Puttar lite!

Puttar lite!

Kan du förklara hur du menar med slamsar?

Hej Nadja_Filur. Jag förstår att du vill vara snäll mot henne som är ensam, men samtidigt kan du inte ge efter för emotionell utpressning och ge mer än du själv mår bra av. Försök att alltid vara trevlig, men du behöver inte vara öppnare eller ta emot fler förtroenden än du orkar med. Till sist måste alla lära sig att stå själv och inte luta sig på andra.

Hoppas det löser sig!

#3 Med "slamsar" tror jag att Nadja menar.. Tja, att denhär tjejej är väldigt flamsig, skojar om tråkiga grejer, är lite om sig och kring sig liktsom. Barnslig kanske.

Det är vad "slamsar" innebär för mig i alla fall  De flesta i min klass är såna, det är därför jag inte "orkar" vara med dem. Lite dumt att säga att de i min klass är såna, men liktsom.. Ärligt talat.

Nadja: Om hon är utfryst så kan du säga till läraren att hon har pratat med dig om det. Det ligger nog hos läraren att ta tag i det tycker jag. Du skriver att hon är ''slamsig''…det kan vara så att det är ett symptom på att nåt inte är bra. Känns som att det skulle handla om uppmärksamhet, att det är ett sätt att få uppmärksamhet. Det är nog inte medvetet av henne, det bara blir så. Men så blir det fel. Vad du kan göra är att vara en kompis bara. Hon känner uppenbarligen ett förtroende för dej och det är bra i och för sig. Men jag tycker ändå att du bör göra läraren uppmärksam på det. För det kan vara så att läraren inte märkt något.

Vh LenaB

Melina: ! Förstår så väl att du inte orkar med sådana människor. Vad gör du i stället?

Gronstedt,

Vad gör jag istället.. Drar mig undan, håller mig för mig själv. Och det mår jag inte särskilt bra av, ingen mår bra av att inte ha några vänner.. Och att jag inte har vänner i skolan leder i sin tur till att jag inte "orkar" gå dit, vilket i sin tur leder till att jag hamnar efter osv. Men nu håller vi på att ordna det så att jag får jobba hemifrån, så det löser sig sakterligen.

Det är bara att stå ut. När jag blir äldre blir det nog lättare att hitta likasinnade, hoppas jag.

Är inne och pratar med trevliga människor här på iFokus istället =) =/ Annars hade jag nog inte överlevt, faktiskt.

#8: Melina, man kan faktiskt klara sig utmärkt utan vänner, jag lovar! När man umgås mest med sig själv får man mycket bättre självkännedom och trygghet och man lär sig tänka på nya sätt, eftersom det inte finns någon som talar om hur det "ska" vara.

Jag tillbringade inte heller särskilt mycket tid i skolan . Jag har levt större delen av mitt liv inne i mitt eget huvud, och det har jag trivts med.

Skönt att du kan få jobba hemifrån, det räcker väldigt långt. Annars är mitt tips att alltid vara nyfiken och läsa om/studera allt möjligt. Och med tiden hittar man en och annan människa man kan stå ut med.

#9 Jo, det är verkligen sant att man får mer självkännedom när man håller sig för sig själv. Då har man tid att fundera över sånt. Men den senaste tiden har jag saknat att ha kompisar. Jag har ju i princip ingen "levande" människa att prata med, ingen att skratta med.. Det känns tomt.

Men grejen är att jag inte tycker att jag duger som kompis. Om någon "ger" till mig, har jag inget att ge tillbaka.. Eller det kanske jag har, men jag vill liktsom inte lägga för mycket energi på andra. Jag vill inte ha hem någon, vill mest vara ifred. Jag känner mig så taskig då, så jag drar mig undan. Vill inte såra någon. Men om det någon gång skulle dyka upp någon som jag gillade, då skulle jag vara beredd att offra mer för den personen.

Jag tror inte det är bra att dra sig undan. Ibland kan det vara ok on det varit en intensiv period. Men ingen mår bra av att vara ensam. Man behöver kompisar att snacka med och vara som barn ska vara i den åldern. Det är ok att vara flamsig och fnittrig, ja vad du vill. Varje ålder har sin tjusning. Man är barn bara en gång. Man får aldrig tillbaka den tiden. Du ska inte vara ensam. Det är som du säger ensamt. Man tenderar att få lite för mycket tid till att fundera också. Man behöver folk att prata med och byta erfarenheter, snacka om senaste filmen och inte att glömma….KILLAR är ju ett hett ämne! Eller hur??

Vh LenaB

#6 vad ska en lärare kunna göra åt det?

