# Hur kan jag hjälpa? Author: TerriZue Jag har ett litet problem, eller rättare sagt är det väl min syster som har det. Hon har blivit mobbad i skolan (årskurs 2-9) vilket resulterade i att hon slutade gå till skolan helt under 8:an och knappt under nian, nu ska hon börja gymnasiet idag och hon ska gå IV eftersom hennes höga frånvaro speglades i betygen. Hon är jättenervös över att gå till skolan (en av de från hennes gamla klass ska gå i hennes nya klass) och hon har i stort sett redan dömt det att misslyckas och hon tänker inte gå dit något mer säger hon. Jag har försökt att prata med henne och stötta så gott jag kan, jag försöker få henne att starta om på nytt nu i gymnasiet där knappt någon ändå känner henne, det kan ju bli bättre än det har varit förut. Skolan hon ska gå på är samma som jag gick på när jag gick i gymnasiet (jag tog studenten förra året) och det är en väldigt bra skola som bryr sig om sina elever. Jag är orolig över att hon ska bestämma sig för att det helt enkelt inte fungerar utan att ens försöka (hon är mycket envis) och att det då blir väldigt svårt för henne i framtiden. Jag gick ut med bra betyg ur gymnasiet och jag har jättesvårt att hitta jobb, går inte hon ut gymnasiet kommer det bli ännu svårare för henne... Jag tror verkligen att hon kommer kunna få det bra i den här skolan om hon bara ger den en chans men frågan är bara hur jag ska kunna stötta henne och få henne att försöka. Vad ska jag säga eller göra? Har ni några bra tips? Hon är i skolan nu och hon skulle ringa mig efter, då vet jag direkt hur det kommer gå. Om hon kommer ge det en chans eller inte men vad kan man säga till någon som är livrädd för att gå till skolan för att hon har bestämt sig för att det kommer bli precis som förut? Jag skulle vara mycket tacksam för svar, jag vill verkligen hjälpa min syster för jag tycker synd om henne, jag vill inte att hon ska behöva känna så här. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hur har det gått? Verkligen tråkigt detta. ´Vet föräldrarna om hur det varit? ## Comment 2 Author: mollyt Hej [TerriZue](../Members/ProfilePopup.aspx?UserName=TerriZue "Visa användarinformation för TerriZue")! Jag kan på sätt och vis känna igen mig i din syster och hennes situation. Jag blev svårt mobbad under högstadiet, och var borta under perioder för att jag var så rädd. Men jag klarade iofs mina betyg så att jag lyvkades komma in på en "vanlig" gymnasielinje. Det jag ville säga är att du kan försöka peppa henne. Vet du om hon har haft mest problem med tjejer eller killar under högstadiet? Hur som hellst, vilket du säkert också märkte, är att man har mognat lite, för det mesta, och att många av pestråttorna från högstadiet har skärpt sig. Det kan vara ett problem (psykiskt) för henne om hon ska gå i samma klass som de som mobbat henne - då kanske hon ska överväga att söka till en annan skola (eller distans om hon klarar det). Försök peppa henne till att gymnasiet kan bli en möjlighet att få börja om, lämna det som varit och försöka på nytt! Jag har tagit studenten i våras och gymnasiet för mig blev den bästa tiden i skolan. Försök att få henne att ge den en chans! Lycka till! Du är välkommen att höra av dig om du vill ha stöd och råd. Jag pratar gärna! ## Comment 3 Author: TerriZue #1 Ja, min pappa är död sen 14 år tillbaka men min mamma vet om det och hon är lika villrådig som jag... vi vill hjälpa men vet inte hur.. Hon har gått i skolan i en vecka men sen helt plötsligt har hon blivit "sjuk" och det är också jättesvårt för det hörs så tydligt att det är fejk och att hon inte alls har ont i halsen som hon påstår... vet varken ut eller in... :/ ## Comment 4 Author: TerriZue #2 Tack så mycket. :) Det är tjejer hon har haft problem med.. såna där idioter som snackar skit bakom ryggen ochpekar och grejer... :/ De flesta har varit hennes kompisar men sen helt plötsligt bara vänt sig mot henne.. hon skrev ett sms till en av dem och frågade helt enkelt varför de håller på å snacka skit om henne och varför de inte bara kan lämna henne ifred och då svarade den här person "För att du är helt enkelt en sån som man bara måste snacka skit om".... Jag förstår inte vad de här människorna har att tänka med... jag blir riktigt förbannad. Men jags ka göra mitt bästa för att peppa min syster och försöka uppmuntra henne... men det är svårt eftersom hon är totalt anti allt... hon vänder liksom alla taggar utåt.  Men jag ska göra mitt bästa... tack för alla bra tips. :) /Mimmie ## Comment 5 Author: TerriZue Nu har det hänt en ny grej... min syster har faktiskt kämpat och tagit sig till skolan ett tag. Men nu är det så här att skolan som hon går på är väldigt stor och består av flera olika hus så ni kan förstå att det kan vara svårt att hitta i början. Min syster skulle till en lektion och blev lite sen eftersom det tog tid att hitta (de har bara varit i den här salen en enda gång tidigare) det första läraren gör är att skälla ut min syster och hennes kompis för att de är försenade inför hela klassen. Sen i slutet av lektionen (som var hemkunskap) vill inte min syster äta det de har lagat eftersom hon mår illa och då skäller läraren ännu en gång ut henne inför hela klassen. Hon säger bland annat att det är slöseri med pengar om hon ska komma och laga meten men inte äta den och att hon inte behöver besvära sig med att komma tillbaka till lektionen i så fall. Nu är min fråga; **_Hur_** kan en lärare göra så mot en elev som hon vet har svårt att ta sig till skolan på grund av dåligt själförtroende. Hon har ju haft problem med både elever och lärare tidigare och det vet den här läraren om... Jag tycker personligen att det är sjukt hur man kan göra så mot en elev. Bör man inte kunna ta leven åt sidan och sköta det lite snyggt om man nu måste säga något sånt? ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5: Absolut! Så FÅR man bara inte göra. Detta skulle tas upp med skolledningen. De kanske inte lyssnar men jag tycker kritiken ska framföras, helt klart. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Hej TerriZue Det som läraren gjorde är skapligt fel. Han skulle ha tagit upp förseningen med dem efter lektionen och man kan inte tvinga någon att äta. Jag tycker att din syster om hon vågar ta upp detta med rektorn och berätta vad läraren sagt. Hon har ju sin kompis som vittne. Han skulle so du skriver tagit din syster åt sidan, det är inget som hela klassen bör höra, men läraren ville väl sätta sig i respekt och trodde väl att man fick det genom att skälla ut en elev framför alla andra. vet det är lätt att sitta här och skriva gör si och gör så, har själv haft problem, det resulerade till att jag nu läser till lärare, jag är med i motmobbning grupper, jag föreläser på närliggande skolor oc försöker ta upp med lärare i krätsar där jag har familjemedlemmar eller bekanta om olika sätt att förevisa mobbning och hur man kan arbeta med mobbning i skolan. när man går första året på gymnasiet är allt lite speciellt, din syster måste våga ta för sig och bevisa för sig själv att hon kan. Hon ska inte lyssna eller titta åt det håll där det står några och snackar skit. Har man en kompis så klarar man sig oftast genom de sista 3 åren i skolan. Iv är inte så farligt om man vågar ge det en chans. din syster kanske behöver prata med någon som hon känner att hon kan lita på? Någon utanför familjen? det hjälpte mig att stå på egna ben sista året på gymnasiet. Hoppas att det löser sig för din syster. Och att den där läraren får veta att det var fel handlat. ## Comment 8 Author: TerriZue Tack för stödet. :) Vi var uppe och pratade med rektorn igår, jag och min syster. (Jag gick på skolan tidigare och jag vet att det är en bra skola där de tar itu med såna här saker) och de lovade att de ska föra saken vidare, både med de i klassen och vad läraren har gjort... Nu har jag en till fråga... Hur ska jag hjälpa min syster att inse att det här är en ny skola där ledningen verkligen försöker göra allt de kan för att hjälpa henne. (Det har de nämligen inte gjort på andra skolor, där har hon setts som ett problem som man mår bäst av att låta vara) Jag vill inte att hon ska tro att de bara pratar och inte tänker göra något för de vill verkligen hjälpa henne men då måste ju hon också vara med på noterna. Jag börjar redan se tendenser till att hon ska sätta sig på tvären... Redan på mötet igår kom de första tecknen. Hon tittar bara ner i backen eller rakt fram och hon pratar jättelågt och jättesnabbt... rektorn hörde knappt vad hon sa och jag fick översätta det mesta. Det verkar liksom som om hon inte vill prata med den här personen, bara att han ska lista ut vad som är fel och trolla bort det. Jag vet att det här problemet går att lösa men hur ska jag bära mig åt för att få henne att inse att de inte tänker svika henne så länge hon är villig att försöka? Jag vet att det är svåra frågor men jag vill verkligen att min syster ska klara det här och jag är så otroligt tacksam för alla bra svar jag har fått.