Jag har sedan barnsben blivit mobbad pågrund av mitt utseende, då jag som liten ramlade och slog i mig så jag fick en deformation i ansiktet.
Det påverkade mig enormt i högstadiet och blev både mobbad i skolan och hemma. Det har satt djupa spår i mig.
Jag bet dock ihop och lärde mig bara handskas med att folk är så ytliga.
Året kom då jag fick en operation att fixa det, i början var allt perfekt och så rakt det bara kunde men sen visade det sig att deformationen började läka tillbaka som den var och att en mycket större operation var nödvändig.
Men den operationen fick jag aldrig. Istället har Detta tagit en del på mitt psyke, jag är hela tiden fylld av ångest och känner att folk pratar om mig.
För så brukar det oftast vara. När jag sökte hjälp för psykisk ohälsa sa en doktor att han förstod varför och påpekade direkt ansiktet… Fast att jag inte sagt något.
Men jag tog mig sakta upp och lärde mig leva med det återigen, dock en dag som borde vara fylld med glädje. Så jag fick återigen höra viskningar om mig. Då var det en hel familj som satt och skratta åt mig och mamman tittade så äcklade på mig i den familjen. Den dagen kom att bli in etsat, det var snart ett år sedan det hände men än idag ser jag bara deras skratt och miner. Att man som förälder kan godkänna att gå på någon för något som dem inte kan hjälpa och dessutom när dem tittar en rakt i ögonen.. Idag hemsöks jag av det, hela tiden som jag står framför en spegel tänker jag på det och det förstör inte bara min vardag men också min relation till folk.
Jag fick skäll för att jag var så osäker att det tog på relationer, att det ska inte ha någon betydelse vad andra tycker. Och ja det kanske är sant till en viss del , men att hela tiden försöka ta sig upp från att ha blivit kallad saker pga mitt ansikte och sedan återigen ned dragen. Det gör saker med en, det är som ett hamsterhjul och ingen verkar förstå. Jag känner mig hopplös, det känns som att de enda där finns att göra är att göra den stora operationen. Men läkarna vill inte längre, fast dem sagt jag ska få den gratis så säger dem att dem inte kan lova att det blir bättre. Dessutom så är det ju plastikkirurgi inom både medicinskt men också skönhetsingrepp då jag har mycket svårt att andas normalt. Blir jag täppt så är det som att andas genom ett sugrör.
Problemet är att jag varken har pengar till de och de känns som att när jag försöker ta ett jobb är det pågrund av hur jag ser ut som dem tackar nej.. Vad ska man göra. Vad finns att göra. Jag känner mig som ett monster som borde hållas inne i en bur för att folk inte ska peka och skratta. Klart jag klankar ner på mig själv, det blir som att "bättre jag själv gör det innan dem hinner få ordet". För om jag redan gör det så är det gjort, då kan det inte bli värre än det redan är.