Alltså. Det är självklart att man får försvara dig, dvs, slå tillbaka om någon slår mot dig. Var väldigt strikt med att lära dom att självförsvar är OK, inte att slår första slaget.

Klart att man ska få försvara sej men det finns bättre och mer effektiva sätt än att använda våld. Tror man vinner mest på att visa att man inte är likadan. hålla huvudet högt och gå därifrån med stolthet. Tror man skapar mer aggresivitet om man bemöter det lika. Triggar upp situationen. Tala om att man blir ledsen och att det inte är okej.

Men detta är ju självklart inte lätt för barn att hantera och förstår dom som till slut slår tillbaka..men att det är självklart..håller jag inte med om.

Alltså… Det fungerar defentivt inte att säga att "Nu blir jag ledsen". Och det är inte så säkert att dom låter dig gå därifrån heller… Dessutom så triggar dom upp situationen själva..

Håller med Ijin. Varför ska man säga till förövaren att den har vunnit? Det begriper den nog själv.

Jag hörde en gång på radion något slags beteendecoach, som talade om för mobbade barn att de skulle vända sig till förövaren och lugnt säga "Jag tycker inte om när du gör så." För mig låter det som ett klockrent recept för att få dubbelt så mycket problem som om man hållit tyst …

*puttar upp*

Själv tror jag att våld föder våld. Så att slå tillbaka leder ingenstans än till mer stryk skulle jag tro. Tyvärr är det svårt att låta bli om någon slår en.

Men då gäller det mer än mobbing, då handlar det om misshandel och det kan man ju faktiskt anmäla. Så att gå därifrån är det bästa tror jag.

Min ena son vart gravt slagen och han slog inte tillbaka för att jag lärt honom att inte slåss. Det slutade med att jag lärde honom slåss och berättade att han får inte slå första slaget. Men för mig är det fritt fram att ge tillbaka. Mina barn ska inte bli slagpåsar till en massa andra barn.
Resultatet i den skolan vart att skolan ansåg att vi måste jobba med min sons ilska. Inte med de som mobbade.
Då jag ifrågasatte mobbarna och varför de gick fria sa de att det finns lösningar på det med. Tillväxthormoner kalls det för. Då bör sonen slippa mobbarna sa rektorn.
Ska kanske tillägga att sonen blir mobbad för att han är kort i växten.

Fler än jag som tycker att det var en helt underbar lösning att komma med från rektors håll. (läs min ironi)

Mvh Åsa

Det var ju verkligen en intelligent rektor (läs även min ironi)

Hmmm…..och detta ska vara en rektor som kommer med den geniala lösningen! vet inte vad jag ska skriva faktiskt….

Blev stum…

Gränsen är hårfin vad som är självförsvar och misshandel.
Visserligen kanske inte det rubriceras som misshandel vid skolklasser osv men ändå.

I stridens hetta, är man kapabel till att avgöra vad som är nödvärn när man förmodligen vill döda personen framför en? Svar, antagligen NEJ.

Det är väldigt svårt att styra och ställa och säga hur man skall göra….

Hej Rickard07!

Håller nog med dej där. Tänker att det bästa är att göra sig fri och ta sig därifrån.

Man rubricerar det som för vuxna. Men sedan om det leder till åtal är en annan sak.

Vh LenaB

Jag tycker att det är viktigt att man lär barnen hur man skall stå emot mobbarna. Det är bra om dom kan stå emot både fysiskt och verbalt. Mobbarna ger sig många gånger på dom svaga och om man då bara vänder ryggen till och springer kommer det aldrig att sluta.

Vi har blivit lite för politiskt korrekta idag med att man aldrig skall använda våld. Tyvär så fungerar inte det riktiga livet så och våld behöver inte föda mer våld utan kan faktiskt göra slut på det. Det är inte alltid att du kan springa ifrån och säga till en vuxen.

Eddie

Ansluter mig till mingdie/Eddie. Det är en ganska mild mobbingsituation där man är fri att lämna platsen, så där behövs förstås inget våld. Men vad gör man när man inte har den friheten?

