Numera skulle jag inte bry mig om att säga något. Jag har gått vidare och de är inte viktiga för mig längre.

#1 Bra inställning!

Det beror på…

De flesta har jag inget intresse av att tilltala alls. Inte för att jag håller i en massa hat, utan för att jag helt enkelt inte har något att säga. Det är liksom inte värt det. Väldigt många skulle aldrig erkänna att de gjort något fel så varför ens försöka?

Däremot finns det vissa som jag är vän med på t:ex facebook och som jag kan prata med ibland. T:ex en tjej jag råkade springa på förra helgen när jag åkte hem till mina föräldrar. Inte något elakt, och jag har ingenting emot henne nu, men mest bara "Jag vill att du ska veta att jag inte är arg på dig längre, men du gjorde mig hemskt illa när du sa x och x." Mest för att jag tror att hon kanske inte riktigt vet hur dåligt jag mådde över vad som sades till mig, och jag tror det kan vara bra för oss båda att den sanningen kommer fram.

De är inte viktiga för mej heller precis som #1 skriver.

DE vet säkert att de gjorde fel nu i vuxen ålder och jag hoppas på att de skäms.

Jag skulle inte säga något. Jag vet vem jag är och jag vet vad de är.

När det gäller mobbning som var i skolan dom har jag inget att säga till. När jag träffar på dom så hälsar jag inte ens. Dom vet att dom gjorde fel för det var jag som fick slut på mobbning, kommer inte ihåg exakt vad jag sa. Men nåt i stil med vill ni att jag ska begå självmord och då slutade mobbningen så dom vet. Men idag så får dom vara för min del.

Däremot den mobbning jag utsatts för som vuxen. Finns nog saker jag skulle vilja säga även om jag inte kommer på nåt direkt. Förutom att jag skulle vilja få veta varför och få en ursäkt. Men jag har pratat med personen ett par gånger, men svaren jag fått är mest att det var inte så det var. Eller det var inte så den såg det. Så hela tiden så har skulden lagts på mig typ att jag får skylla mig själv. Så skulle nog vara rätt lönlöst att säga nåt för den skulle i alla fall inte ta till sig nåt. Och den mobbningen var väl den som var värst för det var en person jag litade på.

Inte ett jota faktiskt. :) Det var så otroligt längesedan och jag vet att de har sina egna livsproblem. Behöver inte stappla mina smärtor på en annan person. Två fel skapar inte ett rätt.