För mej är dold mobbing utfrysning. Finns inga fysiska blåmärken att peka på, men det gör ont i själen.

Jag är utsatt för dold mobbing på min utbildning. Det är en tjej som är "The ringleader" och hon ser till att andra inte pratar med mej, i alla fall inte när hon är i närheten. De sitter och spelar kort tillsammans och jag lägger patians. Tror inte att de andra vet om vad de gör för hon "spelar" dom så snyggt.

Ja jag håller med till viss del. Dold mobbing för mig är när det är lätt att bortförklara. Alltså, står sju personer och skriker hora åt mig och en lärare kommer är det rätt svårt att bortförklara (det går, är man inbiten mobbare kan man bortförklara det mesta, men det är inte riktigt lika lätt), dock i din situation skulle ju de andra lätt kunna säga t:ex "Hon satt redan och lade patiens, vi trodde inte hon ville vara med" eller dylikt.

Instämmer med utfrysning, blickar, tisslande och tasslande som inte går att "bevisa".

Vad tänker ni angående dold mobbing på internet?

Klart dold mobbing finns. Därför lärare sätter upp en likabehandlingsplan. Samma vi har på skolan där jag arbetar. Finns tydliga riktlinjer för vad vuxna kan och ska göra. Tyvärr faller den ganska lätt i glömska hos många.

Dold mobbing kan vara när andra pratar skit bakom din rygg. Alltså sprider rykten om dig som inte alls stämmer. Du får sedan veta allt och blir ledsen.

Dold mobbing kan också ske över internet. En elev kan bli trakasserad via Facebook eller nått annat community där lärare och föräldrar inte har någon inblick. 

P.S väntar på en välkomstkram.. 😎

#5 Fast på internet är det lite svårare. Lärare och föräldrar KAN lätt få inblick till det som skrivs på internet om en elev delar med sig. Om jag blir mobbad via facebook och får fula inboxmeddelanden kan jag hur enkelt som helst visa för mina föräldrar. Det är för mig inte riktigt samma sak som dold mobbing IRL, där det alltså handlar om utfrysning t:ex, något som är ytterst svårt att bevisa oavsett om den mobbade talar upp eller ej.

Sant Bellix men är inte alltid ett barn vill visa elaka meddelanden för sina föräldrar. Ungefär samma sak som ett barn inte alltid vill berätta att han/hon blir utfryst i skolan.

Mobbning är dold så länge andra inte ser den. 

Dold mobbing kan alltid förebyggas genom att behandla alla lika och rättvist. Att dela upp grupper så elever får bekanta sig med varandra och inte bara med samma gamla kompisar.

#7 Fast nu  med dold mobbing tänker jag exklusivt på mobbing som är gömd, så att säga, som inte går att bevisa. Även om hela klassen brukar kalla en elev för fula ord och slår denne så den får blåmärken och blodiga näsor så är den i så fall "dold" om den inte säger något och hittar på bortförklaringar när folk frågar varför hens kläder är trasiga och blodiga. 

Men jag tänker mer på mobbing som är så pass dold att den i princip inte GÅR att bevisa, oavsett. Visa upp meddelanden KAN man enkelt göra och då är det svårt för de som skickat dem att förneka mobbingen. Om Pelle-Eva har blodig näsa, trasiga kläder och blåmärken överallt är det svårt att förneka att något är fel. Men om alla i klassen utom Pelle-Eva blivit bjuden på kalas är det busenkelt att säga "oj, vi trodde x hade bjudit henom" eller "oj, hens inbjudan måste ha kommit bort".

Precis, därför är det viktigt att låta vuxna vara med o bestämma!

Som exempelvis bjuda på kalas kan föräldrar vara med o skicka inbjudan. Sen är det svårt att motverka exakt ALL mobbning. Den kommer alltid finnas i viss mån. Tyvärr.

Det skolan kan göra för att motverkasådan mobbning är: 

Bjuda alla elever på klassfest eller liknande (vi har sånt till o från). Där de får chansen att skapa sig bekantskap med varandra. Viktigt är också att vuxna är med så ingen hamnar utanför.

Utflykter där man delar in elever i bestämda grupper. Tillsammans får de träna problemlösning och hur de ska lösa saker gemensamt.

Finns oftast varningssignaler när elever mår sämre, märks tydligt i betygen eller på humöret. Även om det inte "märks" utåt att denne blir mobbad så upptäcker man det på andra sätt.

Jag förstår vad du menar och tycker du har väldigt bra idéer, men frågan jag ställde är VAD är dold mobbing på internet? Hur den ser ut utanför internet tycker jag vi lyckats fastställa och då är det mycket enklare att komma med idéer och planer på hur man ska motverka det. Men om dold mobbing existerar på internet, HUR ser den ut? Innan man definierar hur den ser ut går det inte att börja planera hur man ska motverka den.

#9 Vuxna mobbar också. Jag är 35 år och blir mobbad av personer mellan 23 och 46 år.

#11 Medhåll. Det finns ingen åldersgräns för mobbing.

Den dolda mobbningen på internet har jag ingen super stor uppfattning om hur den ser ut o skiljer sig mellan tjejer o killar. 

Instagramupproret är väl egentligen ett exempel. Det bevisar hur snabbt man kan kränka andra genom att lägga upp bilder på personer utan tillstånd.

I Facebook kan det startas evenemang eller grupper med syfte att kränka någon. Dessa grupper kan vara slutna så ingen vuxen ser.

För att motverka denna typ av mobbning är det viktigt att bilder går att anmäla på hemsidan. Det är måste finnas vuxna på hemsidan som kan ta ansvar när något händer eller när nån blir kränkt.

Självklart finns mobbning i alla åldrar. Det är viktigt framförallt på arbetsplatser att chefer kollar upp personal och arbetsmiljö. Det absolut viktigaste på en arbetsplats är att det finns en laganda. Ingen ska hamna utanför!

Dock tycker jag att det inte spelar någon roll om någon vuxen ser eller inte. Vuxna är absolut inte = allt ordnar sig. Som sagt sker mobbing mellan vuxna också, dagligen, det är ingenting som bara sker i yngre åldrar. En dold grupp på facebook är aldrig dold för alla, det räcker med att någon i gruppen visar den för någon eller tar en skärmdump så är allt öppet. 

