Ja, jag blev det. Jag jobbar just nu på första delen i en artikelserie i ämnet. :)

Jag blev mobbad av en grupp äldre killar i högstadiet.
Ska bli intressant att läsa dina artiklar.

Nej, jag har tack och lov aldrig blivit mobbad. Varken i skolan eller någon annanstans.

#2 Jag hade skrivit jättemycket text som försvann, sååatteehh… 😭

Nej men jag sätter mig och skriver om, vi får se när första kommer ut!

#4 Spara alltid i ett program på datorn också, så du har kvar det on det försvinner ;)

#3 Vad skönt :)

#5 Man kan ju tycka att någon så erfaren som jag när det gäller att skriva artiklar för internetsajter skulle komma ihåg det…

#3 Det blir jag väldigt glad av att höra! Jättebra!

Ja, jag blev mobbad i skolan, mest i 3-6 men lite på högstadiet också.

Jodå och skulle kunna skriva massor om det

Vi går genom detta med mobbing varje dag året om. Min dotter upplever detta dagligen under skoldagarna. Tro inte vi inte har kämpat för att få stopp på den hela. för det gör vi hela tiden. Vägen har och är lång. Det har varit turen till BEO och en skola blev fälld för mobbing mot min dotter. Men i botten vad hjälper att skadestånd? Visst ett plåster på såren men det läker inte själen. Vidare all fight med skolan osv.. Skulle kunna känns det som skriva en roman om alla turer och det min dotter blivit utsatt för. Vilket pågår än i dag.  Nja inte just nu då det är lov.. Då har hon det gott, men snart börjar det igen!

Usch, vad trist😕

Vad är BEO?

#10 Barn och elevombudet. se länk klicka här. Dom hjälper barn/elever som farit illa ut i skolan pga mobbing. Det är dit man gör sin anmälan om man vill anmäla skola/elev som blivit utsatt för mobbing. Dom tar hand om allting åt dig, om dom  nu bestämmer sig för att detta är ett fall att granska och ta upp. Dom för den utsattas talan. 

Vi anmälde min dotter skola för mobbingen hon blev utsatt för av både lärare och elever. Dom tog hand om all kontakt med skolan osv.. Mycket skönt att få den hjälpen.  Vi fick hemskickat det skolan svarat då BEO talat med dom sedan skulle vi då besvara det. Men det var smidigt och bra stöd och hjälp. Tyvärr är den långa väntetider.. Men i slutändan så känns det bra och värt att kanske det tar en tid,.Rätt ska ju vara rätt.

Har man därimot en klagan ang att min inte får rätt undervisning och hjälp i skolan är det skolinspektionen man ska kontakta.

Samma här har blivit mobbad i både skola och vuxen liv och tänk när man börjar prata lite om det hur många som fått utstå denna hemska tortyr.

Medde vad tufft ni haft det och inte läker det såren i själen men bra ändå att det kom fram i ljuset och skolan blev fälld.Man undrar ju varför det ska behöva förekomma och att det ska vara så svårt att få stopp på.

Det känns så tragiskt för mobbning följer ju en genom ens hela liv tyvärr.Hoppas det ordnar sig för dottern Medde.

#9 Hemskt att det ska se ut så, jag hoppas för din och din dotters skull att det blir stopp på det hela någon gång. Det är verkligen inte rätt att någon ska utsättas för mobbing! Och du har rätt, skadestånd läker inte själen. :(

#11 Tack för infon

Det gör så ont i hjärtat att höra om alla som blir mobbade. Jag har tack och lov aldrig varit med om det själv och vår son (som nu är vuxen) har aldrig heller blivit mobbad.

Jag tror att man bör vara väldigt uppmärksam som förälder och jag tycker att skolan har ett enormt ansvar att i ett tidigt skede ta hand om detta och allra helst jobba så mycket som det går med förebyggande verksamhet.

#9 "Det läker inte själen" skriver du. Det är så sant så sant. Min pappa hade ett helvete och han får tårar i ögonen när han tänker tillbaka på det. Han är gammal nu och skolan är långt tillbaka.

