt iskolan och med kompisarna i klassen. ## Comment 18 Author: Zetter Sorgligt värre när det är den utsatte som blir ifrågasatt. Men är man inte ett A-barn i skolans ögon så är man bara till besvär. I dagens skolmiljö är det bara de "duktiga" barnen som får uppmärksamhet. De som befinner sig i "gråzonen" har det mkt jobbigt. Skolan väljer hellre att blunda än att ta tag i problemen. ## Comment 19 Author: Gronstedt #18. Där håller jag inte med. Att vara duktig är minst lika suspekt som att vara konstig. Man ska inte vara ambitös, studera, tänka självständigt, ifrågasätta eller ha goda betyg, utan man ska vara "normal". Man får inte vara utanför mallen, vare sig ovanför eller nedanför. ## Comment 20 Author: Zetter Nä det är inte tvunget att hålla med men det är den erfarenheten jag har från mina barns skola. För att det ska snyggt ut i statistiken vad det gäller betyget G på så många barn som möjligt flyttar de barnen från sin ordinarie klass till en klass de kallar samverkans-gruppen (samarbete mellan vanliga grundskolan och särskolan) eller till särskolan. De är inte intresserade av varför barnen har det jobbigt i skolan. Gick häromfagen igenom min dotters läxa med henne och hittade ett papper med kriterier som ska uppfyllas för att få betyget G. Det var ju bra tyckte men när jag hade läst igenom det såg jag att det var den kunskapen de skulle ha i slutet av nionde årskursen....hon går i 8:an! plus att det var utskrivet direkt från skolverkets hemsida ämnat för lärare vilket gjorde att språket var byråkratiskt och min dotter hade ingen aning om vad hon skulle kunna egentligen. ## Comment 21 Author: Gronstedt #20: Förlåt, jag menade inte att pika, Zetter. Den skolan verkar vara extremt fina-betyg-inriktad. Jag utgick nog mer från hur det var på min tid. Fast det kanske är olika på olika skolor nu med? ## Comment 22 Author: Zetter Ingen fara. Ville bara förtydliga vad jag menade. ## Comment 23 Author: Xiox Tror också att dom flesta barn, inte vet att det dom håller på med är mobbning!!! En i våran klass, kallas för korv osv. bara för att han har lite fräknar..det har hållt på länge varje dag, igår var han tvungen att gå hem, för han blev så ledsen.. (han brukar aldrig bli ledsen när nån säger det, men igår orkade han inte mer) han var heller inte på skolan idag..han mådde så dåligt att han nästan kräktes :( ## Comment 24 Author: YvonneW #16 Nej, han var sluten som en mussla. Men jag känner till att han blivit skjutsad till vårdcentralen av en lärare efter att ha blivit så grovt misshandlad att han förlorade medvetandet. Han fick stanna för kontroll för att utesluta hjärnskakning. Därefter blev han hemskickad. Han hade själv sagt till att ingen fick nämna händelsen för mig. Så jag har inte låtsats om att jag vet. Han var då 15 år. Vad tycker ni, gjorde jag fel? ## Comment 25 Author: [Borttaget] Wiizy, om du behöver hjälp så fråga, om du ligger efter i skolan lovar jag att hjälpa dig om du vill det ## Comment 26 Author: [Borttaget] #24: Det låter fruktansvärt! Sa lärarna inget till dig alls? När fick du reda på det, samma dag eller senare? Antagligen var han rädd för att du skulle ta tag i saken och så skulle det bli ännu värre i skolan. Vh LenaB ## Comment 27 Author: Hoppfull #24 jag håller med LenaB! Det låter ju helt sjukt hemskt!! Jag pratar med mina... nu var de lite yngre när de hade problem, det var i slutet av mellanstadiet. Min äldste sa inte ett ljud men jag såg ju att han mådde dåligt. När han kom hem från skolan gick han och la sig varje dag... läste och isolerade sig på sitt rum. Jag frågade och frågade men han sa inget. Jag slutade inte fråga och pocka på att jag brydde mig och att jag faktiskt såg att något var fel. Efter en lång tid brast det för honom och han berättade att han fick stryk i skolan varje dag. Jag hade ju sett blåmärkena men han hade bortförklarat dem med brottning mm. Han ville inte berätta just för att han var rädd för vad jag skulle göra och att det skulle bli värre, han hade dessutom en utstuderat opedagogisk och elak lärare så stöd därifrån var definitivt inte självklart! Han valde tom kläder för att vara så osynlig som möjligt så att fröken inte skulle hacka på honom... När detta uppdagades visade det sig att alla visste om detta, inklusive rektorn (min svärmor!!!) men ingen hade brytt sig om att informera hemmet. Jag tog beslutet att börja reda i detta ändå och sonen blev förskräckt men jag lovade honom att vi skulle lösa det på något sätt. Jag funderade länge på en strategi och pratade sedan med skolan. Samtidigt uppmanade jag faktiskt min son att säga ifrån, att bita till ordentligt. han fick min välsignelse att slå tillbaka :-O Lärarna började vakta på skolgården där sonen befann sig och en dag kom han hem och berättade att han tillåtit sig att bli riktigt förbannad och slå tillbaka. Det blev ingen stor sak, de backade direkt i rena förskräckelsen eftersom han aldrig rytit i förr. Hans nyvunna ilska gjorde att det löste