Tack för en gripande historia!

Du måste väl kunna ta hjälp av facket i en sådan här situation. En jädrans soppa det har blivit.

Vid möten med chefen och hennes "konsult" så borde du ha med dig en fackföreträdare som stöd.

Oj vad mycket stavfel det blev, jag stressade ihop det på morgonen efter nattjobb i och för sig… Ja Maria facket hade varit till viss hjälp kan jag tänka mig i alla fall vad gällande det här att dom flyttar runt mig och vänder upp och ner på mitt schema hela tiden… Men jag kan tyvärr inte vända mig till facked i nuläget på grund av att jag osmart nog gick ur. Jag var facklig förtroendevald några år och aktiv vad gällande vissa problem på avdelningen men jag hamnade i konflikt med Vårdförbundet på grund av att vid en omorganisation så valde förbundet att ställa sig bakom arbetstagarens linje istället för medlemmarna vilket gjorde mig förbannad, sedan kom strejken som Vårdförbundet plötsligt avblåste fast medlemmarna var redo för "fight", detta och andra egendomligheter gjorde att jag till slut lämnade Vårdförbundet i protest. Kanske inte det bästa men så blev det, nu har ju Vårdförbundet en policy som säger att om du vill gå med igen är du välkommen men dom tar sig inte an fall/problem som redan är påbörjade då (vilket jag kan förstå)… Så även om jag går tillbaka till förbundet vilket jag har tänkt på redan innan det här hände så kommer dom nog inte ta sig an detta. Så jag kanske får "skylla mig själv" när det gäller den biten men så är det…

Vi har för övrigt två förtroendevalda på jobbet. Den ena är "bästis" med den här kvinnan "ex- flickvännen" som är problemet. Hon har två "bästisar på jobbet, den ena följer henne överallt, nästan in i sängkammaren och har även hjälpt till att sprida skit om mig. Den andra, den som är förtroendevald har dock gett intrycket av att "hålla sig utanför" och inte lägga sig i, men jag skulle ändå inte lita på henne som representant i denna situation. Vi har en till förttroendevald dock som jag litar mer på då men som är sjukskriven. Men som sagt jag är i nuläget inte ens organiserad….

Jag hoppades mycket på min anmälan om förtal så det var ett stort bakslag att det "lades ned" (enligt någon paragraf att åklagaren har rätt att inte inleda förundersökning om borttet är så pass ringa att straff förväntas under 3 månaders fängelse). Jag anser mig ha klockrena bevis för förtal. Hon har ju varit till chefen och sagt att jag stalkat, förföljt och trakasserat henne under en tid. Detta gjorde hon 8 augusti. Fram till detta datum har jag gott om kommunikation både på Facebook och sms där hon bland annat skriver att hon älskar mig, detta endast en halv dag innan hon kom till chefen med sina anklagelser. Sedan var jag utomlands i fyra veckor medans hon spred dessa lögner till ännu flera. Alltså det borde hålla i domstol som "förtal" anser jag. Chefen vittnar nog gärna om vad hon sagt till henne också. Men nu tyckte inte åklagaren att det här var viktigt :(

Jag anser att det är mycket viktigt. Trakasserierna fortsätter, ryktesspridningen har förstört mitt rykte och hon visar ingen vilja att lägga av. Det går inte att kommunicera med henne och arbetsgivaren "vet inte vad dom ska göra". Jag tänkte med en dom med förtal så skulle jag kunna få arbetsgivaren att agera mot henne och jag tror det skulle kunna få henne att sluta. Desutom ger det mig en slags uprättelse och något jag kan hänvisa till om dessa rykten kommer upp i några sammanhang.

