Annons:
Etikettegna-berättelser
Läst 2949 ggr
kanin och häst
2014-08-28 18:41

Min berättelse

Jag tänkte berätta lite ur mitt liv. När jag började ettan var allt normalt(går i fyran nu). Men senare på terminen började de andra reta mig, fick hör många fula ramsor av ord, många buffar i trappan… Ja allt var en katastrof. Ännu en tid senare när jag ännu gick i ettan blev det riktig mobbning, det hände nästan varje dag att jag hörde att jag var en pinne med ben och armar(är otroligt smal, man kan ränka revbenen genom att titta på mig.). Jag åt väldigt mycket då för att lägga på mig lite, men inget hände, jag fortsatte vara en "pinne med ben och armar". Ända tills skolan slutade, det var äntligen sommarlov och jag skulle vara utan de ett tag. När jag började tvåan fick jag höra elaka kommentarer varje dag, ibland några knuffar och så. Nu hade jag blivit "en vandrandepinne". Men denna gång försökte jag inte äta mycket eftersom det inte hjälpte. I ungefär mitten av tvåan var det okej, senare blev det bara värre. Nu började vissa pojkar i klassen sparka mig, men jag pratade med en lärare och de slutade sparka, men då började de kalla mig för skvallerbytta. Sedan blev det igen äntligen sommarlov. I början av trean var jag totalt utfryst, ingen gav mig en blick, när jag försökte prata med någon kollade de lite underligt på mig och gick sedan iväg, men det blev bara värre. I mitten av trean blev jag retad för mitt namn och mitt smeknamn, det blev jag ända tills det blev sommarlov. Nu har jag börjat fyran och den första kommentar jag fick när jag kom till skolan var "tönt", andra var "pucko" och tredje var "vandrande pinne". De har fortsatt att reta mig för namn och smeknamn, och för att jag är smal och underviktig. Ville bara berätta det, det känns bättre att få ut något av det…

Ett liv utan djur är inte värt att leva

Annons:
gummimamma
2014-08-28 19:10
#1

Jag förstår hur jobbigt du har det! Blev själv mobbad ibland, men aldrig så illa som du. Något som jag lärde mig i alla fall, var att det hjälper absolut inte att tiga och försöka stå ut. Mobbning tar aldrig slut genom att tiga och lida! Nej, du MÅSTE visa tydligt att du inte gillar och accepterar det de håller på med och prata med någon vuxen. Hjälper det inte, prata med en annan. Mobbningen kan bli tillfälligt värre, men visar du tydligt att det de håller på med är fel, så hoppas jag att det blir som för mig och mobbningen tar slut. Hjälper inget annat, kanske du kan få börja i en annan klass/skola. Du ska inte behöva gå och må dåligt under hela skoltiden. Kämpa för din rättighet att känna dig trygg i skolan!!!

KRAM

kanin och häst
2014-08-28 20:00
#2

Tack så mycket! Vill ju kunna leva normalt, men jag har märkt att om jag inte bryr mig och bara säger "tack" osv. När de säger nåt sådant, då tycker de inte det är roligt att mobba, ska försöka hålla på såhär, men om inte det hjälper så ska jag säga till mamma

Ett liv utan djur är inte värt att leva

Moag
2014-08-28 21:12
#3

Det är de som retar dig som gör fel och som ska ändra på sig - inse att de gör fel, att  de gör dig illa.  (psykiskt eller/och fysiskt) Du ska inte behöva ha det på sättet som du beskriver.  Har du berättat  för läraren att de fortfarande håller på? Det är lärarnas ansvar att se till att ingen blir illa behandlad i skolan.

Jag tycker att du ska ta upp det med dina föräldrar på än gång, de kan säkert hjälpa dig på något sätt. Det är inget du ska behöva gå runt och bära på ensam. 

#1 Jag tycker personligen att det är att lägga ansvaret på offret. Barn som är 10 år kan se skillnad på rätt och fel -de förstår att man inte ska knuffas eller retas, även om offret inte säger ifrån. Det är inte där problemet ligger, tror jag.  Sedan väljer givetvis barn att ge sig på de som är som mest sårbara, men TS ska inte behöva känna att det är h-n som ska ändra på sig.

kanin och häst
2014-08-29 12:56
#4

Ska berätta till mamma imorgon, har inte tid just nu så. Men idag, förstås, blev jag mobbad igen, nu för att jag sjöng fult, jag sjöng som en kråka, osv. Sedan fick jag höra att jag stinker och de pratade bakom ryggen på mig… Behöver verkligen stöd, men som sagt kan jag inte ta upp det med mamma exakt nu, för det första är hon inte hemma och för det andra ska jag om en stund till stallet, och hon kommer inte hem före jag farit

Ett liv utan djur är inte värt att leva

gummimamma
2014-08-29 15:08
#5

Kan du prata med din lärare eller skolsköterskan? Någon annan på skolan? Du ska absolut inte bara tiga och lida, för då tar det aldrig slut. Och ingen kan hjälpa dig om du inte ropar på hjälp. Hjälper inte den första som du berättar detta för så får du gå till någon annan. Sök hjälp tills det händer något och du får den stöd och hjälp du behöver. Ge inte upp!!!

kanin och häst
2014-08-30 11:09
#6

Berättade till mamma idag och hon ringde till läraren, hon tar upp det på måndag, senat tisdag. Hoppas bara inte jag måste vara med och prata, för tå tiger jag hellre… Kan helt enkelt inte prata om det med något barn, bara mina bästa kompisar….

