Tycker det är bäst om man bara låter dem vara ifred. Alltså, antingen vet de att de gjort något fel, och då kanske de redan mår väldigt dåligt eller skäms över vad de gjort. Eller så vet de inte att de gjort något fel och då riskerar man att få sig en dos av samma gamla beteende.

När jag mött mina mobbare har jag helt enkelt ignorerat dem. De har ingen makt i mitt liv längre, och det inkluderar att inte ta mig fem sekunder att kolla på dem. :)

(Förtydligade din rubrik lite, så att det är lättare att se vad den handlar om.)

Ja jag låter de vara ifred…men man kan ändå som vuxen nu bete sej som folk och hälsa. Det kostar inget.
Men som sagt var…hon skämdes säkert.

#2 Fast det är väl just det, att man är inte omogen för att man väljer att inte hälsa. Varför ska man hälsa på någon som betett sig illa? Som jag sa så lönar det sig väldigt sällan, och då känns det onödigt att göra det. Om man inte kommit till en punkt där man lagt det bakom sig och pratat ut med dem eller där man utan ord kommit överens om att allt är okej. Jag mötte en sådan tjej på min födelsedag, det finns inget groll mellan oss nu. Nu gillar jag henne, så naturligtvis hälsade jag och hon blev jätteglad att se mig. Såg även en annan tjej som hade mobbat mig där och henne tittade jag knappt på - såg ingen anledning att gå fram och hälsa bara för att vi känt varandra tidigare.

#3
Jag sa inte att det är omoget. Men som vuxen kan man gott hälsa när man gått i samma klass från 1-9 även om man mobbats eller det är mobbaren själv.
Jag ville visa att jag lagt det bakom mej…men det var tydligt att hon inte hade gjort det. Och nu vet jag detta. Så jag tänker heller inte bry mej om henne fler ggr.
Jag vill ju inte bete mej illa genom att inte hälsa. Hon kanske ville men inte vågade.
Ska säga det med att henne har jag inte mött på många år förrän idag.

Jag har själv en mobbare som mobbade mig som vän nu!

Vänner som mobbar en ska man säga upp bekantskapen med.

Det var länge sen

Man beter sig inte illa för att man inte hälsar på någon man inte längre känner eller har några som helst band med. Det är det jag motsäger mig emot. Du påstod att du ville bete dig vuxet och hälsa, då bör ju rimligtvis motsatsen vara att man inte beter sig vuxet om man inte hälsar, eller hur? Det var det jag syftade på. Och jag tycker inte alls det är så.

#7 Om den personen inte är mobbare längre och vet om hur fel de gjort så finns där inga problem. En gång mobbare är inte alltid en mobbare.

#8

Jag tycker nog man kan hälsa på varandra när man gått så länge i skolan ihop och dessutom i samma klass i alla år.
Eftersom hon vet vad de gjorde kanske hon hade kunnat visa sin goda vilja och hälsa. Men det är bara vad jag tycker i det hela.

#9 Jag förstår hur du menar, men jag tycker absolut inte man är vuxnare för att man gör det. Det ligger som sagt ingenting fel i att välja att inte hälsa på en människa man trots allt inte känner längre och inte har några som helst band till.

Tycker inte heller hon gjorde något fel som inte hälsade. Hon kanske inte vet att du mår bra nu? Hon kanske trodde att om hon hälsar, så drar det upp gamla sår hos dig och hon gör dig mer illa? Hon kanske trodde att du hatar henne och inte vill ha med henne att göra?

Lättast är faktiskt att låta det vara då det finns hemskt många faktorer.

Jo det kan ju vara så med som du säger att hon vet ju inte att jag mår bra nu. Men det var ju det jag ville visa med att få möta hennes blick och kunna få säga hej.
Då hade jag iallafall fått visa att det gamla är borta och glömt. 

Men helt klart låter jag detta vara. Jag tvingar ingen att säga hej eller så. Ville bara visa som jag skrev här ovan, att jag ville på nåt sätt visa att allt är ok.

#11 Jag förstår det, tyvärr kan det ju lätt ses som en provokation också. Mer "Kommer du ihåg mig, du behandlade mig som skit!" Men jag förstår hur du tänkte, jag ville bara ge några fler nyanser till det.

Alltså, ingen känner igen mig. Jag tycker ibland att jag ser några av dem (men de är så förändrade så jag vet inte till 100%), men de "ser igenom mig" om ni förstår hur jag menar. Det är ingen som känner igen mig, och det är inte heller så värst konstigt. Förr såg jag helt annorlunda ut, lite pojkaktig tror jag. Nu har jag långt svart hår och är mer "kvinnlig". Vi var ju typ barn, så jag tror inte ens de kommer ihåg mig. Eller så är de duktiga på att skådespela.

Men då jag har medverkat i en del media om mobbning, samt skrivit en bok som bl.a handlar om mina erfarenheter, så tror jag de vet vem jag är i alla fall. Men de är väl lite för fega för att säga något. 

Jag blev faktiskt aldrig mobbad för att jag var "feg" eller så, jag var rätt tuff som barn. Så jag tänker inte på dem längre, och skulle nog inte behandla dem annorlunda än alla andra…

#13

"ser i genom en" är exakt rätt ord.
👍

#14

Ja, vad bra att du förstod hur jag menade. Fast jag tror att de många gånger på riktigt inte känner igen mig, och därför tittar på mig utan att se mig. Precis som man gör när man ser någon okänd på gatan. Fast nu var det ju över 7 år sen, så det är bara bra att det är så, tycker jag.

#15 Ja eller är det för att de skäms över vad de gjorde då och väljer att inte se dej.
Jag har undrat många gånger om man är osynlig…hahahah😂

#16 Nja, jag har förändrats rätt mycket. Till och med familjen tycker jag ser helt annorlunda ut. Och det gör jag nog.. Men det är upp till dem. Jag går säkert "förbi" flera av dem utan att se dem.

#17 Då är det bara att strunta i dem. 👍

#18 Och det gör jag :P