#12. Sitt jobb, och ta det på allvar. Nadja känner ju att det är jobbigt och hon kan nog inte göra så mycket mer än just tala om det för läraren. Sedan tycker jag nog att Nadja gjort vad hon kunnat. Sedan ligger det på läraren…och tjejen själv att få hjälp om inte hon känner att hon blir hörd. Jag hoppas att hennes föräldrar känner till saken och tar det på allvar.

Vh LenaB

#10: Jag känner igen mycket av det du skriver, Melina. Du säger att du inte har något att ge tillbaka - och det är ju rätt befogat om det som den andra ger dig inte är något du egentligen vill ha. Du vill inte ha hem någon, vill mest vara ifred - och varför skulle du ta hem folk du inte vill ha i ditt revir? Känn dig inte taskig för det, man är inte skyldig att ge när det inte finns riktig gemenskap. Som du säger, när du hittar någon du verkligen gillar kommer du att vara beredd att offra mer för den personen. Hellre en eller annan vän än en massa kompisar som inte betyder något!

Och jag håller inte med #11 om att det inte är bra att dra sig undan, eller att man inte mår bra av att vara ensam, eller att det inte är bra för barn att vara ensamma. Varför ska man snacka med folk bara för sakens skull, om man inte har något att prata om? Varför prata om filmer man inte sett och inte är intresserad av att se? Det får en ju bara att känna sig utanför och annorlunda. Eller ska man se dem bara för att man "ska" kunna prata om dem?

Vaddå "som barn ska vara i den åldern". Det finns väl inga "ska"? Visst, man är bara barn en gång, men det betyder väl inte att man ska göra våld på sig för att följa en mall? Ska man lägga fram sina erfarenheter för folk som inte kan förstå hur man upplevt dem, bara för att det "ska" vara så? Varför prata om till exempel sex, som är ett stort och nära ämne, med människor man inte känner gemenskap med? Ska man göra sig mindre, dummare, svagare, tramsigare än man är för att vara som barn ska vara? Jag tycker inte det. Jag tycker att man ska vara stolt över sig själv och söka sin väg som det passar en själv. Inte som det passar mallbilden av ens åldersgrupp.

"Du ska inte vara ensam. Det är som du säger ensamt. Man tenderar att få lite för mycket tid till att fundera också." Jag håller definitivt inte med om det här heller. Hellre umgås med sig själv än med människor man inte kan ha något givande utbyte med. Och du har ju hittat en del vettigt folk att utbyta tankar med på nätet.

#13 svårt att göra någonting om någon är utstött men inte mobbad för te.x. vara flamsig.. då måste den som är utfryst hitta folk som passar henne eller ändra på sig själv..

Melina, jag håller helt med Gronstedt! Att vara med kompisar och umgås är inget måste eller något som är viktigt… inte om det inte är viktigt för dig. Det är ditt liv och dina val… om du trivs med att vara ensam så är det antagligen precis det du behöver vara! Den dagen (om den kommer) när du vill börja umgås med kompisar, då är det en annan sak!

Jag ser i det du skriver att du har kommit långt i dina tankar och då kanske det inte är så konstigt att du inte trivs i jämnårigas sällskap.

Jag tror även som Gronstedt när det gäller det där med att ge tillbaka, du har givetvis massor att ge tillbaka men kanske inte till just dem i din klass eller ålder. Jag kan känna igen mig himla mycket i det du skriver, jag har jättesvårt att hitta liksinnade att prata med. De flesta (tjejer) i min ålder är fortfarande ganska tramsiga och flamsiga och det kan vara svårt att prata om riktiga saker och känslor och livet… det riktiga livet.

Det viktiga är att du gör det DU mår bra av, inte vad du tror att andra tycker att du ska eller vad som förväntas av dig…

Det är just detta som är ett problem för mig. Min mamma säger t ex att "Du kan väl vara med dedär tjejerna lite grann iaf, så att du slipper vara ensam". Men grejen är att det inte går att vara med dem bara "lite grann". För om jag inte anpassar mig efter hur de är, och låtsas gilla samma saker som de, kommer de att tröttna på mig. Och om jag låtsas vara någon jag inte är kommer jag att må jättedåligt för det.

Då säger mamma att jag får skylla mig själv. "Alla kan ju inte anpassa sig efter dig" säger hon. Och så säger hon att jag också måste ändra på mig. Men hallå där, jag har aldrig sagt att ex dehär tjejerna skulle ändra på sig. Och jag vill ju inte att ska ändra på sig bara för att vara snälla mot mig - det är ju knappast riktig vänskap. Faktum är att jag inte vill att de ska göra något för mig över huvud taget - jag vill inte att de ska slösa energi på mig, just för att de inte kommer att få något tillbaka. Då säger mamma att jag är egoistisk.

