Jag kan inte alls hålla med dig om att skullden ligger hos mobbofferet. Jag har själv varit utsatt för mobbnig många gånger. Inget som jag själv har gjort för att bli mobbad. Jag har varit mitt samma gamla jag som jag alltid har varit, men skulle då inte enligt vissa få vara den jag är med mina åsikter m.m

Jag tror däremot att de som mobbar har svårt att acceptera andar människor som de är. De måste alltid hitta någon som de kan trygga ner, och på det sättet kunna känna sig bättre. Helt enkelt så tror jag att det hela handlar om att de som mobbar har dåligt självförtroende och att de är rädda för att det sak finnas någon som är bättre än de själva och däför så mobbar de.

Sedab de där som du skrev, de sitter där ensam i lunchrummet m.m Det kan finnas de som väljer att dra sig undan, då de märker att de annars blir utsatta för mobbnig. Vissa har den oturen att bli utsatta flera gånger, kanske hela livet, då en som mobbar kanske ser dessa som ett lätt offer.

Jag blev utsatt för mobbning i grundskolan, och gymnasiet gick jag på ett helt annan ort, och jag kände ingen på den skolan när jag började där utan jag lämnade allt gammalt bakom mig. Sedan så gick det ett tag, och visst var det en kille som var i farten och skulle mobba mig. Jag hade inget gjort han, och jag och han ungicks inte ens med sama kompissar. Sedan så vet jag att det hade varit en klasskamrat som hade frågat han vid ett tillfälle varför han mobbade mig….och han visste inte ens det själv varför han gjorde det, men det som han hade sagt var att det var absolut INTE var mitt fell på något sätt!!!

#0: Jag förstår lite av vad du menar. Jag kan tänka att det kan vara så att mobboffret beter sig anorlunda tex lugnare, kanske en tänkare, inte lika högljudd som andra osv. Det registrerar mobbaren och ser offret som svagt och anorlunda. Här har mobbaren möjlighet att trycka ner och vara tuff inför de övriga i gänget. Han/hon vill synas och gör då på detta sättet. Möts mobbaren och offret i korridoren själva tex, så ser oftast mobbaren ner i golvet och vågar inte annat. En väldigt liten och rädd människa kilar till gänget. Där blir hon/han stark men bara där.  Det är inte fel på offret utan den som mobbar.

Det här är en av mina teorier i alla fall.

#1

Fast det är ju just det jag menar… VAD tror du att det är hos dig som gör att du blir mobbad.
Du skriver själv att du har blivit mobbad flera gånger.
Menar du att "mobbare" bara råkar välja dig… flera gånger?

Jag hoppas du förstår vart jag vill komma?

Och vist kan man välja själv att sitta ensam i lunchrummet (visa trivs med att äta ensamma) men den som inte väljer det.

#2

Jag håller med om att det är mobbaren som gör fel.

Jag hopper ingen tolkar mitt inlägg annorlunda, för jag står verkligen inte på mobbarens sida.

Men när npgon bli mobbad om och om igen, så undrar man ju varför.

Men vist, om man tittar till naturen så är det dem "svaga" som blir utstötta fär med…

Jag tror att du har en poäng Rauija.

Jag mobbades eller var snarare utfryst under delar av skoltiden och har fått jobba mycket med att inte falla tillbaka i gamla mönster när jag träffar folk som påminner om mina gamla mobbare.

Folk som ser mig idag skulle inte tro det men jag är fortfarande skitskraj för att umgås med nya människor och i folksamlingar känner jag mig lätt utanför.

Men det tror jag är en sårbarhet jag fått efter mobbingen, det var inte det som startade den.

#5

Vad tror du att det var hos dig so gjorde att du blev mobbad?

(Jag förstår att det är ett känsligt ämne, så svara bara om du vill och orkar)

Vad är det som gör att du är "skitskraj" för att umgås med nya människor nu?

Som jag har märkt såär det tyvär alltid någon "översittare" som dyker upp. Jag är inte den som vill stryra och ställa över andra och håller mig till min egen kant när jag inte känner folket till 100% runt omkring mig….

Jag tror att det helt enkelt kan se mig som att henne är det lätt att köra över….hon kan inte försvara sig och jag är mycket medveten om att jag kan vara många gånger för snäll. Sedan så om man sätter sig i mot så är inte det bra heller, enligt dessa mobbare, men jag lovar dig att i dagensläge säger jag ifrån, men det är precis som de som mobbar är just ute efter en speciell sort människa och det är nog den som inte vill synas eller höras utan vill göra sitt och försvinna och leva sitt liv utan just dessa människor…….