# 14 Visst har skolan ansvar men så ofta som dom blundar och är rädda för att ta tag i problemen.

Minns hur det var för mig man trodde att genom att motverka vad som pågick skulle det se ut som om man tog parti men visst har dom ansvar om dom bara också kunde ta tag i det.

Undrar hur mycket "mobbingförebyggande" det ingår i lärarutbildningen? Någon som vet?

#17 I princip inget alls. Det nämns någon gång, och man "jobbar" med det, men det är så obetydligt i jämförelse med det andra man pluggar. Det är vanskligt också. Jag fick själv ställa frågor och komma med exempel för att lära mig något i den frågan. Och då lärde jag mig knappt något ändå.

#18 Oj, det var illa. Det borde ju ändå vara en ganska stor fråga när det kommer till pedagogik.

#19 Kanske är det annorlunda för yngre åldrar, men med inriktning gymnasiet gjordes det inget väsen av. Och på gymnasiet existerar mobbing fortfarande.

Fast då har det ädå gått framåt. Förut så fanns ju inte mobbing - fast det fanns

#21 Fast nja. Detta var alltså när jag hade VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på en gymnasieskola. Så på mitt universitet nämndes aldrig mobbing eller något. På VFUn på en gymnasieskola kom det upp i diskussion mellan mig och min handledare och jag ställde då några frågor.

Jodå jag blev mobbad. Vet inte om det var mot mig som person eller mot oss som vännergrupp. Var tjejmobbing så var ju mycket tisslande och tasslande bakom ryggen och pikar och blickar och annat så självförtroendet låg ju på golvet. 

Vet inte vad som är värst. Att jag blev mobbad till magkatarr eller om jag upplevt saker så vidriga att jag tycker mobbingen var småpotatis i dagsläget. 

Vad jag kan säga till de som blir mobbade just nu är, det BLIR bättre! Förändra dig inte för deras skull för det är inte dig det är fel på. Prata med någon du litar på! Prata med dina föräldrar även om du inte litar på dom. Om det inte funkar, prata med folk online för du är inte ensam. Det blir bättre. 🌺

#23 Ja det där med att tjejer oftast mobbar på ett annat sätt än killar känner man ju igen.

blir eller blev du mobbad i skolan?

==========================================

Nej! 

Hade jag fått samma fråga i under en viss period i högstadiet hade jag antagligen svarat ja.

#24 Jo absolut. Min bror fick killmobbingen, misshandlades medvetslös. Hans mobbare bad dock om ursäkt senare vilket jag tycker är starkt! 

En av mina mobbare bad mig om ursäkt med. :)

#26 Mina mobbare är fortfarande helt säkra på att de aldrig gjort något fel.

#27, well det blir deras förlust i livet. De lär få ett barn i framtiden som blir mobbat och då får de leva med skammen att de orsakade den smärtan på någon annan. Karma. :) 

Inte för att jag önskar att något barn blir mobbat, men denna karma tanke hjälpte mig ur mina svåraste stunder, även om de slår in eller ej. 

#28 Ja tyvärr är det ju så. Då är det deras barn som jag har medlidande med.

Jodå…jag blev mobbad från klass 6-9. Och de ville fortsätta även på gymnasiet. De försökte där men de blev så uppdelade i olika klasser att det inte funkade, som tur var.
Jag var tidigt utvecklad och blev alltså mobbad för detta!
Det var hemskt och jag gick till skolan med ont i magen varje dag.
Det var fula ord, man blev tvingad att göra vissa förnedrande saker, puttad på m.m.
Jag sa inget eftersom jag inte visste hur man skulle göra. Och jag vågade inte. Det fanns ingen information på skolorna om detta.
Än idag kan jag känna att de som mobbade gärna mobbar än då när man möter de med att de inte hälsar. De ser mej…men vänder bort blicken. Kanske att de skäms.
Men jag sträcker på mej och skjuter fram hakan för att visa att de inte tryckt ner mej. Jag är stark idag.

#30 Härligt att du känner dig stark nu!

#30 Tack för att du delar med dig!

Det förekommer mobbing nu på mitt jobb,,,jag är inte utsatt men andra är det. Jag satte nyligen stopp för detta och mobbarens mamma blev heligt arg.
Jag hatar sånt där.

