På jobbet: Bli avskedad! 

På internet finns många blockningsfunktioner att tillhandagå, samt prata med ansvarig. 

I skolan skulle jag gärna se en mobbingskola där mobbare skickas. Krävs specialutbildning av lärare där men kan tänka mig att stämningen förändras för många i sådana fall. De mobbade slipper få ont i magen och må dåligt av att gå till skolan och slipper skräcken att möta sin levande mardröm varje dag. 

Mobbing i mobbingskolan kan vara avstängning med en jättebunt läxor för missad skoltid eller nåt. Kanske vi ska tillta detension som dom har här?

Utöver de som har nämnts ovan så kan blivande föräldrar ha det här med mobbing i baktanke. I grund och botten så är det ju föräldrarna som uppfostrar och formar barnen, ansvaret går ju alltid tillbaka till dem.

#2 Naturligtvis, men samtidigt är det inte föräldrarna som kan vara på plats i skolan. Enligt mig är första steget att inkludera mer information när man går lärarlinjen.

Ja. Mer information angående mobbing och varje lärare borde skriva en uppsats på lärarlinjen om tillvägagångssätt för att stoppa mobbing..

Sen mer info i skolor.

De flesta människor flockdjur. Det mobbare är räddast för i hela världen är att inte vara en del av flocken - att bli till åtlöje och hamna där de själva placerar sina offer. Det är därför de attackerar avvikare och ensamvargar så våldsamt som de gör. Om flocken, och framför allt de i flocken som har högre rang, omedelbart visar ett tydligt fördömande av mobbarens beteende, så kommer det att torka in mycket fort, och mobbaren kommer inte att få några efterföljare.

Man kan se väldigt enkla och tydliga exempel på denna mekanism i vilken personalmatsal som helst. Tänk er att någon drar ett fult skämt, till exempel sexistiskt eller rasistiskt.

Situation 1: Några få skrattar högt (ofta de som står nära skämtaren i fråga om olika egenskaper), några kanske fnissar, några reagerar inte och några blir illa berörda, tystnar och tittar bort (ofta de som står närmast den grupp som skämtet kränker). Resultat: Mycket lyckat! Skämtaren kommer att samla på sig så många skämt hen kan i samma genre för att få fler poäng.

Situation 2: Det blir dödstyst om matsalen. Alla tittar med avsmak på skämtaren. Skämtarens överordnade säger med djupt ogillande: "Det där var riktigt, riktigt ynkligt!". De som sitter närmast skämtaren tar sina tallrikar och flyttar ett par stolar bortåt. Alla vänder sig från skämtaren och fortsätter att prata med varandra. Resultat: Skämtaren kommer att passa sig väldigt noga för att dra sådana skämt igen. Hen kanske kommer att bli sur och känna sig kränkt, men hen kommer att hitta något annat att skämta om till nästa gång.

Det mesas för mycket med mobbare. Ingen ranghög (= vuxen i ansvarig ställning) skriker FIA-JÖRGEN, LÄGG OMEDELBART AV MED DET DÄR SVINERIET! så det ekar över hela skolgården första gången de sätter igång. Mobbaren ska omedelbart utpekas och tvingas schavottera inför alla i all sin småaktiga elakhet. Då blir hen aldrig beundransvärd för andra och får aldrig flocken med sig.

#5 Det stämmer väldigt bra! Väl skrivet!

Håller också med #5.

Tycker ni föräldrarna eller lärarna har störst ansvar i skolan?

I skolan, lärarna då de kan se och övervaka vad som händer i skolan/markera då någon uppför sig illa. Föräldrar i andra hand då de ansvarar för sina barns handlingar.

Ska dra en parallell med hundvärlden. Om man äger en hund har man ägaransvar. Vad hunden gör ligger på ens egna ansvar. Men då hunden är på pensionat eller hunddagis så är det personalens ansvar att hunden är trygg och säker och att dessa meddelar ägaren om nåt händer.

"Fido tycker inte om tikar."

eller i människosammanhang, "Per-Jörgen retas med flickorna." 

Det är alltså i mina ögon lärarnas ansvar att hålla ögonen öppna och meddela föräldrar om dom ser nåt. TILLSAMMANS ansvarar dom för barnens säkerhet.

Jag tycker nog det är lika. Alltså, det är förälderns ansvar för att lära barnet de grundläggande. Det är inte skolans ansvar att agera mamma och pappa till Kurt-Lisen så hen slutar retas. Det är på föräldrarnas ansvar att hantera uppfostringen. Däremot är skolan en miljö som lärarna har ansvar för att den fungerar korrekt. Så ja, lärarna måste t:ex informera om Kurt-Lisens dåliga beteende, men det är på K-Ls föräldrar att uppfostra och lära ut i den aspekten. Lärare ska aldrig hållas ansvariga för att lära ut mer än vad rimligt kan krävas av dem. Dvs en mattelärare kan inte krävas ska kunna lära sina kvinnliga elever om hur man hanterar att man får mens första gången och en SO-lärare kan inte krävas ska lära sina 15-åriga elever att man inte kallar sina klasskamrater för fula ord. De ska naturligtvis arbeta för att detta inte ska hända, men i grund och botten är det föräldern som bör lära sina barn att säga tack, att inte stjäla, att inte använda skällsord, etc.

