Komma över mobbing?
Om ni har blivit mobbade, hur har ni gjort för att ta er vidare från detta? Har ni haft något speciellt knep eller någon speciell metod? Eller har det bara "försvunnit" av sig själv eller ligger det fortfarande och hänger över er?
Händer det fortfarande att ni mår dåligt pga tidigare mobbing eller mår ni bra i alla lägen?
Diskutera gärna. :)
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Själva mobbningen har jag kommit över. Kommer inte ihåg när jag kom över den, men antar att det bara "försvunnit" av sig självt. Hjälper ju att tänka att de som mobbade var då fortfarande unga och att de kanske idag är vuxna nog att se hur fel de hade.
Konsekvenserna av mobbningen finns dock kvar till viss del. Jag är fortfarande lite blyg och försiktig, och har dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Detta mår jag ju ofta dåligt över, och ibland tänker jag tillbaka och blir ledsen över hur mobbningen faktiskt påverkat mig. Men samtidigt så kommer säkert min starka integritet och ökade inre styrka ifrån mobbningen, så det är ju positivt i alla fall. Fast självklart hade jag ju hellre sluppit mobbningen.
#1 Skönt att du åtminstone kan se något positivt i det du varit med om i alla fall. 🌺
Personligen så… ja jag vet inte. Jag tror att mobbingen liksom överskuggades av allt annat. Min djupa depression, min dödslängtan, trakasserier, sexuellt utnyttjande, psykisk misshandel, en odiagnosticerad asperger (fram till för ett år sedan) och min övervikt. Mobbingen drunknade liksom i allt annat, eller smetades in där. Det har jag börjat jobba mig igenom tack vare terapi och medicin och en hel del annat.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Jag klarar fortfarande inte omklädningsrum och andra "utsatta" ställen som badhus, gym, stranden, m.m. men i övrigt så har det liksom bleknat med tiden.
Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning.
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur.
![[Tuulikki]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har bara förträngt allt. Och vågat inse att även om det var fruktansvärt och gjorde ont i hela hjärtat på mig, så härdades jag. Samtidigt har jag numera lättare att sätta mig in i andras situationer och ser lättare när någon är ensam, och kan på så sätt hjälpa. Att jag vet hur jag hade velat bli sedd och hjälpt är också ett plus.
Mitt svar blir alltså att jag dels har förträngt det, och dels hittat ett litet ljus mitt i allt det hemska som hände.
Jag har alltid haft massiv självkänsla, så i det avseendet har jag inte haft något att komma över. Men det har tagit mer än 25 år att hitta tillbaka till hyfsat självförtroende och att sluta att automatiskt misstro allt och alla vid första anblicken. Och jag kan fortfarande inte alltid minnas - inte ens det som hände igår - utan att det slår knut på mig invärtes.
Starta ny diskussion