Jo jag var mobbad i skolan. Först 1-3.
4-6 var det bra för då gick vi på en annan skola och hade en annan lärare. Sen mobbad igen 7-9. Skolkade rätt rejält så i 9:an var jag borta runt 80% så var på gränsen att jag skulle få betyg överhuvudtaget. Och hade ju tack vare det inte de betyg som krävdes för att komma in på utbildningen jag helst ville ha. Utan fått läsa in "min utbildning" senare.

Sen även varit mobbad i vuxen ålder.

Under hela min skolgång och även i vuxenlivet har jag blivit mobbad. Det som är värst nu är vuxenmobbingen och tonårsligister som ser ut ett tacksamt offer och sen gör grej efter grej för att skrämma en..

Dom var ju så klyftiga att dom faktiskt satte eld på en säng i mitt trapphus, 19 och 15 var förövarna och dom som såg dom berättade att det var samma killar som varit ute och jävlats med mig i 1½ år.

Dom underbara vuxna som bara hugger och hugger kan jag nästan ta eftersom det är över nätet… och som dom säger om någon hugger dig i ryggen så betyder det bara att du är två steg före dom… Men ont gör det ändå.

Ja, men jag hamnade i bråk med en av dem och sen dess så är de snälla.

Jo, även jag har blivit mobbad genom större delen av grundskolan. Gymnasiet och högskolan var problemfritt.

Tycker det är vanskligt att så många blivit mobbade. Så trist!

Ja det blev jag, ganska ordentligt. Något jag är väldigt glad för idag, för det gjorde mig starkare… :)

Ja, jag har blivit mobbad, flera gånger och den skolan vägrade göra något åt det. De skylde bara på problemen som eleverna hade, tillslut litade jag inte på någon av lärarna tyvärr.

#40 Jag förstår det, tycker det är otroligt när man hittar på ursäkter för sådana beteenden.

#41 jo jag hatar det själv, tack vare det så har det förstört fyra år av mitt liv, även vissa lärare har bidragit till att fyra år var hemska, och de fyra åren kommer alltid sitta kvar i mig tyvärr.

Ja, första terminen på gymnasiet. Jag var nyinflyttad men tänkte att det skulle gå bra ändå, för det var ju nytt för alla andra ettor också. Så fel jag hade. Lärare såg, men gjorde ingenting åt saken. Pappa ringde och "skällde ut" rektorn i ren frustration. Ingenting hände.

Det var inte mobbing som i slag eller ord, utan tvärt om, väldigt tydlig utfrysning. Tjejerna fattar fortfarande inte varför jag bytte skola..

Det värsta är att jag fortfarande inte har någon som helst aning om varför i hela friden de fryste ut mig. Skolan är inte stor, och alla var som en enda stor familj. Men den fick jag inte vara med i.

Jag var mobbad i stort sett hela grundskolan. Var utfryst på dagis & lågstadiet, sedan i mellanstadiet började mobbingen kicka igång och i högstadiet var de på mig så fort jag satte foten i skolan.

Inkastad i skåp, dragen i håret, omkull knuffad, slagen… Tänk att det varit min vardag i så många år.

jag vart totalt söndermobbad hela grundskolan, fick höra hur tjock,ful o äcklig, o skabbig jag var, 
lärarna vände ryggen åt elr sa att jag fick skylla mig själv, 
eleverna var hemska,dom spottade på mig, do puttade in mig i dörrar o skåp, förstörde mina kläder, mitt hår, dom gjorde mitt liv till ett helvete, 
fick till o med höra att jag borde ta livet av mig, för alla skulle må så mkt bättre då, 
dom retade mig för att jag hade en liten grav av dyslexi, 
att jag var kort. även fast många andra va det oxå

#45 Fy vad hemskt. Jag vet hur det känns. :(

#46 

mobbing ee nog ett av de värsta saker som finns, jag förstår inte hur man kan känna glädje av att se andras tårar

#47 Nej jag förstår inte det heller. Jag tror det måste finnas något djupt fel hos de som njuter av att kränka andra och förstöra deras liv.

från åk 1 tills jag gick ut 9 pga min hårfärg, glåpord, utfryst, slag, stryptag mm

#49 Usch vad hemskt!

