Fundersam
Jag tänkte berätta en liten historia för er. Jag vet inte om denna typ av mobbing är vanlig men berättar ändå. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men eftersom denna historia är den ända jag har färskt i minnet just nu så kör jag på den. // Klassen hade mattelektion och det var knäpptyst i klassrummet. Jag var försjunken i min bok tills jag sträckte på ryggen och tog en 2 minuters paus. Jag såg mig omkring i klassrummet. Alla jobbade på under tystnad. Min lärare reste sig upp och sa att hon skulle gå och hämta några papper, när hon stängt dörren så börjar en kille att rita på bänken. En tjej reser sig upp och går mot penvässaren. När hon står där framme och vässar har killen ritar klart och hans bänk kamrat tittar och ger ifrån sig ett litet skratt. Blixtsnabbt vänder sig tjejen om och ger honom en mördarblick. Som tur var märkte de inget. Efter den lektionen så går vi ner mot maten och då kommer tjejen upp vid min sida och börjar prata om allt dumt den där killen gjort mot henne. Han hade tydligen slagit henne utanför skolan och ritat på hennes skåp. Eftersom att detta hänt förut jättemånga gånger (att någon är så dum mot henne, hon hittar på) så nickade jag bara och sedan gick jag därifrån. Jag ser henne gå runt till samtliga tjejer i klassen och har samma ansiktsuttryck. På engelskan efter lunch skickar hon flera mördarblickar till olika personer i klassen. Det kan ha varit allt från att någon tappade en penna medans hon prata till skrapningar mot golvet med bänkarna då hon sagt (till den redan tysta klassen) att hålla käften.// Allt detta händer ju förstås när läraren blir tvungen att gå ut i 2 minuter. Engelska lektionen satt läraren och rätta så då tog hon sin chans. Dagen efter så tittade alla konstigt på killen. Han förstod ju förstås ingenting. Rasten innan lektion hade hon beklagat sig för mig om hur mobbad hon är. Alla mobbar henne och hon har inga vänner(vilket hon har i mångfald). Då sa jag, men "namn" "namn" och "namn" då? Är inte det dina vänner. Hennes svar: äh, de lyssnar ju inte ändå. Jag har försökt prata med en lärare om det här. Men när hon lista ut att det var jag så spred hon den ända hemlighet som ingen (utom hon) visste om mig, min fobi för spruta ( jag vet att det inte är något att skämmas för men ändå hur skulle ni ha känt ifall någon hittade på att ni kröp runt på golvet och försökte slå skolsköterskan). Så just nu är hon rosenrasande på mig och jag försöker att hålla mig i skymundan. Vad har ni att säga om det här?
Du kan inte veta hur hon upplever sin relation till de där "vännerna", du kan inte veta om hon plågas av att folk tappar pennor när hon pratar, skrapar med stolar när hon bett dem vara tysta eller skrattar när hon vässar pennor. Sådant kan mycket väl upplevas som mobbing.
Om du går till lärare för att prata om att hon har fel som känner sig mobbad, så är det inte så konstigt om hon blir arg på dig. Det är inte upp till dig att sätta dig till doms över hennes upplevelse. Det är skolledningen och andra ansvariga som måste bedöma om hennes klagomål har någon rimlighet.
Sedan är det förstås fel av henne att avslöja något du har berättat för henne i förtroende.
Det andra har du förstås rätt i. Mn jag var hennes vän…
#2: Jag kan förstås bara utgå från vad du skrivit i #0, så jag kanske inte har förstått situationen, men är det en väns handling att förringa/förneka hennes upplevelse och prata med lärare om en sådan här sak över hennes huvud?
Efter att det hänt mig några gånger så kände jag att jag behövde prata med en lärare.
![[EmmiieErixon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
det är väl bra att saker och ting kan tas upp med läraren och förhoppningsvis är läraren neutral och kan se flera sidor av detta så ändå va det bättre att du gick till en lärare än att du pratade med några från klassen. vad gäller det hon säger så kan mobbning upplevas olika för alla tycker olika saker är jobbiga. så jag tycker du ska ge tjejen en chans jag mena vad hon varit med om tidigare vet ju inte du. och om hon nu blivit slagen (vilket är väldigt allvarligt) så kan du erbjuda att gå med henne tillsammans och prata med en vuxen eller lärare på skolan. :)
Tja… Efter vad hon hittat på om lug så känner jag att jag behöver ner tid innan jag kan förlåta…
#6: Hur lång tid tror du hon behöver för att förlåta dig?
#7 Hon är ganska långsint och jag försöker släppa det. Så vet inte.
När jag blev mobbad fick jag konstant höra att "det är ingenting". Om och om. Under en lång tid var det ingen förutom jag och mobbarna som visste sanningen om vad som pågick. Det gjorde mig otroligt illa när folk sa att jag skulle skärpa mig, att jag inte alls blev mobbad, att det inte var så farligt. Poängen är att denna tjej skulle mycket väl kunna bli eller ha blivit mobbad rakt under näsan på dig utan att du sett det. Så att minimera hennes känslor när hon faktiskt upplever att hon blir mobbad är något som skulle göra mig arg också.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Starta ny diskussion