Sant, jag brukar tänka så. Det slutar aldrig..

Visst fan slutar det. Jag är ett prakt exempel på att om man är envis och står up för sig själv klarar man sig.

Min mans son blev mobbad och fick slag mot magen varje dag i skolan. I vanlig ordning gjorde inte skolan något mot det hela fastän hans pappa och mamma anmälde det hela gång på gång.

Såg honom bli mindre. Då föreslog jag och min man, hans pappa, en ny sak. Jag frågade om killen alltid slog på samma ställe, vid ungefär samma tidpunkt. Ja, det gjorde han, visade det sig. Då sa jag åt honom att sätta en hård bok innanför tröjan. När han kom så skulle han spänna magen. Sagt och gjort, idioten kom, måttade ett slag. Jim spände magen. Pang. Vad det gjorde ont på mobbaren. Så ont så han sprang in till läraren och sa att Jim varit dum och förklarade läget. Eftersom han erkände vad han gjort så straffades han. Han slutade med det, dels för han visste inte när Jim hade boken med sig, eller ens varför han så plötsligt blivit så stark :-).

Jag förklarade för honom att det inte handlar om muskler, styrka och storlek, utan om intelligens. 

Idag är Jim 18 år, rättvis, modig, stolt och håller huvudet högt. Samt motsätter allt som handlar om orättvisor. Har till och med polisanmält en person som slog honom (ingen mobbing, utan ungdomsvåld), och det gick till rättegång. Killen blev straffad.

Säger inte att det beror på att han hade boken, men han lärde sig att vi alltid stod vid hans sida, sa att han var smart, och annat som fick upp hans självförtroende. Och han har tjejer, nu en som han nu fastnat för ordentligt.  /Vanessa

#3: Oj vilken berättelse. Som sagt ibland är det bara fantasin som tar stopp.

Men vad skönt att den som mobbade la av då.

Tack för att du delade med dig.

mvh madde / medarbetare

det var smart gjort! Killen avslöjade sig själv, skulle man nästan ha viljat se. Hakan måste ha hängt vid anklarna på killen som slog! Det förtjänade han verkligen.

Lena.

Ja, det var så härligt att se glädjen i Jims ögon när han berättade det hela. Det var blandat stolthet och gapskratt. Men all mobbing slutade inte då, men de vågade inte göra något med våld i varje fall, och den killen la av helt. /Vanessa

Ja, jag kan tänka mig det! Det var bra gjort! En sån lättnad Jim måste ha känt och glädje som du skriver.

Tack för att du delade med dej.

Lena.

Usch, det är synd att många har sådana inställningar..

När jag träffade och min kompis var  på en julmarknad förra året (?) träffade vi en tjej som var jättetrevlig. Vi pratade och hade skoj ganska länge, tills en kille ropade "Ey, Hanna, ditt jävla cp! Kom då!"
Vi frågade självklart vem fan denhär killen var och hon berättade att hon var här med sin klass och han alltid höll på så.
"Varför gör du inget då?" Frågade min kompis. Hanna förklarade att det ändå aldrig skulle ta slut. Både jag och min kompis blev nästintill förbannade på killen så vi gick fram till honom och skällde ut honom ordentligt. Min kompis är ganska lång och har mycket muskler, så han upplevs ofta som läskig (haha) Killen ifråga blev riktigt rädd och numera har han inte gjort något mot Hanna. Det känns skönt att vi kunde hjälpa henne så, och det visar att det ibland bara räcker med att någon säger ifrån.

#8: Så fruktansvärt tanklösa vissa kan vara! Toppen att det äntligen var någon som reagerade. Sådana ord hör man väldigt ofta i skolan tyvärr. Bra att ni reagerade och inte bara ''tänkte'' och gick vidare som många gör. !

Vh LenaB

Jag blev mobbad under nästan hela min skoltid. I Förskolan så var det en lärare som började det hela. Barne försatte när jag började ettan att mobba mig, de hade ju sett hur läraren gjorde. Jag fick alltid höra att vi var fattiga. Hade jag nya kläder så kunde tjejerna stå och dra i den för de var avensjuka. Det var oftast ord som mobbarna använde. Vissa lärare hade bättre kontakt med vissa föraldrar och då skulle man skydda dessa föräldrar och deras barn och de gjorde inget fel. Mina föräldrar gjorde vae de kunde för att få stopp på detta.

Jag undrar många gånger hur det kommer sig att även vuxna mobbar varandra. Dett är väldig vanligt har jag märkt. Inte undra på att barnen gör det med. Vi ska ju vara förebilder för dessa barn.

Jag har ändå klarat mig rätt så bra efter dessa åren som jag blev utsatt för mobbnig. En jobbig period som jag hade i mitt liv då jag hade mycket maddrömmar från skolltiden var när jag väntade på mitt första barn. Då hade jag kunnat skade de som hade mobbad mig för jag mådde så dåligt själv ut av att jag hade blivit utsatt för mobbning.

Så jobbigt Mirjami. Ja, utfrysning på jobbet är mycket vanligt i dag men ofta så vill man inte prata om det. När det sker på jobbet så är det oftast så subtilt så det är så lätt att bara blåneka. Det sker i det fördolda.

Det slutar inte.. Dom älskar att mobba.. Dom älskar att höra en gråta och att se hur man skakar av rädsla. Har själv varit mobbad i 7 år nu. Det slutar inte.. Ingen bryr sig ens.. Det forsätter. Ingen vill ta sitt ansvar ens..

Usch, jag känner igen mig jättemycket i din son! Jag vet inte vad han har varit utsatt för men jag kände verkligen samma sak! Alla såg upp till de som mobbar - de är de tuffaste och alla vill vara med dem, bli som dem. Man är så totalt ensam!

Jag vet att det är många här inne som är mobbade och själv är jag lämnad ifred numera och med den erfarenheten så kan jag säga att det tar slut, faktiskt! Jag trodde det absolut inte då, då trodde jag att jag skulle dö men det gick över.

Det ska bli bättre ska ni se! Ge din son en varm kram från mig!

jag har alltid förklarat för mina grabbar att den som mobbar mår sämst själv, har förmodligen inga föräldrar som tar sitt ansvar på allvar osv osv, visst har dom tvivlat på mina ord ibland speciellt sonen som blivit utsatt, och tyckt att jag inget vet och det tar aldrig slut.Men dom ser ju med klara ögon idag att det är sant det jag sade, och är stolta över att dom alltid haft ett bra hem och en mamma som alltid funnits för dem, och det har alltid varit mitt måttå med mina barn.