sig, vi hade sannolikt tur... strax efter detta bytte han skola (till sjunde klass) och där blev han aldrig utsatt. Historien om näste son får bli vid annat tillfälle... ## Comment 28 Author: YvonneW #26 Nej, alla teg. Jag vet än idag inte vilka mobbarna var. #27 Slå tillbaka går nog an om det gäller enbart en, men om det är ett helt gäng mot en ensam? Reagerade när du skrev att det var din svärmor som var rektor. Hur kunde hon åse detta utan att ingripa, det gällde ju hennes eget barnbarn! ## Comment 29 Author: Hoppfull Hon är styvfarmor åt barnen... och hur hon kunde åse det... ja den frågan har jag ställt mig många gånger! Som du säkert förstår har jag inte den bästa tänkbara relationen med henne ;-) Det var inte bara ett barn... De var stora gäng! Men samtidigt vaktade ju lärarna extra så det var antagligen en kombination av att han själv började säga ifrån och stödet från de vuxna. ## Comment 30 Author: [Borttaget] Hej Hoppfull! Man blir mållös! Jag förstår om din relation till till henne är ansträngd! Fy så jobbigt, skackars er, vilket dilemma!! Vh LenaB ## Comment 31 Author: 3v3r #0  vad ska man säga...ööhm mamma ja blir mobbad elr hur?!....de e inte så enkelt...men förr elr senare märker föräldrar alltid att nått e fel...annars får man väl visa de på ett annat sätt... ## Comment 32 Author: AnneN #31 varför skulle det vara svårare än så? ## Comment 33 Author: 3v3r för de första så är det så  att om man blir nertryckt så har man inte självförtroende ..inte änns för att berätta för sina föräldrar..man känner liksom bara att man redan e till besvär o vill inte skapa bekymmer för andra.. o för de andra så tror/vet man att föräldrarna inte kan göra nånting åt det...tro mej jag vet exakt hur de e ! ## Comment 34 Author: [Borttaget] Jag tror jag förstår hur du menar #33. Sedan tror jag att barnet är mycket orolig för att situationen i skolan ska bli värre om man berättar. Kan det vara så tror du? Mina barn ´kände så. ## Comment 35 Author: 3v3r det kn vara så oxå...det e ju olika från person te person alla utsätts ju inte på samma sätt. ja kan ju bara berätta de ja vet inte mer , ja har ju en synvinkel på saker men ni kanske ser de på ett annat sätt... ## Comment 36 Author: [Borttaget] Min son kommer alltid och berättar för mig om något har hänt i skolan, men han berättar inte alltid för lärarna i skolan, utan ofta får jag göra det. Jag brukar alltid säga till han att vad det än är så berätta. Brukar alltid försöka få han att bli lite tuffare mot de som är på han. Ibland så säger jag till han att han är störst, vackrast och bäst, då tittar han bara på mig som jag inte skulle vara klok....och sedan så säger han bara det är jag ju ändå inte. Ja, brukar jag säga men för mig är du det och dessutom så är du en ut av de personerna på denna jord som jag älskar mest. Även om min son har väldig dålig självförtroende så vet han att till mig kan han komma vad det än skulle vara och oftas så kommer jag och min son överens hur vi ska göra när det har varit jobbigt tex. i skolan ## Comment 37 Author: 3v3r de e ju väldigt bra men så funkar de tyvärr inte för dom flesta... ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37: Nej tyvärr så säger de flesta inte till. Dt är synd. Jag ser bara på min grabb nu, han sa häromdagen att han blir mobbad. Det visste jag visserligen men han ville inte erkänna tidigare för mig att det var värre än vad jag trodde. Så nu är det en omgång i ringen till. Nedrans! Usch, man blir så trött på att hålla på med sånt här. ## Comment 39 Author: 3v3r mm visst blir man/ni trötta på de...men de e ju inte direkt ditt barns fel..han lider dubbelt så mykke av de...fast du vill o försöker hjälpa han så kanske de inte räcker... ## Comment 40 Author: [Borttaget] Nej det är inte hans fel. Man blir så trött på att skolan inte gör något. Sedan känns det så tråkigt att vissa barn ska göra på detta viset mot andra. Inte tusan hade de velat bli mobbade själva. Jag ska ta och prata med hans mentor i dag för det är lika bra att ta tag i det nu på en gång innan det har växt sig för stort. ## Comment 41 Author: 3v3r du kan anmäla till skolverket om skolan han går i inte gör nått för att hjälpa han de e skolans fel då o dom kan få sky höga böter för de ## Comment 42 Author: [Borttaget] Jo jag vet att man kan göra det. Jag kollar av med min son varje dag och han säger att det är lugnt nu. Men ...jag är inte helt säker på det. ## Comment 43 Author: 3v3r hoppas de han säger stämmer ## Comment 44 Author: [Borttaget] Ja. det hoppa sjag med. Han svarar lite undvikande ibland. ## Comment 45 Author: 3v3r då tror ja tyvärr att de inte helt stämmer.. ## Comment 46 Author: [Borttaget] Nej, inte jag heller men det verkar faktiskt som att det lugnat sig. Pratade med han mentor härom dagen och han hade pratat med de som håller på med honom. Jag tror att det tar fart igen, bara en tidsfråga tyvärr. Hoppas jag har fel. ## Comment 47 Author: 3v3r de hoppas ja me för hans skull :/