Jag tror snarare att dold mobbing på internet skulle vara att man använder privata skämt på någons bekostnad, fast öppet.

T:ex att jag och tio andra vet att vi brukar kalla Klas-Berra för "Trollet" när vi pratar om denne. Men Klas-Berra vet inte om det, och ingen annan vet om det, för vi har aldrig skrivit just själva det öppet någonstans. Då står det oss ju fritt att skriva statusar som "Gud, Trollet såg fruktansvärd ut idag, eller hur?" eller "Shit, såg ni Trollets tröja idag?" etc på facebook. Det är extremt svårt för någon att bevisa vem denne "Trollet" är.

Mycket sant Bellatrix. Vad anser du själv är bästa sättet att motverka denna typ av internetmobbing?

#16 Tyvärr är det extra svårt när det handlar om mobbing på det viset. Jag har själv blivit utsatt för det, de omnämnde mig som "you-know-who" rätt länge, vitt och brett på det forum jag var medlem på. Eftersom det inte gick att bevisa att det var om mig, trots att jag och admins etc. var fullt medvetna om det och de aldrig sa något som bröt reglerna (det är alltså emot reglerna att säga elaka ord om någon, oavsett om de är medlemmar eller inte, och det är emot reglerna att snacka skit om någon öppet på sidan, men då måste det gå att bevisa vem som pratas om) så jag löste det själv. Jag bytte namn till you-know-who på sidan och hade en Avatar av Voldemort. Det satte tvärstopp för att de kunde fortsätta öppet, eftersom de då fattade att jag visste precis vem de pratade om samt att jag då hette det "namn" de använde = det var emot reglerna.

I allmänhet tror jag dock att vissa sidor måste bli hårdare när det gäller sånt där. Om någon omnämns som "Trollet" på ett forum, och alla egentligen vet vem det handlar om men man inte kan bevisa det, borde administratörer etc, kunna ingripa ändå och dela ut varningar/banna.

Jag tror även det är viktigt att göra det klart för folk att det är mobbing oavsett om man använder ett "riktigt" namn eller inte. Jag tror tyvärr att många tror ju att de kommer undan med det för att de använder "Trollet" istället för "Stefan". Det ska klargöras i tidig ålder att det är precis lika illa och kan göra precis lika stor skada. Ibland större, eftersom det är svårare att stoppa.

Personligen tror jag att det är attityden till mobbing som måste ändras för att det ska kunna ske förändring i skolor, på arbetet och på internet (plus överallt annat, såklart).

Jag vill bara poängtera att vuxna oftast har mer erfarenhet när det kommer till just mobbning. De kanske själva mobbat eller mobbats som barn eller som vuxen. Därför kan det spela roll eftersom barn ser upp till oss.

Så länge den som blir kallad trollet inte är medveten om denna kränkning så lever han/hon i en trygg miljö. Jag skulle inte gått o berättat för den personen att "Hej du blir kallad trollet av dem som står där borta". Skulle personen må bättre av de?

Grejen är att en mobbare vill få uppmärksamhet. En mobbare söker uppmärksamhet. Det slutar inte med att de tio personerna ska hålla tyst om trollet. 

Det visar sig förr eller senare.

#18 Oftast vet nog personen om det. Trollet är nog inte så dum att den inte förstår att det handlar om hen.

Är personen medveten om denna dolda mobbning hoppas jag att han/hon berättar det för någon som kan hjälpa till. Sen hoppas jag också att människor använder sunt förnuft! De som känner till mobbingen borde ingripa och det tror jag också många gör! Dessa underbara vardagshjältar!! 🌺

De som mobbar mår ju oftast inte heller bra. Att mobba andra är ett sätt att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Därför vore nästan det bästa att placera den som mobbar tillsammans med den mobbade (i sällskap med chef/lärare).

Fungerar det inte alls ska de bråkiga personerna/eleverna bort från den mobbades miljö. Förflyttning om det är en arbetsplats eller klassrumsbyte om det sker på en skola.

#20 Det tycker jag är den värsta idén. Att sätta någon som förmodligen är otroligt nedtryckt och säkert också väldigt rädd för sin mobbare i samma rum som dem resulterar med största säkerhet ALDRIG i något positivt. Hade någon satt mig i samma rum som mina mobbare, även med lärare/föräldrar närvarande) hade jag mått så otroligt dåligt, mycket sämre än jag redan gjorde. Jag hade aldrig kunnat säga ett ord om vad de gjorde mot mig i deras närhet. Ett vapen mobbare ofta använder är ju att trycka ner sina offer tills de tror att de förtjänar att bli behandlade som smuts. Att då tvingas stå upp mot dem öga mot öga är inget bra scenario.

Sen är det som så att i mitt exempel, kan "Trollet" inte bevisa att det är hon/han de pratar om, så finns det inte så mycket någon kan göra. Det roliga för de som mobbar är ju just att de kan komma undan med det.

#20 Det är nog betydligt vanligare att den mobbade personen Inte berättar för någon är att den berättar.
Jag har blivit mobbad av olika personer hela livet, och jag har inte sagt ett knyst till någon.

Men Bella grejen är att du inte ska vara rädd för din mobbare. Rädslan spär på ångesten. Mobbare är faktiskt också människor (Även om dessa människor är svin). Det bästa är att få mobbaren komma till insikt. Skrev inte du själv nån gång att de också är den mobbade som kan vara "lättkränkt" och därför uppstår mobbning? Kanske båda har att lära sig av samarbete.

#23 Men du kan inte tvinga fram den förståelsen. Speciellt inte i yngre individer. Men som vuxen skulle jag fortfarande vägra att sitta inklämd i ett rum med de som njöt av att slå mig, spotta på mig, låsa in mig i skåp, ta sönder mina kläder, sprida ut att jag var en hora så jag blev sexuellt utnyttjad av gymnasiekillar, osv. Det går inte att få en sådan människa att komma till insikt genom att sätta dem i samma rum som den vars liv de totalt förstört. Och det är snarare grymt av den som utstått mobbing att tvingas möta sin plågoande på det viset.

Angående att den mobbade är "lättkränkt" så är det en helt annan historia och går inte att jämföra med fall där det handlar om regelrätt mobbing och kränkning.

