Det har skrivits en hel del om detta på siten och så gott som ingen verkar tycka att det är en förmildrande omständighet. Tvärt om så anser de flesta att detta är att verkligen förringa de mobbades situation eftersom man alltså vill säga att det är MINST lika synd om de som är taskiga - om inte mer. Jag fick själv höra detta vid ett antal tillfällen även om jag oftast fick höra att det mesta nog berodde på mig – jag utstrålade tydligen något som legitimerade att det var just mig de gav sig på.

Ja, på ett sätt är det nog synd om mobbaren och det är för att de är så otroligt svaga i själen och totalt beroende av att visa sitt överläge gentemot någon. Många är nog osjälvständiga och måste hävda sig inför gruppen. De är trångsynta och saknar samvete och empati – viktiga egenskaper för att vara en "riktig" människa. Men hur sorgliga individer dessa än är så är det inte de som drabbas av de bestående skadorna på själen och det är sannolikt inte de som gråter om kvällarna och har magont varje morgon eller bävar inför att sätta foten på skolgården och veta att de står där och väntar – hela gänget på att få se dig gråta.

Mobbaren ska inte "tröstas". De skall eventuellt skickas på samtal med kurator eller andra som kan försöka lära dem hur man beter sig mot andra. Självfallet är detta en nödlösning som egentligen inte borde behöva existera överhuvudtaget. Idealet är givetvis att alla från början fick lära sig grundläggande respekt och medmänsklighet. Sen krävs också tillräckligt med mod att behålla dessa insikter trots att vi lever i en värld som bombarderar oss med krav och påståenden om hur man "ska vara" för att vara "rätt" och därmed förtjäna att behandlas som en människa.

Det finns undantag för varje regel. Jag är säker på att det finns de som mobbar för att de själva blivit mobbade hemma av sina föräldrar och alltså tror att mobbing är en vanlig del av vardagen, något alla gör, något som är helt okej och något som man förväntas göra. MEN! Procentuellt är det så fruktansvärt osannolikt att jag tycker absolut inte man ska klappa ALLA mobbare på huvudet. De flesta mobbare vet precis vad de gör och njuter av det. Njuter man av att knäcka andra människor skiter jag i om man har det svårt hemma eller inte - det är fortfarande inte okej någonstans.

#2: +1.

Det finns två typer av misshandel som ursäktas med att det är synd om förövaren, nämligen mobbing och misshandel inom förhållanden.

Det är OK att flera gången i veckan klå sin skolkamrat eller den man har ett "kärleks"-förhållande med och hänvisa till att man är sååååå stressad och att personen var såååå provocerande. Men dra nån på käften på stan en enda gång, när man är full och stressad och den andra personen varit extremt störande i 30 minuter på raken, och du hamnar inför rätten för misshandel. För det sistnämnda är ju såååå mycket värre. *not*

Har fått höra detta flera gånger. När jag gick i gymnasiet så försökte jag och två av mina vänner prata med våran lärare om en elev som mobbade oss. Till svar fick vi:

"Ni måste förstå honom. Han blev mobbad på sin gamla skola. Nu vill han visa sig tuff när han väl har vänner. Det är ju så synd om honom så ha överseende med det."

Jag blev förbannad och svarade min lärare (lugnt och sansat):

"Det är aldrig någonsin en ursäkt! Det är inte okej bara för att han har varit mobbad. Jag har blivit mobbad från första klass fram tills nu och jag skulle aldrig drömma om att mobba någon. Jag har någonting innanför pannbenet och så har jag ett samvete. Jag skulle aldrig någonsin kunna utsätta någon annan för det jag själv har gått igenom!"

