# Min berättelse Author: Mikaela_B Jag vill dela med mig genom att berätta om hur jag är kopplad till mobbning, och för att ge alla en bild av varför man gör som man gör, och hur det kan sluta tillslut. Jag har aldrig varit guds barn, har alltid varit lite av en bråksstake i grundskolan, jag skolkade, hängde med fel umgänge och hamnade helt fel. Under årskurs 4-7 umgicks jag aldrig med någon, jag satt med min musik i ett hörn och alla tyckte att jag var en konstig person och folk var rädda för mig. När jag började närma mig slutet av 7:an så började jag umgås med killarna i klassen och de äldre killarna på skolan, jag rökte redan i denna ålderns så de blev att man träffades utanför skolan när vi rökte etc. Härifrån började en resa som skadade många och sårad många människor. Vi började hacka på alla som var yngre, folk med glasögon, folk som vi inte tyckte var något värda. Jag vet att de låter hemsk de resonemang som jag skriver men det var så vi resonerade då! Vi lyckades alltid hitta någon att hacka på, och trycka ner dom till tusen utan problem. Vi blev tillkallade till möten efter möten, med rektorer och skolledning, hotade med att bli avstängda och flera av oss blev det också. Men detta hindrade inte oss, våran respekt för vuxna var noll, vi sket i dom helt och hållet och visade ingen respekt eller något för någon utom oss själva. Åren gick, och allt fler råkade ut för våra sattyg, allt från att vli slagna, trakasering, puttningar när folk gick förbi etc etc, vi använde oss oftast av fysisk mobbning, men också mycket psykisk påfrestning hos dom som vi viste att vi kunde trycka ner! När jag började åk 9 så blev detta slutet och det ljusnade till i huvudet på mig. Det var nu min lillebror hade gått på min skola i 1 år, och jag hade inte sätt att mina "vänner" hade vart på han bakom min rygg, alla hans kompisar var rädda för mig och viste att ja vart hans syster. Min bror fick lida för mitt beteende. Det var här som jag slutade, jag la av, jag fick se mina vänner flyga på min bror i min korridor, det slog helt svart för mig! Jag älskar min bror över allt och kunde inte förstå själv att de var mitt fel att han blev mobbad. Det var nu som jag fick börja bygga upp allt på nytt, en efter en letade jag upp alla som jag hade vart med och trackat på, jag satt ner med dom och diskuterade det och försökte få deras förlåtelse även om jag viste att jag hade förstört en del av deras liv, elever som hade lämnat skolan letade jag upp, det tog mig 2 år innan jag fick tag på alla som jag vetat om jag gjort illa. Men det var värt de. Min bror har de bättre och ingen är på han, jag sa upp kontakten med mina "vänner" och började om på en ny kula. Jag mår skit än idag och kan inte förstå att jag bettedde mig som jag gjorde, och jag kan inte förstå varför jag gjorde det. Jag hoppas verkligen att man kan stopa mobbningen på alla sätt, även om jag vart den som utförde de. Men med tiden så inser man hur fel de är, och min historia bär jag med mig hela livet och jag vet att jag har skadat flertal personer, men förhoppningsvis så hoppas jag att min energi till att kunna prata med dom och be om ursäkt har hjälpt dom en bit, och att dom aldrig mer får uppleva händelserna. Idag är jag en person som brinner för att hjälpa andra, med mina erfarenheter så vet jag vad jag pratar om. och va själv med i en anti mobbnings grupp under mina gymnasieår, och i mina distrikt, jag har pratat om mobbing med elever i grundskolan och själv berättat om min upplevelse kring det hela, och har även med mig 2 av mina fd mobbningsoffer som är med mig när vi pratat med grundskole elever. Detta var väl en kort men ändå lång berättelse, men jag hoppas att ni ser skillnaden från den personen man en gång var och från den personen är nu.... ## Comment 1 Author: Stormviskaren det är bra att du berättar din historia. Från andra hållet jämnfört med min eller hur man ska säga det. Min historia är inte slut än. Jag mobbas fortfarande men de har blivit bättre. Jag tyckte det var bra av dig att säga förlåt till dem du varit taskig mot. Och att nu är en person som berättar om de på skolor. MVH Anna R ## Comment 2 Author: Mikaela_B #1 Jo de tog ju ett tag och de va mycket att överväga, men man måste ju gå vidare någon gång och jag vill finnas till som stöd för andra som får genomlida sådant som jag ställt till med i mina yngre år. Det är riktigt kul, eller aah, kul är väl synd att säga men de är nyttigt att komma ut till skolor och prata, och eftersom att jag har med mig 2 av de som jag mobbade på den tiden men som förlåtigt mig så får man ju se de från två olika perspektiv. Både från min sida ( Mobbaren ) och sedan från deras sida ( offren ) för mobbingen om så kalla det... Tycker att de är viktigt att man kan se från två perspektiv och att ungdomar i grundskolan som start iallafall får höra från båda hållen... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Vad bra att du vände en dålig trend hos dig själv![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)! Det ska du ha beröm för. Har du några tips till de som blir mobbade i dag? ## Comment 4 Author: Mikaela_B #3 Alla som blir mobbade idag: Dom som håller på och mobbar försöker bryta ner er, oftast som jag har sätt de så försöker dom göra det psykiskt idags läget, detta sänker erat självförtroene och jag vet att de kan skapa en bild av att folk tycker att de är något fel på dom. Men de är inget fel på er! Ni ska inte låta folk tracka ner på er, ni är värda precis lika mycket som vilken människa som helst. Dom som mobbar gör de för att dom själva har ett dåligt självförtroende eller en dålig självkänsla, dom vill inte vara själva om det, därför utsätts ni för det. Men de finns ingen som förkännar att bli ner tryckt på något sätt. Ni skall alla veta att ni är starka personer, och ni ska verkligen inte ta åt er. Sedan så ska ni alla våga vända er till antingen personal på skolan, ni kan driva ett sådant här ärende hur långt som helst, även om de känns som ingen på skolan bryr sig, det gör dom! Skolan skall kunna vara en fristad för er som har de jobbigt hemma, eller jobbigt på fritiden också! Ta chansen och driv de så långt ni kan. Ni skall våga berätta för era föräldrar, dom bryr sig med oftast så oroar dom sig för er utan att kunna visa det, då dom oftast ser att något är fel, men era föräldrar vet inte alltid hur dom skall hantera en sådan situation när ni inte säger något.. Prata med dom! Dom vill bara hjälpa er, de finns ingen person som har rätt att förstöra eran skolgång eller något... Ni skall verkligen stå på er även om de kan vara svårt, ni är starkare än de som mobbar, och de är ni som har alla andra på er sida, föräldrar, äldre syskon, personal på skolan, skol styrelsen etc! Jag ber er bara kämpa på, och att ni ska veta att ni är inte ensama där ute! Ta del av sidan, berätta om eran situation, et finns så många här inne som bryr sig om er. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det var mycket bra skrivet Mikaela. Detta tror jag har en mycket stor betydelse om någon börjar mobba: _''Dom som mobbar gör de för att dom själva har ett dåligt självförtroende eller en dålig självkänsla, dom vill inte vara själva om det, därför utsätts ni för det''._ ## Comment 6 Author: Mikaela_B #5 tack så mycket =) Men allt är sanningen i vit ögat liksom. Jag kan inte själv säga hur de som blir mobbade känner sig, men efter att ha hört berättelserna så kan man få ett hum om de iallafall, och efter att själv ha sätt hur min lille bror mådde när han blev utsatt för mobbing så kan man få en bild av det. Till alla er också som utsätts för fysisk mobbing, vart ni än befinner er, ta mod till er och anmäl det! Trakasering är inte tillåtet och ni skall inte vara oroliga för att dom kommer gå på er mer! Ju fler som anmälder sådanna händelser ju större är chansen för alla som jobbar med att få bort moddning att lyckas med sina mål! och även för eran framtid och eran trygghet. Istället för att tänka: Om jag anmäler detta så kommer allt bli ännu värre så skall ni se de så här: Om jag anmäler så är det ett täcken på att jag står på mig och kan förbättra för både mig och andra utsatta för jag är inte ensam! Blir en mobbare anmäld så oftast i många fall så går de upp ett ljus i huvudet på personen, för de finns ingen som vill ha en anmälan på sig och oftast så tar dom ett steg tillbaka! ## Comment 7 Author: IngridAisu Det var MYCKET moget av dig att inse att du gjort fel, och ställa det tillrätta. Du behöver inte lida resten av ditt liv med detta, eftersom du visste att du gjort fel, och bett om ursäkt. STARKT gjort. ## Comment 8 Author: Mikaela_B #7 tack så mycket, jag kommer inte lida hela mitt liv så länge som jag håller på som jag gör nu med att förmedla min historia till andra både som sitter i min situation som jag gjorde då och i de utsattas. Tillsammans med mig och 2 av de som var utsatta av mig på den tiden så kan vi berätta för personer i lågstadiet och även på högstadiet hur de va för oss, och dom får även en bild om hur de är för oss båda parter nu. De ger mycket och jag har sätt hur vi påverkar andra och sedan ser man alltid en skillnad... ## Comment 9 Author: TerriZue Det var väldigt bra gjort av dig! Mycket starkt! BRA jobbat! ## Comment 10 Author: Mikaela_B #9 Tackar så jätte mycket! Skönt att man får lite feebback på det hela som man skrev också. \=) // Mvh Mikaela