Instämmer, precis det jag menade. Men jag är supertrött så hjärnkontoret är lite urladdat. xD 

Föräldrar har huvudansvar men det är ändå ett samarbete som ska hålla barnet tryggt. Lärare håller ögonen öppna och stoppar akuta situationer, men informerar så föräldrar kan fixa problemet på lång sikt. 

Sedan tror jag man skulle tjäna på att införa vett och etikett in i skolan där man får lära sig att respektera andra och deras ägodelar, vara artig m.m. så vissa skitbeteenden får ett avslut.

En mer konsekvent skola med. I min skola, då jag blev mobbad, så var det ett jäkla daltande. Absolute inget hände innan mamma hotade med att anmäla skolan. Innan dess så skyllde det allt på mig. Att jag var för känslig. Då satte dem mobbarna i en speciell klass avskiljt från oss andra. Dock hjälpte inte det så jättemycket… Lärarna sa till, men inte på skarpen. Det var som att lärarna var rädda för dem. Mobbarna hotade också lärarna att anmäla dem för att de var rasistiska eller något i den stilen… helt knäppt.

Det håller jag dock med om, angående att det skulle finnas specifika "lektioner" som lär ut respekt etc. Inte så att jag tror det skulle behövas varje dag eller varje vecka, men man borde kunna ha t:ex fyra temadagar om året, där varje klass har en heldag och man jobbar på just att motverka mobbing och annat. Med start i ettan. Då blir det inte så ofta att det kan kännas tjatigt, men det blir ändå hanterat och man uppmärksammar det.

Några gånger om året är för sällan. Om man kör vett och etikett och lär ut hur man respekterar och vad som händer då man retas då de är runt 10 så tror jag det blir mer långvarig påverkan. Hjärnan är utvecklad nog att förstå men innan hormonerna sätter sprätt på koncentrationen. 

Borde ju vara minst lika viktigt med hur man beter sig mot andra som hur man räknar matte egentligen. Barnen ska ju förberedas för vuxenlivet?

#15 Jag håller med, men samtidigt tror jag att är det för "ofta", så blir det ett skämt liksom. Det blir något som blir tråkigt, typ som att ha matte, man tar det inte seriöst eller så. Men jag spånar bara, kan såklart ha fel. :)

Tråkigt eller ej så fastnar några av sakerna. :) 

Sedan så beror det lite på. Ska man sitta och skriva ned 10.000 rader text eller ska man ha lekövningar? Teater? Diskutera rätt/fel i teatervarianterna?

Grupp A, Grupp B och grupp C har samma situation men olika resultat. Sedan kan de diskutera vad som är bäst att göra och varför. Få barnen att tänka till själva.

#17 Fast det beror nog på, tror jag. INGET av matten som jag t:ex lärde mig i skolan sitter fast idag. Ingenting. Jag lärde mig det jag behövde för att klara proven, men ingenting fastnade. Jag tror risken finns att det blir ett tvång på så vis att man lär sig det så man kan upprepa det om någon frågar, men man inte tar det till sig.

Jo men matte är svår för vissa (som mig själv) att förstå och då kan det inte fastna för det är inte logiskt. Men om det är teater så är det syn, tanke och rörelseminne med. Man minns lektionerna man har teater och diskuterar vad som är moraliskt rätt och fel i tioårsåldern tror jag allt. :) 

Grupp A: Lisa-Petter är ensam. Gruppen gör ingenting. 

Grupp B: Lisa-Petter frågar om h*n får vara med. Gruppen säger antingen ja och ändå fryser ut, eller säger nej och fryser ut på det viset.

Grupp C: Gruppen säger javisst och låter Lisa-Petter känna sig involverad.

Efterdiskussion efter dessa uppvisningar, vilken grupp hade bästa alternativet? Varför? Vad hade ni valt? Varför? Har ni känt så nån gång?

Och så vidare. På så vis får läraren en bild av hur barnen tänker, om de upplevt utfrysning, och kanske kan få barnen att tänka till i framtiden om de nånsin hamnar i sån situation. De kommer minnas uppvisningarna och kanske bestämma sig för att låta Lisa-Petter leka även om de inte tycker riktigt om denne. 

Olika variationer kanske lär barnen identifiera när någon är sårad/ledsen och vikten av ord och handlingar?

Tillägg: Efterdiskussionen borde vara nedskriven på papper så man får allas svar. Denna lektion borde inte ha läxor eller prov.