Då blev hon tyst och visste inte vad hon skulle säga. Hur som helst så tog hon inte tag i detta utan det spårade ur totalt där ett gäng satt dagligen och b la kastade saker på oss under lektionerna. Oavsett vad en människa har gått igenom/går igenom så har de ingen rätt att mobba någon! Det jag har gått igenom i mitt liv skulle enligt dessa människor ge mig rätt att behandla andra som skit. Varför då? Varför skulle jag göra det? Jag har som sagt ett samvete…

Måste bara tillägga att jag aldrig tycker att det är synd om mobbaren. Tvivlar på att någon av mina mobbare mår dåligt över vad dem har utsatt mig för och gör de det så är det inte synd om dem för det.

#4 Precis! Det är så jävla läskigt! Att det blir förmildrande omständiheter när man själv haft det jobbigt. Till och med varit i samma situation. Det visar väl bara på extrem dumhet och inkompetens (och kanske en släng av mänsklighet) att man utsätter någon annan för något man själv varit med om.

Jag tror de flesta mobbar pga låg självkänsla och dåligt självförtroende. Inte för att de har det dåligt hemma.

Och inte är det synd om dom för det, däremot förklarar det en del.

#7 Tyvärr stämmer det väldigt sällan. De flesta som mobbar har väldigt bra självförtroende och tycker de är helt underbara.

8 jag håller inte med helt enkelt. Mobbning handlar om att inte verka svag, att undvika att bli den svaga och underlägsna. Att slippa bli utanför. Din uppfattning är väldigt långt ifrån min.

Jag har sett båda typen av mynt. De som tror de är drottningar på pedistal och de som låtsas att de är typ a för att folk inte ska se bakom fasaden.

10 och de som tror att de är på en piedestal, är det inte skådespelarna? Jag tror det är väldigt få som är glada på riktigt när de trycker ner andra.

#11 Jag önskar det stämde, men det gör det tyvärr inte alldeles för ofta. Många njuter av vad de gör, mår riktigt bra när de ser hur illa de gör andra, och har inga egna osäkerheter de försöker dölja. Och det vet jag med säkerhet efter mycket erfarenhet samt efterforskningar där jag pratat med de som mobbat och som faktiskt är förvånade själv över hur bra det kändes att knäcka andra människor.

Är samma adrenalin som att göra nåt förbjudet, samma rush som då folk bryter lagar.

Min erfarenhet stämmer helt med Bellatrix i detta. Jag tror myten om mobbaren med det dåliga självförtroendet kommer från inkrökta skönandar inom pedagogiken, som inte vill eller vågar inse vilka pyramidala svin vissa barn är.

Jag håller med Hera i det hon skriver här att mobbarna (inte alla) har dålig självkänsla och vill höja sej själva genom att trycka till andra.
Kanske det är mest vuxna som det stämmer in mer på än barn och ungdomar? Men min erfarenhet av vuxna som mobbar, mobbar just för att de mår dåligt själva och måste höja sej. De njuter av att trycka till andra.
Jag har skrivit det innan och skriver det igen.

12 vi har väldigt olika erfarenheter.

Erfarenheterna är uppenbarligen väldigt olika. Ni som tror att mobbarna har dålig självkänsla och vill höja sej själva genom att trycka till andra, vad grundar ni det på?

#17 +1.

Jag grundar det på 12 års erfarenhet av mobbing plus alla de jag pratat med sedan dess angående varför de mobbat. Jag vet att det är så, det stämmer så väldigt, väldigt sällan att de gör det för att de själva mår dåligt eller har dålig självkänsla. Det är tyvärr lika inkorrekt som att mobbare mobbar för att de har det dåligt hemma. Det finns undantag för varje regel men regeln är inte att man mobbar för att man ska få bättre självkänsla eller för att man får stryk hemma.

#17

Jag grundar det på att de flesta vuxna som mobbat, själva sagt (på ett eller annat sätt) att de inte mår bra/har det inte bra.
Men min erfarenhet av mobbing från vuxna har oftast handlat om det.
Jag har jobbat med vuxna som haft dåligt självförtroende/självkänsla och många ggr handlade det om mobbing från deras sida för att just få en kick av att trycka ner andra.

17 på att folk har berättat det. Och på den mänskliga naturen.

#19, 20: Vem har berättat?