I de tidigare stadierna, när det handlar om retsamhet, och den som retar egentligen inte menar något illa men inte förstår att "offret" kan bli ledsen - absolut. Att sitta ner och prata med de inblandade kan nog vara en bra idé då. För någon som är lite retsam menar väldigt sällan att vara elak eller göra skada. De flesta mobbare vet om vad de gör och tycker om vad de gör. De vill skada andra, de vill förstöra för dem, de vill trycka ner dem, de gillar att göra det. Då är det bara grymt mot den som får utstå all skada att försöka prata med dem som om de vore dagisbarn. 

Speciellt om vi pratar om vuxna människor. En människa, säg 20+, som varje dag gör sitt bästa för att göra illa en annan människa och som faktiskt njuter av att göra det, kommer aldrig ändra på sig för att man tvingar ihop den med dess offer och säger "aja baja, så gör man inte, Eva-Jörgen blir ledsen förstår du väl." Men även i yngre åldrar. Vill personen mobba, och vill personen skada, då är det bara den mobbade som kommer förändras av mötet - och förmodligen till det värre.

Här håller jag helt och fullt med Bellatrix! Att tvinga samman mobbare och offer i något slags konstruerad gemenskap är fullkomligt vidrigt och leder knappast till att någon av dem ändrar inställning. Det är som att sätta en kanin framför en hungrig varg och säga till den att inte vara nervös, bara vargen och kaninen pratar med varandra så kommer de att förstå varandra och bli vänner.

Det kommer naturligtvis aldrig att hända. Kaninen kommer att tillbringa hela samvarotiden med att föreställa sig vargtänderna i närbild och vargen kommer att tillbringa den med att föreställa sig en kanin mellan tänderna. Ingen av dem kommer att ta in ett smack av den fostrande verkan det var tänkt att ha. Och efteråt kommer vargen att glömma det hela på en halv sekund och kaninen kommer att ha mardrömmar i månader.

#25 En ytterst bra liknelse.

https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/1236996_159740904223381_1675010495_n.png

Där har ni faktiskt fel. Jag vet och har sett grupper där man för samman så kallade mobbare och de mobbade i en grupp. 

Självklart uppstår denna varg o kanin effekt som tidigare skribent syftar på. Den är dock kortvarig. 

Ni tycks glömt att mobbning orsakas av fler individer. Det är en grupp som stöter ut en person.

Tar man en person ur denna grupp och placerar med den mobbade så finns inget grupptryck. Genom samarbete får personen mer respekt till den mobbade. Det är också så man motverkar mobbing på skolor.

#28: Det kanske fungerar i fall som de du beskriver, där en grupp stöter ut en person. Men det är ju en jämförelsevis mild form av mobbning.

Är det bara en person som bråkar är jag inte lika säker att det kan definieras som mobbing. Bråkstakar placerar man istället i ett annan klass eller klassrum så den som känner sig utstöt kan arbeta ifred.

Oftast är det fler än en person som blir kränkt av denna bråkstake.

Dold mobbing förekommer mer i grupper.

#30: Nu är jag inte med alls … varför tar du upp situationer där en person bråkar med en annan?

Eftersom du poängterade i förgående inlägg att det kanske fungerar "där en grupp" stöter ut en person. Ungefär som att du utgick från det är en enskild individ som utsätter någon annan för mobbing. Om du inte menade detta så förtydliga dig gärna!

Ska på operation nu så kan inte skriva mer.

#32: Aha! Jag menade att utstötning är en jämförelsevis mild form av mobbning. Jag håller med dig om att det är tveksamt om mobbning kan bedrivas av en enda person mot en annan.

#28 Jag håller inte alls med, för jag har varit med om och sett det. Det har alltid resulterat i att mobbaren säger "ja, jag förstår" men sedan fortsatt på samma visa. Eller gjort det värre, genom att håna sina offer med att de blir ledsna. En sådan konfrontation är en bekräftelse för att vad mobbaren gör fungerar: den tar sönder en eller flera andra personers liv. Gud vad kul det blir när denne får reda på hur bra det faktiskt fungerar. De gånger jag - och andra i min situation - ens lite, lite visat hur dåligt de mår pga mobbingen har det eskalerat just i hånande och nya, hårdare metoder.

Vill man göra en annan person illa och får reda på att det fungerar så slutar man inte.

#34: Dessutom är det lite kittlande för mobbaren att driva sitt spel under ögonen på den naiva vuxna personen. Att viska hot som den vuxna inte hör, att nypa till när den vuxna inte ser, att veta att till och med här har man den totala makten att göra vad som helst utan att offret kommer att våga skvallra - av just de skäl som ges i #34. Mobbare och offer är fullkomligt ense om att låtsas som om allt är bra, men av helt olika skäl.

#35 Precis. Jag tycker aldrig man ska spela ett sånt farligt spel med den som blir mobbad. Det finns en ytterst liten chans att det ska resultera i något bra, men risken är grymt mycket större att det leder till att situationen förvärras. Mobbing kan leda till att hela livet blir förstört eller i vissa fall till döden - man har inte råd att ta några chansningar.

Jag menar bara att detta kan fungera i förebyggande syfte. Ibland funkar det inte alls nej. Dock måste man ge det en chans annars blir det som sagt omplacering för den som mobbar.

Vi har omplacerat elever på skolan som varit stökiga och kränkt andra. Ibland har det varit fler i en klass. Skolan har också stängt av elever.

Tack vare fria skolvalet kan också elever byta skola om de inte trivs. 

Pratar vi arbetsplats i vuxenlivet så gäller ju samma sak där. Någon som bråkar ska förflyttas eller sägas upp helt enkelt.

Samma sak gäller vid dold mobbing. Inte alltid sånt syns eller hörs därför har chefer eller arbetsplatsombud ett extra stort ansvar i personers arbetsmiljö. Finns tydliga arbetsmiljölagar som alla arbetsplatser ska följa. Dock har ju inte alla arbetsplatser kollektivavtal..

Men syns det eller hörs inte, alltså handlar om helt dold mobbing, t:ex då att en grupp människor pratar ofta elakt om "Trollet" men ingen kan bevisa vem denne är, även om "Trollet" själv är helt medveten om det, så hjälper det inte. 

I förebyggande syfte är en helt annan sak, det är innan det eskalerat till ren och skär mobbing där mobbaren/nas enda syfte är att göra en annan människa så illa som möjligt.