Ett liv utan djur är inte värt att leva

Annons:
[JenniN]
2014-09-01 14:39
#7

Jag tycker att du är stark som har berättat för din mamma och att ni ska ha möte, eller att de ska ha möte. Jag tycker också att det är starkt av dig att skriva här. Jag tycker att du för ett jättebra exempel för andra som mår dåligt också, att om man mår dåligt så måste man berätta det för någon för det finns alltid människor som vill ens bästa och som är berädda att gå över hav och eld för att hjälpa till. Dessa personer är oftast ens föräldrar, men det finns såklart andra människor som vill hjälpa. 
Starkt jobbat av dig, jag hoppas att de kommer att sluta vara taskiga, och om de inte slutar så kan du alltid skicka ett PM till mig eller skriva här på iFokus om du behöver lätta ditt hjärta! 
KRAM

Moag
2014-09-01 14:44
#8

#6 Vad bra att du berättade, hoppas att det blir bättre för dig. Kämpa på!

kanin och häst
2014-09-01 21:14
#9

Tack för alla fina ord! Läraren tog det tyvärr inte som världens allvarligaste grej och sa bara att hon skulle hålla ett öga på denne!:/ känns jobbigt att det händer nästan varje dag, och denne person som mobbar mig låtsas vara snäll

Ett liv utan djur är inte värt att leva

[JeanetteK]
2014-09-02 09:18
#10

Fortsätt prata. Jättebra och modigt att du berättar för din mamma och här. Önskar dig stort lycka till. 🤗❤️

Molliza
2014-11-28 20:11
#11

väldigt modigt att du berättar! jag hoppas allt blir bättre snart! ❤️

kanin och häst
2014-12-19 11:37
#12

Jag orkar inte längre, ena sekunden är de hur snälla som helst och sedan kastar de bara ur sig någon ful kommentar… Läraren tar det aldrig allvarligt och ingen annan elev i klassen bryr sig… Om jag NÅGONSIN skulle få en kompis i min ålder skulle jag bli överlycklig, men ingen bryr sig om mig…

Ett liv utan djur är inte värt att leva

horribleatnames
2015-01-14 20:20
#13

Du kan väl visa den här tråden för läraren så kanske h*n tar det mer på allvar? Bara om du själv vill visa det förstås. Tycker det är lite lågt av henne att hon bara ska ha koll på dom som mobbar dej. Att pratar med dom fungerar bättre än att hålla koll. Har själv upplevt att så fort en lärare pratat med dom som mobbat mej så ger dom sej. Och gör dom inte det så skicka dina föräldrar på deras föräldrar. Föräldrar är bra till mycket, speciellt i såna här situationer! Och jo, folk bryr sej visst om dej. Titta bara på alla svar du fått här, dina föräldrar och resten av familjen ❤️

"Hur mycket oftare blir man inte stungen av en ros än bränd av en nässla"
Selma Lagerlöf

http://rangerkotesillustrations.tumblr.com/

Annons:
Ntigym
2015-01-16 10:28
#14

Hej, vi är fyra ungdomar som går sista året på NTI gymnasiet stockholm med inriktning Film och tv. Vi ska göra en dokumentärfilm om mänskliga rättigheter och undrar ifall vi kan använda oss utav din historia. Tacksam för svar.

CharlieSvensson
2015-01-19 08:47
#15

Hej.

Jag blir så ledsen och arg när jag läser ditt inlägg. Ingen människa på vår jord ska behöva stå ut med det du blir utsatt för. Jag vet själv hur det är då jag i stort sätt varit i utanförskap under hela min skolgång. Jag förstår inte hur människor kan vara så elaka mot andra. Det viktiga i detta är att du själv förstår att det inte är du som är problemet.

De som håller på har ofta väldigt dåligt självförtroende och en dålig självkänsla som gör att de måste trycka ner en annan människor just för att de själva känner sig värdelösa. I mobbningen får de styrka eftersom att de då tror att de har makt.

Du ska inte ta den skiten de ger till dig. Vi är många här som står bakom dig och du är långt ifrån ensam.

Ta hand om dig och var stark. Du är bra, mycket bättre än de som behandlar dig illa.

Kram

<<<<MUSIKER MED ADHD>>>>

"Why do we always expect home to stay the same? Nothing else does..."

http://attentionwithmusic.blogg.se/

Upp till toppen
Annons: