Verkar som om hon accepterar att barnen kallar din son för det. Vilket jag anser vara fel. Rektorn måste ju föregå med gott exempel, det gör hon inte här.

Hur gammal är din son?

Det är sant att de oftast inte vet ordens innebörd men att bagatellisera mobbing som han gjorde är ju helt galet.

#2 Min son är 10 år.

Har haft idag samtal med läraren. Var en hell dag på skolan. La fram de papperna som jag skrev ut här på sajten om hur man kan anmäla skolan m.m La dem fram framför läraren och frågade helt enkelt…tycker ni inte här på skolan att det inte är snart daxs för att anmäla vissa elever här på skolan för mobbning?? Min son gör vissa saker…men inte en enda gång han har haft någon på sin sida utan har oftast tre-fyra stycken mot sig när något händer? Vad ska ni göra åt detta?? Ja läraren kunde inte annat än hålla med mig att det har gått långt och att felet inte ligger hos min son.

#4: Hur har skolan tänkt att hantera situationen för din son?

#5 De ska flytta på han till årskurs 2…til en grupp där det finns barn i hans nivå anser de. De tycker att där kan han bli acepterad bättre och de barnen är ungefär på samma nivå med min son. Denna klass blir en trea till hösten och min son får gå om trean.

Han har ju ett medfödd stelhet i lederna samt han är ca 2 år efter i utvecklingen, men tillhör hemma i vanlig grundskola enligt psykolog undersökningen som är gjort på han.

Så nu ska de börja sakta inskola min son in på denna nya klass. Det ska gå till att så att han är där vissa lektioner. Jag hoppas nu bara att inte dessa mobbare flyger på han när de får reda på detta.

Märker ju att sonen inte vill gå till skolan, men hoppas på att det ska bli bättre.

Nu kankse jag låter väldig negativ…men som vanlig flyttar man på den som är utsatt…och inte på dem som orsakar det hela.

det är värst! Istället kan man ju skicka iväg mobbarna till olika skolor, där det skulle kunna funka. IStället ska den mobbade byta skola/klass för något h*n inte gjort.

Det är vanligt att den som blir mobbad, är tvungen att flytta. Tror de är rädda för att flytta mobbarna. Men som vanligt så straffas den mobbade mer. Många gånger "daltar" de för mycket med de som egentligen ska straffas. Dagens skola och även gårdagens har alltid gjort så.

Ja, jag märker av med att de är rädda för att ta tag i mobbarna. De har låtit det hela gå för långt helt enkelt.

#9 Håller med, sen är det ju lättare att flytta en person itstället för flera.

Helt vansinnigt att bortförklara det med att de inte vet vad cp är och står för.

Då är det väl högtid för den skolan att ha information och visa vad cp är!

När mina döttrar var yngre hände en gång att nån av dom kallade den andra för cp.

Jag blev heltokig och frågade om de visste vad det betydde och det visste dom ju inte.

Då förklarade jag för dom att det är en hjärnskada och det är förkortningen på cerebral pares…. alltså den sjukdom som deras äldre kusin har, som är handikappad och inte kan prata riktigt… och tänk om de skulle råka häva ur sig nåt sånt till varandra när han hörde…. vad grymt mot honom, vad sårad han skulle kunna bli.

Sen den gången har jag inte hört att de använder cp som skällsord nå mer, så det hjälpte med information.

Eftersom min yngsta dotter också haft det jobbigt med "kompisar" i skolan så har vi pratat mycket om utanförskap, mobbing och att alla får se ut och vara som dom är utan att behöva bli retad för det, så de står på de svagas sida, går emellan och vågar stå för sina synpunkter och protestera mot det som de tycker är fel.

Det är skönt att de blivit så modiga och förståndiga (de är 15 och 17år nu), men man är ju alltid rädd att de ska "lägga näsan i blöt" på fel ställe, så de hamnar i trubbel själva.

#6 det är ju mobbaren som ska flyttas, inte din kille.

(Så har de gjort i grundskolan mina tjejer går och har gått i, om det inte hjälpt med samtal med inblandade och skolperonal.)

Det har väl varit jobbigt nog för din kille ändå hittills, så han behöver ju tryggheten i gamla klassen, medan mobbaren, borde få bryta upp från sin invanda vardag och komma i en ny klass.

Jag hade en son som blev mobbad. Vi var nyinflyttade. Inget hjälpte. Rektorn skulle gå i pension och brydde sig inte. Till slut fick jag nog och polisanmälde hela skolan., då blev det liv i luckan.

Hur mår din son, mår han jättedåligt av det?

Tatsja, hur agerade skolan? Hur gick ni tillväga?

På min sons skola är ju rektorn 66 år gammal…och tror att hon börjar känna sig för pensinärsåldern, men sitter ändå kvar fast jag inte vet varför. Pratde med min sons lärare i veckan…sa detta om mobbning igen. JA sa hon jag har medelat vidare till rektorn och sedan är det hennes uppgift att ta tag i det hela….rättare sagt inget kommer göras. Ja jag blir så trött.

Min mamma sa idag…lär din son bete sig som de där gör som är elka mot han, för det är ju tillåtet att mobba idagens läge och för i tiden med. De får ju ingen som helst konsekvens.

#15 De stoppade huvudet i sanden som strutsen. Det var jag som tillslut fick ta itu med mobbarna. Polisanmälan gick vidare till skolstyrelsen, men eftersom rektorn skulle gå i pension, så agerade de inte.

Fast jag fick ju rykte om mig att vara en satkärring och bitch. Det bjuder jag på. Mina barn ska inte behöva lida på grund av att skolan inte agerar.

Bra att du kämpar Tatsja.

Jag tycker ungefär som #3

Min dotters mobbing har pågått i 8 år

Vi har aldrig fått nån hjälp via skolan

utan mobbarna har problem så dom rår inte för det

och att hon provoserar fram mobbingen själv

men det är faktiskt så att vuxna och skolpersonal som bara står och ser på är lika mycket mobbare

Japp, helt rätt. Att inget göra är som att säga att det är ok.

Märkte många gånger när yngste sonen gick i skolan. Han hade då en sur lärarinna som alltid valde ut ett barn som hon behandlade väldigt illa. Jag var den enda som vågade stå emot denna lärare. De andra föräldrarna hyssjade alltid och vågade inte stå upp för sina barn.

Undrar hur de hade det hemma?

Jag tycker nästan det verkar vara lite tabubelgat att prata med barn om andra barn som har olika handikapp. Jag ser inte problemet, det är väl jättebra om man kan prata med dessa barn som kallar andra barn för fula saker och förklara vad det faktiskt är de säger istället för att bara, som rektorn, skylla ifrån sig på dessa barn.

Riktigt fegt!

#23 Precis!

Det som jag skrev #11. Det måste pratas om vad ord betyder och har för innebörd.

Barn bara slänger ur sig saker som de hör och tror är ful och de vet inte vad de har sagt… ibland iallafall.

De måste få en förklaring för att fatta om ett ord är fult och styggt eller om det har en annan betydelse, men i vilket fall som helst så måste det ändå lära sig att ord som sårar och gör personer ledsna ska inte sägas.

Det tas ju upp i skolorna lite då och då om rasist och mobbing m.m och de flesta elever verkar då hålla med om att det är fel, och ändå är det endel som sticker ut och är så dumma…kanske redan på rasten efter det tagits upp.

Jag brukade säga till mina tjejer när de var yngre och "i luven på varandra stup i ett": - kan ni inte säga snälla saker till varandra, så kan ni lika gärna vara tyst, och det är lika dumt att börja ett bråk som att fortsätta.

Min son får ju nästan dagligen höra…du kan inte ens spela fottbol. När du sparkar skparkar du konstigt osv. Så fort det är konfligt så är han ett jävla cp barn.

Vet eftersom jag pratat med läraren att barnen vet vad cp står för…de har de pratat om. Känner på ett sätt att skolan vill sopa broplemet under mattan. Min son är tydligen inte glad när han är på skolan mera…känner ingen gjlädje för att lära sig saker…inte konstigt det iförsig då han alltid får höra att han är sämre och vet själv med att han är annorlunda pga. sina sjukdommar. Ja undra ibland…..vad ska man göra?? Kämpa gör jag, men känner ibland att allt sopas som sagt under mattan. När man väll är där på skilan vill man ju vara lung och fin inte skälla och bråka, men börjar känna att det bästa kankse vore att göra det.

