Ja, det gjorde jag eller rättare sagt det var mer påtagligt när hon inte blev mobbad, då var hon öppnare och gladare

#1 Ja man märker det ganska lätt ändå om man känner sitt barn. Men de tror inte att man märker det.

Min son märkte jag det på att han alltid hade ont i magen eller skyllde på annat för att slippa skolan. Han blev tyst och inbunden.

Nån mer som märkte det på annat vis?

#2 min dotter och familjen hade en väldigt bra dialog så hon gick aldrig och bar på det utan vi visste från början att hon var utsatt för mobbing. 

Det fanns perioder då jag höll henne hemma från skolan för att sätta press på skolan att göra något.

Tyst och inbunden blev hon och hon och undvek konflikter med din lille bror, hur lustigt än låter så var det skönare när det fanns syskonbråk i familjen än när det inte fans det för då mådde hon dåligt i skolan.

#3

Ja det är viktigt att ha en bra dialog inom familjen och att man känner sina barn så väl att man vet att något är fel, om det är det.

Kan förstå att ni tyckte det var bättre med syskonbråk än inbundenhet från er dotter. Då visste ni ju att hon mådde bra.
Men när de stänger in sej på sitt rum och bara vill vara ifred, är inte med kompisar, skyller på ont i magen och knappt äter, ja då är nåt galet.

Bra att ni satte press på skolan. 👍

Min mamma märkte aldrig riktigt hur illa det var. Jag gömde det så gott jag kunde för jag skämdes. Hon fick reda på att jag blev mobbad och gjorde allt hon kunde för att tvinga skolan att agera, men riktigt hur illa det var eller vad jag fick utstå vet hon fortfarande inte.

Ja en del barn gömmer det inom sej. Och visar aldrig nåt.
Jag gjorde så med. Mina föräldrar fick aldrig veta något. Likadant min son. Även att vi frågade honom så var det inget mobbing på G.
Men en gång så blev han slagen av en av sina kompisar så jag ringde hans pappa och sa som det var.

Jag tror att detta är en av orsakerna till att det behövs mer information, där man måste göra det klart för alla barn att det aldrig är ens eget fel om man blir mobbad. Jag trodde ju jag förtjänade det, för både lärare och elever bankade in det i mitt huvud. Hade det funnits mer information kanske jag hade förstått redan då att jag inte skulle känna skuld eller skam pga det.

#7 Precis.

Kanske att lärarna ska ta det med eleverna i klasserna som lite egna lektioner och ämne. Det är ju superviktigt att barnen får information om det.

Men då gäller det ju att skolan inför det. Och inte bara struntar i det som de verkar göra nu.

För övrigt pratade jag med en vän igår som också har gått lärarprogrammet och som är färdig. Enligt henne så fick man en föreläsning om mobbing, där det i princip sas "mobbing är inte bra, det borde stoppas men det är typ lönlöst att försöka" och ingenting mer. Ingenting om hur det skulle stoppas eller vad man kunde bättra på. Det tycker jag är helt galet.

"Lönlöst att försöka"???? Ja med den inställningen kommer man inte långt!!!
Visst är det helt galet. Jag sitter och blir förbannad!
Ok…allt är inte lärarnas fel, som en påpekade här inne i en annan tråd.
MEN….lärarna kan väl gå till skolledningen och se till så att de får information som behövs. Så att de kan starta med att arbeta emot mobbing.
Rektorn på varje skola måste även med ta sitt ansvar och se till så att lärarna får någon slags info/utb. inom detta.

Det måste tyvärr börja högre upp än så. Det måste börja med att lärarna får rätt information och utbildning. Annars blir det hemskt svårt för dem att veta vad de ska göra. Jag tycker det ska finnas en kurs inom lärarprogrammet på t:ex 3 HP som fokuserar enbart på mobbing och hur man hanterar det. Det skulle vara ett stort steg i rätt riktning.

Ja jag menar ju det att lärarna ska få rätt information och utbildning.
Skolverket eller de som bestämmer över skolorna kan se till så att det utförs.