? ???

Detta får mig att tro att jag är otrevlig, taskig, dålig kompis, misslyckad.. Fast jag endå liktsom vet att jag inte är det. Till och med nu har jag svårt att skriva det, att jag känner att jag inte är så dålig som mamma ofta får mig att känna! Jag är så rädd att någon ska lägga ett papper (som hela världen har skrivit under på) framför mig där det står att jag är världens onödigaste jobbigaste oförskämda unge..

 Det är så jobbigt att hela tiden behöva försvara den man faktiskt är. Men jag har svurit på en sak: Att aldrig svika mig själv! Ehum, är jag egoistisk nu…..?

#14 och #16 Måste bara få säga tack! Tänk om jag var så modig att jag kunde visa era inlägg för min mamma… Kanske hon skulle förstå mig då? Jag ska komma ihåg hur ni förklarade det, och så ska jag framföra det när vi är på BUP nästa gång. Inte att det just ni som har sagt de, men, ja ni förstår nog. Ni prickar så rätt!

Ursäkta, Nadja, om det känns lite OT…

Hoppas att det löser sig med tjejen i din klass iaf. Jag tycker också att du ska prata med din lärare. Är jag tjatig? ;-)

Kram! // Melina

Riktig och ordentlig vänskap kommer först sennare i livet skulle jag säga.. Då man respekterar att man är den man är, man är inte en vän om man tvingar någon att ändra sig, och man ska inte behöva ändra sig själv heller. Man är den man är.

#17: "Men jag har svurit på en sak: Att aldrig svika mig själv!"

Nej, du är inte egoistisk, absolut inte! Jag svor samma sak i din ålder, i en lite annan form. Och jag har hållit fast vid det genom allt som hänt. Det var det enda jag hade att hålla mig till ibland, det enda som gjorde att jag orkade stå upp. Så upprepa den eden om morgon och kväll och dessemellan, Melina! Fast det betyder förstås inte att du måste hävda dig själv alltid .

Vi pratar ju i andras trådar (här och i Jag vill inte!), skulle du vilja starta en egen tråd, Melina? Eller kanske LenaB kan starta en grupp för praktiska tips, typ, från oss som överlevt? Det kan vara skönt att höra att andra har upplevt något liknande. Innan jag läste ditt första inlägg här, Melina, trodde jag faktiskt att JAG var den enda i världen som var ensam av de orsaker du beskrivit. Men tydligen inte .

#20 Ja, det kanske vore en idé att starta egen tråd.. Var hör den hemma då, på Insidan iFokus?

Det  ska finnas en tråd som heter tips och råd. Ska leta. Jag puttar upp den när jag ser den. Ni får gärna starta egna trådar också. Bara bra om det är fler som gör det!

Vh LenaB

Jag la upp en ny grupp i forumet i stället. Det kan vara svårt att hitta annars kanske.

Vh LenaB

Tack, LenaB! Melina, om du skapar en tråd där, så lovar jag att titta in .

LenaB, är det okej om tråden blir lite OT då? För det handlar ju inte bara om mobbing.

Jag la upp en ny grupp som ligger längst ner i forumet. Tips och råd, ska jag kanske tänka på en till grupp kanske: Relationen förälder/barn? I OT hade jag tänkt att det bara sk avar just OT. Då är det bättre att lägga upp en ny grupp istället.

Ja, om du vill göra en till grupp så är det fritt fram  Annars kan jag ju klämma in tråden någonstans där jag tycker att det passar. Men jag kan tänka mig att det blir mycket snack om just relationen förälder/barn när det handlar om mobbing, så det skulle nog göra sig bra med en sådan grupp.

Jag har lagt upp en ny grupp i forumet ''relationen förälder/barn''. Så ni kan skriva när som nu.

Vh LenaB

Vad bra Lena!! Det är ju trots allt där som arbetet måste ske… skolan måste självklart ta sitt ansvar men om inte barn-förälder-relationen funkar blir det nog svårt att få till förändring!

Det där med att lärarna ska göra något anser jag är ganska
mycket önsketänkande om en perfekt värld. Min grabb blev
igår ifrågasatt av hans egen klassföreståndare för att han
svarade tillbaks när några tjejer skrek jäkla äckel efter honom
för minst tionde gången. Tjejerna går i samma klass som några
killar som drog på sig en polisanmälan för en vecka sedan
för att dom tidigare gett sig på grabben med tillhyggen. 

