jag har frågat mig flera gånger " vrf lever jag? vill nån ens ha mig levande lägre?"

under hela grundskolan vart jag mobbad, 
dom kastade saker på mig, 
dom skrek saker som tex "ful,skabb,idiot,tjock,fet" till och med "varför lever du? ingen älskar dig, vill vill se dig död"
dom kastade in mig i skåp (öppna som stängda)
förstörde allt jag gjorde,

Lärarna sa ingen ting, dom sa att dom inte märkt nått,
men nått måste dom ju ha märkt? i klassrummen när eleverna skrek " du är så ful så inte ens din familj älskar dig"
"du är så äcklig så man vill spy"
"du ser ut som skabb"

elr när dom kastade sudd, o pennor o saker på mig?

vad gjorde jag för fel?

Det var mkt bråk hemma mellan mamma o pappa, jag var jämt i mitten..

När jag slutade skolan kom en kille fram till mig o sa" vrf är du ledsen? vi gjorde ju allt detta som en lek!"
En jävla lek? är det allt dom ha o säga?

sen började jag gymnasiet, allt där var bra. tills vintern kom, o det vart lov,  jag o en kompis gick på stan o het plötsligt stannade sex tjejer oss o sa" du din jävla fittiga äckliga slampa, hur fan orkar du med dig själv?"  o alla andra ord o meningar dom kunde komma på, jag insåg inte att den handlade om mig förens efter kanske 5 min, dom höll på o sa en jävla massa skit saker i ca 20 min..

o då hade det stått ca 5-10 andra runt omkring o hört allt o nästan alla var vuxna o ingen jävel sa nått..

efter det så började de gå rykten om mig på stan,
jag låg med allt o alla osv
(jag var oskuld då) haha..

o ingen vet vart ryktena kom ifrån, 

men dom slutade när snön försvann ungefär,

Jag föll i en depression. började skära mig, funderade på bästa sätt att ta livet av mig, men jag vågade inte, tänk om jag skulle misslyckas med det oxå?

folk har så höga krav på mig, ska lyckas med allt, 
men jag orkar inte det. jag är inte så perfekt som alla tror.. elr vill..

Min familj fick inte veta om min depression förens i mitten av första året i gymnaset, o dom förstod inte någonting, deras älskade dotter mådde hon dåligt? nej det kan inte stämma..

men så var fallet..
men ingen i familje ville tro på det, ingen trodde/tror på att det ee så pass allvarligt som de är, 
max 10 st i HELA familjen vet om elr ha sätt mina ärr på armen, endå har jag ca 40 st.. 

hmm , 

farfar dog den 18 juli 2013( tre månader sen)
o jag grinar nog varenda kväll över det, gud som jag saknar han.. 

har blivit sviken av en ävla massa "bästa vänner"
vet knappt vad det ordet betyder längre..

men har en underbarpojkvän som jag älskar! o vänner, o halva familjen! <3