#49 usch :( vart mobbad 1-9 med :(

Jag blev mobbad 1-9 och 1-3 på gymnasiet. Blä.

För mig började mobbingen runt 5e 6e klass. Började med att min kompis anklagades för att ha stulit en tamagochi och jag och min andra vän (vi var tre nära vänner) försvarade vår kompis. Efter det blev det kommentarer i omklädningsrummen, gliringar i klassrummet, blickar, tisslande och tasslande, antydningar och andra tjejgrejer. Det blev massa möten och många killar frågade mig personligen om jag nånsin tagit illa upp av dom. Tråkigt nog var det de killar som gjorde klassen värd att gå till för de var så roliga och hjärtliga. 

Slutade tack o lov efter nian då vi bytte skola.

Jag har aldrig satt ord egentligen på det eftersom jag aldrig pratat om det förrän jag började prata med en kurator om min sociala fobi för att försöka hitta bakgrunden till varför jag känner som jag känner. 
Jag blev retad av några personer under vissa delar av grundskolan. Och det värsta var mellan 5:an och 7-8:an. Sista året i grundskolan hade dom flesta och värsta försvunnit från skolan. 
Men det jag tror satte mest spår är att det var ett par som från början var mina vänner, och som tyvärr startade dom flesta snacken bakom min rygg. Utan mina "vänners" svek hade mer än hälften inte ens hänt. 

Sen killarna som hängde på och sa orden när man gick förbi, gjorde ju också ont förstås. Men det värsta var sveket från tjejerna som borde ha varit mina vänner.

Blev mobbad hela låg-mellan-högstadiet. I låg och mellan för att jag hade anorexia och var otroligt mager.

mobbad från lekis till årskurs tre på gymnasiet.. mobbad av ett ex storebror och mobbad av min mor,far och syskon just nu samt släkten… ända jag inte blir mobbade av är min hund och min sambo..

Blev mobbad från första klass till 9an i högstadiet. I dagsläget har jag en kylig relation till min syster och mamma, vet inte om jag ska kalla det mobbing men det är ofta de gaddar ihop sig mot mig och gör mig till svarta fåret.

#57 Jobbigt när familjen inte känns stöttande. Men var stolt i dig själv och våga vara annorlunda. :) Gå din egna väg. :)

#58 Jo tack, det försvårade för mig ganska mycket mentalt när min morfar gick bort i början av året, han stod 'på min sida' så att säga. Pratar dock mycket med min pojkvän och pappa om situationen hemma så jag känner mig inte så ensam, men då killen måste åka iväg på jobb så blir det jobbigare. Jag ser det som att jag kan inte ändra dem, bara mig själv och utifrån det så försöker jag hantera situationer så bra som jag kan. Tar inte åt mig längre som jag gjorde när jag var yngre, jag brukade fundera om det var fel på mig och att jag hade fel i hur jag tänkte och därför borde jag ge efter mot min mamma och syster. Dock är jag väldigt glad för att argumentera för min sak nu när jag har blivit äldre samt har en pojkvän som har lyckats få mitt självförtroende att höjas (y) :)

En gammal klasskompis till mig tog livet av sig i vintras. Med handen på hjärtat så ja, jag brukade skoja om honom. Dagen jag hörde att han dött så grät jag faktiskt. Fick en stor klump i magen. 

Träffade honom till o från på stan sista tiden. Önskar i efterhand att jag frågade om han ville med o hitta på något. Kanske dra ut nån kväll o se på bio eller ta en öl. 

Dock kunde jag ju inte vetat något då men tänker på sånt i fortsättningen.

Som barn blev jag också mobbad i skolan. Hade stora öron när jag va väldigt ung (de stack iaf ut mkt) o de andra ungarna kallade mig för Dumbo.

Nej, förutom att jag var en sådan som föräldrar inte ville att deras barn skulle umgås med då jag ansågs ha dåligt inflytande över andra. Detta höll i sig tills jag började på skolor där det gick både flickor o pojkar, från typ 13 års åldern.