Mitt liv!
Hej, mitt namn är blodfot och jag vill dela med mig av mitt korta men innehållsrika hemska liv. Vi börjar från början, när jag blott var några år (minns ej exakt hur gammal jag var) blev jag jag dels mobbad av några killar, och på mitt dagis så var det inte många dagisfröknar ute när vi var ute. Jag var en sådan unge ingen förstod sig på, fröknarna förstod sig inte på mig, barnen gjorde det inte heller. De tog alltid mina leksaker och jag hade svårt att prata och uttrycka mig så jag då bet jag alltid till för att visa att jag hade fått nog. Mina föräldrar fick alltid höra när det kom och hämta mig hur dum jag hade varit. Jag gjord en utredning som visade att jag hade tal och språkstörning. Detta gjorde att min familj kunde söka ett annat dagis, ett mindre där fröknarna förstod en och hade tid för en, och att jag kunde få hjälp med min språkstörning. Mitt liv blev genast lite bättre, jag fick hjälp med det jag behövde, visst blev fortfarande mobbad fysiskt ibland men mådde ändå bättre. Åren gick, jag hade det jättebra och innan jag visste ordet av skulle jag börja skolan. Det gick bra, jag började i en liten klass med runt 9 elever, tre lärare och en psykolog typ. Jag började bli lite mer retad här, men ändå okej så jag mådde bra. Här kan vi hoppa några år, tills jag var runt 10.
Då hände det som har satt väldigt djupa sår. Det var ute på min camping en vän bad mig att vi skulle gå och prata och han gjorde tecknet för sex, jag fattade inte men han envisades med det tecknet och bara för att han skulle sluta med det så gick jag med på det. (Detta gör ont att skriva). Vi gick in i hans husvagn, vi gjorde det, inte bara en gång, minst tre, jag bad honom sluta men varje gång gav han mig godis och jag var för feg för att inte ta emot och sluta. När allt var klart så gick jag hem, vi var fortfarande vänner men jag minns att jag var rädd för att få barn, jag tittade ofta på magen om den hade blivit större, tänkte hur jag skulle göra om det visade sig att jag hade fått barn som tur var hade jag inte fått mens eller så och då hade jag självklart inte fått barn. Återigen gick livet på, nya utredningar gjordes och allt var väl okej, fortfarande mobbad men ändå okej. Allt blev som värst när jag skulle börja högstadiet. Jag trodde först jag hade vänner, jag gick som vanligt i en liten klass men vissa lektioner hade jag i en storklass. Jag trodde att jag skulle trivas, men gud vad fel jag hade. Min lärare var inte trevlig ett dugg, hon trodde hon visste allt om hur jag var, vägrade lyssna på min familj. Jag blev på en gång mobbad, jag sa på en gång till min lärare men hon sa bara att jag skulle ignorerar dem. Och så höll det på. Tjejerna i stora klassen pratade skit bakom min rygg och jag fick alltid höra massa skit om mig. Jag fick i slutat av 6:an början av 7:an en till diagnos, högfungerande autism, med väldiga depressioner. Åren gick och det var inte förrän i åttan denna kille som kallade mig för tant slutade. Då bytte vi även lärare och det blev bättre, jag mådde ändå skit, lika mycket som förut. Jag började 9:an, sista året. Allt var lika hemskt, jag hade dock bytt till en annan storklass vilket hjälpte, men inte helt. En lärare blev också hemsk, hon skällde ut mig en gång och fick mig att känna mig hemsk, men ändå är det inte detta som har sätt mest spår, nej det är det som började i slutat av 9:an, när jag blev dumpad efter fyra månader. En 23-årig kille jag kände började snacka med mig, ju mer tiden gick, ju mer började han parta om sex via skype osv. Vi skulle börja dejta, men sen tyckte jag det blev för fort fram, så jag ändrade mig, sen så sa jag någon månad senare att vi kunde börja igen. Men mina vänner som jag hade sagt detta till var oroliga för mig, tyckte att detta var konstigt så jag bestämde mig för att prata med mamma om detta. Hon sa genast åt mig att sluta prata med honom. Jag slutade på en gång och har inte haft kontakt med honom sen dess.
Detta är i korta drag om mitt korta och hemska liv, men jag gjorde inte denna för att ni ska tycka synd om mig eller så, utan för att visa att man kan ta sig upp och att man bara blir starkare, det gäller bara att tro.
Tack för mig och hoppas detta var bra!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
Tycker det är starkt att du delar med dig, och jag hoppas att ditt liv ska gå i rätt riktning från och med nu!
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
tack, jag ve ej, börjar gymnasiet nu så ska se!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag vet ju inte vilket stöd du har fått, men om man inte får hjälp att bearbeta det som skett, så är det lätt att man återupprepar sin historia. Det blir liksom som om man springer runt i sitt hamsterhjul och är en del i att återskapa det som skett. Det du har varit med om är allvarligt. De sexuella övergreppen behöver anmälas framförallt, men det är ju min känsla. Sedan behöver dina kamrater i din kommande klass bli informerade om dina svårigheter, då det kan underlätta. Det är lätt att man utesluter det som är nytt och lite svårt att förstå.
Tack för att du delar med dej av ditt liv och vad som hänt.
Säger som silkesnosen här ovanför att de sexuella övergreppen måste anmälas.
Jag hoppas verkligen att det inte blir så svårt för dej i gymnasiet nu.
🌺
tack mina vänner, jag kommer gå i liten klass som förut och tänker göra allt för att jag ska må bättre. Tyvärr är allt lit mitt fel så ja… men tack för allt!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
Kära du….jag kan inte se att det är ditt fel.
Du kan inte hjälpa att du har autism.
Kram🌺
Jag menar med att jag blev utnyttjad, jag vet att inerstinne är dte int mitt fel, men ja svårt att se.
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
#7 Det var heller inte ditt fel, vännen. Det var en idiot som drog nytta av att du inte hade mod eller kraft att säga ifrån.
Tack #8, jag önskar jag såg dte så också.
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
#9 Du kommer att se det så när du blir äldre. Vet att det är tufft nu….
Kram på dej.
Tack, kram!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
Det är ALDRIG ens eget fel att man blir utnyttjad! Aldrig! Jag har också mild autism (aspergers syndrom) och var i fem månader tillsammans med en man som tvingade mig till sex och behandlade mig som smuts. Jag gick inte ifrån honom för jag klarade inte av tanken på att vara ensam (bodde då i England). Det var inte mitt fel. Och inget du varit med om var ditt fel. Att man vet innerst inne att man blir behandlad på ett sätt som är fel men inte gör något åt det betyder inte att man får skylla sig själv. Man ska aldrig klandra sig själv. Aldrig.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Tack alla, hoppas att mitt budskap går fram att man kan ta igenom vilket problem som helst! *kram* alla som bryr sig!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
puttar denna lite. Tycker detta är viktigt att prata om!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
Starkt av dig att dela med dig! Hoppas livet behandlar dig bättre nu. Kram! 🌺
Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning.
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur.
Ända sättet att gå vidare är att acseptera det och gå vidare! kram!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!
Starta ny diskussion