Jag har fått ledtrådar till hur man byter roll i en grupp,   genom teatern, för många år sedan. Jag var hårt mobbad hela skoltiden, i 9 år,  med trasiga kläder, trasiga skolböcker,  tuggummi i håret och hjärnskakningar som resultat.  Samt ett självförtroende på 0. Jag fick så dåliga betyg att jag fick gå om 9an,  jag undvek ju skolan,  jag vågade inte prata på lektionerna och jag var konstant rädd. Med ett år utan mobbing, när jag gick om 9an,  höjde jag samtliga betyg 2 steg.  Så jag vet vad jag pratar om.

Skådespelare har bra koll på hur man visar att man har hög status resp låg status.
Vad är det?  Status är det man visar med kroppspråket,  som det hon talar om i videon.  När man kommer in i ett rum med okända människor, visar man med kroppshållning, rörelser,  ansiktsuttryck mm, vilken status man själv anser sig ha. Även om man inte vet det medvetet.  De andra människorna tar detta till sig och behandlar en efter det man själv visat. 

Detta innebär att om man har dåligt självförtroende men visar hög status, så blir man behandlad som hög status.  Alltså kan man medvetet ändra sin roll i en grupp. Det är naturligtvis svårare att göra detta i en grupp där man är känd sedan förut och visat låg status.  Men det går.   Det här har jag vetat i 25 år,  men nu har forskarna bevisat att jag har rätt,  och att det har hormonell bakgrund,  att vi kan ändra våra stresshormoner genom att spela högstatus framför spegeln i 2 minuter, och få hjärnan att känna sig mer högstatus,  så att när vi möter en okänd person så framstår vi som mer högstatus än vi var för en kvart sedan,  och får en mer positiv respons från den människan.  Då får vi bekräftat att vi är högstatus,  våra hormoner ställs in på än mer högstatus och så är en god cirkel igång.

Hög status har ingenting med pengar, social ställning eller annat sånt att göra, utan det är den sortens bedömning av andra som vi gör hela tiden, som reglerar vem som bestämmer,  vem som vinner en argumentation och vem som får jobbet,  vem som blir mobbad,  vem som får vänner och så vidare.  Allt sånt beror inte på kläderna eller prylarna eller hur mycket pengar pappa har.  Det bestäms först och främst av hur vi ser ut att känna oss.

En högstatusperson,  en populär person, som du känner till,  kanske är rädd inuti, har varit rädd inuti,  men har spelat högstatus tills den blivit det.

Det svåra är inte att byta roll och bli populär.  Det svåra är att komma ihåg hur det var när man inte var populär och se till att vara snäll mot andra.

Nja, jag håller nog inte direkt med där. Man kan bete sig som om man står högt i rang men har man 20-30 personer som har som livsuppgift att trycka ner en spelar det ingen direkt roll hur mycket man försöker spela att man står högt i status.

Det är sällan 20-30 personer,   det är en eller två,  sen är det deras mobb.  Jag vet att det går. Min son gjorde precis det och vände mobbingen mot honom,  och fick dessutom klassen att inte tolerera mobbing alls.

#3 Bra att det gick för honom, men det betyder inte att det går för alla.

Du tror inte att det kan tänkas vara bättre att inte vara så negativ?   Om man vill att andra ska få motivation och kunna se att det finns vägar att gå.

Det är inte negativitet, det är realism. Jag tycker inte man ska ge falskt hopp heller till de som lever i ett helvete, "gör x så blir allt bra!!!" Bättre att i så fall vara ärlig och säga "det kan fungera om du gör x".