Jag skulle inte sätta speciellt stor tilltro till en mobbares uppgifter i saken. De är inte dummare än att de ser ut som näpna, misskända offer om någon börjar ställa närgångna frågor om varför de gör som de gör. Det är inte många misshandlare som säger "För att jag tycker det är så dj***a kul!" när någon frågar dem varför de misshandlar. Naturligtvis drar de upp alla ursäkter de kan komma på, antingen de stämmer eller inte. Inte minst för att det är en så etablerad sanning att "taskig självkänsla" innebär carte blanche att mobba och misshandla, så länge man gör det i skolan, på jobbet eller hemma, bland dem man känner som inte kan komma undan.

#20: Den mänskliga naturen?

#21

Jag hade ofta möten med FK, AF på det jobbet jag jobbade på då. Och då fick jag veta en del om personerna eftersom jag hade ansvar som innebar att jag skulle veta.
Dels att en del erkände själva.

21 folk som mobbade på yngre dar. De har ingen anledning att ljuga. Den mänskliga naturen är sådan att den som har dåligt självförtroende och självkänsla försöker må bättre genom att trycka ner andra. Inte alla men en del. Har aldrig träffat på en riktig psykopat, och det behöver man vara för att njuta av andras olycka.

#23: "Har aldrig träffat på en riktig psykopat, och det behöver man vara för att njuta av andras olycka.". Mobbare njuter inte av andras olycka, de bara roar sig utan hänsyn. Det behöver man inte vara psykopat för, bara empatilös. Och empati är något människan måste bli lärd. Och något som allt färre blir lärda.

"Den mänskliga naturen är sådan att den som har dåligt självförtroende och självkänsla försöker må bättre genom att trycka ner andra. Inte alla men en del.". Det kanske kan vara sant för ett litet fåtal individer, även om jag aldrig stött på eller hört talas om något sådant fall i verkligheten. Däremot är det som sagt den etablerade ursäkten för alla beteenden som någon gång klandras. Vad man än begår för handling så kan man alltid brista i gråt och hänvisa till sin dåliga självkänsla när man får kritik. Då får man klapp på ryggen, tröst och beröm i stället för klander.

#23 Nej du behöver inte vara psykopat för att njuta av andras olycka. 

Klart man har all anledning att ljuga, att erkänna att man njöt när andra grät eller ville skada sig själv skulle ju ge en just den stämpeln - psykopat. Vem vill erkänna det?

Jag har som sagt haft en del som mobbat och erkänt exakt hur de kände när de gjorde vad de gjorde, och jag tycker det är enormt modigt av dem att våga erkänna att de mobbat helt ohämmat fastän det naturligtvis sätter dem i väldigt dåligt ljus.

okej 😃

25 jag umgås bara med ärliga personer. Hade det varit som du pådtår hade mobbarna inte behövt mobba i grupp. Jag är helt övertygad om att din teori stämmer in på ytterst få människor. Människor fungerar inte på det viset enligt de forskarprogram jag har sett och enligt de böcker jag läst.

#27: Ja, den stämmer på dem som mobbar, och det är ganska få människor.

Det vore intressant att veta vilka böcker och forskarprogram du avser. Väldigt många sådana utgår från ogrundade antaganden som de sedan försöker palla under med olika utsagor.

Hur får du ihop påståendet "Hade det varit som du pådtår hade mobbarna inte behövt mobba i grupp."? Hur relaterar det till någon del av #25?

#28 Jag anser inte att det är få som mobbar. Det är inte min erfarenhet.

Kan inte ge dig titlar på böcker eller program eftersom böckerna är många år sedan och programmen många. Men det senaste handlade om forskning kring barn reaktioner i olika ge och ta situationer.

Om mobbaren bara var ute efter att trycka ned och mådde bra av det hade dom inte behövt publik. Publiken finns där för tt mobbaren ska känna att den får folk med sig, dämpa sin rädsla över att bli ensam. Mobbing handlar om osäkerhet och rädslan för att bli utanför.

