Jag blev påverkad när jag slutade skolan på det viset att jag hade dåligt självförtroende.
Detta hade jag ända tills jag jobbat några år med att sitta i en kassa. Där möter man mycket folk.
Jag arbetade bort detta och blev starkare och tuffare som människa.
Min ödmjukhet kommer nog av denna mobbing då man själv vart utsatt och vet hur det känns. Man vill inte att andra ska må dåligt.
Jag har en god självkänsla om mej själv och jag kan driva med mej själv.
Så visst blev jag påverkad av detta som vuxen..men ändå på ett bra sätt.

Hm nu har ju mitt liv blivit präglat av så mkt mer, men givetvis är jag känslig för uteslutande och har väl med mig en rädsla för att inte bli/vara omtyckt. Jag är stark som attan idag, men har givetvis svaga punkter.

Jag arbetar som pedagog idag och ser det även utifrån. Dels ser jag att det ofta är mer komplext än vad jag som barn upplevde det, samt att jag som pedagog behöver se alla sidor, men jag blir oerhört illa berörd och försöker agera så fort jag kan, men det är svårt.

#2 Givetvis är man präglad även av annat i sitt liv.
Men jag tror att jag är påverkad av mobbingen på det viset att jag är starkare idag.
Jag är med rädd för uteslutning, av att inte få vara en del av något.
Och jag har ju med mina svaga punkter.

Nu är jag inte vuxen men visst har jag blivit präglad av all mobbing och all min problematik, jag vill hjälpa andra.

#4 Bra att du vill hjälpa andra. 👍
Vuxen eller ej…men det sätter sina spår.

#5 det finns ju ett ordspråk som typ säger att de som har haft det hemskt i livet är det som är villiga att hjälpa mest, vilket jag tycker stämmer.

#6

Kan mycket väl stämma. 👍Tror de får en annan slags ödmjukhet.
Men samtidigt kan det även slå åt fel håll. De vill ge igen för det som de själva vart med om. Ta ut skiten på andra , så att säga. Det är nog en del av de som fortsätter att mobba i vuxen ålder, tror jag.

#7 abslolut

Jag vet faktiskt inte. Alltså, jag är ju jag som jag är nu. Jag kan omöjligt veta hur mitt liv hade sett ut om jag inte blivit mobbad. Det hade säkert varit mycket lugnare och inte lika turbulent, men jag vet inte om jag som person hade varit väldigt annorlunda.

Nu har jag (likt många andra) mer bagage än bara mobbningen. Och jag kan inte säga att just mobbningen i skolan påverkat mig utan det är ju allt sammantaget. Att jag långa perioder i mitt liv inte litat på människor.
Visst jag tror jag blivit starkare av allt som hänt och kanske framför allt att jag vet att jag tar mig igenom jobbiga saker oavsett vad det är. Likaså tror jag att jag har större förståelse för vad andra människor går igenom än jag skulle haft utan "bagaget".

Sista "smällen" (mobbningen) är nog trots allt den som påverkat mig mest. För att jag ska lita på män igen, det törs jag inte göra en gång till.