Blir ledsen att se
Jag har en son som hela sitt liv alltid har varit och är otroligt snäll vilket gör att han utnyttjas väldigt mycket av andra. Han blev mobbad i högstadiet pga sin godhet och jag anser att detta utnyttjande är en salgs mobbning.
Människor ringer till honom och vill ha hjälp med dataproblem, barnpassning, hundvakt, låna pengar m.m. men han får ingenting tillbaka och jag vet inte hur många tusenlappar han har lånat ut som han inte fått tillbaka. Han är för snäll och vill int ringa och tjata vilket han inte ska behöva göra heller. Han kan säga till personerna att dom kan vänta då dom säger att dom har dåligt med pengar, sen ringer han till mig och mår dåligt för han har inte ätit på 3-4 dagar och har inga cigaretter för hans pengar är slut. Han lever på socialbidrag just nu vilket inte är mycket att röra sig med. Jag ger honom pengar så han kan köpa mat och cigg och jag frågar om han har fått tillbaka något av allt han lånat ut eller om han fått betalt för dom tjänster han har utfört, min icke då! Jag blir både arg och ledsen över hur man bara struntar att ge tillbaka pengar eller struntar i att betala för dom jobb han gör!
Dom som gör det här mot honom vet om att han är alldeles för snäll, då anser jag att man inte utnyttjar honom på det sättet, även om han säger att han inte vill ha något eller att man kan vänta med betalning så borde man väl ge nån gång och nånting ändå?! Nej dom pengarna lär han nog aldrig mer se, dom vill vara hans vänner men jag anser inte att vänner utnyttjar!
Jag pratar ofta med honom om det här men han vågar inte säga till men jag önskar att han så småningom får den inre styrka han behöver för att säga ifrån!
Kände att jag vill skriva om det här och att jag ser när s.k vänner utnyttjar att det är en slag mobbning, vad tycker ni?
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Solklart MOBBNING…
Det känns nästan som om det är mig du skriver om, jag har också varit en som gett och gett hela tiden, men aldrig fått något tillbaka. Jag har varit bank, restaurang, kurator, äktenskapsmäklerska mm. mm.
Nu har mitt liv havererat både fysiskt och psykiskt, och inga "vänner" så långt ögat ser…..
Hoppas din son har bättre lycka än mig, han är ju ung än.
Jag är övertygad om att allt löser sig för honom…
Sänder kram till honom…
Jag anser att har man lånat pengar så är det självklart att man betalar tillbaka så fort man kan, kan man inte betala för att någon sitter barnvakt/hundvakt en gång så kan man betala igen det med att hjälpa personen med något/bjuda på middag, men betala för sig ska man alltid göra på ett eller annat sätt!
Jag blir så förb***** arg då jag ser att folk utnyttjar de som är snälla och hjälpsamma utan att ge något tillbaka! *morr*
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Jag tycker samma som ovanstående, men jag är väl mer i hans situation än tvärtom. Jag förstår honom, det är svårt som f*n att helt från "ingenstans" börja tjata om att få tillbaks pengarna lr få betalt för tjänster. Jag vet inte om han känner samma men jag är lite konflikträdd och även rädd att förlora dessa "vänner", för dom är det enda jag har. Utan dom vore jag ensam. Men samtidigt så vet jag att jag skulle stå bättre ensam än att ha dom hängades på mig.
![[LenaB]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jobbigt detta. Min störste är likadan men han börjar tuffa till sig på detta området. Jag tänker att det Fredde skriver är som din son tänker Elisabeth. Han vill inte stöta sig med sina ''kompisar''. Om man nu ska kalla dem kompisar
. Om han skulle säga ifrån så skulle han snart se vilka som är de riktiga kompisarna men det är svårt, jag vet. Jobbigt, stackars pojk 
.
Tänker på er.
Både jag och mina barn liknar er… Inte förrän jag tog tag i mig själv och gick igenom en livsavgörande terapi har jag kunnat bli det stöd mina barn behöver och förändra mitt eget beteende. Jag trodde inte att jag hade rätten att kräva något av någon och jag trodde att jag fanns i världen för andra… för jag var helt oviktig och ointressant. Sjävklart smittade jag av mig på barnen. men nu har jag lärt mig (är inte fullärd ännu) och kan i och med detta stötta mina barn till att se och känna mer om sig själva än de gör.
Men det har kostat mig alla mina relationer (alltså umgänge irl)… jag står i dag helt utan vänner då ingen var intresserade längre när jag slutade ge och ge utan att få något tillbaka.
Jag gissar dock att det kommer att komma nya vänner i mitt liv med tiden :) svårare är det då med släktrelationer som havererat pga detta.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
#5 Det går kalla kårar när jag läser om dig….precis så har jag det… men inte gjort något åt det.
Om du vill, vill jag gärna vara din vän..
Kram…
Tack gärna Angel!
Kram tebaks!!
ps det är aldrig försent att förändra saker… små små steg i taget bara ds
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Starta ny diskussion