**Jag kände att jag måste få skriva av mig om det som har hänt mig sedan april -07.

**Det började med att jag började få mer och mer huvudvärk som varade i längre och längre perioder under ettan på gymnasiet (2005-2006). Jag valde inriktningen ljud för att bli ljudtekniker, dock skulle jag bli tvungen att ge upp den här drömmen.
Jag gick till en migränklinik i slutet av ettan och fick höra det jag och min familj misstänkte - att jag hade migrän. Två sorters huvudvärk har jag. En spänningshuvudvärk och en lite ovanligare, basilaris.

Min frånvaro började öka mer och mer och tvåans vårtermin försvann praktiskt taget för mig.
Men en dag i april (2007), kom jag till skolan och var glad för att vi skulle börja jobba med nya saker på ljudlektionerna och jag skulle få vara i en grupp med tjejer jag trodde var mina kompisar. Vi kan kalla dom för första bokstaven i deras namn - C, S och M.

När jag väl kommer dit, får jag höra att de valt en annan tjej till sin grupp och både jag och min lärare blir förvånade över att de inte valt med mig, som de umgicks med. Får då höra av S att "det inte var riktat mot mig, men att HON ville ha personer som var där".

Och där förstördes hela min dag. Och de kommande dagarna.
Detta gjorde ju inte migränen bättre.

Men min ljudlärare fick med mig i deras grupp ändå.

En dag i maj, samma år, vaknade jag med huvudvärk men gick lite senare. När jag kommer till skolan går de bara förbi mig, men säger lite tyst: "hej…". Inget annat. Inte heller när jag satt bredvid S och en annan tjej J (som jag har känt hela mitt 18-åriga liv, vi är släkt och VAR bästa vänner) sa de något. Jag blev sårad och tog fram min iPod och lyssnade på musik och då trodde de att jag var sur för att jag bara lyssnade på min iPod istället för att prata med dom.

Under sommaren frågade de aldrig mig om jag vill göra något tillsammans med dom, utan fick höra det via J:s mamma eller såg bilderna på Bilddagboken.se.
Kul..

När vi började trean i augusti verkade allt vara frid och fröjd, men jag förstod att S var sur på mig. De övriga verkade ta hennes parti också och bete sig skumt mot mig. Frågade S rakt ut varför hon betedde sig så mot mig och ignorerade mig och om jag hade gjort henne något.
"Nä, men du är ju bara min klasskamrat och du är ju aldrig här så du kommer ju ifrån gruppen. Det ligger ju i ditt intresse att höra av dig om du vill göra något med oss och du gör ju inte det."
"Nä, S, men hur ska jag kunna höra av mig om jag har migrän?"
"Nä, men då kan du ju ändå inte vara med, eller hur? Så varför tjata om att vi inte frågar dig?"
Frågade henne då om hon förstod hur mycket det sårade att få höra det där och då sa hon bara: "ja, det är möjligt att det gör, men så här är det."

De övriga började ta avstånd från mig, både i skolan och på nätet, även J som jag som sagt känt hela mitt liv. Detta sårade och hon vill inte höra min version av vad som hände med S utan tog S' sida (trots att hon känt henne i knappt tre år och mig längre).

Hade ett snack med kuratorn och S, men det gav inget för S tyckte att" är man borta, OAVSETT anledning (i mitt fall, migrän), så är det en bra anledning till att utesluta någon från en grupp eller gäng. Dessutom så vill ingen jobba med mig för att jag är aldrig där, oavsett hur mycket jag jobbar när jag väl ÄR där samt att hon inte har något att säga mig och inte är speciellt ledsen över det."

Hon fortsatte att undvika mig, sucka, rulla med ögonen eller svara kort och irriterat när man frågade henne saker/var i närheten av henne.

Alla tog hennes parti och drog sig undan mig mer.

Skickade ett sms till J för att höra vad hon önskade sig i födelsedagspresent (hon fyller år efter mig).
Två dagar innan min födelsedag får jag ett sms av J där hon säger att "jag inte behöver köpa någon present till henne för att hon tycker att det skulle kännas falskt att köpa present till någon man inte umgås med längre"

Blir förtvivlad och känner att den enda som jag trodde att jag hade kvar och som skulle stötta mig när alla andra tog avstånd från mig hade nu lämnat mig.
Till saken hör den att jag har frågat henne sedan slutet av ettan om vi ska hitta på något och hon svarar alltid att hon inte kan eller så kan hon men senare samma dag så säger hon att hon inte kan.

Dock finns det en tjej, A, som fortfarande umgås med mig trots min frånvaro och hon försvarar mig och har tillochmed frågat vad dom håller på med.

Fick höra av henne att ca två månader innan min födelsedag, hade de suttit och diskuterat födelsedagar. A frågade S, C, M och J vad de hade tänkt göra när jag fyller år och C säger: "hahaha, om vi bestämmer oss för att fira hennes födelsedag blir det väl mcdonald's eller något, hahaha" och så skrattade alla. A blev förbannad.

Jag vet att det är S som har påverkat alla, även J. Jag mår så dåligt pga av dom och skolan är informerad om det här och har tillochmed pratat med klassen om det och försöker fixa det så att jag kan studera hemma vissa lektioner, men det är ändå jobbet.
Det sitter som en tagg i mig att J svek mig så och att de har varit så elaka mot mig bara för att jag varit borta pga migrän.
J har också migrän men hon klarar av att vara i skolan, men alla beter sig ju olika. Jag är glad om jag orkar vara uppe ur sängen.

:/