Ni behöver inte hålla med, men jag är övertygad.

Väldigt få av mobbarna är llt igenom onda och njuter av andras smärta.

En publik gör naturligtvis saken bara roligare. Det säger ju sig självt. Annars varför hade sångare osv ställt upp på konserter och dylikt? De står knappast på scen och sjunger för att må bättre, utan för att de njuter av vad de gör och att göra det inför publik ger en otroligt bra känsla.

#30 skillnaden är att en mobbare inte tycker det är kul att mobba utan publik eftersom den då inte vinner något på det, en sångare älskar att sjunga ändå.

"29: "Om mobbaren bara var ute efter att trycka ned och mådde bra av det hade dom inte behövt publik. Publiken finns där för tt mobbaren ska känna att den får folk med sig, dämpa sin rädsla över att bli ensam. Mobbing handlar om osäkerhet och rädslan för att bli utanför." Nja, mobbare är flockrovdjur och kan hetsa varandra - i så måtto behöver de publik. Men framför allt jagar de i flock för att det är lättare att knäcka och plåga om man har större övermakt och för att det är så skönt att leva i flockjakten. De är inte rädda att bli ensamma, men de älskar att vara i centrum, gärna på någon annans bekostnad.

"Väldigt få av mobbarna är llt igenom onda och njuter av andras smärta.". Ingen här har vad jag vet påstått vare sig att mobbare är allt igenom onda eller att man måste vara allt igenom ond för att njuta av andras smärta.

"Kan inte ge dig titlar på böcker eller program eftersom böckerna är många år sedan och programmen många. Men det senaste handlade om forskning kring barn reaktioner i olika ge och ta situationer.". Det låter som om du hänvisar till den uppsjö av osubstansierade tyckanden som finns av skönandar som utan bevis och stöd utgår från att barn är gulliga och oskyldiga och aldrig gör något styggt, och sedan jobbar stenhårt på att bortförklara deras ageranden. Grundtesen är att barn aldrig är otrevliga av naturen, alltså måste otrevliga barn vara offer för något förfärligt och kan därmed inte klandras.

Jag undrar om någon enda av dessa tyckare någonsin faktiskt har sett och upplevt mobbing på nära håll. De som upplevt det brukar vara mindre övertygade om mobbarens oskuld.

EDIT: #31: "skillnaden är att en mobbare inte tycker det är kul att mobba utan publik eftersom den då inte vinner något på det, en sångare älskar att sjunga ändå." Nej, mobbare älskar att mobba, men det känns tryggare när de har övertaget. Är de ensamma riskerar de att få på käften om offret inte är tillräckligt tilltryckt. Även mobbare har självbevarelsedrift. Om offret är tillräckligt tillknosat mobbar mobbaren mer än gärna ensam.

#31 Naturligtvis vinner de något på det. De knäcker en annan människa, och det är för dem j*kligt kul.

"det låter som om du hänvisar till den uppsjö av osubstansierade tyckanden som finns av skönandar som utan bevis och stöd utgår från att barn är gulliga och oskyldiga och aldrig gör något styggt, och sedan jobbar stenhårt på att bortförklara deras ageranden. Grundtesen är att barn aldrig är otrevliga av naturen, alltså måste otrevliga barn vara offer för något förfärligt och kan därmed inte klandras."

Nej, det gör jag inte. Jag syftar på riktig forskning.
Jag har inte bortförklarat något och tycker inte synd om mobbarna. Det gör lika ont oavsett anledning. Har itne heller skivit att de måste vara offer för något. 

#33 Som sagt, håller inte med. Inte lönt att fortsätta eftersom vi helt enkelt är oense.

#34: Du skriver ju att de är offer för dålig självkänsla och rädsla för att bli utanför?

Riktig forskning som ingen vet vem som bedrivit, vad den handlat om och vilka resultat som uppnåtts är ett klent stöd för argumentation.