Vad jag menar med att göra sig fri är: Tex, ett gäng kommer fram och muckar. De börjar knuffa och slå. Där får man göra sig fri (slå sig fri om det behövs)och ta sig därifrån. Har man möjligheten att ta sig därifrån ska man göra det. För stannar du kvar och slåss kommer man att se på dej med samma ögon som på gärningsmannen. Kanske hela fokus hamnar på dej istället för de som slog först.

Alldrig, alldrig börja för det är ju det de vill. De vill ju kunna säga att det var ju du som började och då går de som vinnare ur det hela fast det var de som triggade.

Hamnar man i en mild situation son du säger #13 så tror jag på att ignorrera med ett leende på läpparna tar bäst. Gå inte in i en diskusion med dem för det är det de vill ha. De dem inte den tillfredsställelesen. Det är svårt men jag vet att när min son började med detta så stod de handfallna när han vände och gick. Sedan blev det succesivt bättre med just dessa killar.

Vh LenaB

Jag har aldrig kunnat springa särskilt fort, dessutom hade elever på min tid inte rätt att utan lärarens tillåtelse lämna klassrummet. Så det enda att göra var att stanna kvar och bibehålla ignorerandet och leendet.

Fast det är inget gott råd om man är ute efter att minimera den fysiska delen av mobbingen. Mobben kan gå väldigt långt i sina försök att få offret att ta notis om dem.

ursäkta mig, jag var inte tydlig.

Visst Gronstedt, jag tänker nu på situationer som uppstår i korridorerna på raster för det är ju mycket som händer där. Klassrummet är en annan sak. Om en situation uppstår i klassrummet hur tycker du man ska göra?

Vh LenaB

Nuförtiden finns väl tydliga, tvingande regler om att läraren måste ingripa vid pågående fysiskt övervåld? I klassrummet borde det då fungera att söka hjälp från den vuxna. Fast man får det kanske värre igen på rasten?

Jag att det finns någonting, en lukt, en aura eller vad man vill, som markerar vissa personer som annorlunda. Däremot tror jag inte att det är bara enstaka personer med behov av att dominera som söker upp och trakasserar sådana människor. Min övertygelse är att det är flocken, människan som flockdjur, som identifierar särlingarna och ger sig på dem. Flockens strömningar orsakar den första konfrontationen, och om då offret kryper undan och gör sig svagt, nöjer sig flocken med att klå det litet grand och sedan nypa till det emellanåt för att se till att det håller sig på plats. En fruktansvärd situation för offret, som aldrig får en lugn stund eller en plats att vara sig själv på.

Men om offret står emot, om offret slår tillbaka eller vägrar att bli gjort svagt, då eskalerar det till misshandel, sexuella övergrepp, bakdanteri och hatkampanjer som kan dra med sig alla skolans elever och till och med lärare och andra vuxna. De som faktiskt råkar ut för att mobbarna försöker döda dem, de som binds och lämnas i skogen, de som blir inlåsta och lämnade, de som får kompanistryk av olika personer varje vecka, de vars lärare säger till dem att det är deras eget fel, är de som inte haft vett på att vika sig och ge den rätta underkastelsesignalen. Det är i alla fall min erfarenhet och övertygelse.

Människan som flockdjur är definitivt ingen god varelse, och jag tror inte på att mobbare i gemen har problem hemma eller stort självhävdelsebehov. Många av dem tycker helt enkelt det är roligt och ganska sexigt att knäcka andra.

Varje situation och varje kombination av individer är ju unik. Jag tror människor fungerar som andra flockdjur:

Måttligt annorlunda individer blir förpassade till lägsta posten i hackordningen om de underkastar sig.

Måttligt annorlunda individer kan skapa ett eget "revir" eller bli den kring vilken gruppens strömningar formar sig om de vägrar underkasta sig.

Starkt avvikande individer blir helt utstötta eller dödade av flocken, oavsett om de underkastar sig eller inte.

Så tror jag det fungerar. Jag tror att både barn och vuxna kan vara onda, i så måtto att de väljer att göra ont när flocken ger utrymme för det, godkänner det och till och med premierar det.

