Annons:
Etiketttips-och-råd
Läst 2686 ggr
anonymis
4/30/18, 12:17 PM

Som vuxen träffa sina mobbare från grundskolan

Hej alla!

Jag är en tjej i 25-årsåldern som under min tid i grundskolan blev mobbad och utfrusen. Jag hade väldigt få vänner. Jag kommer från en liten ort och gick i gymnasiet på en lite större ort. Där blev mitt liv bättre och jag fick några nya vänner. Efter gymnasiet flyttade jag till en universitetsstad och ägnade mig åt halvhjärtade studier som jag kombinerade med jobb.

Jag blev ihop med en kille för snart 2 år sedan, jag flyttade in till honom. Vi var för olika och relationen fungerade inte till slut. Jag mådde till slut väldigt dåligt och orkade inte heller med mina jobb, som är två timanställningar. Det slutade med att jag lämnade honom och hade ingenstans att ta vägen. Min mamma bad mig att flytta hem till henne, till den lilla ort som jag kommer ifrån och blev mobbad i. Förutom att hälsa på mamma så har jag inte tyckt om att vara i  min hemort. Ibland har jag träffat på mina tidigare mobbare och har mötts av hånflin.

Jag kommer nog bo hos mamma fram till hösten. Jag har mått bättre av att ha flyttat hem igen och bo hos henne. Hösten och vintern var en väldigt tuff tid för mig. Däremot är det svårt att få någon sinnesro, när jag vet att det bor kvar flera av mina gamla plågoandar i orten som jag ibland träffar på. Det som är skrämmande är att jag har mötts av hånflin och vid ett tillfälle skrek en av dessa personer hemska ord efter mig.

Jag var nyligen på en fest i den lite större orten och på samma fest var två från min högstadieklass där. Vid ett tillfälle kom en av dem fram till mig och påminde mig om något som de brukade mobba mig för.  Det rev upp ett stort sår i mig inombords. Jag blev också hånad för att mitt förhållande tagit slut och att det inte borde vara möjligt för mig att vara tillsammans med en kille.

Jag blev helt stum, jag kunde inte få ur mig ett ljud. Personen skrattade och vände sig om. Tårarna började rinna utmed mina kinder. Jag lämnade festen och sprang iväg och satte mig på en parkbänk och grät något fruktansvärt innan jag åkte hem.

Jag undrar hur man ska göra när man träffar på gamla plågoandar, som dessutom fortsätter på samma sätt? Jag klarar inte att konfrontera dem. Jag är egentligen väldigt blyg och introvert, även om det har blivit bättre med åren. Så fort jag ens ser dem så känns det som jag med en gång förvandlas till den blyga mobbade 13-åringen jag en gång var.

Vad har ni för tips och råd? Hur bemöter man gamla mobbare när man är vuxen?

Annons:
Aleya
4/30/18, 1:06 PM
#1

Jag brukar inte bry mig. Men dom har dock aldrig sagt något till mig heller. Har du pratat med någon kurator om det som skett dig? Det kan hjälpa att få bearbeta det man varit med om. Tycker då jag iaf. Det är mitt råd.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Calcifer
4/30/18, 1:36 PM
#2

Jag känner igen mig i att jag också flyttat hem till den lilla stad där jag blev mobbad i 12 år genom skolan, även om jag har eget boende. Jag hatar att bo här men det är pga att mamma bor här och jag inte har några vänner i Sverige direkt som gör att jag inte flyttar härifrån. Jag träffar ibland på folk som mobbat mig, men jag har byggt upp rätt starka känslor kring att det var DE som gjorde fel när jag var liten, så om de skulle säga fula ord till mig nu är jag rätt säker på att jag skulle kunna ignorera det. Däremot något som gör mig illa är när de typ stöter på mig och börjar prata med mig som om vi är gamla vänner, och gud vad kul att se dig och annat som känns helt flippat. Liksom, de förstörde mitt liv i över 10 år, en del av dem gjorde fruktansvärda saker mot mig, och sen dyker de upp och börjar prata som om vi var bästisar när vi gick i skolan ihop?!?!

Jag hoppas du fått hjälp från t:ex psykiatrin att prata om mobbingen som pågick, du förtjänade den inte då och absolut inte nu. Försök påminna dig om att om de fortfarande efter all denna tid inte har förändrats så säger det så mycket mer om dem än om dig. Hur patetiska måste de inte vara för att fortfarande vara så elaka och omogna som när de var 13? Deras ord är bara trams, även om jag förstår att det är lätt att ta åt sig, så försök påminna dig om det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Milicccca
7/24/18, 10:14 PM
#3

Min uppfattning av mobbning är att man ger sig själv status när man trycker ner någon annan. Dvs om man ska vara på toppen av pyramiden så får någon vara på botten… Och den pyramiden skapas godtyckligt det räcker bara att den finns.

Iaf så har jag sista tiden hört talas om härskartekniker. Det finns olika svar att ge när mobbare ger sig på en, för de använder sig av tekniker för att få makt. Det man inser är hur mycket de bluffar för att få fram makt, och eftersom att man själv inte vet bättre så blir man stressad etc. Sök på youtube härskartekniker. På tv4 pratar Elaine Eksvärd om härskartekniker det finns korta intervjuer på youtube. Hon har skrivit många böcker om detta bl.a Vardagsmakt. Jag rekommenderar henne och att googla och läsa på om härskartekniker för det är en helt ny värld att upptäcka. Det absolut viktigaste att veta är att inget av det man utsätts för är ens egna fel, aldrig någonsin. Kolla upp härskartekniker!

anonymis
10/8/18, 5:56 PM
#4

#3 Tack så mycket för ditt svar!

Nina_django
6/12/19, 2:29 PM
#5

Hej! Hoppas allt är bra?

Jag gick låg- mellan och högstadiet i en mindre stad där alla känner alla. Jag var väldigt mobbad under många år i skolan. Och sedan flyttade jag till en större stad för att gå gymnasiet och det blev mycket bättre jag skaffade mig ett nytt liv med nya fina människor runt omkring mig. Men mina föräldrar bor fortfarande kvar i min hemstad vilket gör att jag far dit typ varje helg. Varje gång jag cyklar genom centrum eller handlar så träffar jag oftast på mina gamla plågoandar. Det ryser i kroppen och magen knyter sig. Men det jobbigaste var när jag och min pojkvän samt min bästa kompis var på en marknad så skulle vi handla dricka och tjejen som stod i kassan var en av dom som var mest elak för ca 3 år sedan. Jag började genast kall svettas, fick ont i magen i huvudet och hela kroppen rös. Även om hon inte sa något så påminner hennes ansikte, hennes röst om allt hon gjorde och hur mycket hon förstörde. 

Det jag brukar tänka på som hjälper mig mycket är:

DET ÄR INTE MITT FEL.

DET ÄR INGET FEL PÅ MIG. 

JAG HAR INTE VARIT ELAK MOT HENNE. JAG ÄR EN BÄTTRE PERSON. 

JAG BEHÖVER INTE VARA RÄDD FÖR HON SKA INTE TA MIN ENERGI.

Jag hoppas att det hjälper dig och att dom slutar tro att förstöra någon annan kommer göra dom själv bättre. 

Blowing out someone else's candle won't make yours shine any brighter

Hoppas att dom inom kort kan inse det!

Upp till toppen
Annons: