När jag gick i skolan var det prat om rastvakter…det är så länge sedan så jag kommer knappt ihåg…hahha😂
Men jag tror aldrig att jag såg till några.

Vi hade rastvakter. Vad de såg eller inte har jag ingen uppfattning om, det var så länge sedan.

NÄr jag var yngre blev jag mobbad och nochad. jag är dock 19 nu och har lagt det mesta bakom mig men har fortfarande problem att lita både på vuxna och folk i min egen ålder.

Pga att jag ALDRIG Fick hjälp så är jag nu en mycket instängd person och umgås bara med 2 personer som jag känner att jag kan lita på.

Men nej ingen hjälp fick man tyvärr

På min nuvarande skola har vi inga rastvakter eftersom ingen är utomhus, om det ändå är så brukar det alltid finnas lärare där, ibland även också när ingen är där. På min förra skola där emot hade alla rast samtidigt och ingen rastvakter fanns ute.

#3 Synd….vad ska man då med rastvakter till? Det kanske låter fint att ha det men syftet fallerar.
😕

#5 Jupp, men det mesta har jag lagt bakom mig nu, bara små spår kvar ^^ då jag skaffade mig ett par goda vänner i gymnasiet som har hjälpt mig på alla sätt och vis, men hade dock blive bättre om rast vakterna inte nonchade eleverna tror jag ^^

när jag gick i grundskolan hade vi rastvakter men dom gjorde ingenting när dom såg mobbing osv , dom sa att dom trodde att allt va en lek,

Tja, någon form av rastvakter förekom i mellanstadiet (på förekommen anledning) men bara ibland; ofta tyckte lärarna att de räckte med att de då och då kastade en blick ut genom fönstret i lärarummet.

Jag måste säga att jag är kluven till det där med rastvakter eftersom de omöjligen – eller åtminstone väldigt sällan – kan göra något åt den mobbades utanförskap eller påverka de hierarkier som redan finns. Förvisso kan de kanske genom att hålla koll förhindra att mobbing sker där och då men risken är då att allt bara skjuts upp; den mobbade får tysta signaler via iskalla blickar och miner att ”vänta du bara…”.  

Sen kan det också ifrågasättas hur roligt det är att veta att det enda skälet till att de inte är taskiga eller att man får ”vara med” är att vakten finns där: man blir ju inte mer omtyckt för det. Att i efterhand få höra hur vidrigt hemskt det var att behöva tvingas att vara med en är knappast rolig. (Till och med föräldrar till vissa i klassen hade klagat hos läraren och tyckt att det var fel att deras barn inte fick "välja sina vänner" själva.)

Våra rastvakter stod och pratade med varandra, trots att bakom en byggnad var känt för att mula folk (trycka snö i ansikte på varandra) samt kasta issnöbollar. Det fanns även en snöbacke som ofta var i princip ren is där folk tyckte om att putta varandra. På ett annat ställe var det herre på täppan där även det kunde gå rätt illa till. Tredje ställe "ägdes" av översittare…

Och även sommartid såklart men då var det inte lika tydligt som på vintern. Om man såg nåt och ville ha hjälp fick man hämta rastvakterna och säga till och knappt ens då fick man hjälp. 

Detta var på en skola åk 1-6. Ettorna var ofta rätt illa ute motför de kaxiga sexorna.