Sen är det otroligt mycket vanligare att den som mobbas blir tvingad att flytta till en annan klass/skola för att inte gå under helt.

Förebyggande syfte menas att mobbing inte alls ska förekomma. Varför blir tex "trollet" mobbad? Om personerna lär känna varandra innan något händer så får de mer respekt för varandra. Mobbarna mobbar dem som sticker ut eller inte passar in i deras värld. De saknar förståelse. 

Idag har skolorna helt andra riktlinjer Bella. Bråkstakarna (mobbarna) blir avstängda eller utslängda från skolan. Jag vet en hel del som fått sluta. De som är studieinriktade har högsta prioritet. De får egna klassrum om så behövs. 

Vet inte hur länge sen det var du besökte en skola men det har skett stora förändringar de senaste åren.

#40 Jag jobbade på en gymnasieskola så sent som förra året. 😉

Och jag gör det nu.. 🙂 Dock inte som lärare vilket jag är glad för! haha 😎Då borde du iaf veta vilken fokus det ställs på elever som är studieinriktade. Det är helt andra riktlinjer idag än för 4-5 år sen.

När vi vågade öppna upp oss för en lärare sa vi SÄG INTE NÅT TILL DOM! Håll det mellan oss. Vad hände? En lunchtimme senare drar hon in ALLA i samma rum och säger att vi känner oss mobbade.

Vad hände?

Dom tyckte det var URKUL att vi var så känsliga och det var som att kasta bensin på elden. Det blev flera resor värre. Nu hade vi inte bara klasskompisar emot oss, utan ALLA dessa personer kände i andra klasser och åldrar som hakade på. 

Byta skola? Nej, min mor tyckte inte dom skulle "få vinna."

#42 Men det finns en enorm brist i utlärandet när det gäller mobbing.

#43 Ja eller hur. Det hände mig också. Jag var inte ens intvingad i samma rum som mobbaren, men lärarna "bad" den personen sluta och han blev helt eld och lågor för guuud så kul det blev när han fick reda på att det fungerade!

#45 För mig slutade det inte där. Det blev ett stort möte med BUP, mig, mamma och alla lärare samt rektor. Och sen drog lärarna alla killar med oss mobbade (tre vänner) i samma rum och drog upp det, och sedan oss med alla tjejer i ett rum. Killarna hade inte ens gjort nåt. :/ Tjejerna blev rosenrasande och började anklaga OSS för mobbing av en annan tjej. Hon var ofta frånvarande och vi försökte vara med henne så mycket vi kunde men hon höll sig helst för sig själv. Dom "coola" ville inte vara med henne men just då drog dom med sig henne för att utåt se ut som att dom tog hand om henne och vi stötte ut henne. 

Herrejösses vilken cirkus det hela var.

#46 Ja, circus är nog rätt ord att använda.

Så onödigt.. :/ Lärare är inte alltid så fokuserade på just mobbing tyvärr. Många vet inte hur de ska hantera sånt. Precis som du säger Bella skulle det behövas mer information angående mobbing. Hur den uppstår och vad lärare kan göra för att motverka den.

Lektion ett. RESPEKTERA ELEVER SOM INTE VILL ATT DET SKA LÄCKAS UT! 

/Bitter. :/

Lektion två: RESPEKTERA ELEVER SOM VILL VARA IFRED. Tvinga mobbarna att sluta mobba, men tvinga inte offret att "vara med" och "umgås med alla" och så vidare.

#50 Amen.

Dom ska med andra ord gå i en respektkurs. *S*

Vilka löjeväckande lektioner. Skulle aldrig tvinga en utsatt elev att vara med en mobbare om denne inte vill!! Skulle i så fall tvinga mobbaren att hålla sig ifrån den personen och sluta mobba! 

Jag skulle dock ändå göra ett tappert försök att få mobbaren tänka om. Försöka få hon/honom att komma till insikt. Kanske kan den personen en dag krama om den utsatta o be om ursäkt för allt?

Mobbare är inga oföränderliga monster som aldrig kan förändras! 

Om du inte tror du kan påverka en människa att tänka om eller komma till insikt så har du egentligen inte löst nånting. Du har bara skjutit upp något oundvikligt.

#53: "Skulle aldrig tvinga en utsatt elev att vara med en mobbare om denne inte vill!!". Menar du på fullaste allvar att mobbade elever VILL vara med mobbarna?

"Kanske kan den personen en dag krama om den utsatta o be om ursäkt för allt?" Menar du på fullaste allvar att du kan komma på tanken att offret skulle vilja bli kramat av förövaren?

"Om du inte tror du kan påverka en människa att tänka om eller komma till insikt så har du egentligen inte löst nånting."

På vilket sätt skulle någonting bli löst för att du tror att du kan påverka? Ingenting lär bli löst innan påverkan faktiskt har ägt rum.

"Mobbare är inga oföränderliga monster som aldrig kan förändras!" Förvisso inte. De djävligaste av dem kan förändras. Det enda som behövs är att någon som är djävligare än de själva gör tydligt för dem att deras agerande är oacceptabelt. Att ett högre höns i flocken visar på reglerna och gör klart att de själva kommer att åka ur flocken om de inte lyder. Det är därför det är så viktigt att vuxenvärlden slutar resonera och sätter ned foten.

EDIT: Att tanken på tvång dykt upp beror på att det för oss som genomlevt det är otänkbart att offret frivilligt skulle gå med på att bli sammanförd med förövaren. Det är inte fråga om några påhopp.

#55 "Menar du på fullaste allvar att mobbade elever VILL vara med mobbarna?"

Nej det menar jag inte men ibland är det nästan oundvikligt.

Här kommer roligt nog en nästan identisk fråga: 

"Menar du på fullaste allvar att du kan komma på tanken att offret skulle vilja bli kramat av förövaren?"

Ja det "menar" jag. Om det går att påverka den som mobbar att komma till insikt. Du tror alltså inte att man kan bli vänner? att en fredlig lösning inte är den bästa? Då är du också långt ifrån Nobels fredspris kan jag säga! 😉

"På vilket sätt skulle någonting bli löst för att du tror att du kan påverka? Ingenting lär bli löst innan påverkan faktiskt har ägt rum."

Därför att jag också går från ord till handling. Gör inte du?

"Förvisso inte. De djävligaste av dem kan förändras".

Alla kan förändras. Du tror inte på det och därför kan man inte heller lösa någon situation där en person blir mobbad. Enda lösningen skulle då vara att den som mobbar flyttar till en annan skola där han/hon fortsätter att mobba istället. Fast ibland är de trots allt också den bästa lösningen (beror på hur situationen ser ut).

#56: Fast nu säger du väl emot dig själv? Du tror inte att offren vill vara med mobbarna, men ibland är det nödvändigt. Det låter väldigt mycket som tvång.

Jag tvivlar på att du någonsin sett allvarlig mobbing om du tror att vänskap och kramar finns på kartan på många långa år efter mobbandet. Om du kan få offret att inte panikkräkas om det ser förövaren på bild så har du kommit otroligt långt! Till att stå ut med förövarens beröring är det otroligt mycket längre.

Om du går från ord till handling handlar det inte längre om att din "tro" skulle påverka något, vilket var vad jag ifrågasatte.

""Förvisso inte. De djävligaste av dem kan förändras"."

Hur bär du dig åt för att i de orden läsa in att jag tror att mobbare inte kan förändras? I synnerhet när jag i meningarna därefter förklarar hur det kan göras och hur enkelt det är att göra det?

#54 Inga anklagningar om mobbing får göras i tråden. Anser du att det handlar om något sådant kontaktar du mig via PM. - Admin

#56 Jag skulle ALDRIG i mitt liv någonsin vilja krama någon av de som mobbat mig. De njöt av att förstöra mitt liv och trycka ner mig - varför skulle jag ens vilja ta i dem? Sånt kan man uppmuntra i det retsamma stadiet på småskolan, men att tro att äldre elever där en/flera blir plågade dagligen av någon/några som älskar att göra skada ska vilja krama eller umgås med mobbarna är aningen naivt.

Jag kan bara säga detta ur personlig vinkel, men chansen att jag vill vara vän med mina mobbare är lika sannorlik som att jag vill bli vän med min våldtäktsman. 

Båda "grupper" kränkte mig och tog en bit av mig som jag aldrig kan få tillbaka, ens med ett förlåt eller insikt.

#60 Håller med till fullo. Jag vill lika lite ens se någon av de som mobbade mig som värst som jag vill någonsin ens träffa mitt ex som sexuellt utnyttjade mig och psykiskt misshandlade mig under fem månaders tid. Han förstörde bitar av mig permanent och det gjorde mobbarna också. Aldrig. Aldrig, aldrig, aldrig.

#61 *kram* 🌺 Inte min mening att styrka upp gamla dåliga minnen.

#62 Kram tillbaka, och ingen fara! ❤️

"Fast nu säger du väl emot dig själv? Du tror inte att offren vill vara med mobbarna, men ibland är det nödvändigt. Det låter väldigt mycket som tvång.".

I en skola är det inte alltid så lätt att skilja på elever. Speciellt inte på raster eller lunchtid.

"Jag tvivlar på att du någonsin sett allvarlig mobbing om du tror att vänskap och kramar finns på kartan på många långa år efter mobbandet."

Jag tror o vet att man kan förändra den som mobbar att förlåta den han/hon utsätter för trakasserier. Oftast handlar själva mobbingen om något helt annat. De som mobbar kan ha det jobbigt hemma eller bara va väldigt avundsjuka. De kanske också vill visa vem som är "coolast". 

Det går alltid att påverka dessa personer. Bryta grupptrycket de skapat o få dem sluta innan de bara förstör för sig själva. Har sett allvarlig mobbning och har själv blivit misshandlad som ung. Vad gör mobbarna idag? Inte har de nått jobb iaf. 

Kan nästan tycka synd om någon som är så fylld med hat. 
Att bära det i själen..

"Hur bär du dig åt för att i de orden läsa in att jag tror att mobbare inte kan förändras? I synnerhet när jag i meningarna därefter förklarar hur det kan göras och hur enkelt det är att göra det?"

Du poängterade bara att någon "djävligare" skulle sätta mobbaren på plats. Det är inte vad jag kallar att tro på förändring. Även den där djävligare personen kan förändras. 🙂

#60, 61: Med tilltagande ålder har jag nått så långt att jag kanske inte skulle antingen få en blackout eller krossa näsbenet på dem jag råkade se dem. Men antagligen skulle jag reduceras till samma hjälplösa hat och skräck som för 30 år sedan.

Kramar? Nej tack! Inte ens efter all denna tid kan jag utan rent fysiskt obehag kontemplera kroppslig kontakt med någon av dem, efter all den kroppsliga kontakt de tog från mig mot min vilja då. Och ursäkter? Hur skulle det kunna ursäktas?

#65 Amen, igen. Jag kan i tanken se mig själv ge dem en hurring, men i verkligheten skulle jag fly ögonkontakt och förmodligen påminnas om allt ont de gjort mig och knappt ens klara av att röra mig. Panikattack - javisst.

#64

Oftast handlar själva mobbingen om något helt annat. De som mobbar kan ha det jobbigt hemma eller bara va väldigt avundsjuka. De kanske också vill visa vem som är "coolast". 

Det är irrelevant och ingen ursäkt. Mobbare är mobbare oavsett varför. Har man - med glädje, ont uppsåt, och njutning - förstört en annan människas liv så spelar det ingen roll om man får stryk hemma eller man bara vill vara häftig. Man gör fel ändå och det ska finnas konsekvenser som inte drar in offren i det hela. De har inte gjort något fel och ska inte straffas.

#65 Låter bara som hat skapar hat.. Vill du vara bättre än dessa personer? 

Ser du dem igen så visar du dig bättre o bryr dig inte om dem. Efter alla år kan jag nästan lova att de lidit pga deras handlingar. Du skulle se på några ynkliga människor som förhoppningsvis har riktigt stora skuldkänslor och ett trasigt samvete.

#67 En extrem minoritet av de som mobbat ändrar på sig eller accepterar ansvar eller erkänner att de någonsin gjort något fel. Två eller tre av alla de som någonsin mobbat mig har ens velat erkänna vad de gjort och att det var fel. Resten lever som om de antingen inte gjort något fel, eller att de visserligen handlat fel, men jag förtjänade det ju för jag var så sär eller dum i huvudet eller ful eller tjock eller äcklig så då gör det ju ingenting.