Jag kontaktade en jurist om rådgivning som sa att jag kan göra en ny anmälan om jag får det att låta som att det finns nytt, som att visa på att rykterna fortsätter, nya konsekvenser eller liknande och formulera mig väl, och bifoga bevisen (utdrag av kommunikation) redan vid anmälan. Nu hann åklagaren ju "lägga ner" innan hon sett mina bevis. Jag kan också "överklaga" åklagarens beslut men det är tydligen i praktiken typ omöjligt. Om inget av detta funkar kan jag prova civilmål (stämma henne) eller i värsta fall gå till domstol utan godkännande från åklagare (vilket dom avråder från). Jag tänker prova allt detta (möjligtvis inte det sista) men har inga illusioner och det kommer hur som helst att ta tid och under tiden fortsätter helvetet på jobbet.

Jag har ingen erfarenhet av detta men vill ge lite råd ändå(så ta dem med en nypa salt).

Du kan ju gå till en teraput för att prata ut ordentligt om det här, så att du kan börja bearbeta allting. Kanske till och med fråga ifall du kan få intyg på att trakasserierna skadar dig allvarligt, och hoppas att det räknas som "något nytt" åklagaren kan ta tag i. Rättsligt borde du nog försöka se om du har råd med civilmål(be om råd på brott.ifokus med) Advokat är ju inte billigt, men men. Kanske du till och med kan stämma arbetsgivaren som valt sida? Även om du inte har ett åtal du kan visa upp för dem så har de tydligen redan tagit sida, trots dina bevis.

Det är ju uselt av åklagaren, men denna kanske har så många andra mål att hinna med att icke hotfulla trakasserier inte prioriteras? Kan du klaga på att åklagaren inte gör sitt jobb rätt?

Kan du gå med i något annat fack?

Tack för tipset Cindy!

Det här med teraput… Ja kanske det, det har varit uppe på förslag flera gånger. Jag är lite tveksam ibland. Jag tänkte också att man åtminstone kanske kan besäöka teraput för "att visa" att det är allvar och ingen småsak. Går det att få någon typ av intyg vore det ju toppen också. Däremot tror jag inte teraputen egentligen kan hjälpa mig på så många sätt. Jag mår dåligt på grund av allvarlig ryktesspridning där en galning försöker förstöra mitt rykte och det får konsekvenser på jobbet. Jag vill ha åtgärder, "normalisering" och i den mån det är möjligt upprättelse. Jag vet att teraputen inte kan göra så mycket åt dessa saker. jag kommer att må bättre när problemen är lösta och det kan ju inte teraputen… Jag vill heller inte bli sjukskriven för stannar jag hemma plötsligt mitt i allting blir jag bara mer uppstressad säkert. Men som sagt kanske för att "visa"/intyga då att det är allvar, kanske man behöver pusha på så för att saker ska hända…

Jag vet att civilmål kan bli dyrt så jag vill helst inte den vägen, men ser det som ett möjligt alternativ om annat inte funkar…

När det gäller min arbetsgivare… Jag tror egentligen det handlar om inkompetens snarare än att dom har valt hennes sida… Det här att dom flyttar runt mig så hon får sina pass och ställer till det med mina arbetstider tror jag har att göra med att dom tyckte det var enklast när dom fick påtryckningar från henne och hennes kompisar… Vi har dåligt ledarskap på jobbet och avdelningschefen är oerfaren, den här "konsulten" är t ex någon som dök upp för att hon hade svårt med sin chefsroll, "konsulten" dök alltså inte upp i samband med det här fallet, han fans redan där för att hjälpa henne med jobbet. Det här att man flyttar på "den som blir mobbad" istället för den som mobbar är nog inget unikt, är nog ganska vanligt även om det inte är rätt. Jag har ju lämnat mina bevis som visar att jag omöjligen kan ha stalkat/förföljt eller trakasserat henne fram till hon gick och anklagade mig för det. Men jag kom med dessa bevis för någon vecka sedan. Att jag inte gjorde det tidigare var för att jag hoppades på att anmälan skulle räcka. Bevisen är ju i form av utdrag av kommunikation och innehåller en massa privata smaskiga saker mellan henne och mig så jag ville inte slänga fram det till chefen som första alternativ, nu gjorde jag det då åklagaren inte tyckte min anmälan var tillräckligt viktig… Jag vet att chefen inte har pratat med henne på grund av helgerna, hon (kollegan/ex-flickvännen) har haft semester… Chefen sa att hon inte kommer hinna göra något innan årsskiftet… Däremot har jag så sent som igår haft ett samtal med chefen om mitt schema igen och hon säger att jag har rätt i min kritik och att hon personligen skulle ordna upp det (jag litar väl inte 100% på det men…). Hon hade delegerat vidare det här med schemaproblemet till en annan och det blev inte så bra, så förklarade hon det senaste schemastrulet.