#5

Jag bytte skola i 6:an från staden "finaste" till en mer lantlig - och de klarade inte av att jag hade andra erfarenheter och dessutom faktiskt kunde mer än dem. I min gamla skola var helt enkelt kunskapsnivån betydligt högre.

Så hade jag udda intressen, vi snackar tidigt 80-tal och jag gick på datorkurs (BASIC-programmering på ABC80 - någon som minns?).

De kallade mig "professorn" och tyckte jag uttryckte mig komplicerat. Kort sagt en dysfunktionell klass där jag inte passade in.

Känslan av att inte passa in har sedan kommit vid flera tillfällen så det har jag jobbat mycket med, numer vet jag att jag kan umgås med folk och att de flesta dessutom tycker jag är rätt trevlig…

#8: Verkar som du blev mobbad för de var avis. De ville nog vara som du, tror du inte det?

#9

i vart fall var jag annorlunda, men det behöver ju inte betyda bättre.

Men för att grupper skall utveckla mobbing måste gruppen ha ett behov av det dvs vara dysfunktionell. Och tyvärr tror jag många klasser inte har fått hjälp att utvecklas ordentligt i gruppen - det kräver mycket jobb av läraren.

Har ni läst Marianne Fredrikssons "de elva sammansvurna" (eller nå´t liknande)?

Problemet ligger hos de idiotiska mobbarna, och inte hos någon annan.

#11

man vinner inget på att bara se sig som ett offer och inte rannsaka sig själv - har jag någon del i detta?

Visst vore det önskvärt att alltid bli accepterad för den man är oavsett vad man gör men verkligheten, speciellt inte i skolåldern, är sällan så.

#10 snacka om huvudet på spiken! En dysfunktionell grupp har behov av förtryck..

Jag har tänkt mycket på begreppet makt. Varför människor skänker makt, och varför vissa tar makt. Och kommit fram till att det handlar om en slags desperat trygghet - man finner trygghet i att kunna förlöjliga och håna andra. Och det är ju där den dysfunktionella gruppen kommer in i bilden, det saknas trygghet - jag tror att det saknas trygghet såväl i individerna som ägnar sig åt mobbing, som i gruppen som helhet.

En välfungerande grupp, med eller utan ledarfigurer, behöver inte hackkycklingar eller hån för att fungera - där skulle olika människor istället välkomnas med intresse, eller iallafall bemötas med respekt.

#7

OK

Jag kan förstå grejen med att hålla sig på sin kant.

Men varför tillåter man någon att vara otrevlig eller elak?

Det låter inte som att något "mobboffer" anser att dom är värda bättre?

#11

Men.. ofta är det samma person som blir mobbad.. av flera olika mobbare?

Är det vverkligen bara den som "mobbar" som det är fel på då?

Min undrarn är egentligen vad det är som gör att vissa männikor tillåter sig att bli mobboffer.

Sen är ju frågan vart gränsen för mobbing går?
Är man mobbad om man utesluten?

#15:Var gränsen går för mobbning avgör den som är mobbad.

Om man är utesluten ut av de andra så är det ju utfrusning och det skulle jag i allfall sklassa som mobbning.

De som mobbar har oftast blivit mobbade själva på något sätt, de har ett behov att trycka ner andra, så att de kan må lite bättre.

Alla har en rätt till att vara så som dom själva är…det finns inte en ända människa som är den samma.

En som en gång blivit mobbad kanske inte riktigt vågar "släppa" loss utan kanske håller sig lite undan å på så sätt kan de som har behovet att trycka ner…lätt se detta å då ta den personen som en svag individ. Så börjar en ond cirkel som sedan leder vidare.

Men glöm inte att de som mobbar alltid har en "ledare" och den mår igentligen fruktansvärt dåligt inombords.

Så det finns två sidor på allt.
Hoppas ingen här tar mitt inlägg som något dåligt för det menar jag inte.

Lite tankar från mig bara
/ Marita

Inte alls Marita, bara intressant att höra andras funderingar kring mobbing. Håller med dig, de som mobbar mår inte alls bra. Skulle tro att mycket handlar om hemmamiljön.

# 14 Jag kan inte se att man tillåter dem att mobba en, utan de har bara tagit den makten och ur man än försöker att bära sig åt så har just denna mobbare bestämt sig för att ha ett offer. Ibland så byter de ju offer, kankse då det insett att de inte lyckades med den som de hade som offer först.