#19 Nu var matte bara ett exempel dock. :)

Oftare än några gånger per året kan jag tänka mig vore vettigt, men jag tror inte det skulle uppstå det resultat som önskas genom att tvinga fram en eller flera lektioner i veckan i det.

Jo absolut, men de lektioner jag minns bäst är de som hade utflykter eller andra synintryck, inte bara massa text, läxor och prov. :) 

Att ha barnen att tänka fritt kommer forma dom mer än att försöka programmera dom ord för ord. :)

Ja, tycker absolut inte det skulle vara lektioner med bara typ text och så. Utan definitivt mer upplevelse och intryck. Men jag tror också att realistiskt sett, om man skulle ha t:ex en 60 minuters lektion i veckan i nio år (med start i ettan) som ska handla om hur man inte får behandla andra… alltså, det kommer börja bli repetitivt och långtråkigt, hur roligt man än försöker göra det. Däremot om man har kanske en sådan 2 timmars lektion i kvartalet, så har man tillräckligt med material för att man inte ska behöva få samma information 1000000000 gånger (överdrift, naturligtvis, men du förstår hur jag menar).

Förstår, men om man bara skulle ha lektionerna i tioårsåldern en gång i veckan i kanske ett halvår eller bara ett par veckor så tror jag det skulle fastna rätt så bra. Måste inte nötas in, måste bara planteras ett frö. 

Om man sedan i lite högre ålder tar upp det igen vid ett tillfälle och pratar om statestik om självmord och lite mer skrämseltaktik på vad som kan hända om man retas kanske det minskar risken yttligare, jag vet inte. 

Jag tror dock att ettor är för små för att på riktigt förstå vad det hela betyder och vad dom ska lära sig på lång sikt av det, därför jag tycker det ska väntas till ca 10årsåldern men innan 12årsåldern.

Det tror jag mer på. Att man kanske har någon temadag i typ 1-3, och i 4:an har man kanske en gång eller två gånger i månaden en lektion i det, och sen i 5-6 har man en temadag i halvåret och 7-9 en temadag om året, eller något sådant. Det tror jag skulle vara en rätt bra idé. Alltså, då när barnen blir äldre kan man ju infatta mer grova grejer och när de är yngre, typ i åk 1-2, mer typ ret och sånt, så det inte eskalerar.

Ja, det tror jag på! 👍 För är det för sällan kan det glömmas av, men är det varje år så blir det för jobbigt, men om det tas upp i förbyggande syfte och ändå i nivå för åldern och tar fram barnet i dom och självtänkande så blir det roligt. En lektion som man får tänka själv på! Typ som musikens kreativitet. :)

Ja lite så. Det återkommer alla nio år, men med olika långa intervaller och på olika allvarlighetsgrader, beroende på ålder och så. Det tror jag skulle vara en väldigt bra metod. Samtidigt får det inte glömmas bort på gymnasiet heller, men då kanske att det är mer "vuxet", typ en föreläsning per år. Och på högskolan bör det kanske bara finnas någon föreläsning om det, om man inte går lärarutbildningen. Då ska det verkligen finnas massor med information och övningar angående hur man själv kan fortsätta på denna cykel när det gäller att förhindra mobbing.

Ja. Lektionerna kan heta typ Moral och _____ (kommer inte på bra ord). Om man har mobbing i det så lär det inte tas lika bra. Vi hade massa "Droger och alkohol" lektioner och jag lyssnade med halft öra eftersom det kändes som nåt jag aldrig skulle bry mig om. Det blev förutfattat av mig (och fler elever) att det skulle vara tråkigt och då ville man inte delta egentligen och smyglyssnade på musik och sånna saker. Så med rätt ordval kanske man kan forma in det på lite finare sätt?

#29 Tror definitivt det hänger mycket på dels vad man väljer att kalla det och dels hur man väljer att presentera det. Sen exakt hur det skulle göras tror jag ingen av oss här kan säga, för jag tror man bör ha en bra och lång utbildning bakom sig i ämnet i så fall. Men jag tycker det skulle vara ett jättebra koncept, och jag tror det skulle hjälpa mycket i längden. Stoppa mobbing helt tror jag är nästintill omöjligt, men bara att kontrollera den mer eller hindra den till 90% skulle ju vara helt fantastiskt. Eller stoppa bara 60% av mobbingen skulle vara ett stort steg i rätt riktning.

Något som jag tror skulle hjälpa skulle vara om föräldrarna också fick ta del av denna information. För skolan kan ju bara göra en viss mängd, de kan inte driva all information hela sträckan. Har barnet ett hem där det inte finns någon koll på mobbing eller någon som tycker det är "fel", så hjälper det nog inte tyvärr så mycket som man skulle vilja att introducera mer information och övningar i skolorna.

Nej men som du säger, om det hjälper ens lite så är det ett steg i rätt riktning! Så kanske dessa lär sina barn, som lär sina barn och i lång sikt kanske det minskar.