Min tragiska berättelse
Tjena
Funderar på att skriva ett inlägg om min tragiska historia som höll på under högstadiet, när jag led i princip varje dag, kände mig hatad och så vidare.
Men är inte säker på om jag vill riva upp gamla sår. Vill någon verkligen höra?
Du ska bara skriva av dig om du känner att du får ut något av det. Din berättelse kan hjälpa andra att förstå att de inte är ensamma, det är väl det jag ser skulle vara nyttigt med att du berättar det.
Men skriv inget om du känner att du bara mår dåligt av det och "river upp gamla sår". Det är inte värt det.
Såklart du får skriva av dig. Ibland kanske människor inte svarar, bara för att de inte vet riktigt vad de ska skriva, men många, många personer läser och tar till sig och bryr sig ändå.
Däremot om du tror att du skulle må sämre av det så behöver du absolut inte som #1 säger, riva upp gamla sår.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Har du talat om det tidigare med någon?
Min egen erfarenhet är att det är väldigt skönt att få ur sig sånt, antingen i skrift eller i samtal, MEN att det också gör väldigt ont. Så gör det i så fall när du inte har alltför mycket annat viktigt omkring dig som kräver tid och fokus.
Man kan bli väldigt utmattad och trött av att prata om jobbiga saker. Skriver man på ett forum och får kontinuerlig återkoppling så kan känslorna hållas aktiva så länge man läser och skriver i tråden. Men i slutändan kan det ändå har hjälpt, när man tagit sig igenom de värsta känslorna.
Du ska berätta den om du känner att du klarar det och att det ger dig något i positiv mening och nej, jag anser inte att man ska riva upp avklarade sår. #3 har rätt, det är otroligt skönt att få ur sig sin historia, men också otroligt smärtsamt!
Självklart kommer vi läsa din historia och kanske fälla en tår för hur du behandlats och om du behöver råd och stöd kommer du att få det av oss på sajten, men se dig mer som en överlevare, inte som ett offer..för en överlevare ser sig själv som såååå mycket starkare och självständigare än den som ser sig som ett offer.
Om jag säger att jag har överlevt pappas självmord och svek, mordhot av farfar, flytt till ett nytt land, sexutnyttjande i flera år, nerdrogning och kanske våldtäckt och flera år av depression och sedan nu en stroke. Hur mycket starkare verkar inte jag om du tänker på mig som en överlevare?
Tänk EXKAT likadant om dig själv! Du är STARK och beundransvärd för allt du gått genom och all den livserfarenhet du fått. =) Eloge för dig ^^