Varför inte diskutera saker bara för att man är oense? Det är ett utmärkt tillfälle för alla inblandade att vidga sina vyer. Om alla däremot vore ense, bleve diskussionen litet trist.

#35 De som bedrev forskningen vet och jag skrev exempel på vad det senaste jag såg handlade om. Det var inte som stöd utan bara förklaring till varför jag tycker som jag gör.

Jag ser ärligt talat ingen mening med att fortsätta. Vad är det vi ska diskutera? Det blir ju bara tjat.

Mycket mobbing händer även utan publik, med hot om att om personen säger nåt så då jävlar. 

Och vanligaste tjejmobbingen är svår att bevisa just för att det är blickar, tisslande och tasslande och pikar. De behöver inte en publik för att tissla, tassla och ge blickar, de behöver bara en vän, minst. 

Klart de är styrkt av att ha sin "flock" varesig det är en person eller femton. Men det måste inte alltid vara en hel scen av det hela.

Hera har rätt ni ser saken fel mobbaren kan må jä*ligt dåligt hemma familje medlemmar som är döda dumma eller kanske borta väldigt långa tider så mobbaren kan ha det dåligt och tror nog inte att folk ljuger för henne bry er inte om dom som mobbar om dom säger saker eller så men om dom slår en och tar saker mm så kan ni säga till en vuxen på skola n om det är en skola

#38 Med tanke på hur många mobbare det finns och hur olika mobbing kan te sig och hur alla människor är olika med olika erfarenheter så kan man inte generalisera så. 

"Alla mobbare si eller så" funkar inte. Folk är olika med olika motiv. Vissa dricker alkohol för att slappna av, andra för att ha roligt och tredje för att det är gott. Samma med mobbing, varför en mobbare mobba kan vara högst individuellt.

#38 Jag är rädd att din syn på mobbing är väldigt felaktig.

#38 Om du läser hela tråden ser du att de allra flesta skriver att det självklart finns undantag, men att den "allmänna mobbaren" inte behöver särskilt mycket problem för att trycka ner någon annan.

#38: Även om så vore: Vem bryr sig? De får reda upp sina egna problem på sin egen tid. Det är ingen ursäkt och en mycket dålig förklaring.

Måste hålla med #42. Alla mår dåligt nån gång i livet och inte alla trycker ned andra för det.

Okej ⊙⊙

Det kan vara värt för dig #44 att läsa på lite mer om mobbing och vad det beror på etc.

#38  "…bry er inte om dom som mobbar om dom säger saker eller så men om dom slår en och tar saker mm så kan ni säga till en vuxen på skola n om det är en skola"

Suck.. som folk har sagt så är din världsbild väldigt begränsad, framförallt då det gäller mobbing. Det märktes alltför väl i den andra tråden du startade här på mobbing.ifokus. Jag vet inte varför du så fanatiskt vill försvara mobbande individer när de så uppenbart agerar illa mot oskyldiga.

Angående dina ”tips” ovan så kan jag bara säga att de är totalt värdelösa. Det går ytterst sällan att "inte bry sig" när mobben går igång – människor faktiskt är inte gjorda av sten; vi har känslor. Att dagligen få höra hur ful, äcklig, hjärndöd, vidrig och värdelös man är och hur gärna de skulle vilja se en död gör ONT! Att alltid bli lämnad utanför berövar en människa en stor och viktig del av livet och skapar ett stort vakuum inombords. Att skvallra för vuxna är sällan någon idé då man ofta får igen för detta. Eller värre man blir utpekad som lögnhals för varför skulle någon tro på en om alla andra kommer med en annan version av det hela; de skämtade ju bara och de jan ju inte hjälpa att den andre inte har humor och är så j*vla överkänslig och bara vill kasta skit på dem.  

Det är självfallet oerhört positivt att du är oerfaren gällande mobbning - var glad för det - det är inte alla förunnat. Låt dock bli att sprida vanföreställningar och råd om hur de mobbade borde bete sig - det vet du som sagt inget om. Flera av oss andra här vet dessvärre mer än väl.

Okej :D