Hemskt, det är vad det är!

För 20 år sedan sade min skola exakt samma sak - här förekommer ingen mobbing och för övrigt är Grönstedt så "hård och kantig" att det inte är konstigt att hen råkar ut …

Härligt att se att alla stora ord om skolans ansvar och alla anti-mobbing-planer har burit frukt! *ironi*

RÄTTELSE: För 30 år sedan. Tänk vad tiden går fort när man har roligt …

Det var likadant på min skola. Jag fick ju faktiskt skylla mig själv, alltså, jag var ju bråkig och störde ibland. Så det var ju helt logiskt att jag skulle få stryk av barn mycket äldre än mig och utlurad i skogen så jag gick vilse och bli spottad på osv. Helt vansinnigt.

Jag var en sån där som andra barn inte fick leka med för sina föräldrar eftersom jag var så elak. Jag var en utmärkt fotbollsmålvakt, det blir man om man spelar fotboll med en 4 år äldre bror o hans kompisar.

Av någon outgrundlig anledning blev spelarna i motståndslaget i basket ofta fysiskt skadade.

På jobbet har vikarier/timmisar o nyanställda ofta svårt för mig, kanske för att jag är brutalt ärlig o har en skruvad humor. Jag pratar inte om jag inte har något att säga.

#5: "Jag pratar inte om jag inte har något att säga." Ytterst suspekt! Jag förstår att sådana människor blir mobbade … 😃

Jag kommer ihåg när jag var typ 6-7, och min äldre bror skulle till leksand tillsammans med sin klass. Mamma skulle följa med som klassförälder, och jag skulle med också. Dock blev det inte så eftersom hela min brors klass hade sagt att jag var så vidrig att då ville de inte åka.

Läste det. Tycker det är ganska sjukt. Jag hade tur som hade hela skolans lärare på min sida. Jag var väldigt annorlunda och mobbad för att jag var "emo". Hård och kall utåt som försvar. Men lärarna tog iallafall tag i saken när någon attackera mig.

Blir alltid så ledsen när jag läser om folk som inte får hjälp :( Viktigt att stå upp för andra och sig själv :)

Har läst om föräldrar som sagt åt sina barn "Nej men inte ska du ha rosa/hello kitty/annat könsbundet, då är det ju som att tigga om att bli mobbad vet du väl?"

Helt sjukt att det alltid är mobbings och våldtäktsoffers egna fel. "Om jag inte haft kjol så kanske…"

#9 Jag håller med till fullo. "Jo, men om du kanske spelade fotboll så skulle du nog inte bli mobbad…" Det fick jag höra. Jag borde gå med i laget som hela klassen var med i, då skulle jag ju inte bli mobbad längre. Tyvärr var det så att jag hade frågat om jag kunde få med och hela laget röstade enhälligt om att jag inte fick det…

Tänk om samhället kunde attackera mobbarna istället för de mobbade? *sucka*

#11 Ja eller hur!

Mycket känns igen och egentligen borde jag inte läsa så mycket här eftersom alltför mycket sorg väller upp och resulterar i att man sitter med en klump i magen och tårarna brännandes i ögonen.

Ja, varför var jag så "konstig" och varför ville jag inte ändra på mig eller ens själv försöka att skaffa vänner? Är det så svårt att förstå att man inte gärna frivilligt går fram till en grupp som så uppenbart avskyr en för att be om att få vara med? 

Varför var jag så förbaskat känslig att jag började gråta då de gav sig på mig? Jag borde låtsas som ingenting - då skulle de nog sluta. Svaret var väl helt enkelt att jag inte var gjord av sten - jag hade en själ och de gav heller inte upp förrän man bröt ihop totalt.  

Kanske blev även jag lite "kantig" då jag blev så van att hålla garden uppe och att hela tiden vara beredd på atacker - återigen mitt eget fel. Det var också mitt fel att jag var så "äcklig" att jag fick dela tält med läraren på klassresan eftersom ingen ville vara i närheten av mig. Känslan av att vara "fel" sitter fortfarande i och sätter käppar i hjulet i vardagen. Det krävs mycket mod för att fixa allt det som de flesta görhelt utan att tänka, för vem kan se nåt värde i det jag gör eller kan ha utbyte av att jag finns?

#13: Jag svarar från min egen erfarenhet.

"Ja, varför var jag så "konstig" och varför ville jag inte ändra på mig eller ens sälv försöka att skaffa vänner?" Varför skulle du? Ville de inte ha dig som du var, så var det deras förlust.

"Varför var jag så förbaskat känslig att jag började gråta då de gav sig på mig? Jag borde låtsas som ingenting - då skulle de nog sluta." Det gör de inte. De slår hårdare och hårdare och hårdare. Det finns ingen bortre gräns.

"Kanske blev även jag lite "kantig" då jag blev så van att hålla garden uppe och att hela tiden vara beredd på atacker - återigen mitt eget fel." Nix, din fördel. Attackberedd är en bra sak att vara.

"Det var också mitt fel att jag var så "äcklig" att jag fick dela tält med läraren på klassresan eftersom ingen ville vara i närheten av mig. Känslan av att vara "fel" sitter fortfarande i och sätter käppar i hjulet i vardagen." Det är ju så att det är du som är rätt och resten det är fel på. Skit i dem! 

"Det krävs mycket mod för att fixa allt det som de flesta görhelt utan att tänka …". Japp, det krävs mycket mod för att leva, och du har mer än de flesta för du lever än, trots all skit. Du är modigare än alla tankelata fegisar som tjöt i flock efter dig. Du stod ensam inför dem och du lever och fungerar fortfarande. Var stolt över det! 

"… för vem kan se nåt värde i det jag gör eller kan ha utbyte av att jag finns?". DU kan det. Behövs det någon mer? Var trygg och stolt i dig själv - det räcker hela vägen runt världen och tillbaka. Om någon annan håller med är det bara en bonus.

Säger bara ett fett plus 1 på 14.

Tack Gronstedt! Kanske är det så och jag borde säkert vara tuffare men det är fortfarande så otroligt svårt att lita på folk och inte automatiskt tolka varje komplimang som ironi.

Är mest upprörd över att det alltså fortfarande förekommer att man legitimerar ojustheter genom att säga att den utsatte har en del i det hela genom sitt beteende. Jag trodde att alla anti-mobbingkampanjer hade haft större inverkan.

#16: Angående att lita på folk så har jag inga råd att ge - jag litar inte på någon mer än mig själv, och inte det heller till mer än 99 % - och jag har inget behov av det heller ;-).

Tyvärr har antimobbingarbetet lång väg att gå, kanske mest för att mycket av det är så naivt och klantigt utfört.