![[Mia-Li]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jobbigt på jobbet! LÅNGT!
Vill bara berätta hur vi har det på jobbet.
Tror det faller under mobbning och kränkningar.
Iallafall så har vi två personer på jobbet som är mor och dotter.
I början tyckte jag ganska bra om de men redan första dagen börjar mamman snacka skit om en annan nära anställd som jag inte ens vet vem det är knappt, mer än till namnet.
Mamman ville gärna bestämma åt alla som jobbar i samma grupp som henne.
Hon satt/sitter ofta ute på nätet och kollar blocket och aftonbladet istället för att jobba. Detta kom fram till vår dåvarande chef/ägare och hon satte förbud på detta då vi kunde få in virus som spred sej till våra program och kunderna kunde få det.
Mamman fortsatte ändå att sitta ute på nätet. Det var då jag började undra vad detta var för människa.
Hon satt/sitter ofta och sover. Ibland rör det sej om ca 80% av arbetstiden, speciellt måndagar.
Tiden gick.
En dag så fick vi reda på att en annan Medarbetare skulle komma tillbaka. Då sa mamman och dottern lite tyst att "kommer hon tillbaka ska vi frysa ut henne".
När hon hade kommit tillbaka så skrev dottern en lapp till mej där det stod: " Emma är trög och Sanna stavar dåligt".
Jag sa inget om den men sparade lappen och gick in till chefen/ägaren med den. Vilket liv det blev sedan.
(Hon som är trög är väldigt smart och hon som stavar dåligt har dyslexi.)
Mamman förde ett himla liv om att denna lappen var väl inte så farlig. Att det var VI andra som var elaka mot hennes dotter m.m.
Under en tid så pågick det skitsnack om andra från mamman och dottern.
Mycket har hänt från de som är nedtryckningar, skitsnack och påhopp.
Tex så har en annan fått ta skit för några saker som hennes dotter gjort..som hon inte vågar stå för.
Mamman och dottern hittade nyss på att jag ska ha sagt en sak om en annan Medarbetare. Vilket jag INTE gjort. Det kom från dottern i själva verket.
De försöker trycka ner en stackars kvinna som förlorat sin son. Hon ska bara vara på jobbet och komma igen i det sociala. Men genast gnälls det över att hon inget gör, från dessa två.
Jag sa det till kvinnan med förlorade sonen och blev sedan utfryst av mamman och dottern.
Jag ringde facket men därifrån får man ingen hjälp. Saken är den med att mamman är fackordförande i vår fackklubb på jobbet och dottern är skyddsombud. Bra va?
Vi hade personalmöte om att man ska respektera varandra och hålla en bra stämning. Och vad händer 2 timmar efter mötet. Jo jag får höra skitsnack från dessa två. Dessutom sitter mamman på lunchen och riktigt tar i och hetsar upp sej över allt skitsnack. Sedan spänner hon ögonen i mej. Öhhhh va?? Det är ju DE som håller på så.
Nu har det iallafall gått så långt att mobbarna har beklagat sej över att det är DE som bli mobbade av oss alla andra. Och pratade med platschefen som säger att han inte vill veta och vill inte bli indragen. Men saken är den att han är skyldig att ta reda på fakta i detta. Men han håller dessa två bakom ryggen och har gjort sedan länge.
Det är klart att vi andra inte är några änglar. Vi snackar ju en del skit med. Men det kommer av dessa mobbares beteende under 3 års tid.
Vi måste ju prata med varandra om vad som händer.
Mamman har tydligen märkt nu att de är inte är så omtyckta längre och försöker nu vända på steken och vara ett offer.
Vi andra är precis som vi brukar vara, glada och pratar. Medan de sitter där tysta och buttra.
Kan de inte ens försöka vara trevliga?
Men vad gör man åt sådant här?
När inte ens platschefen och den nya ägaren inte vill ta tag i det? Och inte heller fackombudet?
Vi är många som mår dåligt av detta. Ska det behöva vara så här på en arbetsplats?
Frågan är hur det ser ut från deras håll. Allt har flera sidor och de kanske verkligen upplever sig vara illa behandlade?
Men otroligt klent av en mellanchef att inte vilja veta!
Mej veterligen efter 3½ år så har dessa inte blivit illa behandlade av någon. Alla försöker vara trevliga och pratar. Vi är bara 30 anställda så det är ganska lätt att se.
Dessutom så betalar de aldrig några skulder och ljuger om vad saker kostar som tex lunch. (om de handlat åt en när man inte vart med). Men själva om man är skyldiga de något så är de snabba med att ska ha tillbaka det.
NU kanske de känner sej illa behandlade men då får de nog se till sina egna beteenden med, hur DE behandlar andra.
Jag får ta skit när det inte är befogat.
De sitter och pratar skit om sina stallkompisar och andra. Skrattar över deras sms och vad de skriver på facebook.
Visst…heheh..nu sitter jag med och skriver skit om de. Men någonstans måste jag få ur mej detta. Hade de haft ett trevligare beteende gentemot andra skulle man inte behövt skriva detta ens. Till slut rinner det över liksom.