Killarna hade erkänt misshandel med tillhygge men då sagt att han
kallade oss för ******* och INGEN i antimobbningsteamet kom på
tanken att ens ifrågasätta om det var en klippt version av sanningen. 
Jag fick ju då berättade för dom att det fanns en hel hösttermin med 
verbala påhopp och även denna gång som låg bakom det. 

Lärarna och antimobbningsteamet går på linjen att den mobbade
själv bär skuld till att det ser ut som det gör.
De mest klassiska ursäkterna till att mobba någon godtas.

#30 jo jag är väl medveten om att går till så… har själv haft utsatta barn… Men lika fullt så är det lärarnas/skolans ansvar och det ska inte fråntas dem hur mycket de än försöker trassla sig ur det! Det skulle behövas sanktioner för de skolor/lärare/rektorer som inte löser problemen. Man kan ju gömma sig bakom handlingsplaner i oändlighet så länge det tillåts stanna vid det! Det handlar ju om svag och dålig ledning vid de skolor där man inte löser problemen!

Lita aldrig på att systemet gör någonting. Vill man ha någonting gjort är det nästan ett måste att man är beredd att göra allt själv. I alla fall om man ska se på hur mycket de har hjälpt mig i mitt liv. Dessutom om man gör det själv så vet man att det blir gjort. :)

Bra sagt!

Så sant så sant… jag menar bara att man får aldrig sluta avkräva skolan och de som jobbar där sitt ansvar. Man ska inte vara rädd för att anmäla till skolverket om inte skolan anstränger sig. Man ska inte låta skolan slippa undan!! Sen att man får göra det mesta själv vet jag… men principen är viktig med :-)

Man måste nästan vara beräd att driva allt själv, även om det så gäller solklara mordhot med bevisen på bordet så måste man nästan jaga polisen med blåslampa för att de ska fatta. De gör sällan någonting frivilligt innan någon är död… och om det ens får dem att lyfta på fettet. Nej jag har ingen bra erfarenhet av systemet men det har de skapat själva. Vad andra tycker är upp till dem. :)

Nja.. det där med polisen är inte helt sant, men jag har en helt annan bild än vad dom mesta har på polisen, eftersom min far är polis.. Poliserna är stoppade av LAGEN från att göra saker innan dom frågat cheferna osv…

De poliser som har drivit min anmälan mot en människa som mordhotat mig har då inte hjälpt mig… men självklart är det inget personligt mot någon som jobbar för någon myndighet i allmänhet utan bara en brist jag ser i det allmäna systemet. Jag tycker om många poliser som jag poratat med om man bortser från en tjurig tant som nog hade en extremt dålig dag! Men man måste nästan vara beredd att göra allt själv, sen kan man få mer hjälp än man behöver och det är bra…men det är inte alltid man får hjälp och i sådanna fall är det bra att vara förberedd på att göra allt själv. Allt extra hjälp tar man ju emot med öppna armar…självklart!

Sen att vissa människor inte passar att jobba med det de gör och behandlar sina kunder/klienter dåligt ska man inte heller låta gå ut över hela systemet. Vilket jag inte heller menar att framföra. Jag har varit bra bemött av många men sen kan man bli så illa behandlad av en enda person som kan göra att man helt tappar tilliten till folk med det yrket. Kan ta som exempel den läkare som missbrukade sitt yrke och bröt mot deras direktiv när han gav mig en spruta som liten. Sedan den dagen har jag en djupt inrotad sprut och läkarfobi. Så bara för att systemet ibland fungerar betyder det inte att alla representanter gör det. Tyvärr..

Däremot är det bra att vara förberedd så slipper man för många överraskningar. Jag är det men hindrar ingen annan att inte vara det…

För övrigt väldigt urspårat från trådens ämne…kanske borde återgå till det?

Nää.. det är ett forum, man diskuterar det som kommer up!

Jag har lite liknande problem. Har en tjej i min klass som är ganska utstött (det är jag också iofs, men jag har folk att umgås med på rasterna, det har inte hon) OCh hon hänger efter mig hela tiden. Det är jobbigt men jag försöker vara trevlig iallafall. Ibland brukar jag säga ifrån attjag vill vara själv med mina kompisar, för ingen av mina kompisar är öppen för främlingar, då brukar det funka.. Känns taskigt, men du kan inte umgås med henne bara för att det är synd om henne.

det där vet jag vad det är, vi hade en sådan kille i 8an.. Svårt att förklara, men dom lixom följer efter, som om dom inte hade någon fri vilja..

Precis!