Visst ibland om man har tur så kanske man lyckas efter många om och men få stop på en mobbare genom att prata med just denna persson….eller att om de är vuxna och tex. en arbetsplats att man tar en möte ang. detta. 

Jag har alldrig upplevt att det har bitit på den perssonen som har mobbad mig om jag har sagt jag vill inte att du mobbar mig, lått mig vara, loämna mig ifred. Om man har gett igen så har det oftast blivit värre och även om man har inte bryt sig och bara nonchalerad perssonen/parsonerna har det inte hjälpt heller. Ja jag vet facktist inte hur man skall få stop på en persson som mobbar.

Det som jag har varit med om är att oftast den som mobbar är en helt annan persson då den inte har sina komppissar med sig. Då kan man ungås och ha roligt, men så fort den där komppisarna finns där så börjas det. Tyvär så har jag set sådana betende både hos vuxna och barn.

#20

Det är just det…
Att BE någon sluta mobba dig lär ju inte fungera.

Någonsin testat att ignorera mobbaren?
Alltså.. inte ta åt dig?

Hjälper inte att ignorera…..har facktist testat det med. Tror inte de vet vad de utsätter andra för innan de har blivit utsatta för det själva tyvär!!

De som "alltid" blir mobbade är ensamvargar, inte nödvändigtvis (eller ens oftast) de svaga.

Att ignorera är att be om mer. Det eskalerar tills man inte kan ignorera - tills blodet rinner och benen knäcks. När flocken fått korn på en ensamvarg tar det inte slut förrän ensamvargen har segrat eller är död - eller har flytt så långt bort att den inte blir hittad.

#23

'Lite överdrivet eller?

#24: Inte enligt min erfarenhet, och den är jag tyvärr inte ensam om.

Det brukar vara barn och ungdomar som står för det direkta våldet, längre upp i åren hittar man ofta ett slags väpnad neutralitet, förmodligen därför att ensamvargen då är så stark att det inte är värt att attackera den, och för att människor brukar bli mer civiliserade med åren. Men även i vuxen ålder räcker det med att en osäker "flockledare" dyker upp för att vederbörande ska börja hetsa mot den som upplevs som ett hot mot flockhierarkin. Då blir det oftare med ord och intriger än med våld.

Många av de som är mycket annorlunda (ofta tänkare, lugnare personer, som någon skrev ovan) blir så starka av det de går igenom att de kan leva med att inte behöva någon annan än sig själv, att sitta för sig själva i matsalen och föredra det, men tyvärr inte alla. Man blir i alla fall knappast bättre integrerad av att bli misshandlad i skolan i några år.

#20: Det enda sätt jag någonsin sett som fått mobbare att sluta är att själv bli så stark och "mäktig" att man kan skrämma skiten ur dem. Det kan vara genom att slå dem, genom att känna finare folk, genom att skaffa en bättre bil - det kan vara så enkelt som att man blir sedd på stan med sina biker-kompisar - eller med någon fin direktör. Mobbing är en otroligt primitiv grej, direkt från reptilhjärnan, och den lägger sig på rygg direkt när den blir besegrad.

En följd som blir av mobbingen är ju att man får en snedvriden bild av sig själv, att man faktiskt inte värd nåt. Så självklart e det lättare att ta åt sig när det händer igen. Det krävs en oerhört styrka att ta sig ur den känslan, och det är inte ens säkert att man gör det.

#26: Många reagerar så, medan andra reagerar tvärt om - alltså att man känner att "världen har fel, jag har rätt". Men jag tror alla som blivit mobbade blir väldigt känsliga för angrepp, kanske för resten av livet. För mig har det tagit mer än 20 år att ens börja våga släppa mitt hatpansar.

#27 ja jag har sett det oxå. Jag kämpar ff för att ändra mitt sett att se på mig själv. tack vare min pojkvän har jag kommit en bit på väg.

Så rätt! På ett eller annat vis så sitter mobbingen kvar högt upp i åren.

Det tar enormt med tid och arbete att komma tillbaka efter att ha varit mobbad. Och fortfarande kan känslan av att vara ensam komma tillbaka i grupper och då får jag verkligen kämpa mig till att prata med folk ("varför skulle de vilja prata med mig, de ser ju ut att ha så trevligt i sin grupp?")

Ett tips jag fortfarande använder mig av är att ha funderat ut i förväg några intressanta ämnen, antingen aktuella händelser eller personliga, som jag "twistar till" så de blir roliga. Det höjer självkänslan när folk i gruppen skrattar åt ens skämt.