Ja om det förekommer fysiskt våld i klassen så var det väl konstigt om läraren inte ingriper! Jag missuppfattade dej, jag trodde du pratade om den dolda mobbingen i klassrummet….

Jag tycker det är väldigt svårt när man står där mitt i det, när barnet kommer hem och är helt söndertrasat efter att ha blivit nerslagen och stampad på. Barnet kan ju varken kliva upp och gå eller slå tillbaka. Jag skulle inte säga åt mitt barn att slåss iaf men jag säger inte att det är fel av dom som säger åt sina barn att göra det heller. Men sen vad jag själv skulle vilja göra med mobbarna det är en helt annan sak (och då menar jag när man sitter mitt i det).

V-lang: Ja,det är fruktansvärt svårt när man är mitt i det. Man vill skydda sitt barn och man är flyför****ad för att de inte kan låta barnet vara ifred. Till råga på allt så känner man ingen respons när man tar upp det heller.

Tror ändå inte på att man ska bemöta våld med våld.

Men kan klart förstå att tanken är nära när barnen kommer hem slagna.

Har en dotter som fått stå ut med en del i skolan av olika slag och jag försöker lära henne att om hon inte visar att hon tar åt sej, (klart lättare sagt än gjort),så tröttnar dom säkert. Hon har ändå lyckats visa att hon inte "tar skit" och situationen har blivit till det bättre och hon har inte höjt näven en ggr.   Utan bara med sin egen stolthet "plockat"ner dom. Tror den segern är sötare än om hon slagit tillbaka eller retat tillbaka. Men alla har vi olika syn påsaken och jag respekterar dom som tycker annorlunda.

Lotta-G, det var bra att det fungerade för din dotter, Men ibland kan mobben gå väldigt långt för att få den som inget visar att ta åt sig. Det är då det verkligen blir misshandel. Det finns nog inget universalrecept, tyvärr.

Mobbning mot killar och tjejer är olika, och lär förbli det.

Angående #10 jag har bråkat många gånger i mitt liv och tro mig när jag säger att man kommer inte döda han man bråkar med. Du kan känna att du vill, men du kommer garanterat inte, om man inte har en alvarlig mental störning. Det är stor skillnad på att slå någon för att dom ska låta en vara och att slå någon för att döda.

#23: Hurdå olika? Varför olika? (OBS! Jag vill verkligen veta hur du ser på det, jag försöker absolut inte vara spydig!).

Jag håller med om att spärren mot att slå ihjäl någon är väldigt stark. Däremot lärde jag mig att slåss väldigt effektivt - att tillfoga maximal smärta med minimal skada och ansträngning. Det är inte snällt, men väldigt rationellt.

# Jag har också lärt mig det=) gäller att man använder med stor försiktighet..

Mobbning mellan tjejer och killar skilljer sig för det mest med att hos killar är det mer fysiskt, slag och likanande, medans hos tjejer är det skitsnack och baktal som gäller. OBS. Detta är det vanligaste, inte fakta.

# 25: Ok, jag förstår hur du menar! Tror du att tjejer mest mobbar tjejer och killar mobbar killar? Så att tjejer mest utsätts för skitsnack och killar för mer slag?

Jag har ju bara min egen erfarenhet att utgå från, ingen koll på hur det ser ut generellt.

Jag tycker och har alltid tyckt att tjejer är värst! Hemska!

Jag tror det enda som skiljer sig är att killar använder mycket mer fysiskt våld än tjejer. Killar psykar som tjejer.Killar sprider rykten som tjejer. Jag hör att det fysiska våldet bland tjejer ökar också.

Vh LenaB

Ger sig tjejer mest på tjejer och killar mest på killar?

Oftast tror jag det är tjejer mot tjej och killar mot kille. Men det är nog blandat vad jag förstår. Är det ett *gäng* (killar)som går på någon så brukar det finnas en och annan tjej med i samlingen .

