Tack för att du ville skriva ner ''din tanke''. Det måste varit en fruktansvärt jobbig tid du gick igenom.

Jag vet inte om jag ändå tyckte det var så jobbigt, jag var ju inte van nånting annat. Givetvis så har det ju fått konsekvenser i mitt liv nu då jag gärna gömmer mig undan istället för att konfrontera om jag inte känner mig helt trygg. Jag tar hellre en smäll än delar ut en. Det har tagit mig flera veckor innan jag ens bestämde mig för att det kanske är värt att berätta om det för någon annan än mina vänner.

Det var bra att du berättade här tycker jag. Jag vet att det är många som är inne här och läser i trådarna och vem vet de kanske ser att de inte är ensamma i eländet. Vad jag menar är att det kan hjälpa andra att läsa tex det du skrivit.

Hur är din tillvaro nu?

Just nu är det ganska bra, jag jobbar några veckor till sen pluggar jag till beteendevetare. Nånting jag inte är riktigt säker på men jag ska börja iaf och se vart det bär. Nån gång ska jag även ta tag i en helt annan del av mitt liv som ännu ligger på is, som jag inte orkat ta upp ännu.

Om det är nån som blir hjälpt av att läsa det är ju det superbra, men jag tänker ändå att ingen är intresserad av min historia. Den är ju inte olik nån annans.

Jag är helt övertygad om att det är många som läser både din och andras berättelser och jag tror att det är bra. Varje persons upplevelser är unika, speciella och intressanta.

Vad intressant, beteendevetare! Hade jag varit 10 år yngre så hade jag satsat på det med. Jag tycker det verkar väldigt intressant.

Det är ganska intressant, jag har ännu inte kommit in djupare i det utan har bara pluggat några psykologikurser som förberedelse eftersom jag inte visste om jag ville gå den utbildningen. Skulle bli sjukgymnast först men det verkade mer intressant att lära sig hur människor fungerar inuti huvudet istället för muskler etc. Men är ännu inte helt säker på vad jag vill göra, funderar samtidigt på nåt inom industrin eftersom det är där pengarna finns.

Dåda jobben är säkra kort inför framtiden men jag hade satsat på psykologin. Tröttnar du kan du alltid utbilda dig inom industrin sedan. Den utbildningen är ju inte så lång och krävande. Det är alltid jobbigare att plugga när man börjar bli till åren.

Påstår du att jag är gammal?;) Jag vet men samtidigt känns det som att jag har mer att tillföra inom industrin. Dvs jag tror inte att jag klarar av att stötta folk.

Nej jag menade att jag var för gammal för långa studier. Jag hade gärna satt mig på skolbänken nu men 5-6 år är för länge. Man önskar att man hade gjort det i unga år. Känns det rätt med industri så kör på det.

Kanonbra skrivet Fredde! Du har ju riktiga skrivartalanger, kanske du skulle satsa på författare vid sidan om betendevetare eller industrin? Tycker betendevetare låter oerhört intressant och skulle den här gamla tanten varit yngre så skulle jag vilja lära mig det. Men det är ju som du säger att industrin ger mer pengar.

Allvarligt nu, det var sorgligt att läsa vad du gått igenom. Jag blev själv aldrig mobbad i skolan men min dotter blev. Jag skulle önska att jag kunde resa tillbaka i tiden ibland och hjälpa de som blir utsatta för denna fruktansvärt hemska mobbing. Jag var en av de få som hjälpte de mobbade. Eftersom jag var en av de som var poppis i skolan så lyssnade dom på mig. Det räddade många som blev mobbade och det är jag glad för. Har aldrig kunnat förstå att människor kan göra varandra så illa.

Stor kram till dig, det var modigt och jättebra av dig att dela med dig av din historia.

/tant aspie

# 10

tack för det du sa, det värmer=) Jag hade ingen som hjälpte mig utom min två vänner men eftersom dom inte gick på skolan kunde dom bara hjälpa mig utanför, vilket blev att jag slog tillbaks inne i skolan men sprang ut till dom=) Det var roligt men samtidigt skrämmande att veta att jag slog tillbaks och antingen tog dom fast mig lr så blev dom rädda när jag väl kom ut.

Är det bättre nu då Fredde? Har du kommit ifrån dina plågoandar?

Önskar dig allt lycka och välgång i framtiden. Tror du är en kille det kommer att gå bra för.

*Kramar om dig*

Det är nu mycket bättre, jag lever utan mina plågoandar. Jag hoppas det går bra för mig, jag vill inte tillbaks till var jag var förut=)

Skönt Fredde! Är glad för din skull. Det kommer säkert att gå bra för dig i framtiden. Jag tror på dig.

#14 Tack!

Jag hoppas att människor nån gång i framtiden kan lära sig att leva med varandra. Man behöver inte dela samma åsikter men bara man accepterar att alla har olika åsikter. Jag hoppas att alla kan lära sig att deras egen åsikt är det enda som betyder nånting för en själv. Att man respekterar alla för den dom är. För den dom är det bästa finns.
Man kan och ska inte vara någon annan än sig själv. Om du inte är dig själv är det ju inte konstigt att du inte vet vem du är. Och det är ju när du inte vet vem du är som du inte heller kan acceptera nån annan för det den är. Jag vet vem jag är, jag vet oxå att jag inte faller alla i smaken. Men varför skulle jag behöva göra det? Det är ju ändå bara min åsikt om mig själv som spelar någon roll.

Ännu en gång Fredde! Stora applåder från mig, Du skriver så himla bra. Mycket tänkvärda ord. Finner inte de rätta orden men jag gillar det verkligen. KANONBRA!

*Big hug*

#17

Tack, det var bara en tanke jag hade idag.

Jag funderade bara varför dom flesta säger att man ska acceptera alla för det dom är men ändå gör dom flesta tvärtom. Jag vet att jag inte är utan fördomar, sånt har alla men jag behöver ju inte uttala dom hela tiden. Borde inte ett självförverkligande ligga i att man kan leva livet brevid varandra utan att behöva puttas för sin egen plats? Din egen plats finns ju där ändå, ingen kan inkräta utan att man tillåter dom.

Låter det helt fel?

Nej det låter inte alls fel. Klok du är Fredde!