Varför blir en person mobbad om och om igen? - kanske är det så att en person som blir mobbad & utstött av många varenda dag alldrig hinner bygga upp sitt självförtroende innan hon/han blir mobbad igen och igen och igen. sen har det blivit en del av hans/hennes liv och personlighet, -en person som blir mobbad känner sig oftast också konstig och har svårt att föreställa hur det skulle vara att känna sig normal/ va normal/ ha ett normalt liv (-helt automatiskt!) fast det kan ju också vara så att det har lite med ens personlighet att göra. tex: dom som har asperger har ju svårt för att va social! det kan också vara så att personen är blyg och därför ha extra svårt att bygga upp sitt självförtroende efter att ha blivit mobbad första gången, &  eftersom hon/han då är ett lätt offer för mobbing så är det ätt att personen allldrig riktigt slutar att bli mobbad. ..kanske nåt sånt?!

vart går gränsen för mobbing? - det är svårt att säga, vissa saker känner man bara! -all "mobbing" går inte anmäla som olaglig, men man kan på alla sätt låta bli att "mobba"! till dom som mobbar -spela inte dum, ni vet nog vad ni håller på med!

jag tror tyvärr att "många som har blivit mobbade" också tänker likadant som du och dina festarkompisar gör, Klump. (-"att det måste vara mig det är fel på eftersom jag har varit mobbad flera gånger, och vissa har alldrig blivit det"!) Jag tror det många vill inte erkänna att dom blir mobbad - genom att inte erkänna detta - så  är det som att säga - det är inget fel på mig för jag har alldrig blivit mobbad!

Jag tror det är dom som är "för annorlunda" som blir mobbade, & dom som inte är så bra på att följa dom sociala osynliga reglerna. Jag tror att det är fler än bara tystlåtna människor som blir mobbad , Men många säger nog att dom inte är mobbad, & dom som är tystlåtna fortsätter & säga inte så mycket, & om man man inte säger så mycket så tänker man automatiskt mer, & mår därför fortare sämre än dom andra sorterna! …kanske nåt sånt!?

Klump, Det är bra att höra olikas synsätt, men jag tycker att ett sånt synsätt, är ett "ganska så snedvriden" bild på hur saker & ting hänger ihop, det är sånt synsätt som gör att mobbing fortsätter att existera!

Dom riktiga frågorna borde vara: -Varför måste "mobbare" "välja någon" ? -varför är dom "mobbare" över huvudtaget?

Jag tänker ofta så här, de som mobbar är rädda för att själv bli utsatt för mobbning. De kankse just tycker att offret som de har vallt är bättre än de själva, därför måste de ge sig på just den perssonen. De är helt enkelt osäkra på var de har sig själva och tar sig då makten till att trycka ner någon annan.

Jag håller med om att dom som mobbar är rädda för att själva bli utsaatta! -vet inte om det är för att dom tycker att den dom mobbar är bättre än de själva precis! -kanske ibland! men ingen som är respekterad och har många vänner mobbar dom!

Jag tänkte säga till klump att jag gärna är med å diskuterar mobbing, jag har längtat efter å prata med nån om mobbing som inte ser på saken på samma sätt som jag.Här  skriver jag ett långt brev: 

Det ligger nog nånting i det du säger -att det är nåt annorlunda med den som blir mobbad. (på sätt & vis)  Alla andra är nog mer lik varran på nåt sätt! -Det finns för lite acceptans för dom som inte är nån av "dom flesta"! (en person som inte passar in så bra i dom "sociala undermedvetna överrenskommelserna") Alla andra har ju redan passat in sig - & dom undrar varför "den där personen" inte hänger med!. -men alla kan ju inte ens "social anpassning", alla har inte den begåvningen, & så kanske det finns dom som bara inte vill anpassa sig SÅ heller, som tycker -varför ska man? personen tycker inte att det ska få va så! -& det är som vi låter det vara!

Den som blir mobbad tänker SÅ, dom som mobbar tänker SÅ, & dom som ser på men inte gör nåt för att stoppa "det" -tänker SÅ (-omedvetet!) Tänker att: "problemet måste ju ligga hos "mobboffret"?! *På detta sätt är vi alla lika * - Det blir "den mobbade" som alla tittar på!

Hur får man bort all mobbing? -genom att ignorera mobbaren & inte ta åt sig? -Knappast! -Inte heller genom att be "mobbarna" att sluta mobba! - Hur får man då bort all mobbing? -Genom att inte mobba själv! Genom att vägra se på & låta andra göra det! & att inte rikta blicken på den som blir mobbad & undra vad det är för fel på människan!

