Väldigt informativ!

Tyckte det med. :) 

För de som inte är så haj på engelska så säger hon att skillnaden mellan skam och förnedring är hur man tar det. Om man tänker "Men gud, det där stämmer inte ALLS hur VÅGAR hon säga så?" så är det förnedring, men om man säger "Usch gud vad korkad jag är, hur kunde jag…" så är det skam. 

Hos ett förnedrat barn är det högre möjlighet att barnet berättar för föräldrarna, men i princip obefintligt om barnet känner skam. I hennes exempel är det hur lärare använder det mot barnen i skolan för att få dom att bete sig bättre. 

Diskussionen man kan ha om detta är, om man lär sitt barn sitt värde och att om någon någonsin kallar barnet något fult att komma och berätta så kanske man ökar chansen att veta om nåt händer i skolan kanske? Vad tror ni?

Jag tror det stämmer. Man har ju själv varit med om liknande.

Jag vet inte vad jag ska tro om den teorin. Jag trodde aldrig för en sekund att mobbarna hade rätt och det var mig det var fel på, men jag berättade ändå inte förrän långt senare, och då bara antydningsvis och en bråkdel av vad som verkligen hände. Men jag är ju lite eljest, och det stämmer säkert bättre i andra fall 😮.

#4 I vissa fall (som med lillgamla barn) känner man att ansvaret ligger på en själv. Ofta kan det komma av att man känner att det inte finns någon vuxen man känner tillräckligt mycket förtroende för.

För mig har det alltid handlat om skam och skuldkänslor och därför ville jag inte berätta för någon. Jag var ju så dum i huvudet att jag förtjänade att bli mobbad - varför skulle jag säga något till någon då? Dessutom var lärare väldigt noga med att påpeka att det var mitt fel att jag inte hade några kompisar och att jag blev "retad". Fanns ingen poäng med att berätta något då, det hade ju blivit bestämt att jag var problemet och fick skylla mig själv.

#6 Det är nog ett av skolornas största tjänstefel i mina ögon.

#7 Eller hur. Tycker det är vansinnigt att man kan öppet säga till en sjuåring "om du inte var så besvärlig skulle de inte behandla dig så illa." Sant, jag var besvärlig. Men varför var jag besvärlig? Lär man inte ta reda på VARFÖR jag agerade utåt som jag gjorde istället för att bara skuldbelägga mig?

Galet.

Ja för skuldbeläggning lär ju barnet hur man ska bete sig..? *facepalm*

Tycker detta ämne verkligen är tänkvärt. Jag tror väldigt mycket skulle förändras till det bättre om man lärde barn att inte känna skam angående mobbing, för att det aldrig är deras fel.

Instämmer. Känns som vi hittat en stor rot till det onda så att säga. Om barnen inte kände som att det var deras fel skulle det inte sätta lika djupa spår.

#11 Jag tror också många fler skulle våga säga något. Berätta för någon. Slåss för förändring. Jag slogs inte för att det skulle sluta eftersom jag trodde jag förtjänade det.

Samma här. Jag var ful och vidrig och förtjänade inte att leva eller existera så det var min lott i livet att bli illa behandlad. Vara folks outlet för deras dåliga dagar.