# Dikter - Ensamhet & Depression Author: AnneN **ENSAMHET** Jag sitter ensam i bänken. Varför hoppar han på mig? Vad har jag gjort? Känner mig utfryst. Ensam och ledsen. Orkar inte vara glad. Minnen, tråkiga minnen kommer över mig. Barn som är elaka, väpnat rån. Allt flyter samman. Vad är vad. Vet inte. Kan inte hålla isär. Tårarna brinner innanför ögonlocken Sväljer, Försöker tränga tillbaka. Svårt. Lyckas dåligt.   Någon kommer. Visa inte!! Torka tåren och le. Var stark. Varför måste jag alltid var den som är stark. Varför?? Hon ser att jag är ledsen. Säger inget. Bara håller i mig Känner styrkan komma. Utan ord har hon lyckats ge mig kraft Utan ord hon ger mig tröst En mänsklig medkänsla i sorgens tid En lisa för sargat hjärta Tårarna torkar. Ler, säger tack Allt känns lättare, men taggen sitter kvar Aldrig jag vågar, aldrig jag töras, lita igen **DEPRESSION** Att vara utsatt, att känna stålet i nacken, att leva med skräcken, att aldrig glömma Trodde jag klarat, när det hände igen Trodde det var glömt, att allt var förträngt Ett förfluget ord, ett minne på bild Allt händer igen, allt kommer på pränt Minnerna väller, minns i detalj Allt hur det var, pistolen så kall Iskall jag blev, ingen rädsla alls Allt kom efter, sömnen blev noll Går som vanligt, kör ett pass Månader går, dagar läggs på Allt går sin gälla gång, lyckas att leva Något händer, det kommer upp Orkar inte mer, orkar inte le Slutar mitt arbete, sitter hemma Går inte ut, vågar inte handla Förlamningen sitter överallt. Var stark!! Många "goda" råd. Ryck upp dig!! Orkar inte, sjunker längre ner Ingen får grepp, ingen mig hjälpt Men ändå den finns, styrkan i mig Sakta jag kravlar uppför brunnens vägg Svårt att hålla, tappar taget ibland För varje tag, närmare toppen jag når Snart är jag uppe, fast vägen var svår Hjälp mig nu, kanten är så smal Jag nu på kanten är, vågar ej mer Rädd att ramla, i brunnen ner Rädd att gå, rädd att på kanten gå Rädd att stark jag ej är Måste visa, envis jag är Måste gå, måste få kraft, orka träffa folk Orka gå ut, envis, måste, envis, orka Jag kan, jag måste,  envis, styrka, kraft _**©Tatsja**_ _Dessa två dikter är skrivna och inskickade av Tatsja._ ## Comment 1 Author: AnneN Tack tatsja för att du ville dela med dig av dina underbara dikter till oss. ## Comment 2 Author: Tatsja Glad för dina ord. Det är bara självupplevda och skrivna i sorgens stund. Hoppas de kan ge lite kraft till andra. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tack för de fina dikterna! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: Tatsja Tack, Sitter och niger. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Är det fler som har en dikt på lut så skriv gärna ner den här.![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Tatsja TÅRAR De bränner bakom ögonlocken ensamheten känns stor En Kramp om mitt hjärta tårarna sakta trillar Alla så bråttom har ingen som förstår Smärtan när livet är svårt Smärtan när allt är slut Gråten stilla tystnar Ingen den hör Sitter kvaar i mitt bröst Leendet är alla jag visar Vem kan trösta? Vem kan  förstå? Ingen, ingen orkar Ensam jag stå ## Comment 7 Author: [Borttaget] Fin och sorglig dikt Tatsja. Vad bra du skriver. Jag är riktigt dålig på att få ihop dikter. ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: Tatsja Tack Lena. Det bara kommer i huvudet. Skriver ner direkt och ibland kan det bli konstigt. En ni kan grubbla på. Den ska läsas flera gånger och på ett speciellt sätt. ILLUSION Att vara den man är, fast man inte är Det är en illusion, men ändå så äkta Du finns där, fast som något annan ögat spelar en ett spratt. Den du är, fast inte Den du var, men inte nu Du är Du, men någon annan ingen som vet, bara Du Tvekan inför vem, inför vad men den man är, den finns kvar Men vem är du, om du inte är du Då är Du, jag, och jag, det är Du Den man är, är jag, fast det är DU Jag är jag, fast inte alls Du är du men inte nu Du, det är jag och alltid jag.