# 37 Bra skrivet måste jag säga!!!!!

#0

(jag har inte läst de andra inläggen)

jag har i alla fall upplevt det så att jag inte blir anpassad till det sociala när man bli utstött från det.

Första gången så är det inte ens eget fel i alla fall.

Nu pratar jag om mig själv, endast mig själv och det är inget som jag vet går att applicera på andra

Dessutom så flyttar man oftast inte så långt. jag bytte skola i 6:an. men de gick tre stycken andra i den klassen som gått på min tidigare skola. och de var ändå lixom inte i samma stad, utan den närmsta andra…

Jag blev från början mobbad över mitt hår redan hos dagmamma. De fortsatte med håret på förskolan och sen skolan. Sen när jag redan var utsedd som "mobboffer" hittade dom andra fel.

Efter att ha blivit mobbad så länge och håret inte fanns med i bilden länge, ingen annan anledning heller så va jag annorlunda än alla andra. Jag hade blivit helt udda och passade inte in. Mobbningen har format mig till en person som kanske aldrig kommer passa in.

Därför tror jag att mobbning förekommer så långt in i vuxenlivet. Man är redan skadad sen tidigare mobbning. För visst känner man av en energi hos människor att dom är svaga eller lite annorluda även om man inte kan sätta fingret på vad de är.

Jag har helt enkelt inte orkat, samt hunnit läsa alla inlägg.

jag ha själv blivit mobbad, är 44 år idag. Min dotter blir mobbad. 

Jag tror det handlar om de "översittare", arroganta och de som är

ödmjuka (som lätt blir mobbade, artister, tänkare, ofta begåvade  som avviker)  de arroganta "tål" inte dessa avvikare. De vill få alla till sina "slavar", styra över andra människor. Egentligen handlar de mer om dem,

deras egna svagheter, än om mobbings offret.  Jag känner mig ännu 

som en som har svårigheter att "passa" in i systemet, kommer gärna 

utanför i  "grupper". Men hur skadligt är mobbing, finns det någonting positivt (som att det ger individen en oerhörd styrka, samtidigt som 

kan förstöra ett barn för all framtid. Mobbaren förstår inte vilken skada det kan göra inför framtiden.

#41 Visst förstör de hela ens framtid. Jag har inte kunnat gå i skolan tex. Har många gånger varit  så arg, ledsen och beskiven och undrat varför just jag.

Känner nu att om de är så att någon alltid måste bli mobbad så kanske de va tur att de blev jag. Jag har kunnat gå vidare.

Jag är otroligt stolt över min syn och acceptans mot andra människor. Kanske kommer den från mobbningen?

Annars vet jag inte vad för possitivt de skulle medföra.

Finns en annan läskig sanning med mobbning. Dom kanske bara mobbar för att det är kul?

Och då självklart kan man ju inte bråka med någon som kan ge en spö själv.

Men faktiskt finns det fall där mobboffret får skylla sig själv. Vi hade te.x. en person i min klass i 8an som ljög och skyllde på andra, och lärarna trodde på honom. Han blev utstött och mobbad, just för att gjorde det som mobbare gör…

Bara tänkte slänga in det=)

Alla som blir mobbade är inte så oskyldiga, även om dom flesta är det.

Det är ju faktiskt så som ni säger det också - att man faktiskt blir formad! -man känner sig konstig för man har VARIT MOBBAD! (& för vissa är det kanske bara DET som gör att man HAR BLIVIT ANNORLUNDA)

Svar till Ijin - alltså den där personen som du pratar om, han som gick och ljög och skyllde på andra -kanska gjorde fel, ja! Han skulle ha stoppats. men var han ensam? & ni var flera som stötte ut honom och mobbade honom väl? ingen förtjänar att bli hackad på av flera personer samtidigt! Det gör att ni som gör det - är fega!

#41: Jag är arrogant som f*n, men inte mobbar jag andra för det! Jag går min egen väg, lämnar andra ifred och skulle gärna bli lämnad ifred av dem. Jag har aldrig varit särskilt ödmjuk, jag är smart, kreativ, passionerad och artistisk - och ett konstant mobboffer hela livet. Så jag tror inte generellt att det är som du säger. Och visst förstår mobbaren vilken skada de gör - det är ju hela poängen för dem: Ju mer av offrets liv de förstör desto roligare är det ju!

#43: Jag tror de flesta som mobbar gör det för att det är kul!