Jag gick i skolan på -80 talet. Var en glad tjej som nästan alldrig ställde till med broplem i skolan. Jag blev mobbad från förskolan till sjunde klass. Det var många tuffa år. Oftas kunde jag bli mobbad för att jag hade fått nya kläder och just de som var tuffare inte tyckte att de var snygga. Blev ochså mobbad för att vi hade en saab och det var volvo man skulle ha. Lärarna gjorde inte så mycket åt det hela, inte mobbarnas föräldrar heller.

En gång så blev jag anklagad för att ha ljugit om att jag skulle ha blivit mobbad. Det var tre killar som hade varit igång och mobbad mig. Deras föräldrar hade kommit överens om att det var jag som ljög. Mina mamma visste att det var inte sant. När vi kom till skolan nästa dag tog läraren och delade ut papper och penna och så skulle alla skriva ner vad som hade hänt dagen innan. Alla andra i klassen utom de tre killarna skrev att jag hade blivit mobbad dagen innan, så där kom sannigen fram.

Det var många gånger de som mobbade mig sa så elaka saker om min familj att jag till slut gick hem från skolan mitt under dagen. Detta fick jag igentligen inte göra, men vad skulle jag ha gjort då jag inte orkade mera. Oftast så hjälpte det inget att lärarna hade pratat med de som mobbade utan efter några dagar så var de igång igen. Enligt mobbarna så var det alltid mig det var fell på. Jag kommer ihåg att jag på rasterna började få ont när jag andades. Kunde ha fruktansvärt ont i mitt hjärta eller lungorna. Nu efteråt förstår jag att det var antagligen för att jag var så rädd då jag blev mobbad.

Tänk vad en annan människa kan förstöra för någon annan genom att utsatta den för mobbning. En hell dell har jag glömt, eller kanske förträngt ut av det som jag var utsatt under min skoltid. Jag skulle inte ens önska de som mobbade mig att de själva skulle bli mobbade för så hemskt är det….