Novell skriven av mig, Icecold Angel. Baserad med modifikation (= slutet) av en verklig händelse.

Armlängds Avstånd, Monster!

Jag var den enda här som visste exakt hur det var att vara just mig. Och kanske tur det. Jag själv skulle aldrig vilja vara han, eller han eller ens hon! Hur bra de än har det, skulle jag aldrig vilja vara dom. Jag frös som en gris och hoppade därför runt på ett ben. jag var ändå sisst i kön av alla frysande barbenta elever som kämpar för att imponera inför idrotts läraren. "man vill ju inte vara klen" hörde jag någon säga, som lyckats hamna långt fram i kön. Åh hopp! Jag hoppade framåt när kön förflyttades just åt det hållet."Men kom inte närmare mig!"Jag ignorerade vad han sa och ställde mig där jag kände mest för det - Bakom honom. "Armavstånd" ropade han och flaxade med armarna. Jag suckade. "Om han inte fanns så skulle mitt liv varit oändligt bättre." tänkte jag - och flyttade mig framåt så fort han vänt sig om. Då såg jag att en väldigt speciell person stogd framför honom. Speciell för mig."men akta på dig ditt…" formligen skrek han. Jag kände mig mer naken om själen än om mina ben just nu. "ditt?" kanske en dum komentar, men… han höll ju på hela tiden. till slut orkar man inte mer. "Ditt MONSTER" Detta hörde han. Den specielle. "Akta dig ifrån oss, ditt MONSTER" Det träffade håradre än vilket slag som hällst. ilskan inom mig fick mig att glömma kylan som slingrade sig likt äckliga ormar upp för mina ben. "Ditt monster, armlängds avstånd!" Mitt hjärta blödde. tårarna var så näara att komma att de inte ens kom. "Monster!"

- Ursäkta, Kan jag få tala med Jonas mamma?
- ja, det är jag.
- Din son är allvarligt skadad.En ekande tystnat susade genom telefonen.
- Jonas? Vad… har hänt?
- Han blev överfallen.
- Han? han? Varför?
- det vet vi inte. Hans kompis blev också överfallen, men han har redan vaknat upp.
- VEM HAR SKADAT MIN SON!?
- låt mig komma till saken. Hans kompis, Jonathan yrar. Vi kan inte få någonting vettigt ur honom. Men det är ett barn som är försvunnet också.
- JAG BRYR MIG INTE OM NÅGRA ANDRA, VAD HAR HÄNT MIN SON?
- Han Lever, än så länge. Han får amputera en arm, och han är medvetslös.
- VEM HAR SKADAT MIN SON!?
- Jo just det. Hon som är försvunnen… hon är den enda som hade ett motiv. sist hon sågs var hon komplett galen - och viskade någonting om armlängder…