Och det hjälper inte att prata med de. Jag har gjort det med mamman men hon verkar lyssna då men tar inte till sej.
Och ofta säger hon att det inte var menat så. Fastän det var det.
#2: Men det är inte frågan om vad du tror, utan om hur DE upplever situationen. Jag till exempel blir fruktansvärt stressad, spyfärdig och med tiden mordgalen av folk som "försöker vara trevliga och pratar" när de inte har något att säga som intresserar mig.
Sedan kan det faktiskt vara så att de känner sig illa behandlade TROTS att det är som du beskriver. Det finns folk som känner sig illa behandlade om de inte får flyta ovanpå och göra som de vill. Det är inte på något sätt självklart att alla ser bjälken i sitt eget öga.
#3 De har iallafall aldrig påpekat att de känner sej illa behandlade, innan.
Detta har eskalerat senaste året nu.
"Jag till exempel blir fruktansvärt stressad, spyfärdig och med tiden mordgalen av folk som "försöker vara trevliga och pratar" när de inte har något att säga som intresserar mig."
Nu menar jag inte överdrivet trevliga och pratar. Utan som folk i allmänhet är. Detta är ändå inte skäl till att börja bli otrevliga emot andra som de är. Och de verkar minsann vara intresserade av vad andra säger och pratar glatt med.
På detta jobbet går det inte att flyta ovanpå och göra som man vill. Här får man ta hänsyn till andra och hur man ska jobba.
Men det jag verkligen vill ha reda på är hur man kan göra för att det ska bli bättre?
Vem kan man vända sej till om det inte lugnar ner sej?
Fy sjutton, Mia, en sådan arbetsmiljö är toxisk. Det ska inte få förekomma och att chefen inte vill bli inblandad är dåligt.
Om ingen gör något får man gå vidare i hierarkin tror jag. Ingen orkar om det ska vara så där!
Spara och datera allt som hänt så ni har svart på vitt.
Det var allt jag kunde komma på för tillfället…Pratat med dem har du/ni ju redan gjort.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Efter vad jag läst på om just detta så finns det i princip ingenting man kan göra. Man kan prata med chefen, men de måste inte göra någonting. Vill man slippa mobbing på arbetsplatsen får man byta jobb helt enkelt. Tyvärr, men så ser det ut just nu.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Bästa jag kan komma på är att
1. Försöka prata med dottern och mamman separat och säga att ni kan inte ha det såhär och fråga VARFÖR dom känner som dom gör. För nån känsla är det ju som bottnar i detta, speciellt hos mamman som är huvudproblemet.
2. Försök filma hur dom beter sig och visa dom hur illa det låter och ser ut. Ibland vet man inte hur man låter förrän man ser det med egna ögon.
a) Gå ihop ett gäng till chefen och säg att ni lämnar jobbet så jobbet förlorar pengar om dom inte byter ut henne (utpressning) eller
b) byt jobb
c) stå ut.
Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning.
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur.
Ja det är ju så att vi alla blivit varslade. Och 20 får går till sommaren nästa år.
Och jag hoppas jag är en av de som får gå.
Tyvärr finns det nog inget att göra, som ni säger. Utan bara att härda ut och säga stopp när det blir för mycket.
Jag har som sagt pratat lite med mamman men hon tar inte till sej utan fortsätter ju i samma veva efter.
Hon fortsatte ju till och med efter mötet vi hade om saken.
Tack alla för era synpunkter. 🌺
Fy sjutton alltså! Detta är ju inte ok på något plan! Jag har tyvärr inget som ni kan göra, mer än att jag skulle vilja ställa mamman och dottern, separerade mot väggen,,och veta vad som händer egentligen. Och jag skulle hålla på flera dagar i sträck om det skulle behövas, det här är inte ok. Min kära mor har upplevt något liknande på sin arbetsplats, och chefen tar mobbarna bakom ryggen, men hon fortsätter att tjata, på alla chefer som kan vara inblandade, i mejl, och när hon ser dem… Åh, hoppas att det löser sig…
Tack lollolovvee som förstår vad detta handlar om.🌺
Som det är nu så försöker mobbarna skjuta över allt på oss andra. Att det är VI som burit oss åt i 3½ år. Men det kan jag garantera att vi inte gjort.
Tyvärr verkar ingen lyssna på oss.
Men jag ska se om jag kan kontakta facket igen om det fortsätter.
För så här kan vi knappast ha det den tiden som är kvar.
Kan man inte kontakta någon annan sektion på facket och rådfråga hur man ska göra?
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
#12
Jo jag funderar på detta.
Ska kolla upp det i veckan.
Borde man inte kunna prata med arbetsmiljöverket?
Är det något som förändrats?
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Ja Bellatrix.
Mobbarna har blivit mycket trevligare sista veckan. Kan tänka mej att de fick tänka om lite.
Så nu är läget bra igen…
😃
Det är ju positivt i alla fall.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Skönt!
Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning.
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur.