Ett liv fyllt av utsatthet i form av utanförskap, mobbning och självmordstankar. Jag har kämpat mot många myndigheter, jag har försökt bygga upp mitt liv men gång på gång har samhället misslyckats med att hjälpa mig. 2003 fann jag att musiken och skrivandet var det enda som fungerade när det kom till att ventilera mina tankar och känslor.

I hela mitt liv har jag kämpat, mot försäkringskassan, socialen, skolan och arbetsgivare. Det gick ett tag så långt att jag inte ville leva längre. Ingen ville ju hjälpa en "CP-skadad" idiot. Jag skulle göra alla en tjänst om jag bara försvann. Mina skulder växte när FK drog in min livlina, mitt bidrag. Med motiveringen att jag kunde spela gitarr.

I högstadiet blev jag påhoppad och knivskuren, på grund av min diagnos.
De fysiska såren blev inte jättemånga, men de psykiska desto fler.
Vill man läsa mer om just detta så får ni gärna skriva så kan jag länka till min blogg.

Nu har jag lyckats komma upp ur det svarta hålet som samhället lämnade mig i, skulderna är kvar men även om en känsla av att vars otillräcklig ibland knackar på dörren så vet jag att jag är bra, ja jag är bra och jag har en vision. En vision om att skriva en bok. En bok om mitt liv, en bok som jag hoppas ska inspirera alla människor från lärare och arbetsgivare till elever och andra som lever i eller utanför en relation till ADHD. Boken kommer gå under arbetsnamnet "Stå inte på min skugga".

Tanken är att när och om boken blir publicerad, ska jag åka runt och föreläsa om boken och om mitt liv. För att tala om hur det är, att tala för mig själv och för alla dem som kanske inte kan eller vågar prata om det. Allt för att öppna ögonen på människan.

Framförallt för att det finns människor som jag själv, som mår otroligt dåligt, som hänger löst i livet och kanske kan jag rädda en människa från att känna sig ensam och övergiven,

För visst är det väl så, att vi måste dela med oss av våra liv, för att hjälpa andra människor och för att man själv ska förstå att man aldrig är ensam i sitt lidande. Vi är ju alltid så noga med att dela med oss när vi känner oss lyckliga, då ska hela världen se det, men när vi är olyckliga stänger vi av kommunikationen.

För att hjälpa en annan människa och för att släppa in en annan människa in på livet så måste vi våga göra det. För att det gör skillnad.!
Jag har fått jättestor respons från människor, bland annat på Facebook.

Om jag med min bok och föreläsning kan rädda en person från utanförskap, om jag kan stoppa en mobbare från att trycka ner en annab människa, om jag kan få en arbetsgivare att anställa någon som är lite annorlunda eller om jag kan få en enda människa att förstå, att om någon med min diagnos får de rätta verktygen, så kan vi bygga Rom på en dag. Ja då har jag lyckats göra skillnad med min dröm, och det är allt jag önskar och vill.

För att påbörja min dröm är jag just nu på jakt efter stöd, i form av utrustning, sponsring, ekonomiskt bidrag och annat som kan underlätta mitt arbete och min vardag. Jag tänkte att kanske något företag eller någon privatperson hade velat hjälpa mig framåt för jag tror verkligen på detta och av erfarenhet så vet jag att jag besitter kraften för att lyckas. Min diagnos gör mig bara lite mer omständig än andra. Tills dess att jag kommit igång helt med allt så vill jag passa på att berätta och gå ut med min vision till alla er.