När det gäller åklagaren, ja man kan överklaga, vända sig till "överåklagare (?)" men jag pratade med en jurist samt polisen om det… Man KAN men i verkligheten har det typ aldrig funkat… Dom rekomenderar därför en "ny" lite annorlunda, "uppdaterad" anmälan…

Jag tror att min chef har börjat fatta att den här kollegan är galen men att hon helt enkelt inte kan hantera situationen. Visst kan jag försöka mig på att anmäla arbetsgivare också, har tänkt på det. Men jag försöker nog allt annat först, jag vill inte "slåss mot alla" samtidigt.

Det här med facket, har börjat google runt om jag kan gå med i något annat fack, men det kan ju vara så att dom inte heller vil ta sig an redan påbörjade "fall". Alternativt svälja stoltheten och gå med i Vårdförbundet igen och försöka snacka med en del som känner mig sedan tidigare…

Fruktansvärd situation du sitter i, och du har all min medkänsla.

Finns det på kartan att helt enkelt hitta ett annat jobb, i samma stad? Eller annan stad? Visst, jag tycker det är helt fel att den person som blivit utsatt för skit ska behöva vara den som flyttar på sig, men om inget görs blir det ju en situation där man antingen måste finna sig i det eller själv ta steget och ta sig ur denna människans liv. 

Det finns inget "svälja stoltheten" i att gå med i Vårdförbundet igen om de kan hjälpa dig, faktiskt inte. Du blir kränkt, förtalad och anklagad för saker du aldrig gjort - då försvinner det där med att "svälja stoltheten". Då handlar det om att man sitter i en situation där man inte har några utvägar, och ibland måste gå tillbaka till något man tidigare lämnat för att få hjälp ur den. Det är inget tecken på svaghet, dumhet, eller att man lägger ifrån sig sin stolthet. Då handlar det helt sonika om att man är desperat och inte har någon annanstans att vända sig.

Jag hoppas att du och din fru hittar frid, oavsett om det är tillsammans eller inte, och att du och den här tjejen kan bli kvitt varandra på lika villkor (dvs, om det betyder att ibland måste hon byta dag för att slippa jobba med dig och ibland måste du det, så är det ju åtminstone "lika", även om det är hon som betett sig illa). 

När det gäller just kränkning och så på arbetsplatsen är jag inte så insatt då jag själv bara upplevt mobbing i skolan, men jag hoppas verkligen att du finner rätt väg. Jag hjälper dig gärna att googla så fort jag har tid och ser om jag kan hitta något som kan vara till nytta, men mer än så kan jag tyvärr inte erbjuda.

Däremot är jag gärna en person du får skicka PM till om du har en riktigt vidrig dag, om du bara behöver prata ur dig, om du bara vill ventilera lite, även om jag inte kan ge direkta råd.

Mvh sajtvärden.

Tillåt mig tvivla, den självbild du beskriver rimmar illa med det du beskriver av dig själv.

En person med god yrkeskunskap, pondus o som får respekt trasslar inte in sig i en sexuell relation med en kollega på arbetsplatsen, den person du beskriver saknar uppenbarligen självinsikt o självrespekt. Förutom respekt för sin fru.

Du trasslar i lakan där du inte hör hemma, du trasslar o gör din fru gravid o söker tröst för att du inte kunde hålla k*ken i kallsingarna?

Jag har ingen som helst respekt för människor som inte kan hålla sig till sin partner, om man nu inte har en överenskommelse med sin partner om att ha ett fritt förhållande. Vill man skiljas så gör man det innan man skaffar ny livskamrat, o man låter ingen annan styra sitt liv o sina val.

Oavsett vem som har rätt eller fel så kandiderar du till titeln rättshaverist.

Du pippar till höger o vänster samtidigt som du framställer dig själv som ett offer, har du ingen skam i kroppen? Pippa runt bäst du vill men skyll inte på andra.

#8

Det handlar inte om vem han har sex med, det handlar om att han blir trakasserad på sitt jobb.

Han är ett brottsoffer och hans yrkesliv är förstört, visa hänsyn. Ja, han borde ha gjort helt slut med sin fru, men det är knappast som om han skryter över att han betett sig 100% hederligt. Och den här kvinnan som trakasserar honom hade förmodligen gjort det även om de väntat tills efter skilsmässan innan de blev ihop och mardrömmen började.

Det var ett onödigt negativt inlägg som inte hjälper honom att bli en "bättre" människa, utan bara "slut shaming", vilket jag tycker är konstigt när han nämner två allvarliga förhållanden, inte att han haft sex till höger och vänster som du anklagar honom för(och han har också skrivit att han mådde dåligt över att han inlett ett förhållande medan han var gift).

Jag får nog hålla med #9. Oavsett om han gjort fel med sin fru eller inte är det inget skäl till att han ska få lögner som är så pass allvarliga som misshandel eller dylikt spridda om sig. Att vara otrogen är ingen fin sak och ska inte belönas, men det är knappast upp till denna tjejen att straffa honom för det med lögner heller.

Alltså… Det här handlade i över huvud taget inte om otrohet. Jag var inte otrogen… Min fru (vi är idag skilda) och jag hade redan innan jag träffade den här kvinnan ett förhållande som inte fungerade och jag ville skiljas. Som ett försök att reparera förhållandet vill frugan att vi skulle flytta till ett nytt boende och ändra en del i vårat liv. Det funkade inte, efter några månader kände jag nästan ännu mera att jag vill skiljas, inte för något hon har gjort mig, men hon är mycket svår att leva med och jag vill verkligen har ett nytt liv och jag hade ju försökt under 10 års tid, det här med skilsmässa var inget nytt. Jag var hela tiden ärlig med henne hur jag kände. Sedan efter allt detta började jag att umgås med den här kollegan (som inte bara var kollega egentilgen, vi hade ju kännt varandra innan jag träffade frugan). När denna kvinna och jag började dejta så berättade jag omedelbart för frugan och ville ha skilsmässa via tingsrätten. Min fru vägrade dock skilsmässa så jag fick söka själv, vilket innebär att det tar 6 månader innan skilsmässan går igenom (hon hade barn som inte fyllt 18).

Jag gjorde allt jag kunde för att få frugan att acceptera skilsmässan, vi var till advokat angående bodelning och jag lovade till och med att hjälpa henne ekonomiskt ett år frammåt. Vi hade också samtal med mina föräldrar om det hela (hon ville inte berätta för sina).  Hon vägrade dock skriva under skilsmässa och hon blev psykiskt instabil och aggressiv. Jag lovade en "tvåstegslösning" där jag först skulle flytta ut själv och bara flytta ihop med den nya i ett nytt gemensamt boende (alltså inte flytta direkt hem till nya kvinnan). Vi hade många samtal och bråk om precis allt. En av anledningarna till att det till sist tog slut mellan den nya flickan och mig var att hon upplevde att det tog för lång tid (att hon inte kunde vänta längre)… Jag skrev tidigare att det tog slut i våras ömsesidigt (vad jag ansåg skrev jag i min första post.

Dessutom… Jag och den nya kvinnan hade inte sex med varandra förren ett par månader in i vårat förhållande… Jag hade INTE sex med min fru som jag låg i skilsmässa med heller. Det här att hon var gravid var något hon drog till med två veckor efter jag sagt jag ville skiljas, hon fick senare missfall (men hela den grejen ställde till en del kalabalik).

Det är lagligt i Sverige att skilja sig och det är inte "att vara otrogen" eller ett bevis på dålig självkänsla. jag tycker tvärt om att det var starkt av mig att försöka under alla år hitta sätt att rädda äktenskapet istället för att bara dra… Jag tror de flesta hade dragit efter bara något år, min före detta fru är jäklar inte lätt att leva med (men jag tänker inte gå in på dom detaljerna här).

Men jo det kändes förjävligt ändå eftersom hon (min fd fru) inte var med på att skiljas… Hon ville fortsätta till varje pris, och hon mådde dåligt, så på då sätt kändes det fel men det här var verkligen inte att jag "knullade runt"… Och när man dessutom har hittat en ny (i det här fallet någon jag hade varit förälskad i tidigare) då vill man ju börja det nya livet… Vad skulle jag ha gjort? Sagt till henne: vi ses om 6 månader när skilsmässan gått igenom eftersom frugan vägrade skriva på? Det var jättejobbigt men det var verkligen seriöst.

Men du, nu tycker jag du förklarat det väl, och ingen här vill väl egentligen peka finger angående din fru och din flickvän eller om du varit otrogen eller inte.

Det som bör diskuteras är ju hur din arbetssituation ser ut för den är ju bara destruktiv och det är absolut inte okej att ditt ex sprider lögner och sånt. Går det att prata med henne? Finns det liksom på kartan att vara helt ärlig med henne kring allt du berättat för oss och säga att det är nog, annars tvingas du försöka ta till rättsliga åtgärder igen eller ta ännu ett snack med chefen?

Hon beter sig ju inte okej för fem öre, och det har inget med din fru att göra eller om du var otrogen, den här människan gör fortfarande helt fel. Tycker du ska se om du kan bli medlem i facket igen eller det där andra, för någon förändring måste det ju bli.

Jag har bestämt mig för att bli medlem i Vårdförbundet igen, jag får alltid komma tillbaka dit, jag är inte "svartlistad" därifrån men jag är inte säker på att dom tar på sig det här som redan är en situation som uppstod när jag inte var medlem… Men jag går med ändå… Jag tänker inte byta jobb och jag har en känsla att detta kan pågå länge och vad som helst kan hända… Om inte på en gång så kommer jag nog kunna ta hjäp från förbundet om nya saker händer (vilket det kommer att göra)… Jag hade gärna konfronterat henne men jag tror tyvärr inte det är möjligt. Jag tänker inte kontakta henne privat för då kommer hon använda det emot mig och säga jag jagar henne eller något… Möjligtvis en konfrontation på jobbet men jag vet redan att hon vägrar det, det vore väl om chefen till slut tvingade fram ett sådant möte. Dessutom hon lär inte samarbeta eller vara ärlig vid en konfrontation heller, men jag funderar mer och mer på det ändå, att det vora värt att försöka. Men som sagt jag kan inte "prata med henne själv".

Min fd fru berättade för mig att hon också blivit "hotad" av denna människa under julhandeln, hon var på MQ för att handla när hon kände någon "ryckte till" i hennes jacka och sa "hämden är ljuvlig". När hon vände sig om var det den här kvinnan (som skyndade sig därifrån med några väninnor). jag var ju inte där själv men jag tror på hennes berättelse. Men vadå "hämden" hämd för VAD? tänkte jag, och vad menar hon? hämnas på min fd fru? eller mig eller vad? Typ vad ska hon hitta på nu?

Jag ska försöka formulera ihop en ny anmälan också men jag går inte ner till polisen förren efter nyår… Tror ändå inget händer innan helgerna är slut…

Jag har läst igenom din låååånga berättelse, och det slår mig att en hel del av det som du har upplevt egentligen är ganska typiskt för många latinamerikaner som jag känner - i synnerhet det du skriver om rasism, att kalla en mörkhyad apa och liknande. Det är jargong, och det går inte så lätt bort. Också den fejkade svartsjukan, hela programmet.

Som jag ser det är den här damen på din arbetsplats ett stort problem, och du blir inte av med det förrän en av er skaffar ett annat jobb. Vem det ska bli återstår väl att se, men jag tror inte att det kommer att kunna bli bra på jobbet så länge ni båda är där, och du är troligen den som kommer att lida mest.

Om du skulle bestämma dig för att byta jobb, har du god möjlighet till ett mycket bra betyg, men se till att inte få det alltför smörat. Den man vill bli av med ger man bra betyg, för att det ska vara lätt att hitta ett annat jobb. Innan man slutar kan man be att få ett intyg, för att söka nytt jobb, som skrivs i stort sett likadant som ett betyg. Om de verkligen vill bli av med dig kommer du att få goda vitsord. 

Och håll dig på mer än armlängds avstånd från den damen framöver.

Hej!

Ja du har nog helt rätt. Hon har ju avbrutit sina studier och är tillbaka på heltid hos oss, det gör att jag springer på henne på jobbet vid skiftbyten och ibland överrapportering. Jag håller kontakten med henne så minimal som möjligt.

Jag har gått med i Vårdförbundet igen, kan nog vara bra om det tillstöter något mer i framtiden. Jag har också upptäkt att flera på jobbet känner till en del men "stödjer" mig (främst dom äldre kollegorna). Nu vill jag inte dra igång något men det känns skönt med tanke på vilken typ av skitsnack hon har spridit om mig att folk inte bara tror det rakt av och ibland har jag kännt mig ganska maktlös. När helvetet drog igång kändes det som alla var emot mig (när det spreds rykten) konstiga anklagelser och liknande men nu har jag märkt att många inte tror ett skit på henne och gärna stöttar mig och det känns skönt. Dessutom en kvinnlig kollega som har fått nys om det hela har pratat en del med mig och är väldigt engagerad i det hela, denna kvinna är arbetsplatsens starka kvinna som ingen vågar sätta sig emot, som cheferna är lite rädd för och som kan arbetsplatsen och arbetsrätt utantill i detalj, den bästa vän man kan ha i ett sånt här läge med andra ord… Det känns tryggt. Jag har börjat få uppfattningen att den här kvinnan jag har en konflikt med (och hennes väninnor) blir mer och mer isolerade nu när vi båda har "spelat ut våra kort".

Jag blev också trött på avdelningschefen och "läxade upp henne" (på grund av schemaproblemet) samt hennes passivitet i det hela. Efter detta så hände något litet men intressant. Tidigare när jag har avlöst den här kvinnan det handlar om så har ju hon försökt sabotera lite genom att lämna kvar massor av onödigt jobb och försökt skapat merjobb för mig dessutom… Senast jag avlöste henne visade det sig dock att allt var exemplariskt gjort helt plötsligt. Detta tolkar jag som att chefen har tagit ett snack med henne angående detta och att det gav resultat. En liten framgång, men det känns bra…

Problemet i sin helhet är dock kvar och jag nästan väntar på hennes nästa "hyss", hoppas bara hon slutar, jag vill verkligen inte byta jobb på grund av det här

Att du står ut??

Jag hade begärt tjänstledigt och tagit jobb för något bemanningsföretag om det nu är lönen är så viktig. Då blir det lett lönelyft istället.  Så jag kunnat hålla mig ur vägen tills tjejen är klar med sin vub och slutar på min avdelning. Då kan man komma tillbaka… och kanske rent ut av löneförhandla. Om man nu inte hittat något annat man trivs bättre med under tiden rent utav.