Jag har sett och mött många av mina mobbare i efterhand - de mådde inte det minsta dåligt över hur de betett sig och har inget mörkt på sitt samvete alls.

Sorgligt om man inte kan se en utväg ur detta. Ett sätt att få mobbare sluta o inte förstöra sina liv. Ett sätt att få den utsatte att slippa bära på hat/skräck mot dessa personer resten av livet. Detta tynger egentligen båda personerna lika mycket.

#69 Det är hos mobbaren förändringen ska göras, det är där det ska sättas stopp, det är där det ska finnas konsekvenser. Den mobbade kan bara göra det bästa med de sår den fått. Det är som att säga åt någon som blivit våldtagen att det är onödigt att vara arg på våldtäcktsmannen. Det är inget aktivt val man gör direkt.

#64: Du läser det jag skriver som fan läser bibeln. Jag antar att du tror att jag menar att någon större buse skulle klå dem? Jag har inte nämnt något om att sätta dem "på plats" heller, för den delen, bara att ett högre höns ska tydliggöra reglerna. Sådant respekteras alltid av mobbare, det räddaste de är för är att inte vara mitt i flocken.

"Jag tror o vet att man kan förändra den som mobbar att förlåta den han/hon utsätter för trakasserier.". Absolut att mobbaren kan förlåta sitt offer. Men det kan mobbaren göra för sig själv, utan att tvinga offret att delta i denna ritual

"Oftast handlar själva mobbingen om något helt annat. De som mobbar kan ha det jobbigt hemma eller bara va väldigt avundsjuka. De kanske också vill visa vem som är "coolast".". Vad spelar det för roll? Omgivningen ska fortfarande sätta mobbaren i utvisningsbåset utan pardon och utan förklaringar.

#70 *Suck* Jag har försökt förklara nu hela tiden att det är mobbaren som ska förändras. Kanske till o med så han/hon kan be den utsatte om ursäkt.

#67  Låter bara som hat skapar hat.. Vill du vara bättre än dessa personer? 

Ja för ett liv i ångest och dålig självkänsla är ju SÅ lätt att släppa taget om. Tyvärr är det inte så simpelt. Mobbing tar en livstid att bygga upp sig ifrån. Jag har mött pensionärer som fortfarande haft psykiska ärr från skoltiden och mobbing. 

Man kan vara okej i sin vardag, men direkt man ser eller hör sin mobbare nära sig själv så kommer allt tillbaka. Det är en överlevnadsinstinkt inprogrammerad i hjärnan. Undvik smärta, undvik de som vill dig illa. Och voila, ångest, ilska, sorg väller över en som om det var förra veckan.

#72 Du talar även om mobbaren som om denne också är ett slags offer, vilket inte är sant. Du har påpekat "lösningar" som andra framhåller skulle göra saken värre för den mobbade.

#71 Tack. 

Du skrev en "djävligare" person ska säga åt mobbaren. Om du menar något annat så förtydliga dig. Vad menar du då med att ett högre höns ska tydliggöra reglerna? är detta höns inte en del av mobbarna enligt dig? Hur är det att tro på förändring? Förklara.

"Vad spelar det för roll? Omgivningen ska fortfarande sätta mobbaren i utvisningsbåset utan pardon och utan förklaringar."

Ja om inte andra lösningar finns.

#67: "Låter bara som hat skapar hat.. Vill du vara bättre än dessa personer?"

Varför skulle jag bry mig om att jämföra mig med dem i något avseende? Varför skulle jag för den delen jämföra mig med någon? Och vad vet du om hat egentligen, eftersom du tror att mobbarnas hat mot offret är jämförbart med offrets hat mot mobbarna?

"Efter alla år kan jag nästan lova att de lidit pga deras handlingar. Du skulle se på några ynkliga människor som förhoppningsvis har riktigt stora skuldkänslor och ett trasigt samvete."

Nej, de har inte lidit ett smack. De har, som du påpekar, förlåtit mig för att jag var deras offer. De minns med glädje och en viss nostalgisk ömhet sin favoritleksak från skoltiden. Skuldkänslor och trasigt samvete är det sista de lider av.

#69: "… hat/skräck mot dessa personer resten av livet.". Vad har du fått det ifrån att mitt liv tyngs av detta?

Inte kan se en utväg? Jag kan se massor av utvägar och jag lever varenda dag av mitt liv tack vare att jag sett och tagit utvägar.

#75  Det är helt ärligt lite svårt att diskutera med dig då du bara svarar på vissa inlägg och vissa delar av dem. Det blir en lite upphackad diskussion då, så att säga. Det är svårt att få grepp om vad du egentligen menar och tycker. Det kan vara därför som du blir missuppfattad.

fatcat, du har aldrig blivit mobbad va?

#74 På sätt o vis. Jag ser mobbaren som ett offer för sina egna handlingar. Men han/hon är inte offret. Det är personerna i omgivningen.

#79 En mobbare är inget offer, lika lite som en våldtäktsman eller mördare är ett offer. De får acceptera konsekvenserna för sina handlingar precis som alla andra - mentala, rättsliga, fysiska, osv.

#75: Jag vet vad jag skrev. Om du anser anser alla individer som en mobbare kan antas respektera vara en del av mobbarna, så får det stå för dig.

Om inte andra lösningar finns? Om mobbaren blir tillrättavisad av en respekterad person och utsätts för hela omgivningens ogillande första gången mobbaren mobbar, om hela fokus i situationen ligger på att mobbaren just gjort något oacceptabelt och inget fokus läggs på offret, så behövs det inga andra lösningar.

Mobbare och offer behöver inte förstå varandra, inte känna varandra, inte respektera varandra. Det enda som behövs är att mobbaren låter bli att mobba.

#72 En av mina mobbare bad mig om ursäkt senare i livet och även om det var uppskattat så förändrar det absolut ingenting. Jag känner fortfarande ångest i hennes närvaro. 

Mobbing kan inte plåstras om och försvinna.

#78 Jag har blivit mobbad flera gånger. Känner förakt o ondska mot dessa personer men hanterar "hatet" på ett annat sätt.

