Tyvärr går problemet djupare än bara om man blir trodd på eller ej. Under lärarutbildningen är det extremt dåligt med information om hur man ska hantera just mobbning. Jag läste aldrig klart linjen, men en av mina klasskamrater gjorde det och under 4,5 år av utbildning hade de EN eftermiddag med undervisning kring mobbning. När jag gjorde VFU (verksamhets förlagd utbildning) på en gymnasieskola frågade jag min handledare, en kvinna i 45års åldern, om hur hon hanterade mobbning, och hon hade inga svar. Hon hade inte heller fått någon utbildning kring just det.

Även om "Eriks" lärare trott honom, så visste de nog tyvärr inte vad de skulle göra. Detta är ett problem som måste tas itu med redan under utbildningen till lärare. Om man aldrig lär någon vad de ska göra, vilka regler som finns, vart de kan vända sig, så är de (som bara är människor) helt enkelt bara väldigt vilsna och vet inte vad de ska ta sig till för att hjälpa.

#1: Det låter förskräckligt det är ju i skolan man ska motverka mobbing och ta upp det direkt så att det inte blir större än vad det är.

#2: Jag håller helt med, men det tråkiga är att man ofta klandrar just redan existerande lärare för det. När sanningen är att de faktiskt inte fått någon utbildning kring hur de ska göra. Lärare är ju bara människor när det kommer till kritan, om de inte får någon som helst hjälp med att hantera mobbning, så är det inte så konstigt att de inte agerar som man tycker att de "ska" göra. Jag träffade själv på en av mina gamla lärare när jag var vuxen, som bad om ursäkt för att hen inte gjort mer, men hen sa "jag visste faktiskt inte vad jag skulle göra, jag frågade rektorn men hen visste inte heller."

Sen finns det såklart både skolor och lärare som vänder blindögat till och inte vill se att mobbning ens existerar just där. Men på det stora hela måste man redan från utbildningsstadiet ge kommande lärare stöd och råd och hjälp när det gäller ämnet. Annars kan det inte bli bättre.

Det är dåligt både för lärare och elev - tänk om de faktisk sa så till dig när du gick i skolan som de sa när du var vuxen.

Hade det inte varit bättre och bli sedd men att man just då inte hade en fix lösning?

All skit man sopar under mattan kommer förr eller senare upp och då är både golv och matta förstörda.

Mobbning förekommer överallt inte bara mellan barn och ungdomar.

#4: Nu var jag tyvärr en sådan person som blev mobbad av både elever, deras syskon, deras föräldrar, och lärare. Det var några få lärare som brydde sig, andra var helt enkelt grymma. När jag var 7 fick jag en assistent. Istället för att säga "det är för din skull, för att du ska få den hjälp du behöver" så sa lärarna och rektorn rakt ut TILL MIG "detta är för att du inte ska förstöra för dina klasskamrater för att du är ett sånt problem."

Sånt säger man fasiken inte till ett barn, liksom.

Men generellt sett handlar det om brist i utbildning. Sen i min pyttelilla skola (vi var typ 15 elever från TVÅ klasser som gick ihop) så var det väl inte så noga med sånt.

Det du berättar är förfärligt.

Även om lärarna var dåligt förberedda så beter man sig inte så vare sig mot ett barn eller en vuxen.

Lärarna har trots allt ansvaret.

Tyvärr finns det ingen naturlag som säger att små skolor är bättre snarare tvärt om.

Hur många barn har inte skolan förstört?

Jag tror skolan förstört både barn och vuxna. Barn som såklart inte har något ansvar. Sen vuxna som har ett ansvar men inte vet vad de ska göra. Om jag jobbade som lärare och visste att en elev blev mobbad men fick NOLL stöd kring hur jag skulle göra skulle jag nog må extremt psykiskt dåligt för jag vet att ett barn mår dåligt men jag kan inte hjälpa.

Skolor som sig är inte problemet, men problemet är just att det verkar finnas väldigt få lagar och regler som gäller alla inom ett problem. Som gör att det blir svårt för varje lärare att veta vad de ska göra. Ibland handlar det om dåliga lärare. Ibland om dåliga rektorer. Ibland om dålig utbildning.

Det handlar ytterst om ledarskap. Trivs lärarna så trivs förmodligen eleverna också.

Det finns inte skrivna regler för allt i livet men man får hjälpas åt när det går trögt.

#8: Nja, en lärare kan älska sin position men om de ignorerar vad som händer en elev så kan vi ju inte direkt påstå att både lärare och elev trivs.

#2:

Det tycker jag oxå . Man lämnar sitt barn i skolan i tron att barnet är skyddat av lagen som skolan har , sen om det händer något av andra skäl då blir man kallad dit och utreder saken.

Men detta som hände killen är förskräckligt . Det får helt enkelt inte hända.