Ni som är äldre och klogare har ni några råd….???

Jag kanske inte är äldre än dej, Mirjami, men jag kan komma med råd ialla fall

Jag tycker du ska fortsätta som du gjort hittills och är det så att det inte funkar, så anmäl skolan helt enkelt till BEO. Dom verkar ju inte göra nåt för att din grabb ska trivas där och för att mobbningen ska upphöra mot honom. Jag förstår att han inte är glad längre när han är på skolan. Blir man mobbad tappar man lusten att lära sej nånting överhuvudtaget. Tro mej, jag har själv vart där och vet hur det känns!

Slåss med näbbar och klor om du måste, bara din grabb får vara den han är och må bra i skolan när han är där. 

Fortsätt stå på dej så som du gjort hittills!

Kram

Säger som föregående talare, kämpa på! Det kan vara motigt men värt mödan. Kram på dig!

Hörde för några veckor sedan om ett fall som var upp i rätten (mobbingfall) där skolan sa sig gjort allt bl a hemundervisning

Det tyckte väl rätten var bra i och för sig, men själva problemet hade de inte gjort något åt så föräldrarna fick rätt

Så här är läget nu på sonens skola….han flyttades ner till årskurs 2 vissa lektioner och andra lektioner är han kvar i sin gamla klass. De vill att han ska gå om årskurs 3…..ja då slipper han ju hamna i samma klass med de som just nu är på han.

Den nya läraren dvs. som har just nu årskurs 2 är inte snäll mot min son. När sonen säger något om vad de andra har gjort mot han tar hon inte det hela på allvar…..är det så att min son har gjort något blir det ett himla liv.

Ska nu ta kontakt med denna lärare nästa vecka och tala om detta för henne….att sonen inte trivs…och känner sig illa behandlad ut av henne.

Sedan har jag fått ha fajt med skollbus chafören som även jobbar där på skolan som vaktmästare. Han har varit på barnen….med detta menar jag att han jagar dem, vill slå dem, har dragit ett barn i håret m.m Han använder fula ord mot dem. Bla. säger han till dem att de är dumma i huvudet. Medelade detta hela till rektorn som var där och pratade med barnen om uppförande…och sedan så efter hon hade gått säger chafören till barnen….jag kommer inte skvallra till rektorn om ni beter ni er illa, men då får inte ni skvallra heller om hur jag beter mig. Nu ska jag ringa rektorn igen på måndag och berätta detta och lite annat för henne……

Det tycker jag att du gör rätt i. Hur har det gått?

Nu har jag under denna veck varit i kontakt med både rektorn ang. skollbuschafören igen och sedan har jag även varit i ontakt med denna nya läraren som min son har.

Rektorn tog mig på fullt alvar vilket jag blev lite chockad över för så har hon inte bemöt mig tidigare….men just när det gäller detta så har hon fått upp ögonen…Jippii sa jag bara. Efter mitt samtal till henne hade hon flygit fram till sklobussen mer eller mindre.

Samtalet med läraren….sa bara vad sonen hade upplevt och vad som har hänt. Hon lovade mig att vara rättvis mot alla elever. Samma ska gälla alla. Ska ev. åka med på deras klassresa och de ska övernatta på ett ställe…..så det blir samma för mig då. Jag bara nu hoppas att allt detta ska funka och bli bättre…men är fortvarande lite skeptisk innan jag ser resultat.

Det klart man  är skeptisk när det varit så mycket negativt. Men håll ut och hoppas att resan blir en bra upplevelse!

Jag blir bara arg!

Hon/han är rektor.

Vilken bortförklaring!

Det hände något liknande, min kontaktlärare sade i ett samtal med mig och mamma att: "Tjejerna i klassen mår inte så bra…"

Då sa jag: "Men det är väll ingen anledning för att dom ska få ge sig på mig!".

Jag håller tummarna för er.