Jag förstår att detta är ett känsligt ämne. Tycker ändå det är bra att prata om mobbarna och det hat som uppstått. Varför ens bära på hatet mot dessa personer? de förtjänar inte ens det.

Varför inte försöka påverka mobbare att sluta o kanske få dem be om ursäkt? 

Finns ett ordspråk som säger: Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta.

Jag kommer aldrig älska dom, jag kommer aldrig glömma dom, och jag kommer aldrig förlåta dom. Men gå vidare, det gör jag.

#83 Vissa saker går inte att glömma. Så enkelt är det bara. Vissa saker tar många år att komma över. De kanske inte förtjänar ens hat, men man kan inte kontrollera det. Jag tror det är få som väljer själva att känna ilska eller sorg över att ha blivit mobbade. De flesta önskar nog att de kunde ta bort alla sår.

#80 Mördare o våldtäktsmän är inga offer nej. Deras handlingar är orättfärdiga och oförlåtliga. Det kanske mobbarens handlingar också är det beror på hur situationen ser ut.

#86 "Kanske"? Varför kanske? Finns det alltså situationer där det är okej att någon mobbat? Att de inte är orättfärdiga?

Vill bara dra upp ett exempel. Förlåt för denna "mindf*ck".

Vi säger att du har ett barn i 12-13 års åldern (kanske ni har oxå).

Rektorn på barnets skola ringer och berättar att "Anton" tillsammans med två andra stött ut en tjej o att denna tjej "Isabelle" påstår de kallat henne för hora.

Han påpekar att "Anton" också skolkat o har kränkt andra i klassen senaste tiden.

Vad gör du som förälder? 

A. Du ber rektorn stänga av "Anton" från skolan? 

B. Du säger att mobbare (din son) inte ska daltas med o ber rektorn förflytta Anton till en annan klass

C. Du säger att du ska prata med Anton och se till att detta inte kommer ske igen och att Anton kommer be dessa personer om ursäkt.

Jag är bara nyfiken, vilket alternativ hade ni valt?

#87 Nej det är aldrig okej att mobba någon annan! *suck*

Jag menar efteråt. Allt beror på situationen och offret, hur pass kränkt den utsatte är. Går mobbaren fram o ber om ursäkt o den utsatta inte godtar ursäkten så är mobbarens handling inte förlåtlig.

Har offret blivit utsatt för fysiskt våld o annat så är det givetvis inte förlåtligt heller.

#88 I mitt hushåll kommer det vara noll tolerans för mobbing. Får jag reda på att mitt barn mobbat så kommer jag hantera det stenhårt. Första steget är att prata med Anton, om denne inte har någon förståelse alls för att det han gör är fel så måste jag anta att han inte har tillräckligt med empati för att förstå. Då skulle jag förmodligen göra upp en plan med rektorn. Att bara flytta Anton till en annan skola löser ingenting på sikt - han kan göra likadant där. Däremot skulle jag bli orolig, och förmodligen kräva att vi ska skaffa samtalskontakt av någon form. Det viktigaste för mig är att avbryta på en gång, och göra det klart för Anton att man inte får bete sig så. På lång sikt måste det naturligtvis finnas en större lösning, men på kort sikt skulle jag använda den metod som får honom att lyssna. Skulle han lyssna om jag flyttade honom till en annan skola skulle jag göra det. Skulle han lyssna om jag tog bort hans mobil och gav honom utegångsförbud skulle jag göra det.

Kanske skulle jag göra andra saker också, det vet jag inte. Det är svårt när man inte vet riktigt hur det ligger till. Om Anton har empati men helt enkelt betett sig illa för han inte förstått hur ledsen Isabelle blivit eller för att han fallit för grupptryck måste jag nysta i den änden med den informationen till hands. Om Anton helt ärligt inte bryr sig, och njuter av att skada Isabelle måste något större göras. T:ex då samtalskontakt på BUP eller med kurator, eller eventuellt även en utredning för diverse diagnoser. En "normal" (ursäkta uttrycket) människa kan känna empati, mer eller mindre åtminstone. Om min son är oförmögen att förstå att det gör ont i någon annan eller är oförmögen att bry sig om han förstör någons liv måste det utredas och stoppas.

Men beteendet ska stoppas omedelbart.

#89 Varför är det skillnad på psykiskt våld och fysiskt våld? Är fysiskt värre, menar du? Jag har mer ärr från min psykiska misshandel från mitt ex än en bekant som blev psykiskt misshandlad. Hur man reagerar och hur djupt såren går beror på många faktorer. Men bara för att det är psykiskt eller verbalt betyder det inte att det är mer okej.

Jag har blivit psykiskt, fysiskt och verbalt misshandlad och de fysiska blåmärken jag fick skadar mig inte idag, men de andra gör.

#91 Jag har inte sagt att de är skillnad på psykiskt o fysiskt våld. 

Det psykiska är bara offret själv som kan avgöra om det är förlåtligt eller oförlåtligt precis som du själv säger. 

Jag förstår att jag uppfattas som konstruktiv o annorlunda som kommer med helt andra påståenden här (förlåt).

Jag vill precis som alla här stoppa mobbing. För att göra detta så måste vi ju också diskutera hur.

Vi kanske inte är överens om allt men det är också bra. Viktigt med kritik om vad som anses vara rätt o fel metod mot mobbing.

Nu har denna tråd gått ifrån ämnet alldeles för länge, och jag själv är definitivt skyldig till att hjälpa till med detta. Hänvisar till bättre lämpade trådar för fortsättningen. 

Vad är mobbing:
http://mobbing.ifokus.se/discussions/51daf48dce12c43d6a00413e-vad-ar-mobbing?discussions-3

Lärare som inte hjälper:
http://mobbing.ifokus.se/articles/520521058e0e74636a0028f3-larare-som-inte-hjalper?discussions-3

Komma över mobbing:
http://mobbing.ifokus.se/discussions/520be6cd8e0e744e0c001580-komma-over-mobbing?discussions-2

Vem avgör om det är mobbing:
http://mobbing.ifokus.se/discussions/5204fe458e0e7418c700128f-vem-avgor-om-det-ar-mobbing?discussions-1

Samt nyskapade trådarna:

Hur kan man stoppa mobbing?
http://mobbing.ifokus.se/discussions/521e5237ce12c41be8000a12-hur-ska-vi-stoppa-mobbing

Skillnad på mobbing och mobbing?
http://mobbing.ifokus.se/discussions/521e52b1ce12c4180c0025df-skillnad-pa-mobbing-och-mobbing

Saknas det någon tråd? Kolla att den inte finns först och skapa sedan en egen för fortsatt diskussion. Så kan denna tråden återgå till dold mobbing.

Klokt!

Anser ni att dold mobbing kan ske i form av t:ex gilla markeringar på facebook? I så fall, hur ser den ut då? Vad definierar att det är mobbing och inte bara "vanligt" medhåll?

Beror nog på kommentaren.

"Nu gick du förlångt, lugna ned dig och sluta med det där."

eller

"Håll käften tjockis." 

Gillas exempel 2 så är det ju rätt mycket illa medhåll medans första är bara medhåll att personen ska lugna sig. Båda har liksom ungefär liknande natur (lugna sig/vara tyst) men ena är personligt påhopp, andra är inte. 

Kom inte på nåt bättre exempel just nu så om det är luddigt får jag försöka förtydliga senare. :)

#97 Jag får nog hålla med. Alltså, då är det ju helt tydligt att alla som klickat "gilla" håller med / gillar kommentaren om att Stefan-Eva är tjock och ska hålla käft.

Jag tycker fatcat har rätt i mycket det han skriver.
Här kommer han med konkreta förslag och bra exempel på hur det kan se ut idag. Just hans #69 tycker jag visar på en förståelse åt bägge hållen. Och det är bra. Både de som mobbar och den som blir mobbad, borde få hjälp och komma till insikt. Jag menar nu inte att man ska gulla med mobbaren…men den måste ju må lika dåligt som den som blir mobbad. Eftersom den mobbar.

Men vart tog han vägen?

#99 Den måste absolut inte må dåligt överhuvudtaget. Det är ett vanligt missförstånd, att den som mobbar gör det endast för att denne också mår dåligt,

#100: +1

fatcat kanske flyttat över till de andra trådarna, som Bellatrix länkade till?

Vad en användare gjort och inte ska vi inte diskutera öppet i några av trådarna. 

#102: F'låt, det vara bara avsett som ett tips. Ska inte göra så mer ☺️.

#102 Inlägget var menat till båda. ;)

Att inte klicka på gilla kan också vara lite osnällt. Om personen lägger upp en kommentar eller bild som normalt skulle generera många gillaklick och sedan så få personen inte ett enda gillaklick på den. Det kan ju kännas sorgligt.

#105: Fast det där är ju ganska knepigt. Man vet ju inte vem som klickar på gilla och inte heller varför, i alla fall inte om det är en väldigt liten grupp där alla vet vilka de andra är. Visst kan det kännas sorgligt, men det kan ju faktiskt bero på att ingen gillar det, och det är inte mobbing. Man kan inte kränka någon genom att inte berömma den.

Om folk faktiskt gillar inlägget men ändå låter bli att klicka, så är det ju en annan sak. Fast 17 vet om det blir mobbing ändå?

#106 Jag upplever det lite som utfrysning.

#108: Man kan väl inte vara tvungen att hela tiden berömma allt och alla för att de inte ska känna sig utfrysta? I det läget skulle jag nog säga att problemet ligger hos den som blir "utsatt", inte hos den som låter bli att trycka på gilla.

#109 Jag menar bara att det kan vara en form av dold mobbing.
Att aktivt berömma och uppmärksamma en person, medans man lika aktivt ignorerar en annan.

Den här låten tycker jag handlar om dold mobbing.

#110: Jo, det kan det kanske vara, men bara om man tycker om inlägget och personen men ÄNDÅ inte trycker på gillaknappen. För det är ju helt normalt att låta bli trycka på den för inlägg som man inte gillar, från en person man inte gillar.

Det skulle vara annat om det fanns en Inte gilla-knapp, så som vissa verkar använda anmälningsfunktionen här på iFokus.

#107 Detta hör inte in i denna tråden, jag hänvisar dig till bättre lämpade trådar om du vill fortsätta på det ämnet.

På vissa sidor, t:ex facebook och tumblr syns det vilka som klickat gilla på inlägg. Andra syns det inte. Visst kan det användas i en form av dold mobbing, men allra oftast tror jag det handlar om att man tar åt sig fast det inte behövs. Om jag t:ex diskuterar med person x på facebook och många trycker gilla på dennes inlägg och inte mina betyder det inte att jag blir mobbad. Det betyder kanske att de också vill vara med i diskussionen egentligen men har inget att tillägga, så de väljer att trycka gilla på de inlägg som på ett bra sätt lägger fram deras åsikter också.

Men jag håller med om att en "ogilla" knapp vore rätt mycket fel att introducera, någonstans.

Jag tar inte gillafunktioner illa på nåt vis alls. Och jag blir ignorerad med mina bilder på allehanda sidor. Jag deltar i bildtävlingar på facebook varje vecka och jag kan inte mäta mig med de andras bilder just för att jag inte redigerar - och det är okej! Alla gillar inte oredigerat,men jag är ärlig mot mig själv och följer min egna väg.

Jag blev utsparkad ur en grupp där de köpte/sålde djur utan att ha brutit några som helst regler och inte tog jag illa upp för det heller.

Men ogillafunktion som finns å youtube kanske är lite starkt ja. Justin Bieber IF skulle nog bli bombad av ogillaklick bara för sakens skull just för att folk tycker det är så enormt roligt att hacka på Mr Bieber. 

Eller ännu värre, ogilla för dom ogillar personen istället för texten. Blir en helt annan form av förföljelse.

Nej jag tror det är viktigt att inte ta till sig den typen av "kritik" eller så. Alltså, ett gilla klick behöver inte betyda att inlägget är jättebra och jättesmart. Det beror helt på vilka som trycker gilla. På facebook har jag t:ex sett extremt rasistiska uttalanden som fått massor med gilla klick. Det betyder inte att den som varit rasistisk har rätt eller skrivit något smart. 

Håller med när det handlar om en ogilla funktion. Tycker det inte fungerar särskilt bra på youtube då det ofta handlar om personliga vendettor snarare att "jag håller inte med om detta inlägget". Lite som att folk använder anmälningsknappen på iFokus som en "ogilla" knapp.

Precis så.