För 70 år sedan
Idag var jag hemma hos mamma som vanligt. Berättade om en väninnas barn som mobbats. Då berättade mamma något för mig som hon aldrig gjort förut. För hon mindes inte ens det. Eller snarare förträngt det hela.
Fick känna på hennes nyckelben, något man inte brukar göra på andra eller sig själv. Det kändes jättekonstigt. Som om det varit brutet.
Då berättade hon om när hon var liten och bodde i Memphis i USA. Hon bodde med bara kvinnorna i sin familj, mormor, mamma och mostern. Mamman var lärarinna. De bodde på den lite finare gatan och de två sakerna ihop retade vissa individer.
Alla i hennes familj sa att hon måste sköta sig i skolan, inte reta någon, inte vara dum, inte hamna i bråk med mera.
Så hon förföljdes ofta hem. En dag gick de till attack på hnne. Och hon skadades. Området vid nyckelbenet svullnade och blev blått och alla andra färger i regnbågen. Men mamma berättade det aldrig till de hemma. För det var inte bra att bråka.
Dock fick en vännina och hennes tre systrar reda på det, så de såg till att mamma aldrig mer rördes.
Detta la mama långt in i minnesbanken. OCh för en tid sedan stod hon framför spegeln och såg hur benet såg ut. När hon kände den, så flög hon 70 år tillbaka i tiden.
Hon var förvånad att hon lyckats förtränga det så, men var samtidigt lite road av sin egen förträngning. Det känds alltid väldigt bra att få veta mer och mer om mamma. Hon är min guldklimp i lvet. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Så hemskt med denna förbannade mobbing!!!Undrar om de som mobbar är som neandertalare i skallen?
#Nej, de är fullt moderna Homo sapiens sapiens. Men de har inte uppfostrats till att förstå och känna andras smärta.
Det är därför flocken kan hetsa ihjäl en utanförstående. Det är därför rasism och andra hatläror kan finnas. Människan måste aktivt läras att "andra" har samma behov, bekymmer och rättigheter som "jag".
ja det är helt otroligt vad man är bra och förtränga saker. Men intressant att hon själv kom på vad som hänt efter så pass många år.
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
#2 Köpte en bok som heter Ondskans folk eller liknande. Psykologisk och handlade om hur folk kan gruppera sig och stödja saker som de egentligen inte ens tror på, samt vilka som styr dem. Mycket handlade om nazisterna. Klarade ett kapitel, sedan kunde jag inte läsa längre, för det var så hemskt. Den står i min bokhylla sedan år tillbaka med kan inte förmå mig att ta upp den igen.
#3 Hon har upplevt så mycket i sitt liv. Är svart, gifte sig med min svenska pappa vilket var mot lagen i södra delen av USA vid den tiden. I hela livet räknat så kanske det inte kändes så stort för henne, som mött gevärspipor och blivit hotad till livet. Eller så var det just det som gjorde henne stark nog att möta det. Hon tror själv att det beror på att hon så gärna ville vara lydig hemma, så hon förträngde det. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
![[LenaB]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vanessa: Gripande läsning Vanessa! Din mamma skulle skriva memoarer. Hon har säkert jättemycket att berätta. 
Vh LenaB
Det roliga är att hon var journalist och copywriter, men tror inte att hon kan skriva om sig själv. Så jag och min bror pumpar henne på info. Samt så ska jag använda min diktafon för att spela in det hon säger ibland. För det är för myket info många gånger och med den teflonhjärna man har så minns man inte allt. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Spännande Vanessa! Jag sa tll min farmor att hon skulle skriva ner saker som hennes mor- och farföräldrar berättat men det blev tyvärr inte av. Jag försökte memorera vad farmor berättade för mig men det är bara fragment man kommer ihåg tyvärr. Det hade varit intressant att ha i dag eller lämna över till sina egna barn.
Vh LenaB
Starta ny diskussion