Här är en publikation jag hittade på skolverket. Där tas mycket upp om detta vi diskuterar här. Den är inte helt ny men den är säkert aktuell. Hoppas länken leder direkt till publikationen annars hör av Er.

Vh LenaB

Vh LenaB

skolverket.se

Såg att den inte ledde nånstans….ska lösa detta.

Vh LenaB

Klicka på denna länk och sedan på publikationer. Sedan får man skriva i ''mobbning'' och söka. Du får sedan upp en fil ''Skolan en arena för mobbning''.

Vh LenaB

skolverket.se

Nja, jag slår väl IBLAND, men jag står fast vid att då är du lika feg som dom andra…

#34: Hur menar du? Är den som försvarar sig lika feg som de som angriper?

#25 - Nej, men jag skulle själv inte må bra av att slåss, jag är sån. svag liksom… men jag slår tillbaka om dom slår mig ja, men inte.. asså jag kan inte förklara, jag känner mig bara som en idiot när jaag försvarar mig, (Jag VET att det är fel, så skapa ingen konversion om detta nu. man är född som man är ;) )

Kan inte låta bli ändå ! Jag tror nämligen att du är något vikigt på spåren där, Wiizy!

Jag säger inte att du är dum som är som du är, men jag tror det är en av de grejor som gör vissa till mobboffer. Det där att man drar sig för att försvara sig, känner sig dum och tycker att man är svag som försvarar sig. Sådan var jag också, nämligen. Det kanske är en av de egenskaper som mobben känner igen och ger sig på?

Någon mer som känner igen sig?

Hmm, jag puttar ju in dom i väggarna, och sånant, då brukar dom sluta, men slå gör jag inte.

bra.. man ska inte slåss om man inte kan slåss och ha kontroll över det, då är det farligt

jo jag vet… därimot har jag extrema problem med att knipa igen min käft om dom håller på, jag munhuggs mer ;-)

haha, jag har samma problem:D

I vissa kommuner kan man idag på gymnasienivå välja självförsvar som ett ämne.

Jag är anställd instruktör inom detta och vi har 4 skolor som lär ut detta.

Det folk måste börja med att förstå är att självförsvar INTE är att slåss, man kan inte föra en dialog om detta om man inte ser skillnad på dessa saker.

Ofta räcker det med att man kan ta sig loss ur ett grepp, få¨ner motståndaren på marken och sådana "enklare" saker för att få en mobbare att lugna ner sig.

Dessutom handlar självförsvar mycket om självförtroende, vet man att man klarar av en situation visar man det med hela kroppen, detta klara en mobbare att läsa av och backar då i regel.

Självförsvar skulle vara reddan i grundskolan som ett ämne eftersom med bra lärare kan man fånga både mobbare och offer.

Jag tycker det kan va svårt att i förväg säga vad man ska göra nästa gång man blir mobbad. Och det är nog ännu svårare för nån som inte har sett personen bli mobbad nån gång ens att säga vad man borde göra eller borde ha gjort mot mobbarna. Jag tror inte det är fel alltid att slå tillbaka, det är kanske inte heller alltid fel sätt att gå därifrå eller säga nåt åt dom. Jag tror man måste känna just då vad man kan göra och har kraft att göra .

Absolut, man måste lära ungdomarna vad som gäller och framför allt att läsa av situationen, vilka åtgärder krävs, hur ska jag hantera det osv.

Dock får man inte glömma att det förekommer mobbing bland vuxna med, dock inte så ofta med slag och sparkar.

#42  

Egentligen spelar det nog ingen roll om det är fysiskt våld man använder, man säger något eller att man går där ifrån ..för (ungefär som du skrev fast tvärtom) om man lix vet att man klarar inte av situationen så visar man det med hela kroppen, detta klara en mobbare att läsa av och därför fortsätter den jävlas .

#45 

..Men det kan ju också va så att en person kan ju va medveten om att det är det som skulle hjälpa - men klarar inte av att stå å se stolt ut och se ut som "jag tar inte skit" o sånt . Vad gör man ? Kan man verkligen hjälpa just då att man har dom känslorna ? (…Hur mycket som helst ?)