Jag har stobbat mobbing en gång,Det var när 5 stycken i nian på min skola gick på en i min klass.jag går i 7an.Dom hade gjort det ett par gånger.Tillslut fick jag nog och gik fram till dom och sa typ bara men vaf*n gå på nån i eran egen storlek istället.dom börja kaxsa sig mot mig.Då sa jag till på skarpen eller okej jag skrek typ.Men vafan hur tror no det skulle kännas om nån gick på er sdär?Kan ni inte fatta att han har det svårt och jobbigt nog redan.Eller ni kanske vill göra allt värre.Men då kan jag säga att ni är jävligt fega.komigen bli riktiga men.tillbaka fick jag vad då är vi inte riktiga men.Jag skrek tillbaka.Men vafan hur många ser ni som är riktiga men som går om kring pch klampar er på folk?Det treor jag inte ni har!Nästa dag iskolan var dom "snälla" och inte gjorde någe mot nån..detta var för ca ett halvt år sedan och dom har nu lagt ner det.idag är jag väldigt bra vän med dom..Då dom kom och sa förlåt till alla dom hade klampat ner på:D Tror jag fick dom ååh tnka till:D

Den gång jag är mest stolt över är då jag och en tjej (som jag kan kalla för Maria) ..gick hem till en kille jag känner väl ( jag kan kalla han för Stefan). Hemma hos Stefan fans 2 tjejjer (kan kalla dom för Eva & Theres), där fans också 2 bröder som jag känner väl (Pelle & Kalle säger vi).

Det är svårt å förklara men såhär var det ungefär: Alla utom maria o jag började va otrevlig mot Kalle. Jag kommer inte exakt ihåg vad som sas ..men dom skrattade och sa nedvärderande saker till Kalle tyckte jag. Eva & teres satt o viskade o fnissade o skulle visa sig fräna, dom sa också lite små elakheter till mig o maria men mest var det till kalle. och man såg på Kalle att han mådde dåligt av det. Pelle sa hånfullt till kalle ungefär -ha ha är det inge roligt längre va (när han såg att han mådde dåligt). Stefan tjata blandannat på kalle om att han skulle stänga av datorskärmen efter sig, fattar du ingenting va (han var överdrivet arg tyckte jag)o bla bla bla Jag sa nåt sånt här: - Varför ska man stänga av datorskärmen för? Det brukar jag aldrig ..Stefan vart röd i ansiktet o börja se arg ut på mig (Kände sig nog bortgjord). Dom andra vart tysta. Kalle (försvarade Stefan lite) sa vänligt: - Jo men det sparar ju faktiskt ström . Jag - jaha, det har jag aldrig tänkt på sa jag vänligt.

det var iallafall så att jag hade avlett uppmärksamheten från Kalle, dom var inte jävlig mot han längre. Det var sen jag kalle o maria och faktiskt pelle också som var vänlig mot varran . Eva Theres och Stefan satt ensam o snacka skit märkte man ..för när jag gick in i rummet där dom satt så kunde man känna att dom var jävligt arga. (Jag gick hem sen). Men Jag tycker inte att jag visade mig arg på nåt sätt då. Jag tycker jag gjorde det på ett bra sätt. När jag träffade Eva, Theres och stefan dagen efter eller nåt så var dom inte längre arga, dom hälsade, jag stannade o prata med Stefan osv..

Dom jag berättar om är ungdommar o vuxna människor.

jag har stoppat mobbing flera ggr men inte med den snällaste metoden… 3 killar har retat min kompis sedan 3an och knuffat honom på rasterna osv. även sakt olika ord till han. en dag orkade jag inte höra och se på när de mobbade honom så jag gick fram och "spöade" upp alla 3 sendan dess har de låtit han vara men gått på mina andra kompisar som slutat med samma sak… att alla 3a kommer hem med blåmärken ink mig… :/

#3 oj få :/

Jag har stoppat mobbing så otroligt många gånger, blir ledsen bara jag tänker på det. Jag har aldrig förstått hur folk bara kan stå och titta på när någon blir mobbad, för mig har det alltid varit en självklarhet att gå och stoppa det. Fast å andra sidan, jag tror att många är rädda för att själv bli mobbade eller råka illa ut efteråt, men det har jag aldrig varit. Det är just därför jag nästan alla år varit kamratstödjare, sedan låg ålder upp tills nu.

Kan dra ett exempel. När jag gick i sexan, så såg jag alltid en tjej i femman som alltid gick själv, och ständigt hade blicken ner i marken. Hon fick ta emot alla möjliga fula och kränkande kommentarer, och jag observerade henne ett bra tag för att se exakt vilka det var som höll på. Men en dag fick jag nog, jag gick fram till dessa personer och sa till dessa på skarpen. Jag brukar vara en person som folk har respekt för, så dessa slutade. Jag började vara med tjejen på rasterna, hon fick vara med mig och mina kompisar och slapp vara ensam. Vi satte oss med henne i matsalen och hon följde med oss hem efter skolan ibland. Hon blev aldrig mer mobbad, och nu hade hon någon att lita på. Hon hade oss, och hon hade nog aldrig varit gladare.

Det känns så himla bra att ha gjort någonting för henne, tänk att någonting så litet kan förändra en persons värld på en sekund.

Jag gick i sexårs och vart mobbad av en kille hela dagarna eftersom vi gick i samma hus. Fasst han i ett annat klassrum. och vi skulle alltid stå på kö hela huset när vi skulle till matsalen. och tillslut vart jag så himla sur för han stod bakom mej och gjorde något åt mej(Kommer inte ihåg vad)  Han slutade inte. så jag vände mej om och slog han med knytnäven på hans kind. det gjorde säkert jätte ont så att han märkte väl att jaginte tyckte det var något roligt att bli mobbad. Så han kollade mkt på mej men dagen efter så var han jätte snäll och sen busade vi med varrandra. =) Så jag stoppade mobbingen där själv.

Men det började om igen med andra killar och då orkade inte jag så jag hade det inom mej istället.=(