# mobbing ? Author: [Borttaget] **Jag skulle börja 7an och hade aldrig vart mobbad. Jag skulle visserligen inte kalla det mobbing men de gör min f.d klass och min bästis.** Jag hade gått i 7an i 2 veckor nu och kände att de var helt okej. Det börjat nya elever i skolan och jag hade gått i den skolan sen sexårs så jag kände ju alla hyfsat bra och jag pratade med alla. Dom nya var jätte trevliga utom ett par killar som var lite bråkigare. Jag hade innan (kanske från 4 - 5 an) haft dåligt tålamod och det tyckte killarna va skit kul att leka med så dom retade mig och ville att ja skulle slå dom och jaga dom. Jag hade ingen lust men sen så började dom kasta ord och sprida rykten och skit. Jag ignorerade det och dom började slåss, jag gjorde inte ett piss. De var då som några killar började att knuffas och sånt. Mitt tålamod låg nu på 0,01 och jag började att ge tillbaka, jag började slåss .. Det var exakt det dom ville, jag började att slåss. Sen innan 7an så lugnade jag ner mig rejält och försökte att va vänlig mot alla nya som kom till vår skola. Det började när jag såg att dom två killarna som var bråkiga retade och knuffade några mindre och höll på att slå dom och de var små tjejer dom gick på. Jag kände att det var inte särskilt schyst så jag sa åt dom att man inte borde göra så mot dom eftersom dom va mindre och att dom borde lägga av. Dom skrattade förstås och sa att jag inte borde lägga mig i, jag gick till en lärare och sa att dom gick på dom och dom fick skäll. Dom sa förlåt men senare så kom dom fram till mig och frågade varför jag tjallade och jag svarade att man inte ska gå på mindre. Jag fortsatte att gå till skolan som vanligt men dagarna blev längre och värre, killarna som retades började gå på mig med massa ord och knuffar. Jag svarade aldrig dom med en blick, jag ignorerade dom till 110 % . Det blev bara värre men jag tog inte det som mobbing, jag tyckte inte de. Killarna började att slå mig och de blev slagsmål redan efter 4 veckor i skolan. Det var på kortrasten som de blev fight, jag hade verkligen inget tålamod kvar så när dom och skulle knuffa in mig i väggen så knuffade jag tillbaka. Dom var 2 mot en, jag vet. Dom gick på mig först genom att hålla i mig och ena slog, jag var inte stark men jag gjorde mitt bästa och till sist var de bara jag och en av dom och han var 93a så de gick inte särskilt bra. Han var stark och han fick in bra slag både i magen och i ansiktet. Jag gjorde mitt bästa för att inte bli träffad men de slaget i magen tog verkligen hårt och jag bara kände hur min mage sa emot igenom att spy, jag försökte att hålla kvar de men då gav han ett till slag mot magen.. Jag drog mig ur och lät han slänga massa ord efter mig, jag sprang in på toaletten och spydde, all min frukost bara flög upp. Jag längtade verkligen inte till lunchrasten, när den kom så kom han direkt efter mig när jag gick ut ur matsalen, jag gick som om dom inte fanns. Jag blev in knuffad i en vägg när jag va inne, sen blev ja in dragen i ett avskilt ställe och blev slagen. Jag försökte skydda mig men de gick inte särskilt bra, jag fick blåmärken och en fläskläpp. Senare i 7an innan höstlovet så hade min klass få se mig bli slagen och in knuffad i väggar med dunsar som tillochmed dom hörde. Dom var på mig att ja skulle anmäla dom för mobbing men jag tog inte de som mobbing så jag gjorde inte de, jag hade sakt till lärare redan efter första slagsmålet och han sa förlåt. Men han slutade inte, det var ju då allt blev så mycke värre. Efter höstlovet så hoppades jag på att bli fri från alla slag jag hade fått men nej såklart inte jag blev bara mer och mer slagen och om jag satt ner när dom kom så skulle ja bli sparkade och slagen men om jag stog upp så skulle jag bara få en blick och bli knuffad. Sen i 8an så började dom lugna ner sig lite, dom slog inte mig lika ofta och nu hotade dom mig mest bara genom att sparka mot mitt huvud men aldrig nudda .. Den 20 agusti sökte jag in till en annan skola, jag kände att jag inte kunde gå ensam i skolan längre, när min kompis va sjuk så va jag sårbar. Jag orkar inte prata om det mer , har fortfarande inte jobbat bort de. Det som sitter kvar mest av allt på min näthinna var när jag gick i 7an och det var bara en vecka kvar till sommarlov, jag satt ner mot en vägg och skrattade med min bästa kompis. Dom hade stått och kollat på mig en stund tills dom bestämde sig att jag skulle få stryk. Dom ställde sig framför mig och jag kunde inte komma nån vart, dom böjde sig fram och sa att jag inte borde glad och de va då dom började att slå mig. Jag skrek av smärta och såg hur min bästis skulle försöka skydda mig, jag sa åt henne att låta mig vara och sa att de inte skulle hjälpa. Jag såg i hennes ögon hur sårad hon blev när jag hindrade henne att skydda mig, och när ja skrek av smärta av slagen jag fick. När dom hade gått så såg jag hur min kompis var sårad när jag bara låg där, jag kände ingen lust att sätta mig upp, ingen lust att ens leva. Det var de senaste gången dom verkligen gick på mig, sen var de bara knuffar. Det här var bara en av alla 1000 saker dom gjorde mot mig .. Jag stog ut från 7an tills 26 agusti 08, dom kommer jag aldrig träffa mer som tur är men jag vet att dom vill slå mig. Jag bytte skola, skolan jag nu går i är helt underbar. Jag kan äntligen få börja om på nytt och få tillbaka mitt självförtroende. Jag tyckte inte att det här va mobbing men jag vet inte längre.. det är svårt .. **Jag hoppas att ni orkar läsa det här** / idaviotti ## Comment 1 Author: AnneN Det där låter som ett klockrent fall av **mobbing och misshandel!** Tack för att du ville dela med dig av dina upplevelser, verkligen starkt av dig. Hoppas att de där killarna slutar med misshandeln annars kommer de rätt snart att sitta i fängelse. Vad skönt att höra att den skola du går i nu är bra =) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Håller med. Utan minsta tvekan mobbing OCH misshandel. Det är inte för sent att anmäla vet du om det var nu i Augusti du bytte skola. Har dina föräldrar känt till det hela? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag har inte berättat något för mina föräldrar då jag trodde att det skulle lösa sig av sig själv, att dom skulle tröttna. #1 & 2# tack så mycke för ni orkade läsa igenom hela texten. ## Comment 4 Author: IdaT Jag skulle inte tveka att anmäla dessa killar, det är inte bara mobbning, det är systematisk misshandel. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag tycker ändå att du borde berätta för dina föräldrar. Har de inte misstänkt något nån gång? ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 jaa, jag har tänkte på de nu när jag ändå inte träffar dom längre men jag vet inte riktigt . #5 nej, när dom frågar vad som har hänt så sa jag att jag hade gjort illa mig antinge på nåt annat eller att de va gammalt. Jag har ingen aning om dom trodde mig men sen lät dom mig va. ## Comment 7 Author: IdaT #6 Det är ändå något som har påverkat ditt liv negativt. Jag tror att det skulle kunna bli ett avslutat kapitel om du får "göra upp" med dom. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 jag får väl skylla lite på mig själv också .. jag vet att de borde va JAG som avslutade de och inte dom men de blev inte så ## Comment 9 Author: [Borttaget] Det är inte ditt fel att du blivit utsatt Idaviott. Hoppas du får ett avslut så du kan gå vidare. Men det är inte ditt fel, tänk inte så. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 ska prata med lärarna där som jag hade förut som jag kunde lita på och kanske ta upp det. jag vet inte riktigt ## Comment 11 Author: [Borttaget] Prata med dina föräldrar för detta är saker som är tunga att bära själv. Skulle det funka tror du, att prata med dina föräldrar menar jag? ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 jag vet inte riktigt ska tänka på det.